W
Weathergirl
Jobbigt läge!
Jag står i ett litet stall hemma på gården. Eller ja, hos grannen. Stallet rymmer fyra hästar men stallet är avdelat så det finns två boxar i det "ena stallet" och två i det "andra stallet". Mellan ligger ett höloft, skräpbod osv. I alla fall, jag är sexton år gammal och har nu min första häst. En D-ponny vallack. I början när jag hade honom var allting frid och fröjd, men nu börjar allting blir värre.
Jag är ensam i mitt stall, då de andra två hästarna står i det stallet som finns bredvid. Stallägaren (min granne) vill inte skaffa sig en inackordering (som skulle kunna vara en ungdom som passar mig att ha som sällskap). Hon säger att det kommer bli så mycket för henne att göra om vi skaffar oss en inackordering.
Så hon tänkte skaffa sig en till häst till sig själv (som hon aldrig skulle ha tid och rida) .. Det har iof varit lite folk och tittat på stallplatsen, men ingen har velat haft den. Så jag står ensam i mitt stall, resten är över 40+. :/
Det finns ingen annan i min ålder som jag känner i närheten. Det finns förvisso två stall till på våran lilla gård men dt ena är lika litet och det andra vill jag inte stå i av olika anledningar. ;P
Jag har iaf tänkt jättelänge: Jag klarar mig utan kompisar, det är lugnt, jag har min häst. Men det känns verkligen inte kul längre, dessutom har min granne (stallägaren) börjat klaga på allting.
Så fort jag inte gör någonting rätt så blir hon skitförbannad (Jag är 16, första gången jag har en häst och mina föräldrar kan inte mkt om hästar.) Så det är väl rätt självklart att man inte kan komma ihåg eller kunna precis ALLT?
Häromdagen skoddes även min häst på morgonen, och jag hann inte vara med hela tiden för jag var tvungen att åka till skolan. Så mamma och hennes hästvana väninna tog ut min häst till sommarhagen igen. Han hade då lagt en hög i stallet och det var skitigt efter att hovslagaren varit framme och skott/verkat. Mamma tänkte inte alls på det och inte jag heller. (Som sagt, mamma tänker inte heller alltid på allt som har med hästen att göra.) Iaf, senare på kvällen så ringer mamma min granne ang en annan sak och får då en stor utskällning för att hon minsann inte hade städat och var trött på att få påpeka saker hela tiden. Hon sa även: Städar du aldrig hemma själv eller?! I en väldigt arg och ironisk ton, vilket gjorde min mamma sur.
Det har även hänt mycket annat med min granne, så nu har vi tröttnat rejält efter att ha stått här i ett halvår.
I början gick allting jättebra och sådär, men nu så blir hon bara mer och mer arg för det minsta lilla. Hon frågar aldrig numera om vi ska rida tsm. Visst, klart att jag också kan fråga, men innan frågade hon det ofta. Dessutom så säger hon saker man ska hjälpa till med och då säger vi att hon ska säga till innan så vi vet när vi ska komma och sen när man väl kommer dit så blir hon jättearg och säger att det redan är fixat! Hon kunde väl åtminstone sagt ngt?
Det är väldigt mycket sånt. Plus att hästarna kommer ut halv sex på vardagar och halv sju på helger. Det SKA mockas två gånger om dagen. Visst, hästarna blir nog bara glada av att komma ut. Men om de fick stå inne till åtta är väl ingen fara? Då slapp man gå upp kvart över sex på helgerna.
Hm, ja, tycker ni att jag ska flytta? Eller ge det en chans till? Och ifall jag ska flytta, hur ska jag säga det till henne på bästa sätt utan att hon känner sig besviken på att jag bara "överger" henne som för övrigt hjälpt mig rätt mkt (innan hon blev så jobbig). Hon är för övrigt 60+.
Oj, vad långt det blev!
Jag står i ett litet stall hemma på gården. Eller ja, hos grannen. Stallet rymmer fyra hästar men stallet är avdelat så det finns två boxar i det "ena stallet" och två i det "andra stallet". Mellan ligger ett höloft, skräpbod osv. I alla fall, jag är sexton år gammal och har nu min första häst. En D-ponny vallack. I början när jag hade honom var allting frid och fröjd, men nu börjar allting blir värre.
Jag är ensam i mitt stall, då de andra två hästarna står i det stallet som finns bredvid. Stallägaren (min granne) vill inte skaffa sig en inackordering (som skulle kunna vara en ungdom som passar mig att ha som sällskap). Hon säger att det kommer bli så mycket för henne att göra om vi skaffar oss en inackordering.
Så hon tänkte skaffa sig en till häst till sig själv (som hon aldrig skulle ha tid och rida) .. Det har iof varit lite folk och tittat på stallplatsen, men ingen har velat haft den. Så jag står ensam i mitt stall, resten är över 40+. :/Det finns ingen annan i min ålder som jag känner i närheten. Det finns förvisso två stall till på våran lilla gård men dt ena är lika litet och det andra vill jag inte stå i av olika anledningar. ;P
Jag har iaf tänkt jättelänge: Jag klarar mig utan kompisar, det är lugnt, jag har min häst. Men det känns verkligen inte kul längre, dessutom har min granne (stallägaren) börjat klaga på allting.
Så fort jag inte gör någonting rätt så blir hon skitförbannad (Jag är 16, första gången jag har en häst och mina föräldrar kan inte mkt om hästar.) Så det är väl rätt självklart att man inte kan komma ihåg eller kunna precis ALLT?
Häromdagen skoddes även min häst på morgonen, och jag hann inte vara med hela tiden för jag var tvungen att åka till skolan. Så mamma och hennes hästvana väninna tog ut min häst till sommarhagen igen. Han hade då lagt en hög i stallet och det var skitigt efter att hovslagaren varit framme och skott/verkat. Mamma tänkte inte alls på det och inte jag heller. (Som sagt, mamma tänker inte heller alltid på allt som har med hästen att göra.) Iaf, senare på kvällen så ringer mamma min granne ang en annan sak och får då en stor utskällning för att hon minsann inte hade städat och var trött på att få påpeka saker hela tiden. Hon sa även: Städar du aldrig hemma själv eller?! I en väldigt arg och ironisk ton, vilket gjorde min mamma sur.
Det har även hänt mycket annat med min granne, så nu har vi tröttnat rejält efter att ha stått här i ett halvår.
I början gick allting jättebra och sådär, men nu så blir hon bara mer och mer arg för det minsta lilla. Hon frågar aldrig numera om vi ska rida tsm. Visst, klart att jag också kan fråga, men innan frågade hon det ofta. Dessutom så säger hon saker man ska hjälpa till med och då säger vi att hon ska säga till innan så vi vet när vi ska komma och sen när man väl kommer dit så blir hon jättearg och säger att det redan är fixat! Hon kunde väl åtminstone sagt ngt?
Det är väldigt mycket sånt. Plus att hästarna kommer ut halv sex på vardagar och halv sju på helger. Det SKA mockas två gånger om dagen. Visst, hästarna blir nog bara glada av att komma ut. Men om de fick stå inne till åtta är väl ingen fara? Då slapp man gå upp kvart över sex på helgerna.
Hm, ja, tycker ni att jag ska flytta? Eller ge det en chans till? Och ifall jag ska flytta, hur ska jag säga det till henne på bästa sätt utan att hon känner sig besviken på att jag bara "överger" henne som för övrigt hjälpt mig rätt mkt (innan hon blev så jobbig). Hon är för övrigt 60+.
Oj, vad långt det blev!
