Ja, det är precis min åsikt.Måste det vara en motsättning? Kan man inte rädda de som någon vill rädda, och låta bli att rädda de andra?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, det är precis min åsikt.Måste det vara en motsättning? Kan man inte rädda de som någon vill rädda, och låta bli att rädda de andra?
Håller dock inte med om att lagen behöver följa den medicinska utvecklingen, rimligare att den följer fostrets utveckling. Men tycker fortfarande att man i första hand bör utgå ifrån kvinnans perspektiv när det gäller abort.
Som, lite halvlångsökt, jämförelse; vi kan inte tillåta att respiratorer stängs av för folk som är 85 år gamla, för att det finns de som lever till 100. För mig är det inte saker som ska jämföras, det ena ska inte påverka det andra, och jag ser på samma sätt när det gäller abort och prematur födsel. Det är helt enkelt inte samma sak.
Fast det stämmer ju inte? Abortlagstiftningen hindrar ju inte att man räddar för tidigt födda barn. Jag förstår vad du är ute efter, men jämförelsen håller inte.Eller att respiratorer inte får användas på folk över 85, för att någon lag säger att det är en lagom ålder.
Håller med dig helt!Ja, idag. Ungefär, med några dagar hit eller dit.
"tyvärr" prövas ju gränserna hela tiden inom sjukvården.
Förstå mig rätt när jag skriver tyvärr - visst är det fantastiskt med framsteg. Visst är det fantastiskt om extremt tidigt födda önskade barn kan räddas och bli mer eller mindre friska.
Samtidigt som den utvecklingen gör att nuvarande abortgräns de facto blir problematisk ur etisk synpunkt.
Som jag önskar: behåll nuvarande lagstiftning, den är good enough, vad gäller aborter.
Håll tassarna borta från att försöka få tidigare prematurer än så att överleva.
Det sista - not gonna happen, tyvärr.
Man får helt enkelt acceptera att barn i vecka X inte räddas. Det skulle bli ett osannolikt problem om man kunde inkubera 6 veckors eller dyl. Inte bara att lägga i ett provrör och adoptera bort heller, det är nog inte varje kvinna som tycker att det är bättre för cellerna att bli adopterade till en okänd än vandra den vägen ändå 30% av cellerna gör naturligt före vecka 12, missfall.Håller med dig helt!
Ja rätten till den egna kroppen är inskränkt, någonstans under graviditeten så handlar det om två kroppar, om inte annat så i sambans med födseln och då är det 2 individers rättigheter till sin kropp (sitt liv) som gör det problematiskt. Jag vet inte riktigt om vecka 22 är rimligt som bortre gräns, kanske behövs det snarare en individuell bedömning och ju senare gånget dess större krav för abort (i princip livsodugligt foster) men kanske behövs en fast gräns för att uppmuntra folk att inte vänta. Exakta veckan kan också diskuteras, mest utifrån samma argument, ju tidigare abort dess bättre och en generös abortgräns uppmuntrar åtminstone inte till tidig abort, men det kanske ställer till mer problem än det gör nytta.
Jag ser ett problem i att basera gränsen på när fostret är livsdugligt, gränsen kommer att tänjas och då är det bättre att ta fast på hur utvecklat fostret får vara utifrån etiska gränser. Om det har en chans att uppfatta något av omgivningen exempelvis - där behöver jag mer kunskap om exakt hur utvecklat fostret är vid vilken tidpunkt för att ha en åsikt. Kanske kan man behöva justera gränsen utifrån vad forskningen säger om utvecklingsstadier för att motivera det etiskt och på ett mer stabilt vis. Det gäller att ta hänsyn till fostret/barnet så väl som mamman. Ponera (helt taget ur luften) att fostret börjar känna smärta en viss vecka och ha någon slags uppfattning om omgivningen, då är det lämpligt att sätta gränsen för fri abort innan denna tidpunkten oavsett om det infaller vecka 15 eller 20. Gränsen av idag är satt med betydligt mindre kunskaper om fostret.
En sådan gräns blir mycket lättare att motivera och mer etiskt försvarbar än den idag även om gränserna skulle sammanfall.
Nej jag tycker inte det egentligen. Före vecka 18 eller vad det nu kan bli är det väl snarare en förhoppning om ett barn än någonting man borde rädda. Visst blir man ledsen över ett missfall i vecka 12 men det är ju bara så som världen är, det händer och det måste få hända.Måste det vara en motsättning? Kan man inte rädda de som någon vill rädda, och låta bli att rädda de andra?
Alla missfall behöver inte hända (misstänkt överaktivt immunförsvar som stöter ut embryon tex, eller blodproppar i moderkakan). Men det är en annan historia.Nej jag tycker inte det egentligen. Före vecka 18 eller vad det nu kan bli är det väl snarare en förhoppning om ett barn än någonting man borde rädda. Visst blir man ledsen över ett missfall i vecka 12 men det är ju bara så som världen är, det händer och det måste få hända.
Håller dock inte med om att lagen behöver följa den medicinska utvecklingen, rimligare att den följer fostrets utveckling. Men tycker fortfarande att man i första hand bör utgå ifrån kvinnans perspektiv när det gäller abort.
Förlåt, jag kanske är trög, men jag förstår inte riktigt vad det där sista har med det du skrivit att göra?Man får helt enkelt acceptera att barn i vecka X inte räddas. Det skulle bli ett osannolikt problem om man kunde inkubera 6 veckors eller dyl. Inte bara att lägga i ett provrör och adoptera bort heller, det är nog inte varje kvinna som tycker att det är bättre för cellerna att bli adopterade till en okänd än vandra den vägen ändå 30% av cellerna gör naturligt före vecka 12, missfall.
Jag tex skulle tveka inför att skänka bort ägg ens.
Men det försvarar ju inte att begränsa vilka som kan eller bör få barn? Det blir ju som en återgång till tvångssteriliseringar och elitsamhälle. En mycket obehaglig tanke.
Från v 21 har barn överlevt och från och med v 23 till fullt normal livsföring.
Så vad pratar du om?
Äldre? Är de inte yngre med tanke på att man räknar från den sista mensen?Jag tror man får vara lite försiktig med att "tro" eller "veta" för mkt i den frågan, det är fortfarande inte alltid helt enkelt att i detalj veta exakt hur många dagar som har gått, säkert bättre nu än då, men flera av de för tidigt födda barnen man läser om i låga veckor har faktiskt varit äldre men väldigt små och lätta för att de är kraftigt undernärda.
Inte alla tidningar kollar korrekt källa liksom och hur ska de kunna göra det?
En nyfiken fråga - jag har ingen aning om vad som händer vid såna tillfällen, finns det rutiner om det händer?Jag tar bara en knapp och tänker inte vara kvar för diskussion, men jag har ju jobbat på prematur/ förlossning/ gyn o barnmed o faktum är att när förståndshandikappade ( på den nivå att de själva behöver vård och tillsyn) får barn ihop, det är inte kul. För någon.
Det var bara ett inlägg om att jo det även nu begränsar samhället vilka som kan och bör få barn.
Lawline håller inte med om inte lagen ändrats senaste året.Inte för mord kanske men om du skadar en kvinna så att hon får missfall efter att hon gått in i vecka 9 kan du dömas för vållande till annans död. Och det säger väl tillräckligt?
Glömde såklart länken:Lawline håller inte med om inte lagen ändrats senaste året.
Tack för länk!Glömde såklart länken:
https://lawline.se/answers/de-ofoddas-avsaknad-av-ratt
En nyfiken fråga - jag har ingen aning om vad som händer vid såna tillfällen, finns det rutiner om det händer?