Bröllop eller self care?

[lilstar]

Jag har ett ovanligt småsint dilemma...

Det är så att jag (som vanligt) ska på ett antal bröllop den här sommaren. Kul för mina kompisar, verkligen. Mindre kul för mig som är den ständiga singeln i bekantskapskretsar av långvariga par. Jag är faktiskt ärligt glad för parens skull och vill gärna fira deras dag men det slutar alltid med att jag går hem själv ett tag efter middagen eftersom alla andra är med sin partner och jag står ensam kvar som en felaktig pusselbit. I vanliga fall har jag inga problem med att vara singel men när det kommer till bröllop blir ensamheten så smärtsamt tydlig att det knappt går att stå ut.

Så dilemmat: Gå på bröllop och fira mina vänner men mest troligt avsluta kvällen med att känna mig ensam och nedstämd. Dessutom spendera en hel helg plus en hel del pengar för resa och boende (alla bröllop är i olika delar av landet och man förväntas bo på hotell/åka långt med taxi).
Eller dra lite vita lögner och lägga den tiden och pengarna på mig själv istället (typ en semester). Men till kostnaden att jag sviker mina vänner.

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

 

[Lovisaleonora]

Det tredje alternativet. Ta med plus en och ha en trevlig fest samtidigt som det blir lite minisemester.

 

[Habina]

Instämmer med @Lovisaleonora Jag ställer gärna upp. Älskar att gå på bröllop, trots att jag är den evige singeln.

 

[Wysiwyg]

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Men verkligen inte! Du ska ju göra det som känns bäst för dig.

Jag förstår din känsla helt och fullt. Jag tycker också det suger getballe att vara enda singeln bland en massa par. Speciellt på bröllop eller vid nyårsfiranden tycker jag.

 

[lilstar]

Jag hade älskat att ta med en plus en, hade inte tvekat att ta med en ny bekantskap heller Men problemet är att singlar bjuds ensamma (pga kostnader jag fattar) till skillnad från etablerade par som alltid bjuds tillsammans även om brudparet aldrig träffat partnern.

 

[Aliche]

Jag hade älskat att ta med en plus en, hade inte tvekat att ta med en ny bekantskap heller Men problemet är att singlar bjuds ensamma (pga kostnader jag fattar) till skillnad från etablerade par som alltid bjuds tillsammans även om brudparet aldrig träffat partnern.

Har du frågat om du inte kan få ta med en plus en? Om du förklarar för dina vänner att du känner dig ensam på såna här tillställningar så borde de väl vilja ditt bästa, det är väl det vänner gör?

 

[dressyrtjejen]

Om de som ska gifta sig har bjudit många personer till bröllopet (mer än säg....20) så tror jag inte att en person mer eller mindre utgör någon större saknad faktiskt, såvida du inte råkar vara deras absolut bästa vän.

Jag tycker man ska stå sig själv närmast och göra det som känns bäst för en själv och som sagt så tror jag inte att frånvaron orsakar någon direkt sorg hos de som gifter sig. De har fullt upp med sig själva och varandra på sin stora dag/ helg.

 

[Miran]

Alltså, det är väl inget tvång att gå på bröllop oavsett anledning till att man inte har lust att gå? Okej om det är ens absolut bästa väns bröllop, men annars kan väl ingen bli besviken över att man inte vill resa över halva landet och betala hotellrum dessutom om man nu inte tycker att just (andras) bröllop är det roligaste man kan satsa sin semesterkassa på?

 

[Brandgul]

Jag har ett ovanligt småsint dilemma...

Det är så att jag (som vanligt) ska på ett antal bröllop den här sommaren. Kul för mina kompisar, verkligen. Mindre kul för mig som är den ständiga singeln i bekantskapskretsar av långvariga par. Jag är faktiskt ärligt glad för parens skull och vill gärna fira deras dag men det slutar alltid med att jag går hem själv ett tag efter middagen eftersom alla andra är med sin partner och jag står ensam kvar som en felaktig pusselbit. I vanliga fall har jag inga problem med att vara singel men när det kommer till bröllop blir ensamheten så smärtsamt tydlig att det knappt går att stå ut.

Så dilemmat: Gå på bröllop och fira mina vänner men mest troligt avsluta kvällen med att känna mig ensam och nedstämd. Dessutom spendera en hel helg plus en hel del pengar för resa och boende (alla bröllop är i olika delar av landet och man förväntas bo på hotell/åka långt med taxi).
Eller dra lite vita lögner och lägga den tiden och pengarna på mig själv istället (typ en semester). Men till kostnaden att jag sviker mina vänner.

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Rent krasst är det deras stora dag. Inte din dag. De blir nog gifta ändå fast du inte är där

 

[Petruska]

Jag skulle tacka nej i dina kläder. Jag tycker att bröllop överlag är väldigt överskattade, och med reskostnader och ensamhetskänslor dessutom blir det ju helt meningslöst för dig.

 

[Amanda_F]

Jag har varit på några bröllop de senaste åren som singel men det krävs någon väldigt speciell person som gifter sig för att jag ska göra om det. Tack men nej tack! Lägger hellre pengarna på en dag/bra middag tillsammans med min vän som gifter mig.

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att gå på ett bröllop om jag kände många, och det var ett kompisgäng som jag umgicks med flera ur, annars inte...

 

[Saigon]

Jag har ett ovanligt småsint dilemma...

Det är så att jag (som vanligt) ska på ett antal bröllop den här sommaren. Kul för mina kompisar, verkligen. Mindre kul för mig som är den ständiga singeln i bekantskapskretsar av långvariga par. Jag är faktiskt ärligt glad för parens skull och vill gärna fira deras dag men det slutar alltid med att jag går hem själv ett tag efter middagen eftersom alla andra är med sin partner och jag står ensam kvar som en felaktig pusselbit. I vanliga fall har jag inga problem med att vara singel men när det kommer till bröllop blir ensamheten så smärtsamt tydlig att det knappt går att stå ut.

Så dilemmat: Gå på bröllop och fira mina vänner men mest troligt avsluta kvällen med att känna mig ensam och nedstämd. Dessutom spendera en hel helg plus en hel del pengar för resa och boende (alla bröllop är i olika delar av landet och man förväntas bo på hotell/åka långt med taxi).
Eller dra lite vita lögner och lägga den tiden och pengarna på mig själv istället (typ en semester). Men till kostnaden att jag sviker mina vänner.

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Nej, skit i det! Det finns ju ingen anledning alls att gå! Klart att du ska lägga tiden o pengarna på annat! Jag hade aldrig velat att en vän som mådde dåligt över det skulle komma på mitt bröllop. Never, ever. Det kommer alltid tillräckligt med gäster ändå... Och att umgås och förstärka vänskapsrelationen finns det betydligt bättre tillfällen till. Så kör på med vita lögner säger jag!

 

[em-pirre]

Jag hade inte gått. Tackat för inbjudan men ingen större förklaring varför jag inte deltar.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade älskat att ta med en plus en, hade inte tvekat att ta med en ny bekantskap heller Men problemet är att singlar bjuds ensamma (pga kostnader jag fattar) till skillnad från etablerade par som alltid bjuds tillsammans även om brudparet aldrig träffat partnern.

Isåfall hade jag avstått. Om "vännerna" inte har förståelse när jag beskriver det som ett problem att alltid vara själv på festen, hade jag ändå inte ansett dem vara så goda vänner att det var ens i närheten av att känna mig manad att gå på deras bröllop.

 

[Lampan]

Resa och self care

 

[bettysmatte]

Jag har ett ovanligt småsint dilemma...

Det är så att jag (som vanligt) ska på ett antal bröllop den här sommaren. Kul för mina kompisar, verkligen. Mindre kul för mig som är den ständiga singeln i bekantskapskretsar av långvariga par. Jag är faktiskt ärligt glad för parens skull och vill gärna fira deras dag men det slutar alltid med att jag går hem själv ett tag efter middagen eftersom alla andra är med sin partner och jag står ensam kvar som en felaktig pusselbit. I vanliga fall har jag inga problem med att vara singel men när det kommer till bröllop blir ensamheten så smärtsamt tydlig att det knappt går att stå ut.

Så dilemmat: Gå på bröllop och fira mina vänner men mest troligt avsluta kvällen med att känna mig ensam och nedstämd. Dessutom spendera en hel helg plus en hel del pengar för resa och boende (alla bröllop är i olika delar av landet och man förväntas bo på hotell/åka långt med taxi).
Eller dra lite vita lögner och lägga den tiden och pengarna på mig själv istället (typ en semester). Men till kostnaden att jag sviker mina vänner.

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Skicka en fin present, önska dem all lycka till, och tacka samtidigt nej till att komma på bröllopet?

 

[Lingon]

Ett bröllop på orten där jag bor så jag kan sova hemma hade jag definitivt gått på. Ett bröllop långt borta som kräver att jag reser långt (kostar pengar) och sover över (kostar också pengar) hade jag prioriterat om det var min allra bästa vän som gifte sig eller det ekonomiskt och tidsmässigt gick att kombinera med den semester jag själv vill åka på. Jag hade nog inte valt bort min egen semester för att åka tvärs över landet och betala en massa pengar för resa och uppehälle för att gå på ett bröllop jag inte vill gå på. Jag hade gratulerat, ev skickat en present men tackat vänligt nej med ursäkten att mina resepengar sen här sommaren redan är uppbokade på en resa till XXX.

 

[Kilauea]

Man får tacka nej till inbjudan till bröllop. Man behöver faktiskt inte ha en förklaring. Tycker jag.
Framförallt om det innebär resor, hotellövernattning och ta ledigt från jobbet.
Jag tycker du ska lägga tid och pengar på nåt du mår bra av, istället.

 

[athena_arabians]

Man får tacka nej till inbjudan till bröllop. Man behöver faktiskt inte ha en förklaring. Tycker jag.
Framförallt om det innebär resor, hotellövernattning och ta ledigt från jobbet.
Jag tycker du ska lägga tid och pengar på nåt du mår bra av, istället.

Exakt, man behöver bara säga att man inte kan närvara (med ett "tyvärr" om man känner så). Med tanke på dagens avancerade bröllop (nej, jag vet att alla inte har det) räknar nog paret kallt med att en del inbjudna inte kommer. Är det en väldigt god vän hade jag skickat en present dock.

Nu har jag varit singel på de senaste bröllopen jag varit på men det har varit trevligt ändå. Folk har varit "mingelvänliga" och de enda som dragit sig undan senare på kvällen har varit de som har mindre barn (fullt förståeligt).

 

[Badger]

Jag har ett ovanligt småsint dilemma...

Det är så att jag (som vanligt) ska på ett antal bröllop den här sommaren. Kul för mina kompisar, verkligen. Mindre kul för mig som är den ständiga singeln i bekantskapskretsar av långvariga par. Jag är faktiskt ärligt glad för parens skull och vill gärna fira deras dag men det slutar alltid med att jag går hem själv ett tag efter middagen eftersom alla andra är med sin partner och jag står ensam kvar som en felaktig pusselbit. I vanliga fall har jag inga problem med att vara singel men när det kommer till bröllop blir ensamheten så smärtsamt tydlig att det knappt går att stå ut.

Så dilemmat: Gå på bröllop och fira mina vänner men mest troligt avsluta kvällen med att känna mig ensam och nedstämd. Dessutom spendera en hel helg plus en hel del pengar för resa och boende (alla bröllop är i olika delar av landet och man förväntas bo på hotell/åka långt med taxi).
Eller dra lite vita lögner och lägga den tiden och pengarna på mig själv istället (typ en semester). Men till kostnaden att jag sviker mina vänner.

Vad hade ni gjort? Berätta gärna för mig om jag är en hemsk människa som ens överväger att prioritera mig själv framför deras största dag!

Tänkte först att det verkade lite småsint men sedan såg jag att alla var par och parade ihop sig mot slutet, det är ju jättetråkigt! Har de inga andra singelkompisar, udda. Tycker att bröllop (när det var säsong för typ 7 år sedan ) brukade ha mer av en blandning folk som irrade runt (uhm läs minglade) än jämna par. Så det verkar himla tråkigt och hm lite ångestdrivande (var typ singel tills jag var 29 och skulle definitivt störts och känt mig lite ynklig om alla var tydligt parade då mot slutet av en fest).

Men några av dem måste väl ha fler singelkompisar eller i alla fall yngre släkt på kalaset? Välja de bröllopen?

+ en tror jag inte på vi bjöd alla respektive som vi visste namnet på och visste existerade (och vi hade träffat och kände alla respektive, någon av oss i alla fall). Men vi erbjöd inte alla att ta med någon, eller sina barn. Det skulle känts udda om alla våra singelkompisar bad om att få ta med någon person vi aldrig sett förr och vi hade inte jättemycket pengar att lägga till.