Philosophia
Trådstartare
Mina föräldrar funderar på att skaffa hund igen. De har tidigare haft en Cavalier, som trots DMVD hade turen att bli strax över 11 år. Nu är det ju ett par år sedan och jag vet att Cavaliersällskapet har arbetat kraftigt för att förbättra Cavalierens hjärtstatus. Men min mamma är ändå tveksam till att skaffa sig en Cavalier igen av rädsla för blåsljud/DMVD.
Är det någon som vet, är rädslan befogad (jämfört med andra hundraser alltså, någon garanti finns ju aldrig) eller brukar det betraktas som hyfsat säkert om man köper en valp från en uppfödare där både tik och hane har ultraljudats nyligen före parning och där tidigare valpar inte har uppvisat symptom?
En annan fråga, mina föräldrars Cavalier blev lite loj när han började bli medelålders (inte slö, men obusig). De vill egentligen ha en lite piggare hund som är pigg även vid ganska hög ålder, men frågan är om denna lojhet som deras förra uppvisade var rasotypisk och att Cavalieren egentligen är en ganska pigg och busig hund.
Är det någon som vet, är rädslan befogad (jämfört med andra hundraser alltså, någon garanti finns ju aldrig) eller brukar det betraktas som hyfsat säkert om man köper en valp från en uppfödare där både tik och hane har ultraljudats nyligen före parning och där tidigare valpar inte har uppvisat symptom?
En annan fråga, mina föräldrars Cavalier blev lite loj när han började bli medelålders (inte slö, men obusig). De vill egentligen ha en lite piggare hund som är pigg även vid ganska hög ålder, men frågan är om denna lojhet som deras förra uppvisade var rasotypisk och att Cavalieren egentligen är en ganska pigg och busig hund.