Blivande samboskapstrassel, juridisk rävsax...

Det är ju tur att det inte är mamman du ska bo med.

Jag tycker bara det är så fruktansvärt gränslöst att hon öht lägger sig i ditt hästägande eller den tiden du lägger i stallet. Hon har inget med det att göra överhuvudtaget. Jag hade INTE upplyst henne om att jag försakat min häst och knappt varit där - det ger ju henne bara bekräftelse på att hästen inte är något du bryr dig om. Sen kan jag tycka att din partner inte borde diskutera ditt hästande med sin mamma, han kanske inte har gjort det just denna gång, men jag sätter en peng på att det har han gnällt över förut
Fast svärmödrar brukar ju ingå i köpet. :crazy:
Och den särskilt den här specifika som vi talar om nu verkar ju sannerligen ta för sig i @Sockerbit och mannens relation. O_o

Det är väl barnens mamma och pappa som ska ägna sig åt barnens fritidsaktiviteter.
Vad Ts har för på sin och deras fritid, när barnen sportar har hon överhuvudtaget inte med att göra.
 
Fast svärmödrar brukar ju ingå i köpet. :crazy:
Och den särskilt den här specifika som vi talar om nu verkar ju sannerligen ta för sig i @Sockerbit och mannens relation. O_o

Det är väl barnens mamma och pappa som ska ägna sig åt barnens fritidsaktiviteter.
Vad Ts har för på sin och deras fritid, när barnen sportar har hon överhuvudtaget inte med att göra.

Barnens mor är utbränd. Jag och deras pappa har fått ta hand om allt sådant på senare tid. Likaså har jag fått stanna hemma med den mindre för att det är besvärligt att plocka med den lilla på de äldres aktiviteter vilket innebär att jag är helt låst i x antal timmar vilket oftast är det enda timmarna som kunde spenderats i stallet.
 
Barnens mor är utbränd. Jag och deras pappa har fått ta hand om allt sådant på senare tid. Likaså har jag fått stanna hemma med den mindre för att det är besvärligt att plocka med den lilla på de äldres aktiviteter vilket innebär att jag är helt låst i x antal timmar vilket oftast är det enda timmarna som kunde spenderats i stallet.

Men om du inte tycker att det är en bra lösning, varför går du med på det?
 
Barnens mor är utbränd. Jag och deras pappa har fått ta hand om allt sådant på senare tid. Likaså har jag fått stanna hemma med den mindre för att det är besvärligt att plocka med den lilla på de äldres aktiviteter vilket innebär att jag är helt låst i x antal timmar vilket oftast är det enda timmarna som kunde spenderats i stallet.
Har du prövat med att sätta ner foten o tala om att han kan passa sina ungar själv?
Annars kanske du ska be honom ta hand om hästen du inte hann ta hand om när han ändå är på språng,han ju ta med sig sina barn....
 
Har du provat att skriva en lista på vad du vill ha av en partner, dvs egenskaper, mål med livet osv och att sedan jämföra den med en lista där du ärligt beskriver din nuvarande partner? Det kanske skulle ge dig en bättre bild av hur din relation ser ut.

Angående att inte skriva sig där gissar jag att du ska ta upp med honom nu.
 
Men @Sockerbit, vad vill DU i allt det här? Vilka förhoppningar har du haft på att flytta ihop och på ert framtida liv? Vad tror du ska förändras? Framför allt; vad BEHÖVER du av din partner och får du vad du behöver i nuläget? Du behöver inte besvara frågorna här i tråden men fundera över dem. En kärleksrelation ska vara på lika villkor, inte ensidig uppoffring gång på gång.

Det är inte lätt att verkligen älska någon och ändå vantrivas enormt i relationen, någonstans så kommer du att försvinna om du inte står upp för dig själv.
 
Men om du inte tycker att det är en bra lösning, varför går du med på det?

Ofta får jag besked om att de ska vara hemma en viss tid, för att sedan få samtal om att det visst drog ut på tiden och att de blir timmar sena hem. Så rätt ofta har dealen varit att jag ska kunna åka till stallet innan det blir mörkt, men så blir det inte.
 
Är det en sambo eller en betalande barnvakt han vill ha? Var finns du i förhållandet, är det ens ett förhållande eller är du bara någon som är bra att ha så länge du gör som han vill? Än så länge reagerar du på hans manipulerande även om du gick på niten att göra dig av med lägenheten, men hur länge kommer det att dröja innan du blir helt blind för vad han gör? Du kommer försvinna helt, bli en del av möblemanget och riskerar att bytas ut mot en nyare modell när du inte längre gör som han vill. :(
 
Du skriver att det har varit bra på senaste tiden och några rader längre ner så beskriver du hur gränslöst svärmodern lägger sig i ditt liv.
Men det låter ju inte alls bra det du skriver.:crazy:

Den mannen kommer aldrig ändra sig.
För honom är det fullt naturligt. Han är uppväxt med sin gränslösa morsa.
Hans ex är dessutom också gränslös och kliver in i erat hem oanmält (åtminstone förut).
Och du, ja du är också gränslös, fast mot dig själv.
Ursäkta att jag är så totalt uppriktig, klumpig kanske oförskämd.:o
Det är möjligt att jag har fel också. :down:

Men, när det där händer hela tiden så anpassar man sig lite till och lite till.
Allt är smygande.
Till slut vet man inte vem man själv är. Man tappar respekten för sig själv.
Din sambo och svärmodern kliver över gränsen ytterligare.
Till slut tror man att man inte är värd någonting alls och att man måste anpassa sig efter andra hela tiden.
Sånt blir man sjuk av. :crazy: På riktigt!
Jag går in på mitt fjärde år som sjukskriven snart. Jag kan inte gå för jag har bara sjukpenning och då får man inga lån. Jag sitter fast i min djävla dåliga relation och vårdas på sjukhus nu pga den. :cry:

(Och jag är också gränslös som skriver såhär ;))

Gå medans du kan, medans du jobbar och kan få lån eller hyra boende eller vad som helst som inte är beroende av honom.

Jag kan ha helt fel också. Jag säger inte att det ÄR så här.
Jag talar bara om hur det är för mig. :(
Barnens mor är utbränd. Jag och deras pappa har fått ta hand om allt sådant på senare tid. Likaså har jag fått stanna hemma med den mindre för att det är besvärligt att plocka med den lilla på de äldres aktiviteter vilket innebär att jag är helt låst i x antal timmar vilket oftast är det enda timmarna som kunde spenderats i stallet.

Du ser, du anpassar dig redan.
Är det verkligen din prio att ta hand om hans barn och svärmoderns barnbarn och skita i din häst.
Läs vad du själv skriver för Guds skull! :banghead:
 
Allmän reflektion:

Jag tycker nog att inställningen om man flyttar ihop med någon som har barn bör vara något positivare än att man kallar dem "ungarna", "jag skulle aldrig betala för nån annans ungar" osv.
Låter inte så jäkla kul att vara barn i en sådan relation. Är barnen små bör det ju vara desto viktigare med ett visst engagemang för att knyta an till varandra. Barn är stundtals rätt påfrestande, man bör gilla dem för att bo med dem.
 
Allmän reflektion:

Jag tycker nog att inställningen om man flyttar ihop med någon som har barn bör vara något positivare än att man kallar dem "ungarna", "jag skulle aldrig betala för nån annans ungar" osv.
Låter inte så jäkla kul att vara barn i en sådan relation. Är barnen små bör det ju vara desto viktigare med ett visst engagemang för att knyta an till varandra. Barn är stundtals rätt påfrestande, man bör gilla dem för att bo med dem.
Fast "ungar" har olika betydelse vart man är i landet.
För mig är det inget fult i det ordet och det tog mig lång tid att förstår varför folk reagerade negativt på ordet .
 
Barnens mor är utbränd. Jag och deras pappa har fått ta hand om allt sådant på senare tid. Likaså har jag fått stanna hemma med den mindre för att det är besvärligt att plocka med den lilla på de äldres aktiviteter vilket innebär att jag är helt låst i x antal timmar vilket oftast är det enda timmarna som kunde spenderats i stallet.
Praktiskt med en barnvakt somdessutom får betala bra för att bo i huset :).

Nog är du värd lite egentid med din häst? Klart att du ska hjälpa med barnen en del, men det här låter inte sunt.
 
@escodobe Kan ni inte bara släppa hela grejen med c/o-diskussionen? Det derailar ju tråden totalt. Nåns förslag att starta en ny tråd om just det lät ju bra.

@Sockerbit Jag blir så förvirrad över den här tråden. Som alltid tycker jag att det är så talande exakt hur trådskaparen själv beskriver sin partner och jag reagerade på följande:
han tjänar nästan det dubbla mot vad jag gör och summan han vill ha är i mitt tycke i överkant men jag tänkte att vafan, det är inte hela världen)

med andra ord så vill han ha kakan och äta kakan. Han vill inbilla mig att jag är delaktig, men i själva verket är det den ekonomiska biten det enda jag blir delaktig i..

Jag var på väg ut, han frågande i förbifarten liksom (fanns såklart en mening med det :grin:)

Om du känner såhär för din partner (att han försöker få ur dig mer pengar än du borde betala, att han vill inbilla dig att du är delaktig, att han tar upp en sån viktig sak i förbifarten på väg ut för att han har en baktanke med det) varför vill du vara med honom? Bortsett från allt annat liksom. Bortsett från att han inte vill att du ska vara skriven hos honom och att han inte står upp för dig gentemot hans morsa och bortsett från att du blir sittande hemma för att ta hand om hans barn. Varför vill du vara med någon som du känner såhär för?
Frågan är vad ett rimligt upplägg vore, både ekonomiskt och juridiskt?
Jag tycker att det rimliga vore att lämna honom. Ni verkar inte gilla varandra särskilt mycket; han med tanke på hur han behandlar dig (gräsligt, i mitt tycke) och du med allt som skiner igenom i dina inlägg.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp