Sv: Blir galen av det eviga trotset!
EXAKT så där gör ju min häst när hon är stressad och rädd! Om jag till exempel tar en tygel när hon försöker sticka och hon går runt runt runt på en liten volt tills hon stannar, ja då tar hon genast en stor jäkla tugga av första bästa buske hon ser. Hon kan inte äta den, allt trillar bara ut ur munnen på henne för hon är så nervös men hon bara tuggar, tuggar, tuggar utav bara helvete. Vad gör man i ett sånt läge??
Behöver jag nämna att jag har en sån där nervös, sönderstressad stackare till häst?
(och ändå har hon blivit MYCKET bättre sen hon kom till mig, numera är hon helt underbar att hantera från marken, kan stå ensam inne i stallet och är till och med lugn att rida på emellanåt )
Har själv en som äter sig ur kniviga situationer. Kastar sig över gräs och sliter loss det för att unvika en situation hon inte vet hur hon ska reda ut. Ett slags strutsbeteende. Hon vet inte hur hon ska göra...Föl som blivit upprörda eller skraja rusar till mamma och tar sig en slurk, tröst!
EXAKT så där gör ju min häst när hon är stressad och rädd! Om jag till exempel tar en tygel när hon försöker sticka och hon går runt runt runt på en liten volt tills hon stannar, ja då tar hon genast en stor jäkla tugga av första bästa buske hon ser. Hon kan inte äta den, allt trillar bara ut ur munnen på henne för hon är så nervös men hon bara tuggar, tuggar, tuggar utav bara helvete. Vad gör man i ett sånt läge??
Behöver jag nämna att jag har en sån där nervös, sönderstressad stackare till häst?
(och ändå har hon blivit MYCKET bättre sen hon kom till mig, numera är hon helt underbar att hantera från marken, kan stå ensam inne i stallet och är till och med lugn att rida på emellanåt )