Bröllop eller self care?

[Malin_L]

O.s.a. går ju inte till brudparet, så du behöver inte säga något till brudparet alls?
Skicka med någon en present bara, så är relationen intakt.

Alla som jag har osat till inför bröllop är det brudparet själv som har haft hand om. Inklusive mitt eget bröllop.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är verkligen ingen bröllopsmänniska trots sambo. Har aldrig fattat grejen med stora kalas med massa främlingar. Och jag unnar mig sällan saker, kläder eller ledigt ifrån hundar mm så för mig är valet lätt. Jag tackar nej och lägger min tid och mina pengar på mig själv.

 

[Singoalla]

Jag vill ha klänning och fixa till och allt sånt Resten är inte så viktigt.

Jag vill ha någon att gifta mig med

Jobbar på det

 

[athena_arabians]

Jag vill ha någon att gifta mig med

Jobbar på det

Särbon säger att han varit gift så han behöver inte prova på det igen. Att jag inte har varit gift är han märkligt döv för

Nej, jag känner inget behov av att gifta mig eftersom vi inte har barn eller bor ihop

 

[hoppsann]

Alla som jag har osat till inför bröllop är det brudparet själv som har haft hand om. Inklusive mitt eget bröllop.

Oki, det har jag inte varit med om när det gäller bröllop.
Tänk så olika det kan vara.

 

[Snubbelfot]

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

För sjutton år sedan var jag relativt nyskild, fortfarande litet småbedrövad och genuint ointresserad av något seriöst förhållande. Strängt taget rätt ointresserad av sociala sammankomster överhuvudtaget. Min bror hade dock hittat kärleken och skulle gifta sig. Jag bet ihop och gick förstås, dock utan större entusiasm, på bröllopet.
Alla hundratalet gäster var par - utom jag och en till. Vi kom att dela drygt femton år varav de flesta som gifta, och jag ångrade aldrig en sekund att jag gick på det där bröllopet.

 

[MiaMia]

Ja, jag menar han och jag och vigselförrättaren. De brukar väl kunna bistå med vittnen om man inte har med några själv, tror jag. För det är väl ett måste med vittnen, har jag för mig.
Själv skulle jag lika gärna bara kunna skicka in pappren, utan ceremoni, men sambon vill i alla fall att vi säger några ord till varandra så vi får kompromissa ihop nåt.

När jag jobbade på kommunkontoret så var det den bästa arbetsuppgiften. Att vara vittne till de som inte hade egna. Extremt liten del av arbetstiden dock, kanske två timmar per år.

 

[Björk]

Jag lutar nog mer åt att save the date ett halvår eller ett år i förväg antyder att brudparet kanske tar sin betydelse på lite väl stort allvar. Eller att de har förväxlat sig själva med typ kungaparet.

hahahahaha .... Underbart!

 

[WBanna]

Det viktigaste är att man tackar ja eller nej i rätt tid, sen behöver man inte berätta varför man tackade nej. "Tack för inbjudan, tyvärr har jag inte möjlighet att komma", det räcker.
Det som gjorde mig ledsen inför mitt bröllop var absolut inte dom som tackade nej, utan det var dom som sket i att svara på inbjudan överhuvudtaget trots o.s.a-datum i inbjudningarna.

 

[cirkus]

Särbon säger att han varit gift så han behöver inte prova på det igen. Att jag inte har varit gift är han märkligt döv för

Nej, jag känner inget behov av att gifta mig eftersom vi inte har barn eller bor ihop

Min sambo hade precis samma argument den enda gång jag frågat om han ville gifta sig eller gå till en advokat för att få ordning på pappiren. Vi gick till advokat

 

[Ramona]

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Men ärligt, är det verkligen så att det bara kommer andra etablerade par till alla dessa bröllop?
Jag vet inte hur många bröllop jag varit på, men det är garanterat mer än gemene man och jag har aldrig varit med om ett bröllop där det bara är etablerade par inbjudna och en singel. Det brukar vara en salig blandning av människor från olika delar av brudparets liv. Det är barndomskompisar, släktingar, jobbarkompisar i viss mån, mer nya bekantskaper etc etc etc.

Har dina vänner inga andra vänner än etablerade par behöver du se dig om efter nya vänner.

Jag älskar fester och tar alla tillfällen i akt att åka på bröllop, etc. Det enda jag dissar är dop. Jag är helt emot att tvinga barn in i religiösa organisationer och förstår inte alls poängen med att ge barnen presenter de ändå inte har vetskap om. Jag ser inte det betungande i att ha roligt och fira någons kärlek. Det är ju kul med bröllop! Men å andra sidan älskar jag att äta god mat, jag älskar att dansa och dansar med alla som bjuder upp mig, jag shotar i baren, jag hänger med brudparets kusiner och lär känna människor, nätverkar, får höra underbart roliga historier om andra människors liv och jag vet att någonstans finns det någon som känner någon som känner Honom. Och sitter jag hemma i min ensamhet kommer jag inte att hitta Honom. Då kommer jag sitta där bitter på min kammare och vara bitter över att jag inte gifter mig. Men för att gifta sig måste man komma ut och luftas, gärna i en miljö där andra gäster tänker på sina egna bröllop. Att träffa någon på ett bröllop måste ju vara typ det enklaste som finns. Alla känner alla i viss mån, så det finns alltid referenser att få på personen så man inte köper med sig en gris i säcken, alla är upprymda av kärlek och alla tänker på hur de själva hade velat ha det på sitt egna bröllop.

Jag träffade en kille på ett bröllop. Han var gift och jag hade sambo. Men så en dag för inte alls länge sedan var vi båda singlar och passade på att dejta. Nu tog det slut av andra anledningar än att vi faktiskt passar väldigt bra ihop och har en sjuk attraktion till varandra, men vi hade väldigt roligt under tiden vi dejtade, även om han inte var Mannen. Grejen är ju att man aldrig vet när man träffar kärleken, så man får passa på att komma ut och luftas. Om ingenting annat lär man alltid känna fler människor och har en bra helg. Hur ofta får man åka en helg till Örnsköldsvik annars liksom?

 

[lilstar]

...
Har dina vänner inga andra vänner än etablerade par behöver du se dig om efter nya vänner.
...

Tro mig jag har tänkt tanken ett antal gånger men jag är ju vän med alla de här personerna för att jag älskar dem. Det är därför det känns så svårt att svika dem genom att inte komma och fira deras bröllop.

Jag älskar också att gå på fest men det blir inte så himla festligt när man står ensam bland par som mest är intresserade av varandra (pga den romantiska stämningen antar jag).

 

[Snurrfian]

På det hela taget, är det inte lite underligt att folk tänker sig att man ska lägga tid (semesterdagar) och pengar på resa och övernattning och kanske flera måltider på olika restauranger (och fixa barnvakt och djurvakt), samt dessutom köpa present och ofta kläder, för att någon man känner gifter sig?

De som bjuder in till sådana bröllop - tex belägna på Ven eller någon annan plats där ingen av gästerna bor - tycker de själva att det är så till den grad roligt att gå på bröllop att de inte tycker att det känns jobbigt alls att förvänta sig allt det där av sina vänner och släktingar?

Att folk behöver resa behöver inte beror på att brudparet har lagt bröllopet på en märklig plats utan just för att man bor långt ifrån varandra. Vi hade vårt bröllop "hemma" dvs i våran hemstad, men vi hade folk som hade rest uppåt fem timmar sex timmar för att komma dit, just för att vi bor så långt ifrån varandra. De som reste längst kom dagen före och åt kvällsmat ihop med oss kvällen före vilket var mysigt så vi hann prata ikapp lite.
Jag förväntade mig inte att någon skulle komma men hade ändå ordnat vandrarhemrum till alla tillresande om de vill ha som vi stod för. Vandrarhemmet låg på promenadavstånd från festlokalen och var mycket uppskattat.

 

[Efwa]

Jag ser väl inga problem med att folk ser sitt giftemål som en saga eller "leva lyckliga ever after" eller vill ha det på ett visst sätt. Det är roligt när den som vill ha på ett visst sätt får det på sitt sätt.
Varför nedvärdera någons önskemål och önskningar för att det inte är så just du som person ser det?

Däremot har jag också starka åsikter om hur jag tycker att det ska se ut och inte och har garanterat varit på några som man liksom undrar hur de tänkt, hur stelt det varit eller så.

När det gäller singeldelen så hoppas jag att mina kompisar, som de flesta är singlar, inte ser det som att de är tredje hjulet under vagnen. Jag ser dem ju inte som det så det vore väldigt tråkigt. Jag älskar ju mina kompisar.
Jag skiljer den känslan från att de känner sig ensamma som individer att de inte har en respektive.

Som sagt kan jag ju aldrig veta vad de känner och det vore tråkigt om de efter ett bröllop kände sig ledsna för att de är ensamma och singlar. Men, det kan ju aldrig vara ett pars ansvar att de inte ska känna just den känslan. Det måste man ju jobba med själv och sakna någon i sitt liv måste man få göra utan att någon säger att man kan leva sitt liv lika bra utan partner, lika väl som åt andra hållet. Trots det är det ju något man måste jobba med precis som andra känslor som har mer med sig själv att göra än andra.
Måste man tacka nej av den anledningen så må det vara hänt och jag tycker det är helt ok. Varför utsätta sig för ledsamheter om man inte vill?
Däremot skulle jag som bröllopspar inte vilja veta just det för det lägger en skuld på bröllopsparet, inte den som har känslan.

Att par kanske hamnar tillsammans efter en lång dag tycker inte jag är så himla konstigt alls. Den jag trivs allra bäst med är min partner. Det finns faktiskt ingen tvekan. Att efter många timmar vilja sitta bredvid, prata med honom och utbyta tankar och prata om något är självklart. Det är inte heller konstigt om man då samtidigt tar på varandra eller lutar huvudet mot. Tankar kärlek som vi sa att barnen gjorde när de var små.
För oss som par är det också ganska viktigt av andra skäl. Vi är båda mycket introverta och behöver ventilera det eller bara slappna av och det gör vi nära varandra.

