Börja rida

[Wendy1000]

Hej!
Är 13 år och har hela mitt liv velat rida (kan börja gråta när jag ser eller tänker på hästar), men först nu har jag börjat kämpa för att få rida (jo jag måste kämpa)
.Mina föräldrar är mycket skeptiska då dom tycker det är för dyrt men mest för att dom tycker det är för farligt. Men till sist har dom nu gett med sig lite. Så jag undrar vart man borde börja rida, på ridskola eller vid ett privat stall? ,bor utanför Uppsala där det ligger 2 privatstall på gång avstånd och en ridskola ganska nära. Tror ni någon skulle kunna ge ut lektioner på privatstallen, hur mycket skulle det kunna kosta då? Jag kan ganska mycket om hästar i teori...
MvH

 

[hier]

Ridskola, definitivt! Ser inga alternativ så tillvida att du inte hittar någon hästägare med nybörjarvänlig häst som skulle vilja introducera dig.

 

[LillaMusse]

Ridskola definitivt!
Och om dina föräldrar tycker ridskola är dyrt skulle de nog inte tycka privatlektioner var något bra alternativ.
Hos mig kostar ett privatpass 300-650 kr, och om man ska låna häst också brukar det bli ca + 200kr.
Om vi då säger att du tar 1 pass i veckan så blir det mellan 500-850kr i veckan och litenhet än 2000-3400kr i månaden.
Det positiva med privatpass på tränarens hästar är ju att man får rida en mycket fin häst (oftast) och så lägger tränaren all fokus på dig istället för på dig och 9 andra, vilket leder till snabbare utveckling, men ändats om tränaren (eller någon privatryttare) är villig att låna ut en häst till en helt grön ryttare, och om dina föräldrar är villiga att betala det oftast högre priset.
Skulle nog ridit på ridskola något år och sen kanske tagit privatlektioner hos en riktigt bra tränare som lånar ut snälla rutinerade hästar, om dina föräldrar har råd
Vad kul att du ska börja rida! Ridning är verkligen den mest underbara sporten i världen

 

[Wendy1000]

Tack så mycket för svaren!
Jag kan verkligen tänka mig att det är underbart att rida!
Jag hoppas bara att dom inte hindrar mig att fortsätta sen, att dom bara låter mig rida på låg nivå...
Nöjer mig med det iallafall nu

 

[mamman]

Nackdelen med ridning är att det verkligen är dyrt. Ridskola är dock billigast.

Rekommenderar också ridskola eftersom det inte är så troligt att det finns någon som lånar ut sin häst till någon som inte ridit förut och man behöver en lärare för att lära sig.

MEN du kan ju göra som många hästtjejer har gjort före dig. Fråga i privatstallen om du får hjälpa till med att mocka eller något annat som behöver göras (fylla på vatten, sopa etc). Kanske får du efter ett tag hjälpa till med att rykta, leda in från hagen, och kanske t o m "rida" in från hagen? Om du samtidigt går på ridskola och lär dig rida så får du på så sätt både mer kunskaper och kontakter. Kanske kan du så småningom bli medryttare och får på så sätt mer ridning.

 

[Magiana]

Tack så mycket för svaren!
Jag kan verkligen tänka mig att det är underbart att rida!
Jag hoppas bara att dom inte hindrar mig att fortsätta sen, att dom bara låter mig rida på låg nivå...
Nöjer mig med det iallafall nu

Priset ändras inte efter hur du utvecklas. Det kommer att var din ridlärare som bestämmer när du kan flyttas vidare till en annan nivå. På min ridskola brukar hela gruppen byta nivå när alla uppnått det som förväntas att de ska kunna innan nästa nivå.

Så här kan det se ut:

Nivå 1:
Känna sig trygg på hästryggen.
- Sits och balans med och utan stigbyglar.
- Starta, stanna, styra.
- De vanligaste ridvägarna i skritt.
- Ridning med tät, kunna rida utan ledare.
- Rida ut i skritt med ledare.

Nivå 2:
- Fortsatt utveckling av sits och balans.
- Lättridning.
- Lätt sits i skritt.
- Skritta över bommar.
- De vanligaste ridvägarna i skritt och trav.
- Börja rida utan tät.
- Rida ut i skritt utan ledare.

Nivå 3:
- Ridning utan tät.
- Rida lätt på rätt sittben.
- Tempoväxlingar i skritt och trav.
- De stora volterna i skritt och trav.
- Bommar i skritt och trav.
- Prova att galoppera.
- Rida ut i skritt och lite trav.

och så vidare. Totalt har vi 8 nivåer. Den sista ser ut så här:

Nivå 8:
- Kunna variera hästens form.
- Skolor i skritt och trav.
- Förvänd galopp.
- Enkla byten.
- Tekniska hoppövningar, relaterade avstånd.
- Banhoppning på LA-nivå.
- Kunna hoppa samtliga typer av terränghinder i lämpligt tempo.

Och det är fortfarande samma pris på lektionerna oavsett nivå. Sedan är det ju lite andra priser på privatlektioner, hoppgrupper o.s.v. Om lektionen är 60 minuter eller 90 minuter lång har det också betydelse för priset.

 

[Wendy1000]

mamman: Tack det ska jag försöka med!
Magiana: Vad bra att priset inte ändras! Men det var mer på säkerhetsfronten som mina föräldrar skulle hindra mig på...
Alla: Det låter som att det blir ridskola först och fråga runt om jag får hjälpa till lite Tack för alla svar!

 

[Magiana]

Men det var mer på säkerhetsfronten som mina föräldrar skulle hindra mig på...

Det är inte ett dugg farligare att rida på nivå åtta som ett. Skillnaden är att du rider bättre i nivå åtta. Vid hoppning så ökar förstås risken att åka av, men det kan man göra ändå. Med hjälm, väst och en trygg säker häst är det inte så stor risk att något allvarligt händer. Ridskolorna brukar ha snälla hästar.

 

[Wendy1000]

Det är inte ett dugg farligare att rida på nivå åtta som ett. Skillnaden är att du rider bättre i nivå åtta. Vid hoppning så ökar förstås risken att åka av, men det kan man göra ändå. Med hjälm, väst och en trygg säker häst är det inte så stor risk att något allvarligt händer. Ridskolorna brukar ha snälla hästar.

Jo, men det förstår inte mina föräldrar tror jag

 

[Hanna98]

Mina föräldrar var också väldigt skeptiska för både priset och riskerna. Men ett tips är att börja på en liten ridskola. Jag har alltid föredragit små ridskolor eftersom de oftast har mindre ridgrupper vilket gör att man får mer individuell hjälp. På min ridskola är vi bara 2-4 personer i varje grupp vilket är underbart! Små ridskolor tar det ofta lugnare också och lär eleverna grunderna ordentligt med sits och balans innan man börjar med fart. Jag har ridit på ridskola i snart 7 år och ska bli medryttare nu istället tror jag. Men jag har inte ramlat av en enda gång! Så jag anser att riskerna förminskas rejält om man tar det lugnt i början och verkligen inte är så stora då. (Sen beror det väl på en hel del tur också eftersom de andra i min ridgrupp som ridit ungefär lika länge har ramlat av några gånger. Men det är fortfarande inte så många gånger och de har aldrig skadat sig allvarligt.) Min ridlärare säger att det beror på min bra balans och sits och mitt lugn när hästen sprätter iväg som gör att jag lyckats hålla mig kvar i sadeln. Mina föräldrar hade samma inställning som dina hade, tills dom tillslut gick med på att låta mig testa. Men jag vet att dom då hoppades på att jag skulle ångra mig och tänkte inte låta mig rida såhär länge. Men när de såg hur lycklig ridningen gjorde mig (jag har haft en hel del problem) och ridningen var det enda som gjorde mig lycklig när jag var deppig så förstog dom hur mycket ridningen betyder för mig och att de var tvungna att låta mig rida eftersom de ville att jag skulle vara lycklig. Så om du verkligen brinner för ridningen så tror jag att dina föräldrar kommer ge med sig precis som mina gjorde.
Och angående priset, så ja det är dyrt, men lät mina föräldrar dra ner på min månadspeng för att använda en del av den för att betala delar av ridningen i början. När de upptäckte hur lycklig hästar gör mig blev de mer villiga att betala hela ridskole avgiften. Senare hjäpte jag även till i stallet på ridskolan vilket gjorde att jag fick billigare lektioner. Och hjälpa till i stallet tycker jag bara är roligt. Detta kan ju dock vara lite svårt i början innan man kan så mycket, men nån stans måste man ju börja lära sig! och i början kan du ju jobba gratis och sen när du lärt dej mer och gör mer nytta så kan du förhopningsvis komma överens med din ridskola om ett något billigare pris. Och det finns faktiskt en hel del man kan göra utan att ha någon erfarenhet av hästar alls. Som t.ex soppa stallgången, mocka, städa sadelkammaren, ge hästarna hö mm. Du kan ju iaf prata med dom och se vad det finns för möjligheter att hjälpa till. Jag hoppas verkligen att det går bra för dej och skulle gärna höra en uppdatering om hur det går med ridningen senare. För jag vet hur mycket ridningen betyder för mig och jag hoppas att du kan få samma känsla som jag får i stallet. Lycka till

