burdushäst

Sv: burdushäst

Ja, det är nog inte helt ovanligt. Det är svårt att beskriva. Det låter som om min häst är helgalen. Det är han verkligen inte. Det är en jättebussig och positiv häst i botten. Han är bara väldigt kaxig. Han tycker att han bestämmer. Mig har HAN valt, så jag är okej. Det borde vara tvärtom, jag har valt honom och jag bestämmer :crazy: .

Men nu har jag varit i kontakt med en känd NH-tränare. Jag har läst hennes böcker och tycker att hon verkar toppen. Så jag har bokat upp en henne för två sessions med bara mig och min häst (DYRT som tusan, men det är en investering i oss båda!)

Magnus Ugglas låt "kung i baren" handlar om min häst, fast han är "Kung i hagen" :devil: .
 
Sv: burdushäst

Det är nog väl spenderade pengar! Vi tränar för en NH-tränare och det funkar super! Varje gång har vi faktiskt lyckats genomföra det vi föresatt oss utan krångligheter, utan stressad häst och utan att vara "elaka". Tro mig, det har inte varit fallet innan denna tränare kom in i vårt liv...
 
Sv: burdushäst

Thindra skrev:
vi har ju hittills inte kommit till ett läge där vi måste bråka om det med styrka, men en sådann fajt skulle jag inte vinna.

Var inte så säker på det. Jag ska berätta om en episod med mitt bestämda sto (7 årigt Danskt halvblod på 173 cm som är övertygad om att hon är störst, bäst och vackrast).

Vi har från början haft en god relation. Hon har varit lugn och trygg och vi har tex kunnat träna i ridhuset oavsett hur många hästar som går ut och in eller om det "brötar" runt omkring henne.
En dag blev hon rejält skrämd i ridhuset av en idiotisk (ursäkta uttrycket) egoistisk tonåring när vi tränade.

Helt plötsligt blev allt farligt. Hon slängde sig undan för minsta lilla ljud på läktarn och det slutade med att hon bockade rakt upp i luftn med mig på ryggen (inte alls trevligt med en häst av den storleken).

Jag tänkte att jag måste nog kolla henne på backen så hon inte har ont i ryggen osv. Sagt och gjort, på med longerlina och ut i ridhuset (har tidigare alltid varit ganska lätt att longera). När vi skulle börja ville hon först inte gå fram och när jag drev på henne började hon bocka och stegra och levar rövarn. Efter en stund när hon åter igen flög iväg som en tok, gick jag efter och skulle driva fram henne igen, reste hon sig högt mot mig, blåste i näsborrarna och gick till atack :eek: . Som tur var (eller dum som jag är) blev jag inte rädd utan sa "vad i hel*ete gör du och gick emot henne.

Antagligen blev jag fyra meter hög i hennes ögon :devil: , för hon blev alldeles förskräckt och började galoppera runt mig som en tok. Jag kunde gå runt i ridhuset med linan mellan tummen och pekfingret medans hon sprang runt, runt och runt.

Efter detta har hon åter igen blivit lugn och precis som du skrev Alexandra, så var det en vändpunkt.

Med min historia ovan vill jag säga att det är inte alltid storlek och styrka som avgör (650 kg mot 54 kg), utan mycket attityd. Jag hade turen att handla RÄTT instinktivt och då behövde vi aldrig mäta styrkan. Om jag hade backat bakåt ett steg i den situationen vill jag dock inte tänka på :crazy: .

Mvh//LG
 
Sv: burdushäst

Jag gillar att höra sådant! När man är på rätt plats rätt tid och gör rätt sak, och man får dessutom en bra respons på det.

Jag känner också att hingstar fungerar på ett annat sätt en ston. De är inte så explosiva utan mer sega och envisa. Men som sagt vi har inte haft någon krafftmätning ännu, jag får göra det mesta, han gillar ju mig *suck*.

Men jag gillar min lilla envisa häst, kung eller inte :love: .
 
Sv: burdushäst

Ja, man kan ju inte låta bli att avguda de små liven!!!! Fast att kalla min lilla loppa seg.............. Hon kanske tror att hon är hingst :-)

Mvh//LG
 
Sv: burdushäst

Ston=ombyttliga, snabba humörsväxlingar något illvilliga från och till.
Hingstar=sega, envisa och långsinta....
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp