Fång. En diagnos - flera sjukdomar? En sjukdom - flera patogeneser? - Ove Wattle
Fång är en diagnos som historiskt sett beskriver den kliniska bilden av en häst som på grund av smärta visar en vilja att avlasta ett eller flera ben både i rörelse och när den står still. Sjukdomen är vanlig och enligt försäkringsbolagens statistik insjuknar cirka 15 svenska hästar/dag i detta lidande. Och cirka 2 hästar/dag avlivas med fång som huvuddiagnos. Två tredjedelar av fånghästarna är märrar. Då diagnosen initialt oftast baseras på den kliniska bilden har den frekvent och under lång tid, åtminstone sedan Alexander den stores tid, visat sig kunna inkludera många sjukdomar. Ett faktum som nog alltid (?) frustrerat de som arbetat med hästar. Med motivet att bringa klarhet i ”diagnosträsket” skrev kavalleriöversten von Sind den, vad han kallade, ”fullständiga avhandlingen över sjukdomen fång” 1768. Trots det så dröjde det in på 1820-talet innan de muskelrelaterade sjukdomarna ströks från fånglistan och fick en egen diagnos i form av korsförlamning. Fram till idag har diagnosen fång dessutom kopplats samman med allt från sulläderhudsinflammation, överbelastning, polyartrit, nefrit, förgiftning, överintag av icke strukturella kolhydrater, kolit, metrit, cushings sjukdom till ekvint metabolt syndrom/diabetes typ 2, m.m. Fångdiagnosens utveckling kan sägas ha gått från att vara en generell diagnos för många sjukdomar som gav stört rörelsemönster till att bli en diagnos som kan ingå som en del i flera olika sjukdomskomplex.
Sedan Jakob Clark (1777) utförde den först kända hitologiska undersökningen av fånghästars hovar har vi lärt oss mycket, men tyvärr inte allt, om hovens uppbyggnad och fysiologi och hur denna kan påverkas av övriga kroppsfunktioner. Allteftersom kunskapen om hornstrukturernas- och gränsytan mellan dermis och epidermis uppbyggnad, hovens blodförsörjning, inflammationssvar, metabolism, nervinnerveringen och lamellagrets innehåll av stora polysulfaterade proteoglykaner ökat har nya teorier om troliga fångpatogeneser lagts fram. En patogenes som idag känn rätt smaklig är den att en metabolisk störning av lamellagret epidermala basalceller, till följd av förhöjda insulinnivåer och ansamling av socker i celler, leder till frisättning av cytokiner som i sin tur aktiverar metalloproteinaser och immunförsvar, som i sin tur leder till försämrade biomekaniska egenskaper i lamellagret, skador på och minskning av antalet perifera nerver m.m. och en sjuk häst. Men, med tanke på alla de sjukdomskomplex som innefattar diagnosen fång och alla de smakliga patogeneser som florerat genom historien känns det tryggt att kunna säga: Det enda vi idag vet ”säkert” är att alla hästar kan få fång och de kan få det via flera patogeneser och du och jag är inte ensamma om att bli frustrerade i samband med behandlingen av komplexa fånghästar.
. Har även för mig att man måste ta uppföljande test efter en tid för att vara säker på cushings.
