Början på slutet

Dentaku

Trådstartare
Idag dog jag en smula inombords. Jag hittade nya knölar på Skinny, min 13-åriga cornish rex som fick elakartade juvertumörer bortopererade i slutet av sommaren. Jag bestämde redan då att om hon hon fick fler så skulle det inte bli någon ny operation utan hon skulle få finnas kvar så länge hon mår bra och sedan somna in.

Och för närvarande mår hon alldeles utmärkt, hon är husets okrönta drottning precis som vanligt. Det är bara jag som gråter och gråter och gråter. Men jag ska njuta av den tid vi har kvar och ändå inte tveka att fatta det rätta beslutet när den dagen kommer. Det är hon värd, allra finaste Skinnykatten.

skinny.jpg
 
Sv: Början på slutet

Usch vad tråkigt, finaste katten, lider så med dig!

Fast nu har du möjlighet att göra sista tiden riktigt fin för er.
 
Sv: Början på slutet

Åh va jobbigt, beklagar :cry:
Man får ta vara på de dagar man har ihop.. Det gör jag också med min misse nu som kanske har FIP.
Ska hon få nån medicinering eller bara vara som hon är så länge det "håller"?
Vet man hur lång tid hon kan ha kvar?
 
Sv: Början på slutet

En liten tröst kanske är att i vissa fall lever de relativt länge utan att lida. Förstår din sorg dock :(
 
Sv: Början på slutet

Jag tror att det är väldigt svårt att avgöra hur lång tid hon kan ha kvar, det beror helt på hur fort och framför allt till vilka ställen tumörerna sprider sig. Lungorna röntgades i samband med operationen och då såg man ingenting konstigt där i alla fall. Det finns cellgifter att behandla med men det är ingenting jag tänker utsätta henne för. Hon är som sagt en drottning och har inte haft en sjukdag sedan hon hade en urinvägsinfektion när hon var ett halvår gammal. Hon ska få avsluta som hon levt, med stil.
 
Sv: Början på slutet

Tack alla för tröst och uppmuntran. Jag hoppas att vi har en lång tid kvar tillsammans och jag ska se till att den blir fin!
 
Sv: Början på slutet

usch så sorgligt. En cornish padda är lite av min drömkatt hon är verkligen fin. Det är tungt när de får en tickande klocka på sig, min ena har astma och jag oroar mig också för dagen hon blir för sjuk och jag måste fatta ett beslut. Otroligt svårt med avvägningen. Funderar på om jag känner igen henne från tiden när jag läste på om rasen innan jag skaffade mina. Säger "Nice rat sir" dig något?
 
Sv: Början på slutet

Nej, men nu blev jag lite nyfiken! Hon är f ö aldrig utställd eller så.
 
Sv: Början på slutet

jag läste lite om rasen på ett cornish rex forum, där fanns då en tråd om roliga kommentarer folk hade fått om sina rexar. Det var en tjej där som skrev charmigt och publicerade mycket bilder på en katt som var lik din och jag tror det var hon som berättade en historia när hon åkt tåg med sin katt. Det hade suttit en afrikansk man och stirrat på katten nyfiket hela resan utan att säga något. När han reste sig för att gå la han av ett bländade leende och sa till tjejen. Nice rat, sir!

Jag kommer ihåg lite luddigt var ganska många år sedan men roligt var det
 
Sv: Början på slutet

Jag hade hoppats att vi skulle få många månader, det visade sig bli ett par veckor. :cry: Den senaste veckan har jag tyckt att Skinny blivit mer och mer dämpad och stillsam och idag såg jag att hon magrat en massa. Dessutom tvekade hon innan hon skulle hoppa upp till sin matplats. Hon jamar inte lika mycket eller högt som hon brukar heller, det är tydligt att det är något som är väldigt fel.

Hon ska inte behöva vara sådan, hon kom som sagt in i mitt liv som en liten drottning och har varit det i hela sitt liv. Hon ska inte behöva leva som något annat sin sista tid. Imorgon ringer jag och bokar tid hos veterinären. I helgen ska vi kela och äta ostbågar, sedan tar vi farväl.

