J
julia_v
hej!
Såhär ligger det till:
Vi har en schäferhane på 3,5 år, vi har något år nu pratat om att skaff en hund till, men det har liksom inte blivit av..
Så var vi uppe hos våra uppfödare i februari, vi var där och tränade
och hade pratat på att ta hem en av deras hundar ett tag, dels för att prova på att ha två hundar, dels för att de tyckte att det är nyttigt för deras att få lite miljöombyte..
När vi satt där i köket så frågade vår uppfödare om vi skulle vilja
ta med en valp hem istället, de hade sparat en tik ur deras
senaste kull, en tik som de trodde mycket på och som de inte villle sälja..de sade att vi kunde ta med henne hem och testa hur det
fungerade, dels med den äldre hanen, dels hur vi fattade tycke för valpen..( hon var då tre månader).och om det fungerade så kund evi ta henne på foder.
Vi släppte i hop henne och vår hane, och det verkade fungera
bra, vi bestämde oss för att ta med henne hem..
Detta kom lite hastigt för oss, men vi pratade i bilen på väg hem
och kom fram till att det är en bra tid för att skaffa en till hund,
eftersom jag är arbetslös och har all tid i världen för en valp..
Valpen visade sig vara mycket trevlig och det fungerade mycket bra
med vår hane, nästa vecka åkte vi upp till uppfödarna och
träande lite med båda hundarna och vi bestämde oss för att behålla henne.
Jag frågade då om vi skulle skriva något slags kontrakt, men det tyckte de inte att det behövdes..
Vi har nu haft henne i tre månder och allt fungerar super, hon är superrolig att jobba med och gör stora framsteg hela tiden,
hon är precis en sådan hund som jag vill ha! Mycket motor, lättlärd,
har ett mkt stort förmålsintresse och hon är kvick både i kropp och knopp!
Vi har tränat tillsammans med våra uppfödare varje vecka, så de har kunnat följa hennes utveckling hela tiden..
Så var vi upp för någon vecka sedan för att träna, vi brukar vanligtvis
träna med vår "ortsgrupp" varje söndag, men denna vecka skulle
jag tävla med hästen så vi åkte upp till dem på lördagen istället..
Vi kom dit lite sent, för att min sambo är så j-a morgontrött,
vi hade sagt mellan 10-11, men kom dit först 11.30..
När vi kom fram så var de besvikna och arga för att vi var så sena,
det kan man ju förstå, så det tar jag..
Men sedan så börjar de fråga om jag verkligen hade tid för henne,
jag har ju min häst och tävlar och tränar en del med henne..
Jag blev lite stött, för jag lägger ner mycket tid på henne, visst
vissa helger tävlar jag med hästen, men jag har tom valt bort
saker med hästen för att kunna träna hund..
De menade på att de tror så mycket på denna hund, och om jag inte
har tid så ville de ha henne tillbaka..
Jag försökte att förklara att jag HAR tid, jag VILL träna med
henne, och jag lägger ner mycket tid på henne..
Jag tyckte iofs att det borde de ha märkt eftersom hon har gått från klarhet till klarhet på träningarna och jag har fått mycket beröm för min fina kontakt med henne av de andra träningsdeltagarna i vår grupp..( vi hade även varit på träningsläger för andra tränare helgen innnan och de berömde också vår fina kontakt, jag missade dock söndagen pga träning med hästen, men valpen gick på pencillin pga en tarminfektion så det hade ändå räckt med en dag för henne)
När vi sedan tränat klart och de såg vad mycket hon faktist gått
framåt bara på en vecka så verkade det lite lugnare..
Hon gör de moment som vi tränat på nästintill perfekt, och hon
och jag har fin kontakt.
De berömde henne för att hon är så duktig, det kändes bättre när vi åkte hem..
Tisdagen därefter var vi och tränade med ortsgruppen, vi tränade en och en och hade några moment som vi hade bestämt innan som skulle tränas på medans resten av gruppen tittade på och fick komentera,,,Även nu gör hon de mycket bra och ett kommando
som jag endast hade testat en gång satt nästintill perfekt
i IPO ska de vid inkallningen komma och sätta sig framför, sitta 3 sek för att sedan kommendera "fot", då ska de flytta rumpan till position "fot", detta gör hon efter att jag har testat det endast någon gång innan..( hon är enormt lättlärd)
alla i gruppen var imponerade av henne och vi fick mycket beröm
Medans uppfödaren sägernågot i stil med: ja hon är ju väldigt duktig,
trots att du gör fel..men det klart det är ju trots allt du som lärt henne..Lite så har jag känt under hela tiden som jag har haft hunden,
att jag känner mig misslyckad, får höra att jag gör fel, trots att
VI , hunden och jag gör det tillsammans, för även om hon är lättlärd så är det ju JAG som har lärt hunden..hur man än vänder och vrider på det..?sedan tilägger han att jag nog inte ska nöta momenten, inte träna för mycket?? tre dagar innan så fick jag höra att jag inte hade tid??? Hur ska jag göra så att det blir bra???
Nästa händelse inträffar när vi är på hennes första utställning,
vi hade tränat lite innnan, ringträning med uppfödarna ( på de flesta schäferutställningar så ställer man inte själv utan har en handler, i vårt fall uppfödaren), men vi hade väl inte tränat så jättemycket själva, dels så är vi inte så kunniga, dels så prioriterar jag brukset och lydnaden.
Det gick hyfsat, eller hon kom tvåa, fick fin kritik, men vann inte mkt pga
att hon inte visar upp sig i ringen, hon vill så mycket fram att hon "gräver ner sig" och liksom springer på bogarna...
Uppfödaren sade då att jag funderade på att ta hem henne ett tag
för att träna henne mera ringträning, det kan man ju förstå..
Inget mer om det, utan vi åker som vanligt upp följande tisdag,
till ortsgruppen för att träna, jag ville lägga ett spår, för att få hjälp med det när uppfödaren och de andra kunniga var på plats.
När vi går för att lägga spåret, säger han: Jo, jag tar med henne
hem idag, vill träna henne lite..jag blev lite paff, för jag tyckte
att de kundeha ringt oss och förvarnat oss, vi hade ju heller ingen mat med till henne..jag sade det, och hon är känslig i magen, hon äter hos oss klass, och ett snabt foderbyte är ju inte bra för någon hund..??
Efter att vi lagt spåret, så ska han åka på ett möte, tar hunden
stoppar i henne i bilen och åker..han sade bara snabbt till min sambo
som var på en annan plan med hanen att han tar med henne hem..
Kvar blev vi, förvånade och lite besvikna, och en av de som vi kallar tränare var kvar för att titta på sambon när han tränade apportering
med hanen..han verkade lika förvånad han, men bara tog han med sig henne? Utan att ha sagt det innnan? men hur länge ska han ha henne då??
Vi hade ju inga svar att ge, han frågade då om vi hade kontrakt
skrivet på henne? Det har vi ju inte, så vi har ju likosm inget att säga till om..han tyckte att det måste vi skriva, även fall vi
har kännt dem länge och har haft bra kontakt!
På vägen hem så pratade vi och jag målade upp en mardröms-bild,
att vi inte skulle få henne tilbaka, de var inte nöjda med min insats
osv osv..
Jag har under hela tiden vi haft henne kännt att hon inte är min alls,
jag har därför haft svårt att på riktigt våga " tycka om henne", klart jag tycker mycket om henne, men det har kännst som om jag inte
vågar ta några som helst intiativ själv, utan att fråga uppfödaren först..och nu blev den känslan ännu starkare
sambon blev orolig efter min uppmålade bild på vägen hem så
han ringer när vi kommer hem och säger som det var : att det kändes
konstigt att han bara tog hunden, utan att förvarna, utan att säga hur länge han skulle ha henne och utan några exakta själ till varför..?
Han säger då att han förstår att det kändes konstigt, att det gick nog lite snabbt, att det inte var meningen att göra så..
Han sade även att han kanske skulle åka och köpa den maten som hon brúkar äta.
Han förklarar även att han vill träna henne i utställningssyfte, att
vi ( jag) har gjort ett kanonbra jobb med lydnaden och i brukset,
så det kan man nu ta det lite lugnt med nu och istället lägga ner tid på att få henne att kunna göra bra ifrån sig i utställningsringen..
Det kändes efter samtalet lite bättre, men ändå känns det
lite knepigt eller vad jag ska säga, jag vet inte men jag tycker att han hade kunnat förklara detta innna han tog hunden, han hade kunnat ringa oss och sagt att på söndag tar jag med henne hem
om det är ok??
Jag tycker på ngt vis att man lägger ju ner så mycket tid, energi
och pengar ( hon har haft problem med magen och det har kostat åtskiliga tusenlappar), så då vill man liksom veta vad som gäller..
Jag vet inte nu om jag har fått dessa känslor av ovisshet
utan några som helst grunder, men jag tror att det skulle kännas bättre om man hade ett papper på vad som gäller/ inte gäller osv..???
För jag vill ju inte gå och undra över om jag ska ha hunden eller inte..
Förstår ni hur jag känner, el tror ni att jag bara är nojig ??
Hur skulle ni göra???
Såhär ligger det till:
Vi har en schäferhane på 3,5 år, vi har något år nu pratat om att skaff en hund till, men det har liksom inte blivit av..
Så var vi uppe hos våra uppfödare i februari, vi var där och tränade
och hade pratat på att ta hem en av deras hundar ett tag, dels för att prova på att ha två hundar, dels för att de tyckte att det är nyttigt för deras att få lite miljöombyte..
När vi satt där i köket så frågade vår uppfödare om vi skulle vilja
ta med en valp hem istället, de hade sparat en tik ur deras
senaste kull, en tik som de trodde mycket på och som de inte villle sälja..de sade att vi kunde ta med henne hem och testa hur det
fungerade, dels med den äldre hanen, dels hur vi fattade tycke för valpen..( hon var då tre månader).och om det fungerade så kund evi ta henne på foder.
Vi släppte i hop henne och vår hane, och det verkade fungera
bra, vi bestämde oss för att ta med henne hem..
Detta kom lite hastigt för oss, men vi pratade i bilen på väg hem
och kom fram till att det är en bra tid för att skaffa en till hund,
eftersom jag är arbetslös och har all tid i världen för en valp..
Valpen visade sig vara mycket trevlig och det fungerade mycket bra
med vår hane, nästa vecka åkte vi upp till uppfödarna och
träande lite med båda hundarna och vi bestämde oss för att behålla henne.
Jag frågade då om vi skulle skriva något slags kontrakt, men det tyckte de inte att det behövdes..
Vi har nu haft henne i tre månder och allt fungerar super, hon är superrolig att jobba med och gör stora framsteg hela tiden,
hon är precis en sådan hund som jag vill ha! Mycket motor, lättlärd,
har ett mkt stort förmålsintresse och hon är kvick både i kropp och knopp!
Vi har tränat tillsammans med våra uppfödare varje vecka, så de har kunnat följa hennes utveckling hela tiden..
Så var vi upp för någon vecka sedan för att träna, vi brukar vanligtvis
träna med vår "ortsgrupp" varje söndag, men denna vecka skulle
jag tävla med hästen så vi åkte upp till dem på lördagen istället..
Vi kom dit lite sent, för att min sambo är så j-a morgontrött,
vi hade sagt mellan 10-11, men kom dit först 11.30..
När vi kom fram så var de besvikna och arga för att vi var så sena,
det kan man ju förstå, så det tar jag..
Men sedan så börjar de fråga om jag verkligen hade tid för henne,
jag har ju min häst och tävlar och tränar en del med henne..
Jag blev lite stött, för jag lägger ner mycket tid på henne, visst
vissa helger tävlar jag med hästen, men jag har tom valt bort
saker med hästen för att kunna träna hund..
De menade på att de tror så mycket på denna hund, och om jag inte
har tid så ville de ha henne tillbaka..
Jag försökte att förklara att jag HAR tid, jag VILL träna med
henne, och jag lägger ner mycket tid på henne..
Jag tyckte iofs att det borde de ha märkt eftersom hon har gått från klarhet till klarhet på träningarna och jag har fått mycket beröm för min fina kontakt med henne av de andra träningsdeltagarna i vår grupp..( vi hade även varit på träningsläger för andra tränare helgen innnan och de berömde också vår fina kontakt, jag missade dock söndagen pga träning med hästen, men valpen gick på pencillin pga en tarminfektion så det hade ändå räckt med en dag för henne)
När vi sedan tränat klart och de såg vad mycket hon faktist gått
framåt bara på en vecka så verkade det lite lugnare..
Hon gör de moment som vi tränat på nästintill perfekt, och hon
och jag har fin kontakt.
De berömde henne för att hon är så duktig, det kändes bättre när vi åkte hem..
Tisdagen därefter var vi och tränade med ortsgruppen, vi tränade en och en och hade några moment som vi hade bestämt innan som skulle tränas på medans resten av gruppen tittade på och fick komentera,,,Även nu gör hon de mycket bra och ett kommando
som jag endast hade testat en gång satt nästintill perfekt
i IPO ska de vid inkallningen komma och sätta sig framför, sitta 3 sek för att sedan kommendera "fot", då ska de flytta rumpan till position "fot", detta gör hon efter att jag har testat det endast någon gång innan..( hon är enormt lättlärd)
alla i gruppen var imponerade av henne och vi fick mycket beröm
Medans uppfödaren sägernågot i stil med: ja hon är ju väldigt duktig,
trots att du gör fel..men det klart det är ju trots allt du som lärt henne..Lite så har jag känt under hela tiden som jag har haft hunden,
att jag känner mig misslyckad, får höra att jag gör fel, trots att
VI , hunden och jag gör det tillsammans, för även om hon är lättlärd så är det ju JAG som har lärt hunden..hur man än vänder och vrider på det..?sedan tilägger han att jag nog inte ska nöta momenten, inte träna för mycket?? tre dagar innan så fick jag höra att jag inte hade tid??? Hur ska jag göra så att det blir bra???
