Blåsljud på besikting valp

[Raderad medlem 120709]

Nu ska sägas att jag aldrig varit i TS situation - jag har bara haft hundar som valpbesiktats ua - men det jag tänker är att en hårt arbetande hund behöver ha fysik för att klara det, medan man med en ren sällskapshund kanske kan tänka sig att göra ev. anpassningar för att hunden ändå ska ha ett bra liv? Kan hunden inte ha det ska den givetvis avlivas, men det verkar ju inte alls så allvarligt här, utan snarare en mindre defekt som med viss sannolikhet växer bort.

Ja, det går säkert i många fall, allt beror ju på hur villig ägaren är att anpassa livet kring hundens behov. Samtidigt tycker jag att det är riskabelt att att röra sig mot en normalisering av hälsodefekter på hundar som främst ska vara till sällskap. Trist att gå in i hundlivet glad i hågen med tanken att det löser sig och så visar det sig att oj, den där lilla grejen man visste om vid köpet blev en ganska stor grej ändå och man ångrar att man lät sig övertygas.

Men vad vet jag, jag är ju bara världshistoriens petigaste spekulant...

 

[Roheryn]

Ju svårare det är att sälja defekta valpar desto mer kritiska blir uppfödare kring vilka avelsdjur som används.

Visst är det så, och så tänker jag i val av ras. Skulle aldrig medvetet öka efterfrågan på mops och bulldog, så att säga. Men om en valp av "min" valda ras redan finns, jag har tingat den och defekten bedöms liten och eventuellt övergående, då hade jag nog ärligt talat känt mig taskig mot valpen om jag valt bort den. Men rent krasst är det såklart enklast att bara överväga helt defektfria individer. Det kommer ju dock aveln aldrig någonsin att producera, det kommer alltid att finnas mer eller mindre allvarliga defekter.

 

[Sel]

Visst är det så, och så tänker jag i val av ras. Skulle aldrig medvetet öka efterfrågan på mops och bulldog, så att säga. Men om en valp av "min" valda ras redan finns, jag har tingat den och defekten bedöms liten och eventuellt övergående, då hade jag nog ärligt talat känt mig taskig mot valpen om jag valt bort den. Men rent krasst är det såklart enklast att bara överväga helt defektfria individer. Det kommer ju dock aveln aldrig någonsin att producera, det kommer alltid att finnas mer eller mindre allvarliga defekter.

Det är ju det där med Eventuellt övergående. Tänk om valpen istället får leva hela livet med blåsljud, eller om det snabbt blir värre? Jag vet flera hundar i min närhet som diagnostiserats med blåsljud som äldre(min fina tant bland annat, hon behövde aldrig medicinerats men blåsljudet var en bidragande orsak till att jag valde att ta bort henne när det blev värre), och någon som haft det hela livet. Flera har fått medicinerats för det, två har avlivats som följd och en ganska ung hund bara dog mitt i ett fält. Jag skulle inte vilja Börja livet med hund med de utsikterna bara för att det kändes taskigt mot en valp att välja bort den.
Visst kan allt gå bra! Men jag skulle absolut vilja att uppfödaren tog sitt ansvar, behöll och ombesiktade.

 

[Roheryn]

Det är ju det där med Eventuellt övergående. Tänk om valpen istället får leva hela livet med blåsljud, eller om det snabbt blir värre? Jag vet flera hundar i min närhet som diagnostiserats med blåsljud som äldre(min fina tant bland annat, hon behövde aldrig medicinerats men blåsljudet var en bidragande orsak till att jag valde att ta bort henne), och någon som haft det hela livet. Flera har fått medicinerats för det, två har avlivats som följd och en ganska ung hund bara dog mitt i ett fält.
Visst kan allt gå bra! Men jag skulle absolut vilja att uppfödaren tog sitt ansvar, behöll och ombesiktade.

Det är såklart en risk. Och för valpen finns den risken oavsett min eller andra köpares villighet eller ovillighet att köpa. Är det ett allvarligt tillstånd så kanske valpen ska avlivas, men om inte så är den ju en individ som precis som sina kullsyskon är värd ett vettigt och bra liv, oavsett längd på det livet. Hade prognosen varit rimligt positiv hade jag alltså tagit valpen (med prisreduktion) i alla fall. Är dock enig med dig om att det bästa vore om uppfödaren "höll" valpen ett antal veckor för att se vartåt det lutar och för att göra en ombesiktning.

