Bröstförstoring

Tro det eller ej. Det finns killar som läser på buke också :).
Varför får inte vi ge våran syn på saken? Jag har inte sagt vad hon ska göra.
Utan som de flesta andra att hon bör tänka över saken. Jag tror att det ligger någon föråldrad syn hos tjejer att killar bara gillar stora bröst. Vilket är falskt.
Sen kan hon ju ha tusen anledningar till varför hon vill operera sig. Som inte alls har med killar att göra. Men ju mer input desto bättre resonerar jag :).
Jag har skrivit tenta och mitt svar är därför flera dagar sent. Men spela roll. @Trani , @niphredil , @zassoo m.fl. har redan sagt det så bra!
 
Förresten, min input angående bröst; Jag har haft stora bröst ända sedan jag var 10 år skulle jag tro. Jag var bland de första att få bröst, fick kommentarer att "du borde skaffa bh haha!" osv. Jag hatade mina bröst då, sen när jag blev äldre blev de bara jobbiga. Jag tyckte att de fick mig att se större ut, jag kunde inte ha på lösa kläder pga formen blev "större" än jag var (observera att jag har alltid haft dålig självkänsla med problem med min vikt, så det här är bara hur jag tänkte då, inte vad jag tycker nu), det var obehagligt att vara utan behå, jag tyckte inte om formen eftersom de inte alls var sådär uppblåsta som man ser på tv, det gjorde ont att springa eller gå i trappor utan sportbehå som håll fast de ordentligt osv osv. Det var bara jobbigt i allmänhet, förutom när man ville puta upp de för att få bekräftelse eller komplimanger... Typ.

Nu gick jag ner i vikt, ett tag var mina bröst i "perfekt" storlek men nu är de lite mindre. Och allt jag har att säga är att det är så mycket lättare att ha mindre bröst! Jag kan hoppa runt utan bh utan att det gör ont och bara det är helt fantastiskt. ;) Jag behöver inte oroa mig över pösiga kläder, kan springa till bussen t.ex. i vanlig bh, inte behöva oroa mig för att klädaffären inte ska ha min storlek osv. Och ja, jag kan rida utan att det känns obehagligt för att de åker upp och ner. :love:

Jag säger inte att du skulle hålla med mig, men det här är min egen erfarenhet av bröst och jag föredrar storleken mindre pga det praktiska. :)
 
Förresten, min input angående bröst; Jag har haft stora bröst ända sedan jag var 10 år skulle jag tro. Jag var bland de första att få bröst, fick kommentarer att "du borde skaffa bh haha!" osv. Jag hatade mina bröst då, sen när jag blev äldre blev de bara jobbiga. Jag tyckte att de fick mig att se större ut, jag kunde inte ha på lösa kläder pga formen blev "större" än jag var (observera att jag har alltid haft dålig självkänsla med problem med min vikt, så det här är bara hur jag tänkte då, inte vad jag tycker nu), det var obehagligt att vara utan behå, jag tyckte inte om formen eftersom de inte alls var sådär uppblåsta som man ser på tv, det gjorde ont att springa eller gå i trappor utan sportbehå som håll fast de ordentligt osv osv. Det var bara jobbigt i allmänhet, förutom när man ville puta upp de för att få bekräftelse eller komplimanger... Typ.

Nu gick jag ner i vikt, ett tag var mina bröst i "perfekt" storlek men nu är de lite mindre. Och allt jag har att säga är att det är så mycket lättare att ha mindre bröst! Jag kan hoppa runt utan bh utan att det gör ont och bara det är helt fantastiskt. ;) Jag behöver inte oroa mig över pösiga kläder, kan springa till bussen t.ex. i vanlig bh, inte behöva oroa mig för att klädaffären inte ska ha min storlek osv. Och ja, jag kan rida utan att det känns obehagligt för att de åker upp och ner. :love:

Jag säger inte att du skulle hålla med mig, men det här är min egen erfarenhet av bröst och jag föredrar storleken mindre pga det praktiska. :)


Min erfarenhet av silikon är att de varken hoppar runder eller är tunga, dom sitter där dom sitter. Jag kan utan problem springa i trappor eller hoppa upp och ner utan att tuttarna fladdrar, klart att dom rör sig mer än innan op men det gör absolut inte ont. Så det blir lite fel att jämföra riktiga med sillisar.
 