Men jag vet inte hur jag ska orka! :cry:
 
Sv: Början på slutet

Det är så starkt av dig att låta henne slippa bli riktigt dålig.
Tänk på allt fint hon har gett dig.
 
Sv: Början på slutet

Så rätt du gör!

Jag har gjort samma resa och naturligtvis är det inte lätt. Det är 17 månader sedan min ena katt fick lämna mig, efter mitt beslut. Ikväll behövde jag kolla på veterinärens webbplats, råkade få syn på den sjukvårdare som gav honom sprutan och tog hand om honom när han somnat - och jag började gråta. Fortfarande.

Men du gör rätt. Och din katt ser så vacker och stolt ut.
 
Sv: Början på slutet

För 3,5 månad sen förlorade jag min Yoga pga en tumör. Jag hade "tur" nog att inte riktigt veta vad utgången skulle bli. Men jag vet lite av hur du känner. Och som dom andra skriver och du själv nog vet, det gör det rätta. Men visst är det ett hemskt beslut att ta.
 
Sv: Början på slutet

Tack alla.

Nu är tiden bokat, vid tisdag klockan två får hon åka med mig i den förhatliga bilen för sista gången.

Igår kväll lekte vi hennes favoritlek, "Baka kattkaka" flera gånger, jag trodde inte att hon skulle vilja om det kanske gjorde ont men hon blev så nöjd och levde upp. :love: Leken går ut på att hon kryper längs golvet tills jag lyfter upp henne precis framför bakbenen och hon får gå skottkärra så länge hon vill - sedan rullar hon över på rygg och blir klappad på magen. Hon har alltid varit en lite konstig katt, min fina, älskade Skinny.
 
Sv: Början på slutet

Inte tänkte väl Skinny låta någon annan bestämma över något så här viktigt. Idag låg hon och spann ihopkurad på mitt bröst innan jag gick för att äta lunch. När vi satt vid bordet hördes plötsligt ett vilt jamande. Då låg Skinny på golvet - hennes ostadiga bakkropp hade slutat fungera helt och hon kunde inte gå. Jag bad min sambo att få tag på någon veterinär och under tiden försökte jag få lillkissen att vara stilla. Jag kollade om det var mat eller vatten hon ville ha men nej. Inte ville hon sitta i famnen heller. Man skulle kunna tro att alla tankar på rumsrenhet sätts på undantag när man inte kan röra sig men Skinny har alltid varit noga med att hålla stilen. Så jag fick hjälpa henne, först till lådan och sedan placera hennes bakben i rätt position. :cry:

Under tiden hade sambon fått en akut tid på djursjukhuset och ärligt talat var jag rädd att Skinny inte skulle klara sig ens tills vi kom dit; hon hade fått väldigt svårt att andas nu också. Men fram kom vi och resten är höljt i en tårdimma. Utan att ha funderat så mycket över det innan kändes det plötsligt självklart med separat kremering. Skinnys aska ska spridas i trädgården när det blir sol och varmt. Hon skulle aldrig velat vara tvungen att hålla sig still på ett ställe.

Farväl, älskade, älskade, älskade katt.

Skinnybil.jpg
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag har en liten tik som har haft ett helt gäng juvertumörer. Hon är opererad 3 gånger för det, hon blir väldigt påverkad av dessa...
2
Svar
28
· Visningar
2 670
Katthälsa För två veckor sedan hittade jag en liten knöl på Skinnys mage och efter ett besök hos den lokala veterinärkliniken var vi igår till...
Svar
10
· Visningar
1 863
Senast: Sleepy
·
Hundhälsa Rubriken är något missvisande, men jag kom inte på något bättre. Ni får väl läsa vidare. OBS!! Jag vet att ni inte kan ta detta...
Svar
11
· Visningar
5 938
Senast: skuggi
·
V
Övr. Hund Inatt fick min älskade flat-tik somna in på Strömsholm 9 år gammal :cry: Hon hade varit lite slö ett par dagar och igår ville hon inte...
Svar
8
· Visningar
1 393
Senast: voltigehoppare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp