Blacksmithfarms Buke-Bokcirkel

@Monstermom Har du skrivit denna? :D Obs! Spoiler på Eragon!

Ooooohh, Månstermåmm fajnd njo fränd! :love:
Honestly, this whole ridiculous scene makes ABSOLUTELY no sense.

Frestad att läsa resten av boken där, ärligt talat - men å andra sidan är jag inte helt säker på att jag pallar att läsa ut den om jag inte låter ilskan driva mig, så det kan vara farligt att punktera hatet med humor... :cautious: Hm... Får fundera...

Har försökt komma igång igen, men hittills kämpar eländet emot för mycket. Men:
tumblr_lloueaBfu61qaky2jo1_400.gif
 
He wore a goatee, held himself with ease , and seemed to regard the rest of the world with slight contempt.
säg hej till littlefinger?

och draken har samma ådremönster som ägget. Jag känner igen det här! Vad kan det vara... Ah juuuuste, daenerys drakar! :idea: ;)

Någon annan som hittar got i eragon? ;)
 
He wore a goatee, held himself with ease , and seemed to regard the rest of the world with slight contempt.
säg hej till littlefinger?

och draken har samma ådremönster som ägget. Jag känner igen det här! Vad kan det vara... Ah juuuuste, daenerys drakar! :idea: ;)

Någon annan som hittar got i eragon? ;)

Nä, inte GOT (waaaaah! inga GOT-spoilers! :rage::arghh::rage::nailbiting:), men väl Sagan om ringen... Jag har dock vissa tvivel på om författaren alls någonsin läst någon kvalitetsfantasy, så det måste nog vara rena sammanträffanden (på nåt magiskt sätt *eyerollsmiley*). Eller kanske han bara sett filmen/serien! :idea: Det skulle förklara saken... :banghead:

Aj häjt dis dod. (Är dock vid det här laget osäker på om det är Eragon eller Paolini som jag hatar...)
 
@Monstermom Sorry för GOT-spoilern! :o

Jag förstår att det är ett dramaturgiskt knep för att få in en predikan i boken, men vilken förälder undlåter att diskutera värderingar med sina barn för att sedan dra en harang när de flyttar? O_o

Jag är verkligen inte överens med språket. Det gör att jag noterar alla småsaker också. Men ja, sedan håller jag med @Monstermom om att Eragon inte är speciellt sympatisk. Är det meningen att vi ska tycka om honom? Och beteendet mot hans kusin är ju rent hemskt, hans kusin är bara inte lika mycket ett barn fortfarande och vill ut i vuxenlivet. Alltså givetvis är det tråkigt när någon en älskar följer sitt liv och sina önskningar istället för att stanna kvar i ens invanda liv, men det berättigar inte att man beter sig som han gör. Det kanske ska leda upp till att han växer som människa men tja, just nu känner jag inte med honom.
 
Eragons visdomsord: "The. Doing. Is. The. Thing."
...
Jomenvisst, vettu. Såäreju. Djupt. Tack för att du delar med dig! :idea:

"Buhu, hur vågar någon annan sörja Garrow!? Han var ju min ju, bort med tassarna från min unika sorg!!!!:rage:"

"Hm, det är ju dumt att stjäla. Jag vill inte stjäla. (Jag är ju hjälten, så stöld är ju heeeeeelt emot min karaktär! Ju.) Faaaaast... Om jag tänker att jag kommer tillbaka och betalar nångång - om typ 300 år - så är det ju inte stöld! :idea: Och nu när jag ändå börjat, lika bra att sno allt! Jag menar, å ena sidan behöver jag ju inte ta med mat - Stora Draken fäller ju byten till höger och vänster hela dagen lång - men å andra sidan har jag ju redan kommit fram till att jag ju inte stjäl (jag är ju Eragon!) och det är ju inte så att folk behöver maten såhär mitt i vintern... Japp, lika bra att jag tar allt jag kan komma på! :grin:"

(Och, återigen, mat = kött. Varför är de ens bönder om allt de äter är kött hela tiden!? Och ärligt talat, hur förstoppade är de egentligen...? Fibrer, pojk!)

Brom: "My sight is veiled; I cannot tell if this be tragedy or farce."
Jag: "It be farce, dude."

Brom: "What will happen? Will you perish as a martyr? Will you join the Varden? Or will you kill King Galbatorix?"
Jag: "Större chans att han snubblar över draken och slår ihjäl sig. Alternativt bara glömmer hur man andas, pga extrem puckadness. Tredje alternativet slår han bokstavligen ihjäl sig själv under ännu en av sina gnäll-attacker när han "manligt frustrerat" kutar omkring och skriker och attackerar saker för att han ska visa hur plågad han är... Eftersom alla alternativ slutar på samma sätt så är alla fine with me, tack."

Så... Brom smög omkring och kikade i Ra'zacernas läger? De upptäckte honom och anföll? Han övermannade dem och drev bort dem, men föll medvetslös och blev liggande där till nästa morgon? Och jag tyckte Eragon var blåst! Varför flydde de från en medvetslös gubbe!?

Alltså. Jag kan inte med hur mycket jag hatar allt i den här boken. Språket är bedrövligt, alla karaktärerna är tunna schabloner och samtidigt (imponerande!:meh:) bedrövliga - "hjälten" är dock värst av alla (draken är dock god tvåa... hurra...). Storyn är inte bara patetiskt clichéartad, utan långsam, ryckig och ointressant också. Miljön är... helt absurd! Finns det nåt positivt med den här boken som jag missar? :crazy:
 
@Monstermom Sorry för GOT-spoilern! :o

Jag förstår att det är ett dramaturgiskt knep för att få in en predikan i boken, men vilken förälder undlåter att diskutera värderingar med sina barn för att sedan dra en harang när de flyttar? O_o

Jag är verkligen inte överens med språket. Det gör att jag noterar alla småsaker också. Men ja, sedan håller jag med @Monstermom om att Eragon inte är speciellt sympatisk. Är det meningen att vi ska tycka om honom? Och beteendet mot hans kusin är ju rent hemskt, hans kusin är bara inte lika mycket ett barn fortfarande och vill ut i vuxenlivet. Alltså givetvis är det tråkigt när någon en älskar följer sitt liv och sina önskningar istället för att stanna kvar i ens invanda liv, men det berättigar inte att man beter sig som han gör. Det kanske ska leda upp till att han växer som människa men tja, just nu känner jag inte med honom.
Ja, den scenen (/scenerna) är verkligen ett bra exempel på vilken skitstövel Eragon är! Och hur fruktansvärt blåst han måste vara! Nähä, tänker du gifta dig!? Med hon den där flickan i byn du har ett seriöst förhållande med, och haft ett bra tag!? DETTA ÄR EN BLIxT FRÅN KLAR HIMMEL - OCH ETT FÖRRÄDERI MOT MIG!!! MIG! MIG! MIG! JAAAAAAAG! EGO! ... Vilken liten skitunge. Och så vandrar han in i skogen och vrålar åt draken och slår på marken - som en treåring som inte fick som han ville... Och sen tjurar det lilla aset ända tills kusinen ska åka - och blir förvånad att upptäcka att det tydligen vuxit fram ett avstånd mellan dem!? :banghead::banghead::banghead:

(Och ingen (större ;) ) fara med GOTspoilers, de finns bra nog överallt numer och det är ju framförallt mitt eget fel att jag ligger så långt efter! :angel:)
 
Okej, vi måste prata om den kvinnliga närvaron.

Hittills känns det som att de enda kvinnliga karaktärerna fått vara kvinnor för att de behöver vara kvinnor enligt heteronormativiteten. Alltså Katrine är kvinna, för att Roran eller vad han heter ska ha en kvinna att gusha över. Saphire är en kvinna (hona?), men Eragon kan inte ens förstå det förrän efter ett LÅNGT tag när han kommer på det. Och inte för att vara sådan, jag är ju faktist inte drakexpert, men hur vet Saphira att hon är en hona? Det är ju inte som att hon har haft kontakt med andra som kan berätta det för henne? Och ja, annars har vi Elaine, som fick vara med för att hon är Horsts fru. Annars är alla kvinnor döda eller inte kvinnor. Dessutom har hans egen mamma lämnat honom, vilket han belastar henne för. Alltså är det bara jag som tycker att kvinnosynen så här långt är sådär? (Hans mamma kommer ju att ha ett hedervärt skäl till att överge honom, men det fattar ju inte han ännu.)
 
Ja, den scenen (/scenerna) är verkligen ett bra exempel på vilken skitstövel Eragon är! Och hur fruktansvärt blåst han måste vara! Nähä, tänker du gifta dig!? Med hon den där flickan i byn du har ett seriöst förhållande med, och haft ett bra tag!? DETTA ÄR EN BLIxT FRÅN KLAR HIMMEL - OCH ETT FÖRRÄDERI MOT MIG!!! MIG! MIG! MIG! JAAAAAAAG! EGO! ... Vilken liten skitunge. Och så vandrar han in i skogen och vrålar åt draken och slår på marken - som en treåring som inte fick som han ville... Och sen tjurar det lilla aset ända tills kusinen ska åka - och blir förvånad att upptäcka att det tydligen vuxit fram ett avstånd mellan dem!? :banghead::banghead::banghead:

(Och ingen (större ;) ) fara med GOTspoilers, de finns bra nog överallt numer och det är ju framförallt mitt eget fel att jag ligger så långt efter! :angel:)

Ja men eller hur? Va, om jag är otrevlig vill folk inte vara med mig längre, va? :p

Sorry! Men den första är ju iaf ingen spoiler som så! Och fortsätt, böckerna är riktigt bra. Är på typ tredje och känner att jag måste läsa den fjärde boken SNART så jag kan hänga på tumblr utan att få hjärtsnörp så snart det kommer GOT-klipp. :D
 
Okej, vi måste prata om den kvinnliga närvaron.

