En av mina hästar hade upphängning 3-4 ggr, han var väldigt känslig i magen och fick lätt gaskolik. Jag lärde mig att skilja på när han var "gasig" och fick kolik mot när det var upphängning och våra distriktare prioriterade oss när det var på gång. Det jag lärde mig var att försöka få honom att springa och gärna får honom att bocka, vilket är enormt svårt då de har så ont att de bara vill ligga ner. Jag åkte aldrig in med honom utan klarade av att få ordning på det hemma vid varje tillfälle, med hjälp distriktarna och att "svälta" honom dagarna efteråt. Jag hade min häst i 16 år, och det var såklart alltid en oro iom att han var känslig. Jag valde att ta bort honom för nästan exakt ett år sedan, då han var 20. Jag ville inte att hans liv skulle avslutas i kolikplågor och så hade han fått artros i knäna som han började känna av. Men jag vill med detta berätta att det såklart kan gå bra och att min veterinär och ditriktarna alltid var tydliga med att jag måste åka in om han blev sämre. Tack och lov hände det aldrig, och med den här fina tappra hästen hade jag bestämt mig att ta bort honom hemma även om jag med flera av mina andra, kan tänka mig att buköppna.