Jag har två tankar kring frågan.
Den ena är, precis som många redan har nämnt, att det nog vore bra att härda ut ytterligare något eller några år - kroppen behöver inte på långa vägar vara "färdig" ännu.
Den andra handlar om det här med tillhörighet, utanförskap och kroppsliga ideal. Jag tycker mig se diskussion omkring förhållandena att större bröst generellt (om än inte uteslutande) anses mer tilltalande än mindre bröst, och om praktiska aspekter på bröststorlek. Men om det är som ts skrev i trådstarten, att hon faktiskt inte har några bröst alls - då förstår jag tillhörighetsaspekten. Om kroppsliga attribut hos människor ifråga om storlek eller framträdande är spridda ungefär enligt normalfördelning, då förstår jag att det kan vara förbannat jobbigt att hamna i någon av de absoluta ytterändarna. Upplevelsen torde kunna vara liknande den hos människor som exempelvis saknar ytteröron, en ögonglob, näsa eller något annat uppenbart, eller som har någon form av dysplasi. Där ifrågasätts sällan kosmetisk plastikkirurgi, exempelvis med hjälp av artificiella kroppsdelar på benankare (á la Brånemark) eller genom reducerande/justerande kirurgi. Mängder av människor har fått avsevärt höjd livskvalitet genom sådana åtgärder. Det kan handla om något så i sammanhanget trivialt som att operera utstående ytteröron.
Ifråga om kvinnobröst behöver det inte handla om att förstora en A-kupa till C eller D, utan att åstadkomma en A-kupa ifrån i det närmaste ingenting. Man kan hävda att det är samma sak, och att var och en är finast precis som h*n är skapad. Men som jag ser det håller inte det i alla lägen.
 
Jag har två tankar kring frågan.
Den ena är, precis som många redan har nämnt, att det nog vore bra att härda ut ytterligare något eller några år - kroppen behöver inte på långa vägar vara "färdig" ännu.
Den andra handlar om det här med tillhörighet, utanförskap och kroppsliga ideal. Jag tycker mig se diskussion omkring förhållandena att större bröst generellt (om än inte uteslutande) anses mer tilltalande än mindre bröst, och om praktiska aspekter på bröststorlek. Men om det är som ts skrev i trådstarten, att hon faktiskt inte har några bröst alls - då förstår jag tillhörighetsaspekten. Om kroppsliga attribut hos människor ifråga om storlek eller framträdande är spridda ungefär enligt normalfördelning, då förstår jag att det kan vara förbannat jobbigt att hamna i någon av de absoluta ytterändarna. Upplevelsen torde kunna vara liknande den hos människor som exempelvis saknar ytteröron, en ögonglob, näsa eller något annat uppenbart, eller som har någon form av dysplasi. Där ifrågasätts sällan kosmetisk plastikkirurgi, exempelvis med hjälp av artificiella kroppsdelar på benankare (á la Brånemark) eller genom reducerande/justerande kirurgi. Mängder av människor har fått avsevärt höjd livskvalitet genom sådana åtgärder. Det kan handla om något så i sammanhanget trivialt som att operera utstående ytteröron.
Ifråga om kvinnobröst behöver det inte handla om att förstora en A-kupa till C eller D, utan att åstadkomma en A-kupa ifrån i det närmaste ingenting. Man kan hävda att det är samma sak, och att var och en är finast precis som h*n är skapad. Men som jag ser det håller inte det i alla lägen.
Jag fattar att du tänker att det kanske kan vara väldigt utanför normen för hur en kvinna ska se ut men det blir konstigt att jämföra med att sakna ögon, öron eller näsa när sådant är betydligt ovanligare och mycket mer uppseendeväckande än att vara totalt plattbröstad.

En bättre jämförelse är då det där du tar upp med utstående öron.