 

[Silver Girl]

Jag skulle också ta in i beräkningen hur försäkringsbolaget ställer sig till fyndet. Skulle inte vilja gå in i ett hundägande med reservation på försäkringen, det kan bli rejält dyrt om man har otur.

 

[Lattematte]

Visst är det så, och så tänker jag i val av ras. Skulle aldrig medvetet öka efterfrågan på mops och bulldog, så att säga. Men om en valp av "min" valda ras redan finns, jag har tingat den och defekten bedöms liten och eventuellt övergående, då hade jag nog ärligt talat känt mig taskig mot valpen om jag valt bort den.

Förstår inte hur du kan känna dig "taskig mot valpen" som inte har en aning om att den eventuellt var tingad av dig. Eller vet du säkert om dig själv att du har omsorgsförmågan, de ekonomiska möjligheterna och beslutsamheten att avsluta en ung hunds liv efter att ha lagt sexsiffriga belopp på veterinärtjänster om det är så att hjärtfelet inte växer bort, och hundens livskvalitet är påverkad? Respekt i så fall!

Att uppfödaren behåller valpen tills den går igenom en veterinärbesiktning u. a., tycker jag är den enda vettiga lösningen. Och om hunden inte klarar veterinärbesiktningen är det uppfödarens beslut och problem vad som ska göras.

 

[Roheryn]

Ja, det går säkert i många fall, allt beror ju på hur villig ägaren är att anpassa livet kring hundens behov. Samtidigt tycker jag att det är riskabelt att att röra sig mot en normalisering av hälsodefekter på hundar som främst ska vara till sällskap. Trist att gå in i hundlivet glad i hågen med tanken att det löser sig och så visar det sig att oj, den där lilla grejen man visste om vid köpet blev en ganska stor grej ändå och man ångrar att man lät sig övertygas.

Men vad vet jag, jag är ju bara världshistoriens petigaste spekulant...

Självklart är det inte särskilt lyckat om hälsodefekter normaliseras - jag är själv ganska "militant" gällande val av ras och tycker att t.ex. Norges förbud mot avel på cavalier och engelsk bulldog är ett steg åt rätt håll (borde dock vara fler raser och fler länder). Men när en individ redan finns och defekten inte verkar allvarlig, så hade jag nog vågat ta mig an valpen ändå, självklart i samråd med veterinär.

 

[Huggorm]

Man kan ju fundera så här: Är jag själv så perfekt i alla aspekter att jag kan kräva en hundvalp som är lika perfekt? Skulle jag själv känna mig ovärdig om jag hade någon form av defekt? Skulle jag kunna tänka mig att adoptera ett barn med någon form av enklare defekt?

 

[Roheryn]

Förstår inte hur du kan känna dig "taskig mot valpen" som inte har en aning om att den eventuellt var tingad av dig. Eller vet du säkert om dig själv att du har omsorgsförmågan, de ekonomiska möjligheterna och beslutsamheten att avsluta en ung hunds liv efter att ha lagt sexsiffriga belopp på veterinärtjänster om det är så att hjärtfelet inte växer bort, och hundens livskvalitet är påverkad? Respekt i så fall!

Nja, jag tänker väl snarast att "om jag inte vill ha valpen vill ingen annan heller" och att valpen därmed riskerar att hamna i någon sorts limbo - inte sjuk nog för att avlivas och inte frisk nog för att någon ska vilja ha den. Och i det läget hade jag absolut övervägt att ta den, med prisreduktion och i samråd med veterinär. Men som jag påpekat tidigare har jag inte varit i den här situationen någon gång, annat än att jag som hundägare både lagt pengar på veterinärvård och fattat beslut om avlivning (men då med äldre hund och vanliga ålderskrämpor och -sjukdomar).

Att uppfödaren behåller valpen tills den går igenom en veterinärbesiktning u. a., tycker jag är den enda vettiga lösningen. Och om hunden inte klarar veterinärbesiktningen är det uppfödarens beslut och problem vad som ska göras.

Det tycker jag också är högst rimligt.

 

[Fruentimber]

Man kan ju fundera så här: Är jag själv så perfekt i alla aspekter att jag kan kräva en hundvalp som är lika perfekt? Skulle jag själv känna mig ovärdig om jag hade någon form av defekt? Skulle jag kunna tänka mig att adoptera ett barn med någon form av enklare defekt?

