Blandrasavel för funktion

kladdkaka

Trådstartare
Jag har börjat fundera lite... Jag har alltid varit emot blandrasavel. Det finns så många raser redan att välja på, vi kan föra statistik över hälsa och mentalitet och kombinationer av vissa raser kan bli en katastrof mm mm.
Men nu har det börjat dyka upp blandraser i min omgivning som faktiskt är genomtänkta och för ett syfte. Ena exemplet är hundar som är framavlade för att vara snabba draghundar och det andra är jakthundar som ska vara specialister på vildsvin. Föräldrarna är hälsokontrollerade på alla sätt och vis och välmeriterade. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker och det vänder upp och ner på hela min världsbild (okej, lite överdrivet kanske men ni fattar ;) ) jag ser en logik i kombinationen av raser och valpköparna är verkligen seriösa.
Är det ett bra sätt att få fram specialiserade hundar? Behövs det? Eller är det bättre att försöka hitta renrasiga alternativ?
 
Raser har ju kommit till för att man har haft ett behov av en ofta ganska specifik grej utan att hitta eller ha tillgång till hundar som har DET. Skulle tro att de flesta som är mot blandrasavel bara är mot oplanerad och ogenomtänkt blandrasavel. När det görs rätt som i hälsotesta enligt konstens alla regler (alt köra flaskhalsmetoden men den känns inte jätteseriös heller). Avla efter ett förutbestämt mål, inte göra helsjuka blandningar (som jrt x bc x wachtel x shiba). Och kanske inte heller ha som mål att skapa en ny ras med sin blandras... Det blir ju lätt revirkissning, folk som vill skapa egna raser för att man ska komma ihåg dem efter deras död, spara något av sig och sitt arbete för eftervärlden.
 
Sån avel du pratar om brukar folk kalla för "prestationsavel", och jag tror majoriteten av de som är emot blandrasavel inte alls har något emot den s.k prestationsaveln där de bäst fungerande hundarna får gå i avel. Alltså de som verkligen passar för sitt ändamål :D
 
Det jag tänker är att genetik ju är lite mer komplicerat än "frisk mor + frisk far = frisk avkomma". Hur det ser ut hos syskon mm spelar ju också roll.
Men ja, om folk dokumenterar vilka hundar som är släkt med varandra, hälsotestar och dokumenterar resultaten av sådant och parar hundar som tros ge valpar som är både friska och har vettig mentalitet, då spelar det för mig ingen som helst roll ifall hundarna som paras är av samma ras eller inte. Problemet är ju just att ordentlig dokumentation och hälsotestning så extremt sällan sker när hundarna inte är SKK-reggade.
 
Jag önskar någon kunde "prestationsavla" på sällskapshundar. En lite mindre eller mellanstor ras, utan en massa hälsoproblem som hjärtfel, trubbnos, rinnande ögon, patella osv. Och som inte skäller konstant :D
 
Jag har börjat fundera lite... Jag har alltid varit emot blandrasavel. Det finns så många raser redan att välja på, vi kan föra statistik över hälsa och mentalitet och kombinationer av vissa raser kan bli en katastrof mm mm.
Men nu har det börjat dyka upp blandraser i min omgivning som faktiskt är genomtänkta och för ett syfte. Ena exemplet är hundar som är framavlade för att vara snabba draghundar och det andra är jakthundar som ska vara specialister på vildsvin. Föräldrarna är hälsokontrollerade på alla sätt och vis och välmeriterade. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker och det vänder upp och ner på hela min världsbild (okej, lite överdrivet kanske men ni fattar ;) ) jag ser en logik i kombinationen av raser och valpköparna är verkligen seriösa.
Är det ett bra sätt att få fram specialiserade hundar? Behövs det? Eller är det bättre att försöka hitta renrasiga alternativ?
Jag är fortfarande skeptisk... ;) Visst kan det finnas de som verkligen lägger ner tid och engagemang för att skapa en ny ras, men de flesta som påstår sig avla prestationsavel tänker inte hela vägen. Många gånger på jakthundssidan så korsar man två jakthundsraser som ligger nära varandra och så blir det en jakthund. Enkel mattematik tycker jag, och frågar då vad man har tänkt att para avkomman med och det har man inte tänkt igenom... :banghead: Det finns redan idag väldigt specialiserade raser och det vore bättre att lägga fokus på att göra de raserna ännu bättre istället för att experimentera på egen hand och få fram en bra individ, istället för en bra ras.
När det handlar om hundar som är specialiserade på vildsvin så finns det mängder av olika raser med olika jaktsätt, men att tro att man kan korsa en ställande hund med en drivande hund och få det bästa av båda, ja det känns bara dumt...

Många gånger hänvisar man till aveln med grisar där man tog fram en korsning mellan två olika raser som var bättre på många olika sätt. Problemet var bara att det håller bara i första led. Alltså avlar man inom grisaveln fram de bästa av de två raserna och korsa sedan dem för att få fram slaktsvin, de är alltså enbart framavlade för att ätas upp direkt och inte för att avlas vidare på. Man måste fortfarande hålla sig till aveln för varje ras för att lyckas.
 
Om slädhundar vet jag inget men kan svara på jakt.

Kan själv inte förstå all dessa korsningar för att få fram hundar till vildsvin där föräldrar djuren oftast är en av dom nordiska älghundarna tex jämte och den andra tillhör rasgrupp 6 tex plott, jaha den ena rasen vill ställa och den andra driva och i ganska många finns även en gnutta av någon ras i grupp 3 vilket har ett tredje sätt att jaga på, dessa korsningar brukar kallas genomtänkt för att få fram en bra vildsvins hund men inte hos mig.

Finns även dom som tror att bara det är en nordisk älgspets eller någon av dom drivande vildsvins hundraser och blandas med vilken annan jakthund som helst ger bra hundar på vildsvin, nej enigt mig.

Själv har jag bara hört prestations avel som ett finare ord av korsningar men ändå samma skrot och korn, säger inte att det inte finns bara att jag aldrig hört om det.
 
Jag är fortfarande skeptisk... ;) Visst kan det finnas de som verkligen lägger ner tid och engagemang för att skapa en ny ras, men de flesta som påstår sig avla prestationsavel tänker inte hela vägen. Många gånger på jakthundssidan så korsar man två jakthundsraser som ligger nära varandra och så blir det en jakthund. Enkel mattematik tycker jag, och frågar då vad man har tänkt att para avkomman med och det har man inte tänkt igenom... :banghead: Det finns redan idag väldigt specialiserade raser och det vore bättre att lägga fokus på att göra de raserna ännu bättre istället för att experimentera på egen hand och få fram en bra individ, istället för en bra ras.
När det handlar om hundar som är specialiserade på vildsvin så finns det mängder av olika raser med olika jaktsätt, men att tro att man kan korsa en ställande hund med en drivande hund och få det bästa av båda, ja det känns bara dumt...

Många gånger hänvisar man till aveln med grisar där man tog fram en korsning mellan två olika raser som var bättre på många olika sätt. Problemet var bara att det håller bara i första led. Alltså avlar man inom grisaveln fram de bästa av de två raserna och korsa sedan dem för att få fram slaktsvin, de är alltså enbart framavlade för att ätas upp direkt och inte för att avlas vidare på. Man måste fortfarande hålla sig till aveln för varje ras för att lyckas.
Här har du skrivit en bra populär beskrivning för att förklara heterosis-effekten, som man ju ofta utnyttjar inom lantbrukets djur, för att få fram bra 1:a generationskorsningar som bruksdjur.

Att fortsätta med korsningsaveln i nästa generation, ger i regel inga bra djur alls.
 
Jag önskar någon kunde "prestationsavla" på sällskapshundar. En lite mindre eller mellanstor ras, utan en massa hälsoproblem som hjärtfel, trubbnos, rinnande ögon, patella osv. Och som inte skäller konstant :D
Kokoni.
Dock är den inte godkänd i FCI och finns typ bara i Grekland (med några få undantag för typ Tyskland och Sverige).
 
Jag önskar någon kunde "prestationsavla" på sällskapshundar. En lite mindre eller mellanstor ras, utan en massa hälsoproblem som hjärtfel, trubbnos, rinnande ögon, patella osv. Och som inte skäller konstant :D

Löwchen? Bedlingtonterrier?

Båda kan hållas helt nerklippta om man inte är intresserad av utställning.
 
Jag önskar någon kunde "prestationsavla" på sällskapshundar. En lite mindre eller mellanstor ras, utan en massa hälsoproblem som hjärtfel, trubbnos, rinnande ögon, patella osv. Och som inte skäller konstant :D
Jag önskar mig också den perfekta sällskapshunden! Runt 15 kg tycker jag är lagom stort. Det närmaste jag kommer är nog Staffen. :love:
 
Jag önskar någon kunde "prestationsavla" på sällskapshundar. En lite mindre eller mellanstor ras, utan en massa hälsoproblem som hjärtfel, trubbnos, rinnande ögon, patella osv. Och som inte skäller konstant :D

Kromfohrländer, läs rasbeskrivningen. Sen om det kommer o hålla när rasen växer så det knakar är en annan fråga.
 
Greyster är en va dessa prestationsavlade hundtyper. Jag har absolut inget mot att man avlar för att få hundar som presterar inom ett visst gebit.
@Snurrfian syftet är inte att få fram en "ny" ras, utan att få fram funktionsdugliga hundar (för ändamålet).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp