Jag har två Papillon-tikar som är vardera 14 år gamla. Båda är sällskapshundar och glädjespridare.
Namn: Heartseeker's Extra, kallad Fluga
Fluga kom till mig som vuxen omplacering direkt från uppfödaren då hon behövde skala ner antalet hundar lite. Hon var då runt 2 år om jag inte minns fel.
Jag fick direkt en jättetrevlig, liten hund som blev min skugga och hjälpte mig sköta min andra gamla hund, som fortf fanns då.
Fluga är intelligent, väldigt energisk och alltid superlycklig. Hon är väldigt förig och blev väldigt bundentill mig fort iom att jag var hennes första "egna" människa. På kenneln hade de det super. Men att få så mycket fokus var nytt för henne.
Hon är otroligt lätt att handskas med. Hon litar så till en och har inga problematiska beteenden eller negativa erfarenheter att släpa på.
Hon har ganska stor tilltro till sin egen förmåga och är rätt stryktålig i då hon råkat överskatta den förmågan..
Hon har varit med på ridturer, sprungit milen, segelsemstrar, flugit med mig till jobb. Hon gör det man ber om och finner sig i allt. Bra av- och på-knapp!
Väldigt förtjust i att vara nära utan att inte klara ensamhet/avstånd.
När jag skulle åka och kolla på hunden sa uppfödaren:
"Bli inte rädd när du ser henne!"
Hon har nämligen en tunga som är för lång och hänger ut.
Tunga eller boll..:
Namn: Pappilove's Icing, kallad Mygga
Mygga kommer från samma kennel som Fluga, trots namnen.. Det är några v mellan dem och de levde ihop på kenneln och var där bästa polare.
Myggan är en otroligt märklig, liten individ. Hon är så baklänges och ologisk och bara inte om hundar brukar vara. Men hon är fantastiskt rolig!
Hon är en sån där riktigt tokrolig clown. Hon är också väldigt ärlig i sin tillgivenht etc. Hon kan inte tänka så långt som att om hon fjäskar får hon kanske godis av främlingen. Så visar hon glädje/tillgivenhet eller så mot någon är det bara så hon råkade känna då hon såg dem. Och det sparas till ett fåtal hon känner väl.
Hon är inte den som tänker ut saker själv och genomför utan stark motivator hela tiden och människostöd. Men hon är väldigt lättlärd gällande tex trix, härma ljud etc. Även hon är en hund om i stort sett alltd är glad. Däremot är hon försiktigare och har sämre tilltro till sig själv än Fluga i form av att själv klara av att utföra saker. Hon är också mer dramatisk i sina reaktioner. När jag fick henne hade hon nära döden-upplevelser några ggr per dag och skrreeeek tex av ett sandkorn mellan trampdynorna o liknande hemskheter.
Nu har hon blivit ganska normal.
Hon är inte heller någon jätteatlet som uppskattar långa springturer eller dito ridturer.
Mygga är rädd för vissa golv, blanka och hala. Vi har tränat på olika sätt. Det som funkade var att backa henne över. Så nu springer hon fort dit hon ska, möter hala golvet mellan några mattor, snurrar runt, backar snabbt och planerat, snurrar runt och springer igen.
Hon är helt fantastiskt i allt sitt märkliga! Hon leker liksom inte som andra heller.
Mitt lilla ufo!