Oj, här bygger vi halmgubbar utan dess like.

 

[BornAgain]

Hjärtfel kan bli jättedyrt även med försäkring - om du ändå överväger att köpa valpen gör följande saker 1) sök här på forumet efter förra tråden om blåsljud på hjärtat på en valp 2) tala med det försäkringsbolag du tänkt anlita 3) tala med den veterinär som gjorde besiktningen och någon ytterligare veterinär (har du en sjuk hund är kostnaden för en konsultation en piss i Mississippi)

Fundera sedan på följande - uppfödaren är övertygad om att felet ska växa bort, ändå har hen jättebråttom att sälja bort valpen. Hen är beredd att sänka priset och avstå 7500-10 000 kr för att snabbt bli av med valpen.. Varför om det nu är en övergående petitess?

 

[Fruentimber]

Jag skulle också ta in i beräkningen hur försäkringsbolaget ställer sig till fyndet. Skulle inte vilja gå in i ett hundägande med reservation på försäkringen, det kan bli rejält dyrt om man har otur.

Precis vad jag skulle hoppa in och skriva i tråden. Ej UA på besiktning = restriktioner i försäkringen. Vill man riskera ta den smällen själv, så visst.

Är det en seriös uppfödare behåller man väl helt enkelt valpen för att se om det växer bort.

 

[Lattematte]

Nja, jag tänker väl snarast att "om jag inte vill ha valpen vill ingen annan heller" och att valpen därmed riskerar att hamna i någon sorts limbo - inte sjuk nog för att avlivas och inte frisk nog för att någon ska vilja ha den. Och i det läget hade jag absolut övervägt att ta den, med prisreduktion och i samråd med veterinär. Men som jag påpekat tidigare har jag inte varit i den här situationen någon gång, annat än att jag som hundägare både lagt pengar på veterinärvård och fattat beslut om avlivning (men då med äldre hund och vanliga ålderskrämpor och -sjukdomar).


Det tycker jag också är högst rimligt.

Men valpen har det ju bra hos en seriös uppfödare, så den hamnar inte i limbo.

Har en kompis som kände stort (och helt bortkastat) medlidande med en valp ur kullen hon köpt sin valp ifrån, som inte hade funnit en köpare än. Hon trodde att valpen kände sig ratad, bortvald och depromerad, medan valpen trivdes alldeles utmärkt med att ha människorna och de vuxna hundarna för sig själv utan konkurrens från sex syskon.

 

[nullo-modo]

Beror ju på vad för defekter med.
Skönhetsfel och små defekter kan komma ur den mest perfekta släkt.

Extremavel ja!

Har aldrig varit med om att skönhetsfel ens nämnas av veterinär. Eller görs det nu mer?

Har haft både jämthund som inte hade svensen i en båge över ryggen och smålandsstövare med på tok för mycket vitt bland annat.
Skönhetsfel är för mig bara till nackdel i utställningsringen.

Inte heller jag skulle köpa en valp med vet anmärkning. Att inte bli av med alla valpar är något uppfödare får vara beredda på då det även skulle kunna hända på valpar utan anmärkning.

 

[Lattematte]

Man kan ju fundera så här: Är jag själv så perfekt i alla aspekter att jag kan kräva en hundvalp som är lika perfekt? Skulle jag själv känna mig ovärdig om jag hade någon form av defekt? Skulle jag kunna tänka mig att adoptera ett barn med någon form av enklare defekt?

Stor skillnad på människor och hundar, så det går inte att jämföra på något seriöst sätt. Det är också stor skillnad på defekter som saknar betydelse för hundens hälsa och välmående, och defekter som betydet ett begränsat hundliv och tidig död.

Ett hjärtfel är ett potentiellt mycket allvarligt fel som kan bli oerhört dyrt, och sluta mycket sorgligt för köparen som älskar sin valp. Men har du den goda ekonomin och klarar att få hjärtat krossat, kan du visst välja en sådan valp.

 

[Malibu_Stacy]

Man kan ju fundera så här: Är jag själv så perfekt i alla aspekter att jag kan kräva en hundvalp som är lika perfekt? Skulle jag själv känna mig ovärdig om jag hade någon form av defekt? Skulle jag kunna tänka mig att adoptera ett barn med någon form av enklare defekt?

Men va? En hund kan väl inte likställas med en människa. Självklart avlivar vi inte människor som föds med missbildningar.

Men är det rätt att låta en valp som föds med exempelvis två missbildade ben att leva? Ja, vissa tycker ju det. Jag tycker att det är helt sjukt.

Valpen i TS ska behållas av uppfödaren tills man antingen A) gjort en ombesiktning som konstaterar att blåsljudet växt bort eller B) gjort ett hjärtultraljud som konstaterar att hjärtat är friskt. Alla andra alternativ är inte att rekommendera. Försäkringsbolag ersätter 0 kr för sådant som anmärks på besiktningen. Du kan inte få ut varken veterinärvårdspengar eller livförsäkring om valpen visar sig få hjärtfel och behöver behandlas/avlivas.

 

[Roheryn]

Men valpen har det ju bra hos en seriös uppfödare, så den hamnar inte i limbo.

Har en kompis som kände stort (och helt bortkastat) medlidande med en valp ur kullen hon köpt sin valp ifrån, som inte hade funnit en köpare än. Hon trodde att valpen kände sig ratad, bortvald och depromerad, medan valpen trivdes alldeles utmärkt med att ha människorna och de vuxna hundarna för sig själv utan konkurrens från sex syskon.

Självklart kan hunden få det jättebra hos uppfödaren om den får stanna där (min hund har ett kullsyskon som, helt planerat, "bor kvar hemma" - hon har det givetvis lika bra som de andra valparna). Det verkade dock i det här fallet som om uppfödaren ville bli av med valpen och eftersom jag tycker mig ha rimliga förutsättningar hade det varit ett alternativ för mig att ta valpen. I samråd med veterinär, fortfarande

 

[Migo]

Men det beror väl också lite på vad man ska ha hunden till? Jag kan förstå att du som har arbetande hundar måste tänka så, men med en hund som är tänkt till sällskaps-/familjehund kan man kanske vara lite mer "förlåtande" vad gäller defekter (beroende på vilken defekt och veterinärens bedömning av den såklart)?

Det kan bli hutlöst dyrt med anmärkningar, då de leder till undantag i försäkringen.

 

[TinyWiny]

Man kan ju fundera så här: Är jag själv så perfekt i alla aspekter att jag kan kräva en hundvalp som är lika perfekt? Skulle jag själv känna mig ovärdig om jag hade någon form av defekt? Skulle jag kunna tänka mig att adoptera ett barn med någon form av enklare defekt?

Det handlar inte om att kräva att ett djur är perfekt. Det handlar om vilket liv en hund med, i det här fallet, hjärtfel skulle få. Att vara supernoga i sin avel är jättejätteviktigt just för att vi har ansvar för att ge våra djur de bästa liv de kan ha och att köpa sjuka djur för att vi tycker synd om dem banar inte väg för seriös avel utan ökar risken för att vi ökar det vi redan idag ser med samvetslösa ligor som på helt avskyvärda vis smugglar in hundar, drar en snyfthistoria om hunden/hundens bakgrund och människor som i sin godhet och naivitet med behov av att känna sig duktiga slåss om att ta hand om dessa hundar. Hundar som aldrig borde ha fötts men som föddes i en valpfabrik pga att människor är så pengakåta och som utan skrupler spelar på och tjänar pengar på andra människors känslor.

En uppfödare som menar att hen har andra intressenter för en valp med hjärtfel skulle ju bara förbjudas att avla mer. Då har man inte djurens bästa för ögonen utan pengarna. En seriös uppfödare säger att tyvärr kan hen inte sälja valpen just eftersom valpen har den defekt hen har.

 

[Acto]

Vår första hund när jag var barn hade blåsljud från dess att han var valp. Det fanns alltså anmärkning om det i besiktningen. Det var den första hunden mina föräldrar köpte så jag skulle säga att de inte visste bättre. Idag skulle varken jag eller dom köpa en hund med blåsljud. Olivers blåsljud var visserligen stabilt framt tills han var 9 år men därefter gick det snabbt. Han stod på hjärtmediciner sista 6-8 månaderna, med regelbundna veterinärbesök, innan vi fick ta bort honom. Absolut inget som försäkringen täckte. Han var cavalier, reggad hos SKK, så en ras med hjärtproblem tyvärr.

Jag skulle som sagt aldrig köpa en valp med blåsljud. Det kommer för eller senare ge hunden problem. Det kommer kosta pengar då försäkringen inte täcker.

Jag ser inget fel alls med att vilja ha en frisk valp. Utan det är för mig en självklarhet.