M
megaphon
Mitt sjuåriga sto är troligen felriden som unghäst och när jag köpte henne för drygt ett år sedan, klarade hon inte riktigt vare sig att galoppera eller fatta. Nu är hon i bättre kondition, betydligt mer grundriden men fortfarande kvarstår problemet;
När jag försöker fatta galopp hoppar hon på bakbenen (nästan jämfota), viftar med frambenen och gör ofta så i flera sekunder/meter innan hon riktigt kommer igång med galoppen. (Jag tror att akademikerna skulle bli lyriska över hennes typ av skolgalopp). Ibland är det så att hon inte ens kommer sig iväg i galopp, utan det blir på sin höjd trav av alltihop. Ofta förekommer hon mig sedan resten av volten och börjar hoppa/studsa igen efter bara nåt halvt varv. Eller vill inte riktigt gå fram utan bara uppåt i traven.
Jag ger henne mycket tygel så hon inte känner sig fastlåst, tränar oftast på ett böjt spår och försöker fatta bara med vikten, eftersom jag upplevt att det själva fattningen/galoppskänkeln som hon blir så upprörd av. Jag har provat tömkörning och då funkar det betydligt bättre men inte helt friktionsfritt, och inte sedan när jag väl sitter upp. Även provat att bara använda röstkommando, att "lura" in henne från en liten volt, skänkelvikning....vi har provat det mesta! Ingenting fungerar lugnt och sansat i längden, på sin höjd första gångerna med en ny metod. Det känns lite hopplöst, särskilt som jag vet att hon verkligen kan och gillar att galoppera, exempelvis uppför en backe i skogen. Men där kan samma beteende komma bara hon ser början av backen. Det är som om huvudet slår slint av iver samtidigt som hon inte riktigt törs satsa och komma iväg?
Själva galoppen, om/när den väl kommer igång är stor, luftig och aningen för snabb, men det beror på att vi så sällan får till den.... i ena varvet kan det ofta bli fel galopp, eller kors, men det känns som ett betydligt mindre problem än själva fattningen.......
Nån som har några idéer på lösning?
När jag försöker fatta galopp hoppar hon på bakbenen (nästan jämfota), viftar med frambenen och gör ofta så i flera sekunder/meter innan hon riktigt kommer igång med galoppen. (Jag tror att akademikerna skulle bli lyriska över hennes typ av skolgalopp). Ibland är det så att hon inte ens kommer sig iväg i galopp, utan det blir på sin höjd trav av alltihop. Ofta förekommer hon mig sedan resten av volten och börjar hoppa/studsa igen efter bara nåt halvt varv. Eller vill inte riktigt gå fram utan bara uppåt i traven.
Jag ger henne mycket tygel så hon inte känner sig fastlåst, tränar oftast på ett böjt spår och försöker fatta bara med vikten, eftersom jag upplevt att det själva fattningen/galoppskänkeln som hon blir så upprörd av. Jag har provat tömkörning och då funkar det betydligt bättre men inte helt friktionsfritt, och inte sedan när jag väl sitter upp. Även provat att bara använda röstkommando, att "lura" in henne från en liten volt, skänkelvikning....vi har provat det mesta! Ingenting fungerar lugnt och sansat i längden, på sin höjd första gångerna med en ny metod. Det känns lite hopplöst, särskilt som jag vet att hon verkligen kan och gillar att galoppera, exempelvis uppför en backe i skogen. Men där kan samma beteende komma bara hon ser början av backen. Det är som om huvudet slår slint av iver samtidigt som hon inte riktigt törs satsa och komma iväg?
Själva galoppen, om/när den väl kommer igång är stor, luftig och aningen för snabb, men det beror på att vi så sällan får till den.... i ena varvet kan det ofta bli fel galopp, eller kors, men det känns som ett betydligt mindre problem än själva fattningen.......
Nån som har några idéer på lösning?