 

[Magiana]

Jo, men det förstår inte mina föräldrar tror jag

Fråga på ridskolan om de kan prata säkerhet med dina föräldrar.

 

[LillaMusse]

Tycker personligen att risken minskar ju bättre man blir, förutom i hoppning.
Precis innan jag lärde mig rida (eller började aktivt träna varje dag i veckan) så skadade jag mig svårt två gånger, men sen när jag fick lite rutin så är trilla av det sista jag gör (trillat av 2 ggr på 6 år)
Så om de inte vill att du ska fortsätta pga ökad skaderisk så kan du säga att desto bättre du blir så kommer du trilla av mer och mer sällan, och sen kommer du även lära dig trilla av "säkert" och då har du även "ridit förbi" den "farliga" början, eller att det är även en halv miljon utövare och om det hade varit så farligt hade väl alla tagit slut
(Du kanske inte borde ta efter mig som tänkte "shit vad ridning är cool" efter jag skadat mig och började träna mer aktivt)
Lycka till!

 

[Wendy1000]

Mina föräldrar var också väldigt skeptiska för både priset och riskerna. Men ett tips är att börja på en liten ridskola. Jag har alltid föredragit små ridskolor eftersom de oftast har mindre ridgrupper vilket gör att man får mer individuell hjälp. På min ridskola är vi bara 2-4 personer i varje grupp vilket är underbart! Små ridskolor tar det ofta lugnare också och lär eleverna grunderna ordentligt med sits och balans innan man börjar med fart. Jag har ridit på ridskola i snart 7 år och ska bli medryttare nu istället tror jag. Men jag har inte ramlat av en enda gång! Så jag anser att riskerna förminskas rejält om man tar det lugnt i början och verkligen inte är så stora då. (Sen beror det väl på en hel del tur också eftersom de andra i min ridgrupp som ridit ungefär lika länge har ramlat av några gånger. Men det är fortfarande inte så många gånger och de har aldrig skadat sig allvarligt.) Min ridlärare säger att det beror på min bra balans och sits och mitt lugn när hästen sprätter iväg som gör att jag lyckats hålla mig kvar i sadeln. Mina föräldrar hade samma inställning som dina hade, tills dom tillslut gick med på att låta mig testa. Men jag vet att dom då hoppades på att jag skulle ångra mig och tänkte inte låta mig rida såhär länge. Men när de såg hur lycklig ridningen gjorde mig (jag har haft en hel del problem) och ridningen var det enda som gjorde mig lycklig när jag var deppig så förstog dom hur mycket ridningen betyder för mig och att de var tvungna att låta mig rida eftersom de ville att jag skulle vara lycklig. Så om du verkligen brinner för ridningen så tror jag att dina föräldrar kommer ge med sig precis som mina gjorde.
Och angående priset, så ja det är dyrt, men lät mina föräldrar dra ner på min månadspeng för att använda en del av den för att betala delar av ridningen i början. När de upptäckte hur lycklig hästar gör mig blev de mer villiga att betala hela ridskole avgiften. Senare hjäpte jag även till i stallet på ridskolan vilket gjorde att jag fick billigare lektioner. Och hjälpa till i stallet tycker jag bara är roligt. Detta kan ju dock vara lite svårt i början innan man kan så mycket, men nån stans måste man ju börja lära sig! och i början kan du ju jobba gratis och sen när du lärt dej mer och gör mer nytta så kan du förhopningsvis komma överens med din ridskola om ett något billigare pris. Och det finns faktiskt en hel del man kan göra utan att ha någon erfarenhet av hästar alls. Som t.ex soppa stallgången, mocka, städa sadelkammaren, ge hästarna hö mm. Du kan ju iaf prata med dom och se vad det finns för möjligheter att hjälpa till. Jag hoppas verkligen att det går bra för dej och skulle gärna höra en uppdatering om hur det går med ridningen senare. För jag vet hur mycket ridningen betyder för mig och jag hoppas att du kan få samma känsla som jag får i stallet. Lycka till

Tack så hemskt mycket för detta svar! Känner igen mig så himla mycket! Jag tror dom också hoppas att jag kommer tröttna eller något sånt men det tror faktist inte jag att jag kommer göra, men man vet ju inte. Den ridskolan som ligger nära är ganska stor tror jag men jag har för mig att det är två olika, en ridskola och en där man får ha sina hästar.Jag tror även att jag skulle trivas bättre på en lite mindre

 

[Wendy1000]

Fråga på ridskolan om de kan prata säkerhet med dina föräldrar.

Ja när jag hittat en borde jag nog göra det

 

[Wendy1000]

Tycker personligen att risken minskar ju bättre man blir, förutom i hoppning.
Precis innan jag lärde mig rida (eller började aktivt träna varje dag i veckan) så skadade jag mig svårt två gånger, men sen när jag fick lite rutin så är trilla av det sista jag gör (trillat av 2 ggr på 6 år)
Så om de inte vill att du ska fortsätta pga ökad skaderisk så kan du säga att desto bättre du blir så kommer du trilla av mer och mer sällan, och sen kommer du även lära dig trilla av "säkert" och då har du även "ridit förbi" den "farliga" början, eller att det är även en halv miljon utövare och om det hade varit så farligt hade väl alla tagit slut
(Du kanske inte borde ta efter mig som tänkte "shit vad ridning är cool" efter jag skadat mig och började träna mer aktivt)
Lycka till!

Jo jag tror att det är så, och det ska jag försöka förklara för dom mer och mer.
Hahaha

 

[tara]

Hej!
Är 13 år och har hela mitt liv velat rida (kan börja gråta när jag ser eller tänker på hästar), men först nu har jag börjat kämpa för att få rida (jo jag måste kämpa)
.Mina föräldrar är mycket skeptiska då dom tycker det är för dyrt men mest för att dom tycker det är för farligt. Men till sist har dom nu gett med sig lite. Så jag undrar vart man borde börja rida, på ridskola eller vid ett privat stall? ,bor utanför Uppsala där det ligger 2 privatstall på gång avstånd och en ridskola ganska nära. Tror ni någon skulle kunna ge ut lektioner på privatstallen, hur mycket skulle det kunna kosta då? Jag kan ganska mycket om hästar i teori...
MvH

Nu är jag gammal men om du är med på ridskolan och hjälper till mycket så kanske det löser sig. Du får kontakt med ridlärarna och så kanske det löser sig. Duktiga, intresserade tjejer är det alltid ont om. Det tar lång tid dock räkna med tre år minst. Man lär sig väldigt mycket av att titta och umgås med hästar.

 

[Görel]

Ytterligare ett argument till dina föräldrar är att om det skulle hända något på ridskolan så har de ordentliga försäkringar. Händer det något när man rider en privathäst är det inte ens säkert att hästen är försäkrad och då kan det bli väldigt dyrt. Så att försöka få rida billigt för att man tycker ridskolan är dyr kan vara dumsnålt om olyckan är framme.

 

[Wendy1000]

Nu är jag gammal men om du är med på ridskolan och hjälper till mycket så kanske det löser sig. Du får kontakt med ridlärarna och så kanske det löser sig. Duktiga, intresserade tjejer är det alltid ont om. Det tar lång tid dock räkna med tre år minst. Man lär sig väldigt mycket av att titta och umgås med hästar.

Jo jag är väldigt intresserad och vill sååå gärna lära mig att rid och om allt om hästar typ! Hungrig på häst kunskap kan man säga

 

[AlvaT]

Jag är också 13, har ridit sen jag var 7. Ridskola är verkligen det bästa som de innan mig sagt!
Och är du mycket i stallet så kommer du så småningom få hjälpa till, om du visar att du är intresserad. När jag började rida ville jag ju såklart få rida mer, och när jag ridit i ca 2 år var jag ju desperat efter att få rida en privathäst. Mamma började prata om en kompis ponny osv osv men det hände ingenting. Efter två år till fick jag chansen att rida en ponny, men det gick inte heller som planerat, jag och mamma kunde inte åka ut mer än 1-2 ggr i veckan för att rida, då behövde ju ägaren åtminstone longera eller nåt de andra dagarna. Men hon gjorde inte det, jag var tvungen att börja om från ruta ett hela tiden! Vi slutade att åka till ponnyn, jag blev ju ledsen såklart.

Men jag har inte haft något bråttom de senaste åren, jag har fått blivit "årselev", jag har alltså stalljour en lördag eller söndag i månaden ungefär. För det rider jag varannan vecka. Jag leder även på handikappsridning, för det rider jag också varannan vecka. Nu har jag dessutom fått blivit skötare på en häst, som jag sköter om.

Så mitt tips till dig - visa att du är intresserad så kommer det till slut! Bli inte ledsen om det inte händer nåt direkt, men har du möjlighet kan du ju åka till ridskolan även om du inte rider för att borsta på en häst eller något.

 

[Wendy1000]

Jag är också 13, har ridit sen jag var 7. Ridskola är verkligen det bästa som de innan mig sagt!
Och är du mycket i stallet så kommer du så småningom få hjälpa till, om du visar att du är intresserad. När jag började rida ville jag ju såklart få rida mer, och när jag ridit i ca 2 år var jag ju desperat efter att få rida en privathäst. Mamma började prata om en kompis ponny osv osv men det hände ingenting. Efter två år till fick jag chansen att rida en ponny, men det gick inte heller som planerat, jag och mamma kunde inte åka ut mer än 1-2 ggr i veckan för att rida, då behövde ju ägaren åtminstone longera eller nåt de andra dagarna. Men hon gjorde inte det, jag var tvungen att börja om från ruta ett hela tiden! Vi slutade att åka till ponnyn, jag blev ju ledsen såklart.

Men jag har inte haft något bråttom de senaste åren, jag har fått blivit "årselev", jag har alltså stalljour en lördag eller söndag i månaden ungefär. För det rider jag varannan vecka. Jag leder även på handikappsridning, för det rider jag också varannan vecka. Nu har jag dessutom fått blivit skötare på en häst, som jag sköter om.

Så mitt tips till dig - visa att du är intresserad så kommer det till slut! Bli inte ledsen om det inte händer nåt direkt, men har du möjlighet kan du ju åka till ridskolan även om du inte rider för att borsta på en häst eller något.

Tack! Ska visa att jag verkligen är intresserad och vill lära!