Bröstförstoring

[Madeira]

Hoppas verkligen synen ändrats? vad sänder det för signaler egentligen att det räknas som medicinsk fel/brist med platta bröst
Vart står det att en kvinna måste ha bröst av en viss storlek för att vara normal?! (nu menar jag inte som att det står i tidningar/media mm) Att landstinget står för sådant låter i mina öron helt jäkla sjukt så hoppas att det är som du skriver. Förstår att de står för operationer om man t ex fått bröstcancer, eller andra sorters kosmetiska ingrepp om an har någon stor avvikelse (typ förlorar ett öra/näsan/öga mm) för sådant kan ju faktiskt försvåra för en person till att ha ett normalt liv.
Men tror knappast små bröst begränsar en från att ha ett normalt liv. Man kan troligtvis få jobb oavsett om man har a-kupa eller c-kupa t ex. Aldrig något jag blivit bedömd på i en anställningsintervju iaf

Vad sänder det för signaler att folk med utåtgående öron, skelögda, leverfläckar eller whatever får det betalt av staten? Det är lika normalt och framförallt ofarligt som att vara platt. Bara för att det handlar om bröst så får man inte må dåligt över det och få hjälp utan ska acceptera det eller vad menar du?

 

[NotlikeI]

Vad sänder det för signaler att folk med utåtgående öron, skelögda, leverfläckar eller whatever får det betalt av staten? Det är lika normalt och framförallt ofarligt som att vara platt. Bara för att det handlar om bröst så får man inte må dåligt över det och få hjälp utan ska acceptera det eller vad menar du?

Menar snarare skador som gör en deformerad. Alltså en sned näsa kan man tycka är helt normalt, men att t ex varit med om en olycka som gjort att man kanske fått förstört stora delar av ens näsa eller vad det nu kan vara gör ju tyvärr att man kommer sticka ut och att vissa kommer känna obehag när de ser ens "skada/ärr" vilket kan göra att man behandlas annorlunda.
Utgående öron tycker jag inte heller är något onormalt som folk ska känna att de behöver korrigera
Det jag menar är i mer "extrema" fall där man kanske behöver någon typ av protes eller operation för att få både en normalare funktion men också kanske vissa fördelar utseendemässigt för att slippa diskriminering.

Och nej det är inte bara för att det handlar om bröst... suck
BARA SUCK ibland på buke alltså. Nej jag tycker det är lika illa med alla olikheter. Tycker ingen ska behöva må dåligt för platta bröst/utstående öron eller något annat som inte ses som "perfekt eller eftertraktat" av vårt sjuka samhälle.
Så tycker att sådan korrigeringar inte ska göras och absolut inte ges bidrag till för att utföras, hur ska det då bli accepterat om alla som har "felet" (jätte fe ordval men hittar inget bra ord) får bidrag för att ta bort det.

 

[Madeira]

Menar snarare skador som gör en deformerad. Alltså en sned näsa kan man tycka är helt normalt, men att t ex varit med om en olycka som gjort att man kanske fått förstört stora delar av ens näsa eller vad det nu kan vara gör ju tyvärr att man kommer sticka ut och att vissa kommer känna obehag när de ser ens "skada/ärr" vilket kan göra att man behandlas annorlunda.
Utgående öron tycker jag inte heller är något onormalt som folk ska känna att de behöver korrigera
Det jag menar är i mer "extrema" fall där man kanske behöver någon typ av protes eller operation för att få både en normalare funktion men också kanske vissa fördelar utseendemässigt för att slippa diskriminering.

Och nej det är inte bara för att det handlar om bröst... suck
BARA SUCK ibland på buke alltså. Nej jag tycker det är lika illa med alla olikheter. Tycker ingen ska behöva må dåligt för platta bröst/utstående öron eller något annat som inte ses som "perfekt eller eftertraktat" av vårt sjuka samhälle.
Så tycker att sådan korrigeringar inte ska göras och absolut inte ges bidrag till för att utföras, hur ska det då bli accepterat om alla som har "felet" (jätte fe ordval men hittar inget bra ord) får bidrag för att ta bort det.

Nu är jag med på vad du menar men om personen mår dåligt över att inte ha några bröst eller onormalt stor näsa tex tycker du dessa människor ska behöva leva med det bara för att de är skapta så? Har de ingen rätt att få hjälp till att bli lyckligare?

 

[NotlikeI]

Nu är jag med på vad du menar men om personen mår dåligt över att inte ha några bröst eller onormalt stor näsa tex tycker du dessa människor ska behöva leva med det bara för att de är skapta så? Har de ingen rätt att få hjälp till att bli lyckligare?

Om samhället inte sa att det var oönskat eller fel, hade de då mått dåligt över det? Troligtvis inte, se bara sådär 60 år tillbaka.Då mådde smala/slanka kvinnor dåligt över att de hade svårt att få kurvor som då var så eftertraktat.
Men ska vi hålla på att ändra på människor hela tiden för att det ska "passa in" så kommer ju aldrig den mallen utökas eller hur? Då kommer vi behålla samma sjuka ideal som vi har nu, som gör folk olyckliga för att de inte passar in.

Så tänker jag iaf, därför tycker jag inte att landstinget ska stödja detta sjuka ideal vi har nu! Om man nu inte mår fysiskt dåligt över sin bröststorlek, alltså om man har bröst som göra att man får problem med ryggen tex så tycker jag inte att det ska stödjas av landstinget. Finns det inget fysiskt fel ska det inte behöva ändras
Hade varit så mycket bättre om fler lärde sig att se det vackra i folks olikheter.

 

[Snubbelfot]

Hoppas verkligen synen ändrats? vad sänder det för signaler egentligen att det räknas som medicinsk fel/brist med platta bröst

Men där hamnar man ju i samma diskussion igen. Utstående öron, är det objektivt sett att anse som tillräckligt besvärande för att korrigeras med allmänna medel? Eldsmärken? Naturligt och okorrigerat är alltid bäst?

Vart står det att en kvinna måste ha bröst av en viss storlek för att vara normal?!

Jag avsåg framför allt de som i princip saknar bröst helt. I slutänden blir det en definitionsfråga som handlar om vad man lägger i begreppet normal. Det finns gott om anatomiska variationer av olika slag, både inom och utanför "normalspannet", som i sig själva inte behöver vara vare sig besvärande eller riskabla/farliga.

Förstår att de står för operationer om man t ex fått bröstcancer, eller andra sorters kosmetiska ingrepp om an har någon stor avvikelse (typ förlorar ett öra/näsan/öga mm) för sådant kan ju faktiskt försvåra för en person till att ha ett normalt liv.

Där tror jag du behöver förklara så jag förstår. På vilket sätt är det mer självklart att någon med avlägsnade bröst i samband med t ex cancerbehandling skall opereras på samhällets bekostnad, än att någon som av naturen saknar bröst skall få det? På vilket sätt försvårar det ena möjligheterna till ett normalt liv, men inte det andra? Jag har svårt att föreställa mig att masektomi gör att någon har svårare att få jobb (utom på Hooters), vi pratar i båda fallen om ett rent subjektivt och psykologiskt lidande.

Dina tankar om ideal och omvärldens värderingar håller jag med om i stort, men i det enskilda fallet handlar det ändå om upplevt lidande/besvär, och om i vilken utsträckning offentlig vård skall lindra eller bota sådant som inte är strikt somatiska besvär.

 

[NotlikeI]

Men där hamnar man ju i samma diskussion igen. Utstående öron, är det objektivt sett att anse som tillräckligt besvärande för att korrigeras med allmänna medel? Eldsmärken? Naturligt och okorrigerat är alltid bäst?

Jag avsåg framför allt de som i princip saknar bröst helt. I slutänden blir det en definitionsfråga som handlar om vad man lägger i begreppet normal. Det finns gott om anatomiska variationer av olika slag, både inom och utanför "normalspannet", som i sig själva inte behöver vara vare sig besvärande eller riskabla/farliga.

Där tror jag du behöver förklara så jag förstår. På vilket sätt är det mer självklart att någon med avlägsnade bröst i samband med t ex cancerbehandling skall opereras på samhällets bekostnad, än att någon som av naturen saknar bröst skall få det? På vilket sätt försvårar det ena möjligheterna till ett normalt liv, men inte det andra? Jag har svårt att föreställa mig att masektomi gör att någon har svårare att få jobb (utom på Hooters), vi pratar i båda fallen om ett rent subjektivt och psykologiskt lidande.

Dina tankar om ideal och omvärldens värderingar håller jag med om i stort, men i det enskilda fallet handlar det ändå om upplevt lidande/besvär, och om i vilken utsträckning offentlig vård skall lindra eller bota sådant som inte är strikt somatiska besvär.

Jag tänker såhär, har man t ex bara ett bröst (som det kan bli om man opereras för bröstcancer) så lär ju det vara rätt uppenbar i vissa kläder/bikinis och sin sjukdom är kanske inget man vill att alla ska veta om, för då har dem per automatik en uppfattning om dig som person som du inte kan styra över. Därför tycker jag operation kan vara aktuellt.

Jag tänker inte ens ge mig in på enskilda personers lidande och besvär för att de har stor näsa/ingen haka/för stora öron mm
För igen vem har rätt att bedöma vart gränsen för en för stor näsa går? Kan ju vara någon med helt "normal" näsa som ändå mår dåligt av den, ska vi inte då ta hänsyn till att den personen mår dålig och bekosta en operation? Varför är den personens besvär inte lika viktigt i sådana fall?

 

[cirkus]

Vad sänder det för signaler att folk med utåtgående öron, skelögda, leverfläckar eller whatever får det betalt av staten? Det är lika normalt och framförallt ofarligt som att vara platt. Bara för att det handlar om bröst så får man inte må dåligt över det och få hjälp utan ska acceptera det eller vad menar du?

Egentligen är det inte någon större skillnad på bröst och utstående öron. Leverfläckar kan bli farliga och skelögdhet kan göra att man ser sämre. Personligen tycker jag att det verkar finnas oerhört många som mår dåligt över diverse kroppsrelaterade saker ska staten betala allas hang-ups på diverse kroppsdelar blir det galet tycker jag. Jag har sett en kompis fettsuga sina helt normala ben för hon hade en hangup på att det var tjocka, jag har sett en tjej förstora sina helt normala läppar för hon hade en hangup på dom osv.

 

[Silkisif]

Om samhället inte sa att det var oönskat eller fel, hade de då mått dåligt över det? Troligtvis inte, se bara sådär 60 år tillbaka.Då mådde smala/slanka kvinnor dåligt över att de hade svårt att få kurvor som då var så eftertraktat.
Men ska vi hålla på att ändra på människor hela tiden för att det ska "passa in" så kommer ju aldrig den mallen utökas eller hur? Då kommer vi behålla samma sjuka ideal som vi har nu, som gör folk olyckliga för att de inte passar in.

Så tänker jag iaf, därför tycker jag inte att landstinget ska stödja detta sjuka ideal vi har nu! Om man nu inte mår fysiskt dåligt över sin bröststorlek, alltså om man har bröst som göra att man får problem med ryggen tex så tycker jag inte att det ska stödjas av landstinget. Finns det inget fysiskt fel ska det inte behöva ändras
Hade varit så mycket bättre om fler lärde sig att se det vackra i folks olikheter.

Jag lovar, det är INTE roligt när en femårig flicka på tunnelbanan pekar på en och säger högt "vad har flickan i ansiktet?".
Jag har aldrig (tidigare) tyckt illa om mitt födelsemärke i ansiktet, och när hon sa det kände jag mest att det var sådär oskyldigt. Men vet du vad? Det har gått ett år och hennes jävla kommentar gör mer och mer ont i mig för varje dag som går. Jag var nyligen hos läkare för att jag vill ha remiss för att ta bort skiten. "Det är ju bara kosmetiskt så den kommer säkert inte gå igenom". Bara kosmetiskt?!! Det är fan en jävla stor prick i mitt ansikte som folk tittar på HELA tiden, och det märks. Det är något i princip ingen annan har. Den kan inte på något vis anses vacker. Och det är inte bara kosmetiskt, det är psykiskt. Men det räknas ju inte.

Nä, JAG tänker inte lida för att samhället ska ändras om sisådär 60 år när jag är död. Fan heller.


Ursäkta upprördheten.

 

[NotlikeI]

Jag lovar, det är INTE roligt när en femårig flicka på tunnelbanan pekar på en och säger högt "vad har flickan i ansiktet?".
Jag har aldrig (tidigare) tyckt illa om mitt födelsemärke i ansiktet, och när hon sa det kände jag mest att det var sådär oskyldigt. Men vet du vad? Det har gått ett år och hennes jävla kommentar gör mer och mer ont i mig för varje dag som går. Jag var nyligen hos läkare för att jag vill ha remiss för att ta bort skiten. "Det är ju bara kosmetiskt så den kommer säkert inte gå igenom". Bara kosmetiskt?!! Det är fan en jävla stor prick i mitt ansikte som folk tittar på HELA tiden, och det märks. Det är något i princip ingen annan har. Den kan inte på något vis anses vacker. Och det är inte bara kosmetiskt, det är psykiskt. Men det räknas ju inte.

Nä, JAG tänker inte lida för att samhället ska ändras om sisådär 60 år när jag är död. Fan heller.


Ursäkta upprördheten.

Det är väl tur att vi är några som kan tänka oss "lida" för att samhället ska ändras om 60 år så att så många fler generationer slipper växa upp med denna utseendefixering som finns nu. Jag lider för att en annan generation ska ha det bättre (är min förhoppning iaf)
Sen lider jag förvisso inte så mycket av mitt yttre längre då jag snarare lider mer av sjukdomar som orsakar betydligt mer lidande, jag antar att man sätter saker i perspektiv när man tvingas gå igenom tuffare saker än att få kommentarer som sina öron/fläckar på hyn eller vad det nu kan vara.

Sen har jag inte skrivit att det inte räknas att det är psykiskt "lidande"
Jag skulle bara aldrig kunna säga åt ett barn att vara nöjd med sig själv eller älska sig själv och sina vänner för dem de är om inte jag kan göra det själv utan att behöva korrigera något med mitt utseende. Om jag skulle ha utgående öron t ex men väljer att få det korrigerat och mitt ev. framtida barn skulle få samma sak, vad ska jag då säga till mitt barn?!
"Nä du har rätt lilla*valfritt namn* dina öron är inte normala, vi måste fixa dem, det gjorde mamma en gång för att passa in* För att säga att "Nej men du är fin och perfekt precis som du är" hade gjort att jag känner mig som värsta hycklaren. För BEVISLIGEN tycker jag inte det är fint att vara som man är skapt om man nu inte är skapt så att man passar in i samhällets mallar i sådana fall.

Förresten är du inte ursäktad, helt onödigt att bli så upprörd över någon okänd persons åsikt.

 

[Mammas]

Det är väl tur att vi är några som kan tänka oss "lida" för att samhället ska ändras om 60 år så att så många fler generationer slipper växa upp med denna utseendefixering som finns nu. Jag lider för att en annan generation ska ha det bättre (är min förhoppning iaf)
Sen lider jag förvisso inte så mycket av mitt yttre längre då jag snarare lider mer av sjukdomar som orsakar betydligt mer lidande, jag antar att man sätter saker i perspektiv när man tvingas gå igenom tuffare saker än att få kommentarer som sina öron/fläckar på hyn eller vad det nu kan vara.

Sen har jag inte skrivit att det inte räknas att det är psykiskt "lidande"
Jag skulle bara aldrig kunna säga åt ett barn att vara nöjd med sig själv eller älska sig själv och sina vänner för dem de är om inte jag kan göra det själv utan att behöva korrigera något med mitt utseende. Om jag skulle ha utgående öron t ex men väljer att få det korrigerat och mitt ev. framtida barn skulle få samma sak, vad ska jag då säga till mitt barn?!
"Nä du har rätt lilla*valfritt namn* dina öron är inte normala, vi måste fixa dem, det gjorde mamma en gång för att passa in* För att säga att "Nej men du är fin och perfekt precis som du är" hade gjort att jag känner mig som värsta hycklaren. För BEVISLIGEN tycker jag inte det är fint att vara som man är skapt om man nu inte är skapt så att man passar in i samhällets mallar i sådana fall.

Förresten är du inte ursäktad, helt onödigt att bli så upprörd över någon okänd persons åsikt.

Fast det är ju individuellt hur mycket en lider och om du inte lider av det som gör att du sticker ut från normen behöver inte göra att det är lättare för någon annan att bära. Med ditt resonemang kan en ju inte göra något för sitt utseende, klagar du på folk som sminkar sig, klipper håret annat än funktionellt (dvs annat än snaggat?), har kläder som inte enbart är funktionella etc? Om någon annan mår dåligt av något och samhället förvärrar det tillståndet, varför inte behandla det på det sätt som finns tillhands så att alla ska kunna må så bra som möjligt? Om det sedan är med samtalshjälp eller att operera är väl upp till behandlande läkare att bedöma.

Och här hoppas jag att de med hangups men som finns inom normalspektrat kan få samtalshjälp, men de som befinner sig utanför kanske det inte räcker. Om det enda folk ser är ens komplex, hur lätt är det då att jobba med det? Kommer det att gå att känna sig ok när det verkligen är det folk ser, det folk frågar om etc? Jag tycker inte att det är ok att saga att andra ska leva med det, oavsett hur dåligt de mår av det.

 

[stjarnhimmel]

Fast folk som tycker att det bara är att strunta i sina utseendekomplex... Då tror inte jag ni har träffat någon som mår riktigt dåligt av detta. ..,

Jag tror inte ni vet hur det är att tycka det är jobbigt hela sommarperioden då man inte vill gå i t-shirt/ topp pga att man vet att man kommer få blickar/ kommentarer om sina bröst. Att aldrig vara på en badstrand. Att aldrig klara av att ha sex

Jag som lider av mina för stora bröst har samma erfarenheter som vänner som har för små... Då är vi alla snart medelålders.
Och vi förtjänar också att må bra!
Har man riktigt stora utseendekomplex
så går det inte bara att släppa dessa. Min vän har tex gått i terapi under flera
år men opererade sig tillslut. Hon är jätteglad över det beslutet.

Och jag tycker vissa behöver vissa lite respekt för detta.

 

[Alexis]

När folk står helt utanför normen kan de få hjälp med operation och sådant men de flesta som gör estetiska ingrepp är INTE uppseendeväckande annorlunda från alla andra och då ska inte vården behandla de som om de var det heller och de ska bekosta sina ingrepp själva.

För de som har BDD skulle det dessutom inte hjälpa utan kunna bli sämre med operation och ett år senare sitter de där igen med något som måste fixas till.

Innan man kör på vad som kan vara en quick fix tycker jag man måste gå till botten med varför personen vill göra operationen. Att en människa har osäkerheter räcker inte! Varför har hen komplex? Hur mycket sticker hen ut EGENTLIGEN i verkligheten utanför personens ångestfyllda huvud??

 

[Riru]

Innan man kör på vad som kan vara en quick fix tycker jag man måste gå till botten med varför personen vill göra operationen. Att en person har osäkerheter räcker inte! Varför har den detta komplex? Hur mycket sticker hen ut EGENTLIGEN i verkligheten utanför personens ångestfyllda huvud??

Men det är ju just detta som görs, man kan inte bara gå till VC och säga att man vill förstora sina bröst för att man tycker de är för små. Vissa här verkar tro att det är enkelt att få denna operation bekostad.
Såvitt jag vet så ska psykolog eller liknande vara inblandat och det ska väl bedömas om det klassas som "onormalt" eller inte innan man får svar på om man får det bekostat eller inte.

 

[ainasoja]

Jag lovar, det är INTE roligt när en femårig flicka på tunnelbanan pekar på en och säger högt "vad har flickan i ansiktet?".
Jag har aldrig (tidigare) tyckt illa om mitt födelsemärke i ansiktet, och när hon sa det kände jag mest att det var sådär oskyldigt. Men vet du vad? Det har gått ett år och hennes jävla kommentar gör mer och mer ont i mig för varje dag som går. Jag var nyligen hos läkare för att jag vill ha remiss för att ta bort skiten. "Det är ju bara kosmetiskt så den kommer säkert inte gå igenom". Bara kosmetiskt?!! Det är fan en jävla stor prick i mitt ansikte som folk tittar på HELA tiden, och det märks. Det är något i princip ingen annan har. Den kan inte på något vis anses vacker. Och det är inte bara kosmetiskt, det är psykiskt. Men det räknas ju inte.

Nä, JAG tänker inte lida för att samhället ska ändras om sisådär 60 år när jag är död. Fan heller.


Ursäkta upprördheten.

Eller när folk påpekar att det rycker i haka och överläpp samt att man är sned i ansiktet. Jag tycker inte heller att det är roligt när folk påpekar att jag blinkar oftare med vänster öga än höger och det stör mig något furkantsvärt! Jag vill inte heller lida för att ändra samhället om sisådär 60 år, tror knappast att det ändras för att jag mår dåligt!

Jag är lika upprörd som du är men jag tänker inte be om ursäkt för det!

 

[Alexis]

Men det är ju just detta som görs, man kan inte bara gå till VC och säga att man vill förstora sina bröst för att man tycker de är för små. Vissa här verkar tro att det är enkelt att få denna operation bekostad.
Såvitt jag vet så ska psykolog eller liknande vara inblandat och det ska väl bedömas om det klassas som "onormalt" eller inte innan man får svar på om man får det bekostat eller inte.

Och jag tycker man ska fundera över de sakerna även när man inte försöker få sin operation bekostad. Alltså personen som vill göra operationen ska helst söka hjälp utifrån för att ta reda på var tankarna kommer ifrån och om en operation är en bra lösning eller inte.

Bekostar man det själv får man förstås ha vilka dåliga anledningar som helst men jag beskriver vad jag tycker man ska göra om man har såna funderingar.

 

[Silkisif]

Det är väl tur att vi är några som kan tänka oss "lida" för att samhället ska ändras om 60 år så att så många fler generationer slipper växa upp med denna utseendefixering som finns nu. Jag lider för att en annan generation ska ha det bättre (är min förhoppning iaf)
Sen lider jag förvisso inte så mycket av mitt yttre längre då jag snarare lider mer av sjukdomar som orsakar betydligt mer lidande, jag antar att man sätter saker i perspektiv när man tvingas gå igenom tuffare saker än att få kommentarer som sina öron/fläckar på hyn eller vad det nu kan vara.

Sen har jag inte skrivit att det inte räknas att det är psykiskt "lidande"
Jag skulle bara aldrig kunna säga åt ett barn att vara nöjd med sig själv eller älska sig själv och sina vänner för dem de är om inte jag kan göra det själv utan att behöva korrigera något med mitt utseende. Om jag skulle ha utgående öron t ex men väljer att få det korrigerat och mitt ev. framtida barn skulle få samma sak, vad ska jag då säga till mitt barn?!
"Nä du har rätt lilla*valfritt namn* dina öron är inte normala, vi måste fixa dem, det gjorde mamma en gång för att passa in* För att säga att "Nej men du är fin och perfekt precis som du är" hade gjort att jag känner mig som värsta hycklaren. För BEVISLIGEN tycker jag inte det är fint att vara som man är skapt om man nu inte är skapt så att man passar in i samhällets mallar i sådana fall.

Förresten är du inte ursäktad, helt onödigt att bli så upprörd över någon okänd persons åsikt.

Ja, visst är det det, men jag tycker det är helt sjukt att ni andra räknar med att vi defekta som mår dåligt över det bara ska stå ut med det, "för att det ska bli bättre någon gång".
Visst sätter man saker i perspektiv, men vad ger DIG rätt att anse att ditt perspektiv är bättre eller "mer riktigt" än mitt? Du vet inte alls vad jag, eller förresten alla andra defekta människor som mår dåligt över det har i bagaget.

Jag har funderat på det där med ev. framtida barn. Jag kan ju få ett defekt framtida barn oavsett om jag är defekt eller ej. Födelsemärken (som i mitt fall) dyker upp efter hand som man blir äldre. Kanske, kanske kan man då prata med sitt barn om det på ett vettigt sätt istället för att säga att "mamma tycker du är ful". Kanske att man säger att mamma mådde dåligt över det, det är OKEJ att må dåligt över det men det är inget fel. Det ÄR ju en defekt, att kunna acceptera det är ett enormt steg framåt. Man KAN korrigera om man vill, men det är inte nödvändigt. Du är OKEJ som du är.

Jag förstår inte det där med att säga till barn att de är fina och perfekta. Varför ska vi alltid vara så fina och perfekta? Spelar det någon roll? Om jag älskar mina barn betyder det att de är värda att älska, att säga till dem att de är vackra och perfekta är att säga till dem att det spelar roll. Och det är ju det vi inte vill ska hända.


Förresten så var det tvetydigt uttryckt av mig, jag ursäktade upprördheten som i svordomarna. Jag tycker fortfarande samma sak som i inlägget ovan.

 

[NotlikeI]

Ja, visst är det det, men jag tycker det är helt sjukt att ni andra räknar med att vi defekta som mår dåligt över det bara ska stå ut med det, "för att det ska bli bättre någon gång".
Visst sätter man saker i perspektiv, men vad ger DIG rätt att anse att ditt perspektiv är bättre eller "mer riktigt" än mitt? Du vet inte alls vad jag, eller förresten alla andra defekta människor som mår dåligt över det har i bagaget.

Jag har funderat på det där med ev. framtida barn. Jag kan ju få ett defekt framtida barn oavsett om jag är defekt eller ej. Födelsemärken (som i mitt fall) dyker upp efter hand som man blir äldre. Kanske, kanske kan man då prata med sitt barn om det på ett vettigt sätt istället för att säga att "mamma tycker du är ful". Kanske att man säger att mamma mådde dåligt över det, det är OKEJ att må dåligt över det men det är inget fel. Det ÄR ju en defekt, att kunna acceptera det är ett enormt steg framåt. Man KAN korrigera om man vill, men det är inte nödvändigt. Du är OKEJ som du är.

Jag förstår inte det där med att säga till barn att de är fina och perfekta. Varför ska vi alltid vara så fina och perfekta? Spelar det någon roll? Om jag älskar mina barn betyder det att de är värda att älska, att säga till dem att de är vackra och perfekta är att säga till dem att det spelar roll. Och det är ju det vi inte vill ska hända.


Förresten så var det tvetydigt uttryckt av mig, jag ursäktade upprördheten som i svordomarna. Jag tycker fortfarande samma sak som i inlägget ovan.

Ursäkta men vart har jag skrivit att jag förväntar mig det av andra? Vad folk lägger pengar på är helt upp till dem och vad de prioriterar och tycker är viktigt i sitt liv. Men att något som inte är eller ska räknas som en fysiskt fel ska korrigeras med pengar från landstinget tycker JAG inte känns rätt.

 

[NotlikeI]

Fast det är ju individuellt hur mycket en lider och om du inte lider av det som gör att du sticker ut från normen behöver inte göra att det är lättare för någon annan att bära. Med ditt resonemang kan en ju inte göra något för sitt utseende, klagar du på folk som sminkar sig, klipper håret annat än funktionellt (dvs annat än snaggat?), har kläder som inte enbart är funktionella etc? Om någon annan mår dåligt av något och samhället förvärrar det tillståndet, varför inte behandla det på det sätt som finns tillhands så att alla ska kunna må så bra som möjligt? Om det sedan är med samtalshjälp eller att operera är väl upp till behandlande läkare att bedöma.

Och här hoppas jag att de med hangups men som finns inom normalspektrat kan få samtalshjälp, men de som befinner sig utanför kanske det inte räcker. Om det enda folk ser är ens komplex, hur lätt är det då att jobba med det? Kommer det att gå att känna sig ok när det verkligen är det folk ser, det folk frågar om etc? Jag tycker inte att det är ok att saga att andra ska leva med det, oavsett hur dåligt de mår av det.

Undrar också vart jag skriver att folk ska tvingas leva med något det inte trivs med? Vad man lägger sina pengar på är upp till var och en,men tycker inte det ska stödjas ekonomiskt av landstinget då det sänder fel signaler enligt MIG.

 

[NotlikeI]

Fast folk som tycker att det bara är att strunta i sina utseendekomplex... Då tror inte jag ni har träffat någon som mår riktigt dåligt av detta. ..,

Jag tror inte ni vet hur det är att tycka det är jobbigt hela sommarperioden då man inte vill gå i t-shirt/ topp pga att man vet att man kommer få blickar/ kommentarer om sina bröst. Att aldrig vara på en badstrand. Att aldrig klara av att ha sex

Jag som lider av mina för stora bröst har samma erfarenheter som vänner som har för små... Då är vi alla snart medelålders.
Och vi förtjänar också att må bra!
Har man riktigt stora utseendekomplex
så går det inte bara att släppa dessa. Min vän har tex gått i terapi under flera
år men opererade sig tillslut. Hon är jätteglad över det beslutet.

Och jag tycker vissa behöver vissa lite respekt för detta.

Handlar inte om att strunta i dem, handlar snarare om att samhället inte ska ekonomiskt stödja folks komplex och vilja att korrigera det för jag är av åsikten att det sänder fel signaler.
Du tror inte "ni?" (vilka räknas in där?)
Jag personligen har haft stora komplex, haft anorexia ("har" men har varit i normal vikt senaste 1,5 året) har gått så långt att jag sytt egna stygn på flera ställe jag velat korrigera, försökt skära av bitar av mina tår och brutit min egna näsa. Men nej jag kan aldrig förstå hur det är för andra såklart då vi alla tar det olika och tror folk många gånger har det psykiskt svårare än mig. Jag menar det finns dem som tar sitt liv.
Vad folk gör med sina pengar och väljer att prioriterar i sitt liv är helt upp till dem, det skriver jag inget om, de tolkar vissa in i sådana fall. Utan det jag skriver och diskuterar är om landstinget ska gå in och betala för sådant som inte är medicinskt fel. Tycker inte samhället ska gå in och betala sådant som förstärker vårt sjuka ideal.

 

[NotlikeI]

Men det är ju just detta som görs, man kan inte bara gå till VC och säga att man vill förstora sina bröst för att man tycker de är för små. Vissa här verkar tro att det är enkelt att få denna operation bekostad.
Såvitt jag vet så ska psykolog eller liknande vara inblandat och det ska väl bedömas om det klassas som "onormalt" eller inte innan man får svar på om man får det bekostat eller inte.

Fast det är rätt enkelt, lika enkelt som att få tunga droger utskrivna. Vilket inte alls är svårt om man vet vilka rutor man ska kryssa i. Bara att googla sömnsvårigheter eller ångest och sen köra på beskrivningen av dem så får du utskrivet benzo på någon vecka.
Min mamma var inte nöjd med sin första operation som hon fick via landstinget, tog någon månad så fick hon en till betald för att korrigera den första.