Synd att någon då skulle behöva tycka det är larvigt eller tråkigt.

 

[Ramona]

Att par kanske hamnar tillsammans efter en lång dag tycker inte jag är så himla konstigt alls. Den jag trivs allra bäst med är min partner. Det finns faktiskt ingen tvekan. Att efter många timmar vilja sitta bredvid, prata med honom och utbyta tankar och prata om något är självklart. Det är inte heller konstigt om man då samtidigt tar på varandra eller lutar huvudet mot. Tankar kärlek som vi sa att barnen gjorde när de var små.

Fast det kan man ju göra när som helst annars, måste man göra det på bröllop?
Sen vet jag också hur det funkar på bröllop att man ofta blir isärplacerade som etablerat par, man träffar så mycket vänner och bekanta som man vill passa på att prata med också, men någonstans efter middagen och när dansen drar igång så hittar man ju alltid tid för en dans eller två och då hinner man säga ett par ord. Dessutom vill man kanske introducera sin partner för någon barndomsvän man inte sett sen grundskolan mm. Så man får ju tillfällen även på bröllop att snacka med sin partner.

Det där förtroliga samtalet kan man ju ha i sängen när man kommer hem och innan man somnar. Måste man verkligen ha det i festlokalen?

 

[tuaphua]

Jag har varit på många bröllop som både singel och del i ett par. Jag upplever inte alls att folk bara umgås i par. Dels brukar det oftast vara bordsplacering under middagen. Då brukar man sällan placeras bara par och en singel. Och sen brukar folk ha normal social kompetens och prata med och umgås med en även om man råkar hamna en stund som ensam singel bland paren.
Det brukar dock finnas fler singlar även upp i farfars-ålder tycker jag på sånt.
Jag går gärna på bröllop IOM den härliga stämning som brukar råda. Även om jag går som singel och bara känner bruden tex. Känner jag alla är det aldrig så att jag blir ensam även om nu de flesta är par. De som känner en är ju mån om att man ska trivas.

 

[Efwa]

Fast det kan man ju göra när som helst annars, måste man göra det på bröllop?
Sen vet jag också hur det funkar på bröllop att man ofta blir isärplacerade som etablerat par, man träffar så mycket vänner och bekanta som man vill passa på att prata med också, men någonstans efter middagen och när dansen drar igång så hittar man ju alltid tid för en dans eller två och då hinner man säga ett par ord. Dessutom vill man kanske introducera sin partner för någon barndomsvän man inte sett sen grundskolan mm. Så man får ju tillfällen även på bröllop att snacka med sin partner.

Det där förtroliga samtalet kan man ju ha i sängen när man kommer hem och innan man somnar. Måste man verkligen ha det i festlokalen?

Jag menar inte förtroliga samtal med utfrysning av andra.
Menar ni allvarligt att man inte får vara med sin partner när man vill för att andra kan ta illa vid sig? Den känslan någon känner då måste ju vara något den enstaka individen måste arbeta med snarare än att man måste hämma sig för att andra tycker det är fel.

Det är väl en sak om man samtidigt utesluter andra.

 

[Sel]

Det är helt okej att tacka nej till bröllop oavsett anledning!
Bara pengarna för eventuell resa och/eller present är stort tycker jag, för att inte tala om djur/barnvakt ifall man måste stanna borta. Det är inte gjort i en handvändning för många och det tror jag nog de flesta par förstår.
Själv är jag rätt tacksam att jag bor utomlands och därmed blir bjuden bara som ett "Vi har inte glömt bort dig" Inga förväntningar att dyka upp på vare sig bröllop, födelsedagar eller dop eller begravningar.

 

[rutans]

Jag blir inte särskilt sugen att varken anordna eget bröllop eller gå på bröllop när jag läser denna tråd på allt man ska ta hänsyn till för att det ska passa och ingen ska känna sig ledsen. Ex. prata med din partner nån gång men umgås inte med denne under dagen.

Så det blir ju bäst att göra som känns bäst och mest rätt för en själv - alla kan faktiskt inte bli nöjda. Så TS tacka nej om det känns mest rätt för dig. Paret behöver inte bli nöjd. Umgås slutet av kvällen med din partner om du vill - singeln behöver inte vara nöjd.

 

[Amha]

Ja, jag menar han och jag och vigselförrättaren. De brukar väl kunna bistå med vittnen om man inte har med några själv, tror jag. För det är väl ett måste med vittnen, har jag för mig.
Själv skulle jag lika gärna bara kunna skicka in pappren, utan ceremoni, men sambon vill i alla fall att vi säger några ord till varandra så vi får kompromissa ihop nåt.

Så gjorde vi. Töserna var med också. 3 år och 6-7 mån gamla. Drop in och vi bestämde oss samma dag. Hade inte ordnat ringar eller något. Vi kom dit i vardagsklädsel. Jag är så nöjd med beslutet. Det passade oss perfekt! Man och hustru utan krusiduller och firade med pizza till middag att vi tänkte ha ätit något "finare" men inte orkade ordna det kan vi lämna utanför