Har själv haft en med patellahakningar. Började när han var 4. Hade inga svåra låsningar, men tappade bakben och de "knäckte" under ridning. När han stog stilla villa han oftast stå så att hans knä var utåtvridet, alltså från kroppen. Det varierade vilket knä som var värst.
När han blev 7 år och det fortfarande var ett problem, tyckte min veterinär att vi skulle prova att behandla. Under dessa 3 år hade han med korrekt träning, blivit en väldigt muskulös häst. Han var jämt musklad i bägge sidor, och både framdel och bakdel väl musklad. Veterinären menade att korrekt muskulatur samt ridning inte ville kunna avhjälpa på hans problem. Behandlingen var väldigt enkel. Efter att ha kontrollerat via scanning och röntgen att det inte var några förändringar eller inflammationer i knäleden, behandlades han.
Behandlingen bestod av att veterinären med en kanyl, "prickade flera hål" i senan på bägge bakben. Detta gjorde att det bildades ärrväv på senan som gjorde den mindre elastisk och den drogs ihop lite. Efter behandlingen stod den på vila i 2 dagar och på 3 dagen skulle han ridas igen. Första veckan bara rakt fram men i alla gångarter.
Det gick så inte helt efter planen, dessvärre gav ingreppet en knäledsinflammation, så vilan blev 3 månader, med behandling och grova låsningar första veckorna. Trodde verkligen inte att jag skulle få tillbaka en ridhäst igen...
Men efter 3 månader och ytterliggare 3 månaders igångsättning stog jag med en välfungerande häst, som aldrig hade sett så välgående ut. Glad, jättepigg (utan att vara stressad) och hur ridbar som helst. Den veterinär som gjorde ingreppet, har ända sen hästen var 4 år, sagt att hästen inte hade ont, men möjligtvis var besvärad av detta. Men det tror jag inte en sekund på så här i efterhand. Han blev en helt annan häst efter ingreppet (och skitmånaderna efter), så jo han har haft ont.
Så om jag ramlar in i en häst med samma problem igen, väntar jag inte så länge innan jag får gjort denna enkla behandling.