Det är nog viktigt att först hitta sin egen motivation och sin egen metod för att skapa en vana.
Motivationen just nu kanske är att nu måste jag börja träna, men så finns det en miljon sätt att börja träna. Det måste passa med hur just du funkar.
Vill du träna i fred eller i grupp? Styrka eller kondition? Stenhårt från början eller smyga in i träningen?
Sedan att hitta din motivation till att fortsätta.
Jag hatade all form av att röra på mig och tog inte tag i saken förrän när jag var 20.
Själv ville jag vara ifred, lyssna på musik, jag ville lära mig springa och jag ville ha lösa ramar. Jag ville träna för att det skulle vara kul och inte för att nå något viktmål/tidsmål eller något sådant.
Så jag bestämde mig för att jag en gång i veckan skulle byta om och ge mig ut. Samma runda varje gång, som var på 2,5km.
Jag orkade först knappt mellan två lyktstolpar. Sedan en hel låt, osv. Så jag promenerade mellan. Det var inte viktigt om det gick bra eller var roligt eller om jag utvecklades. Det viktiga var att en gång i veckan gick jag ut på min runda och att jag letade efter glädjen.
Glädjen kom någonstans 8-10e gången, sedan fortsatte det bara så. Började bli tråkigt med samma runda varje gång, och så bestämde jag mig för ett mål - när jag kan springa hela rundan utan att gå får jag springa en annan runda.
Nu är jag en sån där jobbig hurtigbulle som springer 3-4 gånger i veckan, styrketränar 2 gånger i veckan, och rider 1 gång i veckan. Springer långpass på upp till 30km. Håller fortfarande fast vid glädjen.
Visst alla gånger är inte glädjen på topp, ofta får jag slåss lite med hjärnan som tycker att vi kan lägga ner och gå hem och beställa hamburgare i stället. Men då finns glädjen i att inte göra som hjärnan säger i stället och så får man känna sig lite trotsig
). Simma om du gillar det kanske?
