Blyg?

[MsSleepalot]

Var på middag idag då min farfar fyllt år. Vi var ca 10 pers, varav mig och pappa Simon känner och hans morfar och 2 morbröder han träffar ibland. Dom andra träffar han aldrig.

Jag klädde av honom och gick upp till köket där alla satt. Det gick bra till en början men sen kom truttläppen fram och han började vrååååååååååla han vrålade så nästan en timme, grep efter mig fast jag höll honom nära och gick till ett rum där det var tyst bara han och jag. Det var verkligen ett hemskt vrål som om han blivit övergiven
Blev ju så ledsen så jag började också gråta
"Vilken röst!?" fick jag höra, ja han har verkligen den extremaste stämman jag hört! Vilken röst

Men alltså beror blygheten på att vi är hemma för mycket? Borde man ut och träffa folk mer? Eller hör det helt enkelt till?

Han har blivit blyg och blivit ledsen några andra gånger också men int såhär extremt

 

[escodobe]

Sv: Blyg?

Hur gammaö är han? Barn blir blygare i vissa åldrar, men du får nog låta bli att gråta utan föregå med gott exempel.

 

[MsSleepalot]

Sv: Blyg?

Oj glömde, han är 4 månader bara. Grät inte mycket, kom lite tårar bara

 

[Ishtar]

Sv: Blyg?

Hur gamma är han? När de är 6 mån ska väl en sån fas komma, att de lätt blir rädda för folk. Valle är 4 mån men har börjat med detta nu, först en jätteledsen mun och sen vråååål och tårarna rinner. Sist var det hans farmor o farfar, som han hittills gillat jättemkt!

 

[Mammas]

Sv: Blyg?

Och Loke, också fyra månader, blev jätteledsen så fort han fick vara hos mormor när vi var där i veckan. Och henne har han aldrig varit rädd för förut. Så det är väl så emellanåt?

 

[vindvissla]

Sv: Blyg?

Hjälpte det inte ens när du gick in i ett annat rum?

Det är nog rätt normalt att de blir blyga och ja, det går över.

 

[Mirre]

Sv: Blyg?

Min son skrek för full hals när han såg min bror.
Det var också runt 4-5 månaders åldern

 

[Piffelina]

Sv: Blyg?

Detta hände min dotter runt 4-5 månader också. Vissa gånger slutade hon inte skrika förrän vi gick därifrån. T ex när min kompis fyllde år och Tyra satt i knät på min kompis mamma så började hon skrika och vad vi än gjorde så slutade hon inte. Jag gick in i ett annat rum med henne en stund, men så fort vi gick ut så kom tårarna igen så vi fick gå hem.

 

[MsSleepalot]

Sv: Blyg?

Nja alltså det hjälpte väl inte direkt. Han såg väl att vi var inne i ett nytt hus också och var hysterisk över det med så ha blev jätteledsenstackarn...
Höll honom tätt mot mig men det sket han i och fortsatte vråla...

Pappa kom dock med lite mat och han snuttade litegrann men fortsatte skrika lite. Sen hjälpte nappen till slut och han lugnade ner sig. Vi gick sen ett rum närmare dom andra och satt oss i vardagsrummet bredvid. Där blev han glad och satt och pratade med pappa och morbror. Sen gick det bra för alla att kika förbi på honom.

Men beror detta på att vi sällan är borta och hälsar på? Eller är dom bara såhär?

 

[lobell]

Sv: Blyg?

När min nr 3 var 3 mån kom hans halvbror och hälsade på en vecka, och jäklar vad han skrek från att han satte sig i bilen tills vi kom hem, sen varje gång vi åt och sonen tittade på honom. Det tog 3 dagar sen var det bra.
Sen när han var ca 7-8 mån åkte dottern som bor här, till sin pappa och var där hela sommaren. När hon kom tillbaka gjorde han likadant först dagen och ändå har hon både bytt blöja, matat och nattat honom många gånger

När min dotter var ca 9-10 mån kom min morbror från Danmark och hälsade på min mamma. De kom över en dag och käkade. Så fort han pratade grät min dotter oavbrutet. Vet inte om det var han eller språket hon var rädd för