Eller kanske män som har lite man boobs och opererar dem för att passa in i sin könsroll.
 
när sådant är betydligt ovanligare och mycket mer uppseendeväckande än att vara totalt plattbröstad.
Visst skiljer det rejält i magnitud, så rakt jämförbart är det förstås inte. Men det jag tänker är att grundmekanismen för att vilja åtgärda/korrigera är liknande. Förutsatt att man inte uppnår någon förbättrad fysiologisk funktion utan enbart en estetisk "normalisering" så handlar det till stor del om att slippa bli - eller upplevas bli - uppmärksammad eller uttittad på grund av, och i förlängningen förknippad som person med, den aktuella irregulariteten. Fortfarande i olika skalor förstås, men jag tror att man kan prata om liknande upplevelser.
 
Som jag förstår så kan även bröstimplantat vara farligt. Om du hittar en kille och ni båda har turen att bli förälskade i varandra, tror du inte att han skulle bry sig mindre om dina bröst? Han kommer tycka om dig för att du är du. Om en kille ogillar dig för att du har "för små bröst" då är det fel grabb helt enkelt och då kan han gå med sin utseendefixering och leka någon annan stans.

För övrigt så började mina växa väldigt sent, jag tycker dem är små fortfarande och har svårt att hitta en passande (bekväm) BH men min före detta tyckte mina boobs var fina även fast dem var små. Jag är 20.

Och ber om ursäkt ifall min post klankar ner på någon - det var inte meningen.
 
Visst skiljer det rejält i magnitud, så rakt jämförbart är det förstås inte. Men det jag tänker är att grundmekanismen för att vilja åtgärda/korrigera är liknande. Förutsatt att man inte uppnår någon förbättrad fysiologisk funktion utan enbart en estetisk "normalisering" så handlar det till stor del om att slippa bli - eller upplevas bli - uppmärksammad eller uttittad på grund av, och i förlängningen förknippad som person med, den aktuella irregulariteten. Fortfarande i olika skalor förstås, men jag tror att man kan prata om liknande upplevelser.
Jo men visst det handlar om att passa in i normen men på väldigt olika skalor.

Ingen blir uttittad och utpekad på stan för att de har platta bröst. Åtminstone inte jämfört med om de hade saknat näsa eller annan del av ansiktet. Att man har någon slags BDD och inbillar sig att andra stirrar dömande på ens platta bröst när de inte gör det är ingen anledning att operera sig snarare tvärtom. Då kanske man behöver terapi istället.
 
Som jag förstår så kan även bröstimplantat vara farligt. Om du hittar en kille och ni båda har turen att bli förälskade i varandra, tror du inte att han skulle bry sig mindre om dina bröst? Han kommer tycka om dig för att du är du. Om en kille ogillar dig för att du har "för små bröst" då är det fel grabb helt enkelt och då kan han gå med sin utseendefixering och leka någon annan stans.

För övrigt så började mina växa väldigt sent, jag tycker dem är små fortfarande och har svårt att hitta en passande (bekväm) BH men min före detta tyckte mina boobs var fina även fast dem var små. Jag är 20.

Och ber om ursäkt ifall min post klankar ner på någon - det var inte meningen.
Men vad har eventuell framtida partner med det att göra?
Jag tror TS vill må bra med sig själv och trivas med sitt utseende.
Att operera eller inte operera sig pga vad partners kan gilla tycker jag låter lite märkligt...
 
Hej. Jag är en tjej på 18 år och jag har verkligen INGA bröst. Jag har funderat på att förstora brösten väldigt länge, för dom verkar inte växa. Jag är väldigt smal så det spelar nog in mycket. Problemet är att jag inte har råd för tillfället. Min mamma vet hur mycket jag vill det här och hon står bakom mitt beslut till 100%. Är det osmart att låna pengar av sina föräldrar för att senare betala 1000 kr i månaden i cirka 2,5 år när jag har fått heltidsjobb? För jag vill ju inte vänta. Det är inte så kul att inte ha några bröst alls. Hur hade ni gjort? Hur har ni gjort? Någon som har erfarenheter ifrån bellakliniken i Stockholm?
Jag förstår dig så väl. Att inte trivas i sin kropp är fruktansvärt!

Samtidigt så är jag lite splittrad till operation, på ett sätt tänker jag att om det kan få dig att må bättre så kan det vara värt det.

Men- jag önskar ändå att du skulle kunna gilla din kropp utan att behöva utsätta dig för risker och de kostnader som det innebär.
Sen har jag hört att man inte bör operera bröst förrän i 20-årsåldern så
kan du avvakta lite?

Jag har den motsatta situationen då jag funderat på bröstförminskning. Jag håller på med viktminskning och om jag inte får mindre bröst av det funderar jag på förminskning. Visst det finns en fysisk aspekt av det men mest känner jag bara att de inte passar min kropp.

Så jag förstår dig väl tror jag. Och förstår hur jobbigt det är med klämkäcka kommentarer om attan ska acceptera sig själv och jobba med sig själv.
 
Om du verkligen är helt platt och mår dåligt av det så räknas det som ett medicinsk fel/brist och du kan ansöka via din vårdcentral om att få operationen betald av landstinget. Ta upp det med din läkare.

Men du måste definitivt vara normalviktig och jag tror åldersgränsen är minimum 20 år. Så börja med att försöka ha en normal vikt och se vad som händer. Bröst består till stor del av fett. Har du svårt att gå upp i vikt kan du få hjälp av dietist. Sen förändras kroppen mycket från 18 till 21-22 års åldern så du kan fortfarande få större bröst. :)

Hursomhelst tycker jag verkligen du ska vänta 2-3 år och se hur du ser ut och hur du känner då. 18 är alldeles för ungt för att fatta så stora beslut och risken är stor att du kommer ångra dig.
 
Men vad har eventuell framtida partner med det att göra?
Jag tror TS vill må bra med sig själv och trivas med sitt utseende.
Att operera eller inte operera sig pga vad partners kan gilla tycker jag låter lite märkligt...
Mjo, såklart så ska det vara för att man själv ska må bra. Men enligt min uppfattning så blir man oftast osäker på sina bröst på grund av vad man tror att killar/framtida partners/andra skall tycka om en på grund av deras storlek..
 
Mjo, såklart så ska det vara för att man själv ska må bra. Men enligt min uppfattning så blir man oftast osäker på sina bröst på grund av vad man tror att killar/framtida partners/andra skall tycka om en på grund av deras storlek..
Men nu har ju TS inte ens nämnt det väl? Så varför förutsätta att detta är ett starkt argument för henne?

Jag tror snarast att det har att göra med generella ideal. Dvs, man har blivit så påverkad av idealen att man själv föredrar större bröst. Precis som att man lär sig att tycka om skinny jeans när alla går med skinny jeans eller killar inte vill ha spinkiga armar eller man boobs. Ens egna tycke och smak påverkas ju också.

Jag tycker att det bästa TS kan göra är att vänta lite. Ge det lite tid och se om du fortfarande vill göra en operation om några år. Men fatta inte ett så viktigt beslut när du är så ung.
 
Men nu har ju TS inte ens nämnt det väl? Så varför förutsätta att detta är ett starkt argument för henne?

Jag tror snarast att det har att göra med generella ideal. Dvs, man har blivit så påverkad av idealen att man själv föredrar större bröst. Precis som att man lär sig att tycka om skinny jeans när alla går med skinny jeans eller killar inte vill ha spinkiga armar eller man boobs. Ens egna tycke och smak påverkas ju också.

Jag tycker att det bästa TS kan göra är att vänta lite. Ge det lite tid och se om du fortfarande vill göra en operation om några år. Men fatta inte ett så viktigt beslut när du är så ung.
Jo jag noterade det men svarade på Stjarnhimmels fråga. Yep, du har en poäng där :)
 
Jag har två tankar kring frågan.
Den ena är, precis som många redan har nämnt, att det nog vore bra att härda ut ytterligare något eller några år - kroppen behöver inte på långa vägar vara "färdig" ännu.
Den andra handlar om det här med tillhörighet, utanförskap och kroppsliga ideal. Jag tycker mig se diskussion omkring förhållandena att större bröst generellt (om än inte uteslutande) anses mer tilltalande än mindre bröst, och om praktiska aspekter på bröststorlek. Men om det är som ts skrev i trådstarten, att hon faktiskt inte har några bröst alls - då förstår jag tillhörighetsaspekten. Om kroppsliga attribut hos människor ifråga om storlek eller framträdande är spridda ungefär enligt normalfördelning, då förstår jag att det kan vara förbannat jobbigt att hamna i någon av de absoluta ytterändarna. Upplevelsen torde kunna vara liknande den hos människor som exempelvis saknar ytteröron, en ögonglob, näsa eller något annat uppenbart, eller som har någon form av dysplasi. Där ifrågasätts sällan kosmetisk plastikkirurgi, exempelvis med hjälp av artificiella kroppsdelar på benankare (á la Brånemark) eller genom reducerande/justerande kirurgi. Mängder av människor har fått avsevärt höjd livskvalitet genom sådana åtgärder. Det kan handla om något så i sammanhanget trivialt som att operera utstående ytteröron.
Ifråga om kvinnobröst behöver det inte handla om att förstora en A-kupa till C eller D, utan att åstadkomma en A-kupa ifrån i det närmaste ingenting. Man kan hävda att det är samma sak, och att var och en är finast precis som h*n är skapad. Men som jag ser det håller inte det i alla lägen.

Om hon inte har några bröst alls så lär ju landstinget betala, de betalar ju om en fått ett bröst bortopererat t.ex.
 
Om hon inte har några bröst alls så lär ju landstinget betala, de betalar ju om en fått ett bröst bortopererat t.ex.
Nja, det där skiljer en del mellan olika landsting/regioner, och har även ändrats över tid. Ibland står landsting/regioner för rent rekonstruerande operationer, som efter masektomi, men jag tror det var längesedan det fanns en allmänt generös syn på att förstora s a s naturligt obefintliga bröst.
 
Mjo, såklart så ska det vara för att man själv ska må bra. Men enligt min uppfattning så blir man oftast osäker på sina bröst på grund av vad man tror att killar/framtida partners/andra skall tycka om en på grund av deras storlek..
Jo fast jag förstod inte varför du tog upp det.
Jag tycker inte att en eventuell framtida partner ska avgöra TS beslut. Det är väl ts
beslut och så får partnern acceptera det TS vill helt enkelt.
 
Nja, det där skiljer en del mellan olika landsting/regioner, och har även ändrats över tid. Ibland står landsting/regioner för rent rekonstruerande operationer, som efter masektomi, men jag tror det var längesedan det fanns en allmänt generös syn på att förstora s a s naturligt obefintliga bröst.
Hoppas verkligen synen ändrats? vad sänder det för signaler egentligen att det räknas som medicinsk fel/brist med platta bröst :crazy:
Vart står det att en kvinna måste ha bröst av en viss storlek för att vara normal?! (nu menar jag inte som att det står i tidningar/media mm) Att landstinget står för sådant låter i mina öron helt jäkla sjukt så hoppas att det är som du skriver. Förstår att de står för operationer om man t ex fått bröstcancer, eller andra sorters kosmetiska ingrepp om an har någon stor avvikelse (typ förlorar ett öra/näsan/öga mm) för sådant kan ju faktiskt försvåra för en person till att ha ett normalt liv.
Men tror knappast små bröst begränsar en från att ha ett normalt liv. Man kan troligtvis få jobb oavsett om man har a-kupa eller c-kupa t ex. Aldrig något jag blivit bedömd på i en anställningsintervju iaf :p
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 070
Senast: Sassy
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag är mitt inne i första sommaren med att försöka odla ätbara grejer på min plats. Visst har jag pysslat mycket med trädgård tidigare...
Svar
4
· Visningar
665
Senast: cassiopeja
·
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
1 387
Senast: Viva
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 759
Senast: Wille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp