Blivit fegis gällande uteritt

[kaninälskare]

Hej!
Det är så att jag blivit en liten fegis gällande att rida ut på min häst. Aldrig varit några problem förr men sen fick jag min nya häst, som kan spänna sig för rätt mkt och hoppa till lite då och då. Hon har aldrig gjort någonting dramatiskt även om hon blivit skrämd, sen har vi väl inte stött på så mycket läskigt. Lite djur och löv som prasslar

Iallafall så har jag börjat hoppa av mer och mer genom turerna. Skrittar kanske 20min, sen kommer vi till något "läskigt ställe" där både blir spända och då hoppar jag och leder igenom. Hon är avslappnad när jag leder henne, spänner sig lite men absolut inte på vakt. Sen när jag hoppar upp igen, blir hon direkt spänd och tittig igen. Likaså när jag promenerar med henne, som jag gör väldigt ofta för att miljöträna henne då hon har rätt mycket nerv, men då är hon "normalt spänd", vaken men absolut inget utöver det vanliga.

Jag förstår ju att det är jag som är problemet här såklart. Jag spänner mig omedvetet när jag upptäcker saker som kan andes läskiga och då blir såklart hästen väldigt spänd. Jag försöker slappna av i hela kroppen, sitter med halvlånga tyglar, andas ut med munnen och försöker prata om allt mellan himmel och jord. Hur kan jag få bort min rädsla ännu mer?
Hästen i sig är ingen värstinghäst alls, går bra när vi tränar och då är jag inte rädd någonstans för att åka av eller liknande. Försöker även rida ut dagar eter hård träning för att få ur henne lite energi.

Nu känns det nästan som hon lärt sig att "är jag spänd så hoppar matte av", och utnyttjar det faktumet lite som den diva hon är.

Har någon varit med om samma och vill dela med sig av tips? Kan tillägga att hon varannan vecka rids av tränare och då även skrittas ut efteråt och det går fint.

 

[LECH]

Min var allt annat än kul att rida ut på när han var yngre och jag har hoppat av många gånger och lett honom förbi saker och ting, något som ändå funkade ganska bra var att rida samma runda hela tiden för då blev han trygg med den. Sen har han alltid gillat att gå i skogen på små stigar. Nu som lite äldre reagerar han inte lika starkt på "läskiga" saker och det är ju skönt.

 

[ameo]

Jag undrar vad det är du söker tips om?
Hur ryttaren ska bli modigare eller hur man ska göra för att kunna rida ut hästen?

 

[Freazer]

Sluta rid på halvlånga tyglar om hästen hoppar runt. Ha kontakt med munnen och sätt en fegisrem runt halsen på hästen dvs ett stigläder eller martingalrem så håller du i den när du rider samt så glöm inte att andas. Jag har aldrig förstått dom som hoppar av hästen så där kan jag inte mer än att tipsa om att inte hoppa av hästen. Kanske kan ha ngn med dig som istället leder dig när det känns läskigt?

 

[Fazeem]

Jag har samma problem med min medryttarhäst. Började rida igen i höstas efter 7 års uppehåll och märker en tydlig skillnad på hur modig jag är. Som tonåring red jag gladeligen ut på alla hästar ensam och inte sällan på hästar som behövde tränas på just detta. Men nu är jag rädd trots att jag har världens snällaste medryttarhäst

Jag försöker få med mig någon som kan promenera med oss men det går ju inte alltid. Någon gång har jag suttit av när vi mötte både bil med släp och cyklister på samma gång. Har oftast ett grimskaft knutet som en halsrem så att jag kan rida med tygelkontakt men inte sitter och tjuvhåller, det gör jag i halsremmen istället

Hittills har jag taktiken att jag rider samma runda tills vi är säkra med den, sen rider vi lite till och så lite till. Men jag är ändå spänd! Försöker prata med hästen om allt möjligt eller sjunga små fjantiga visor för att få mig på andra tankar. Om det funkar vet jag inte riktigt ännu följer tråden för fler tips!

 

[Jerseyite]

Jag tycker @Freazer har ett bra tips. Ta med dig någon till fots när du rider. Att ha någon att babbla med gör ju att du slappnar av automatiskt och om hästen får för sig att tagga till kan personen på marken ta tag i den utan att du känner att du måste hoppa av.

Sedan måste jag säga att det är ok att bli rädd, och ok att undvika situationer som man känner sig utsatt i. Har du någon stallkompis som kan rida ut hästen ett par gånger? Kanske kan du vara personen på marken i så fall?

 

[Roheryn]

Jag tycker att det ofta hjälper att jobba med hästen, snarare än att rida på halvlånga tyglar. Håll kontakten i tygeln, få hästen att koncentrera sig på dig istället för allt runtomkring. Du behöver inte rida fortare än skritt för det, utan jobba med att länga skritten, samla skritten, öppna, sluta osv för att få både hästen och dig själv att koncentrera er på något annat än om det prasslar i en buske! Ibland är det också bra att ge sig ut i terrängen på smalare stigar eller kliva över stock och sten, också det för att ge hästen något att tänka på. Det fungerade superbra när jag för många år sedan red ett ungt halvblod som kunde bli lite "för mycket". På grusvägen (särskilt på väg hemifrån) kunde han studsa och leva rövare, men så fort jag red upp i skogen var han snällheten själv!

Tänk också på att försöka "rigga" dina ridturer på ett sådant sätt att du själv känner dig så lugn som möjligt - ta en runda du känner dig säker med, ta med en vän (till häst eller till fots) osv för att så många gånger som möjligt "lyckas" med uteritten utan att något läskigt händer, varken för dig eller för hästen. Då får ni båda bättre självförtroende på sikt!

Att sitta av eller inte under ridturen är en smaksak, tycker jag. På mina islandshästar kan jag göra det om vi ska förbi något läskigt som jag vet att de inte vill förbi, men det är dels för att jag vet att går jag före så följer de med, och dels för att de ju är mindre hästar och därmed mycket lätthanterligare (tycker jag) från marken. Ett stort halvblod hade jag nog föredragit att sitta kvar på, faktiskt! Känner mig väldigt liten bredvid en så stor häst!!

 

[nightcrawler]

Att sitta av eller inte under ridturen är en smaksak, tycker jag. På mina islandshästar kan jag göra det om vi ska förbi något läskigt som jag vet att de inte vill förbi, men det är dels för att jag vet att går jag före så följer de med, och dels för att de ju är mindre hästar och därmed mycket lätthanterligare (tycker jag) från marken. Ett stort halvblod hade jag nog föredragit att sitta kvar på, faktiskt! Känner mig väldigt liten bredvid en så stor häst!!

När mitt halvblod var yngre så hoppade jag ofta av om jag kände att jag inte redde ut situationen. Risken att åka av fort och hårt var stor. Men på backen kände jag mej trygg och då kunde jag förmedla det till henne bättre. Men alltid koll på var jag hade henne då hon gärna hoppade upp i famnen på en. Jag gick aldrig långt utan det kunde räcka med några meter. Sen hoppade jag upp igen. Samma om hon var rädd för något. Jag gjorde då så att jag hoppade upp när vi precis hade kommit förbi. Näst gång hoppade jag upp när vi nästan var förbi. Gången därpå när vi stod mitt framför och sen kunde vi rida förbi utan att jag behövde hoppa av.

 

[Roheryn]

När mitt halvblod var yngre så hoppade jag ofta av om jag kände att jag inte redde ut situationen. Risken att åka av fort och hårt var stor. Men på backen kände jag mej trygg och då kunde jag förmedla det till henne bättre. Men alltid koll på var jag hade henne då hon gärna hoppade upp i famnen på en. Jag gick aldrig långt utan det kunde räcka med några meter. Sen hoppade jag upp igen. Samma om hon var rädd för något. Jag gjorde då så att jag hoppade upp när vi precis hade kommit förbi. Näst gång hoppade jag upp när vi nästan var förbi. Gången därpå när vi stod mitt framför och sen kunde vi rida förbi utan att jag behövde hoppa av.

Ja, som sagt, jag tycker inte alls att det är fel att hoppa av, känner bara personligen att jag är väldigt liten bredvid ett stort halvblod. Men det är nog också för att jag är ovan - har haft islandshästar i 25+ år nu och tycker de har lite behändigare storlek, inte minst när man själv är på marken!

 

[nightcrawler]

Ja, som sagt, jag tycker inte alls att det är fel att hoppa av, känner bara personligen att jag är väldigt liten bredvid ett stort halvblod. Men det är nog också för att jag är ovan - har haft islandshästar i 25+ år nu och tycker de har lite behändigare storlek, inte minst när man själv är på marken!

Ja det är lite skillnad i storlek. Jag har ett litet mindre halvblod men har dom lite större modellerna runt om mej så jag har vant vid dom. Dom känns ganska normala nu. Men i vintras hade vi en islandshäst i stallet som var strax över d-ponnymåttet. Han kändes verkligen pytteliten inte alls vad vi var vana vid

 

[Roheryn]

Ja det är lite skillnad i storlek. Jag har ett litet mindre halvblod men har dom lite större modellerna runt om mej så jag har vant vid dom. Dom känns ganska normala nu. Men i vintras hade vi en islandshäst i stallet som var strax över d-ponnymåttet. Han kändes verkligen pytteliten inte alls vad vi var vana vid

Haha - dottern o jag har fyra islandshästar, den störste är typ 1,46! Jag tror faktiskt det är över 20 år sedan jag satt på något större!