Nästa händelse inträffar när vi är på hennes första utställning,
vi hade tränat lite innnan, ringträning med uppfödarna ( på de flesta schäferutställningar så ställer man inte själv utan har en handler, i vårt fall uppfödaren), men vi hade väl inte tränat så jättemycket själva, dels så är vi inte så kunniga, dels så prioriterar jag brukset och lydnaden.
Det gick hyfsat, eller hon kom tvåa, fick fin kritik, men vann inte mkt pga
att hon inte visar upp sig i ringen, hon vill så mycket fram att hon "gräver ner sig" och liksom springer på bogarna...
Uppfödaren sade då att jag funderade på att ta hem henne ett tag
för att träna henne mera ringträning, det kan man ju förstå..
Inget mer om det, utan vi åker som vanligt upp följande tisdag,
till ortsgruppen för att träna, jag ville lägga ett spår, för att få hjälp med det när uppfödaren och de andra kunniga var på plats.
När vi går för att lägga spåret, säger han: Jo, jag tar med henne
hem idag, vill träna henne lite..jag blev lite paff, för jag tyckte
att de kundeha ringt oss och förvarnat oss, vi hade ju heller ingen mat med till henne..jag sade det, och hon är känslig i magen, hon äter hos oss klass, och ett snabt foderbyte är ju inte bra för någon hund..??
Efter att vi lagt spåret, så ska han åka på ett möte, tar hunden
stoppar i henne i bilen och åker..han sade bara snabbt till min sambo
som var på en annan plan med hanen att han tar med henne hem..
Kvar blev vi, förvånade och lite besvikna, och en av de som vi kallar tränare var kvar för att titta på sambon när han tränade apportering
med hanen..han verkade lika förvånad han, men bara tog han med sig henne? Utan att ha sagt det innnan? men hur länge ska han ha henne då??
Vi hade ju inga svar att ge, han frågade då om vi hade kontrakt
skrivet på henne? Det har vi ju inte, så vi har ju likosm inget att säga till om..han tyckte att det måste vi skriva, även fall vi
har kännt dem länge och har haft bra kontakt!
På vägen hem så pratade vi och jag målade upp en mardröms-bild,
att vi inte skulle få henne tilbaka, de var inte nöjda med min insats
osv osv..
Jag har under hela tiden vi haft henne kännt att hon inte är min alls,
jag har därför haft svårt att på riktigt våga " tycka om henne", klart jag tycker mycket om henne, men det har kännst som om jag inte
vågar ta några som helst intiativ själv, utan att fråga uppfödaren först..och nu blev den känslan ännu starkare
sambon blev orolig efter min uppmålade bild på vägen hem så
han ringer när vi kommer hem och säger som det var : att det kändes
konstigt att han bara tog hunden, utan att förvarna, utan att säga hur länge han skulle ha henne och utan några exakta själ till varför..?
Han säger då att han förstår att det kändes konstigt, att det gick nog lite snabbt, att det inte var meningen att göra så..
Han sade även att han kanske skulle åka och köpa den maten som hon brúkar äta.
Han förklarar även att han vill träna henne i utställningssyfte, att
vi ( jag) har gjort ett kanonbra jobb med lydnaden och i brukset,
så det kan man nu ta det lite lugnt med nu och istället lägga ner tid på att få henne att kunna göra bra ifrån sig i utställningsringen..
Det kändes efter samtalet lite bättre, men ändå känns det
lite knepigt eller vad jag ska säga, jag vet inte men jag tycker att han hade kunnat förklara detta innna han tog hunden, han hade kunnat ringa oss och sagt att på söndag tar jag med henne hem
om det är ok??
Jag tycker på ngt vis att man lägger ju ner så mycket tid, energi
och pengar ( hon har haft problem med magen och det har kostat åtskiliga tusenlappar), så då vill man liksom veta vad som gäller..
Jag vet inte nu om jag har fått dessa känslor av ovisshet
utan några som helst grunder, men jag tror att det skulle kännas bättre om man hade ett papper på vad som gäller/ inte gäller osv..???
För jag vill ju inte gå och undra över om jag ska ha hunden eller inte..
Förstår ni hur jag känner, el tror ni att jag bara är nojig ??
Hur skulle ni göra???