Sv: Börjat skygga för andra hästar...
Planera din ridning. Lägg en volt i god tid om ngn kommer i galopp.
Bli inte inträngd i ett hörn.
Upp med blicken alltså
Slappna av o gör inget större av det- så går det över. blir du spänd- ja då säger du att det är farligt.
Nähä, det är ju det enda jag ägnar mig åt när jag rider med fler än 1 häst
Mitt lilla djur (som blir 7 i år) är dels inte så van vid att trängas i en manege/med andra hästar, han har inte tävlat mycket alls och inte tränat så mycket mer än själv privat heller. Han är av naturen reserverad och "lättskrämd" och vintertid väldigt taggad. Och att komma bort (även bara till hemmaklubben på träning) upplever han nog med en känsla av "skräckblandad förtjusning" om jag ska försöka tolka honom. Dessutom är han riden 99.99 % av sitt liv i skogen, där är det framåtskutt längsvägen som gäller, på en ridbana vet han inte vart han ska ta vägen riktigt.
Han blir helt klart bättre när han kommit till ro i arbetet, OM man inte utsätter honom för obehagliga möten under tiden. Hade han träffat andra hästar och gått i manege varje vecka hade nog reaktionerna minskat ännu mer från gång till gång.
Lösningen för oss är att dels skritta fram för hand så att man kan rida på kort tygel direkt sedan. Sedan skritt på kort tygel tills han lugnat ner sig och börjat bli någorlunda mellan hand och skänkel, halt om han blir för stökig - han har halter välinpräntade som att bara stå tills han slappnar av. Sedan samma i traven, gå ner till skritt eller halt om han börjar stöka för mycket igen. Helst fatta nån kort galopp åt varje håll oxå. Allt detta väl avskillt från framridning/andra hästar som rids i högre gångarter. Med "för stökig" innebär när man behöver börja ta för hårt i honom, då blir det bara ännu värre. Han kan hoppa och skutta och vara allmänt galen utan att man går över gränsen, precis som han kan skritta på till synes "snällt" men ändå ha passerat gränsen för flyger han i luften så finns liksom ingen broms då.
Sedan brukar vi överleva att gå in på framridningen
Samma arbete där.
För vår del handlar det inte så mycket om att "rida till 110 %" så hästen inte tänker på annat (obs
vår del - vilket inkluderar mig, inte så duktig
) för han gör inget dumt för fem öre. Han är
rädd men reagerar starkare när han är laddad - för han är egentligen stressad/rädd och kutar/hoppar av den anledningen. Så det bästa är att så fort man ser att det bli minsta tajt bryta av/sakta ner/stanna och ev väja så han inte känner att "hjälp, de springer NER MIG!". Ju fler lugna möten desto fortare går det över varje gång.
Och visst är det skillnad på hästar och hästar. Dock verkar min inte ha någon spec färg, däremot STORLEKEN (han är liten 156:a som går bland stora hästar). Och om hästens ryttare är arg, hästen är arg eller på annat vis gör känsloyttringar så känns det som att min hästs hjärnkontor arbetar till 110 % för att reda ut hur farligt ekipaget är eller inte. Och jag supportar honom hellre till att fundera ut det och komma underfund med att det är okej, än att nonchalera och bara rida på. Jag har testat några gånger och man kan väl säga att det inte gav önskat utfall = helstirrig och tok
rädd häst som inte ens kom ihåg matte på ryggen till slut.
Senast i helgen var vi 4 hästar, varav 3 liknande min på en yta av ca 25*25 m inklusive 3 framhoppningshinder. Men det gick bra tack vare att alla 4 höll stenkoll på varandra. Ryttaren på den i min häst ögon "farligaste" hästen var helschyst och försökte hålla sig undan från tajta möten precis som att jag oxå höll extra koll på henne. Underbart när man kunde ge varande en chans att rida fram så gott det gick