Hittills känns det som att de enda kvinnliga karaktärerna fått vara kvinnor för att de behöver vara kvinnor enligt heteronormativiteten. Alltså Katrine är kvinna, för att Roran eller vad han heter ska ha en kvinna att gusha över. Saphire är en kvinna (hona?), men Eragon kan inte ens förstå det förrän efter ett LÅNGT tag när han kommer på det. Och inte för att vara sådan, jag är ju faktist inte drakexpert, men hur vet Saphira att hon är en hona? Det är ju inte som att hon har haft kontakt med andra som kan berätta det för henne? Och ja, annars har vi Elaine, som fick vara med för att hon är Horsts fru. Annars är alla kvinnor döda eller inte kvinnor. Dessutom har hans egen mamma lämnat honom, vilket han belastar henne för. Alltså är det bara jag som tycker att kvinnosynen så här långt är sådär? (Hans mamma kommer ju att ha ett hedervärt skäl till att överge honom, men det fattar ju inte han ännu.)

Håller helt med! (Och du glömde en: Gertrude - byns kloka gumma! :banghead:
Jag tycker dessutom att det är direkt obehagligt att Eragons mamma är borta (har övergivit honom), kusinens mamma är död, och kusinens flickväns mamma är död... Finns en enda närvarande mamma i hela boken hittills (Elaine)!

Till en början tänkte jag vänta tills jag kommit längre i boken (sett andra miljöer än byn) innan jag gav mig iväg i en rant om kvinnorna, men den generositeten har jag inte kvar i mig längre (författaren har drivit ut alla förhoppningar om bättring). Visserligen är alla karaktärer svaga papperskopior av riktiga människor(/varelser), men kvinnorna har ännu mindre djup och komplexitet än männen - det lilla de alls fått vara med...

Och draken... Håller med om att det är mysko att hon så totalidentifierar med honkön, men det är ju i alla fall konsekvent med resten av drakdumheterna. Hon må vara nykläckt, men hon har stenkoll på en massa mysko saker (som hennes urfåniga freakout när hon fick höra om de där svartklädda typerna som frågade efter ägget...), har nåt slags stark bild av "äkta drakbeteende" (blir förnärmad när Eragon hånar henne), och kommer med (usla) visdomsord och livsråd. Hon var ett ägg alldeles nyss! Hon har aldrig sett nån annan drake! :banghead:

Ja men eller hur? Va, om jag är otrevlig vill folk inte vara med mig längre, va? :p

Sorry! Men den första är ju iaf ingen spoiler som så! Och fortsätt, böckerna är riktigt bra. Är på typ tredje och känner att jag måste läsa den fjärde boken SNART så jag kan hänga på tumblr utan att få hjärtsnörp så snart det kommer GOT-klipp. :D

Jag är lite mysko/puckad när det kommer till GOT (bara det :angel:), det var en gång för länge sen en monstermatte (som inte ens var nån monstermatte på den tiden) som bestämde sig för att hon inte skulle börja på GOT förrän sista boken fanns utgiven, pga diverse trauman med ofärdiga serier... Det var ett tag sen... Men än så länge klänger jag mig desperat kvar med sista fingernageln, jag ska hålla ut! :nailbiting:

Jo, säääääkert. :meh: :grin:
 
Alltså, jag läste lite med inställningen att "han var ju så ung när han skrev", för det hade jag fått för mig att jag hört någonstans.
Men nu kollade jag upp det, han var 19 när Eragon gavs ut. Frågan är hur det gått om inte hans familj gett ut boken först...

Tycker inte det är fel att ha "egna/annorlunda regler" för sin fantasy-värld, men det behöver framgå vilka de reglerna är. Ex, Safira har sina förfäders minnen, men de kommer till henne gradvis efterhand hon växer - om det nu är så det är tänkt.

Sedan har jag inte läst så jättemycket fantasy som jag kan jämföra med, och det kan kanske spela in i att jag inte reagerar lika mycket. (och jag har en känsla av att jag reagerat mer om jag läst den på engelska, då hade jag behövt läsa lite långsammare och mer nogrannt än jag gör nu... :p)
 
@Blacksmithfarm Han var 19 när boken publicerades, 15 när han började skriva på den. Det är ju rätt ungt.

Jag reagerar inte heller så mycket som Mammas och Monstermom. Fantasy är fantasy, även om även jag tycker att man ska hålla sig till vissa regler inom den kategorin också.
 
Alltså, jag läste lite med inställningen att "han var ju så ung när han skrev", för det hade jag fått för mig att jag hört någonstans.
Men nu kollade jag upp det, han var 19 när Eragon gavs ut. Frågan är hur det gått om inte hans familj gett ut boken först...

Tycker inte det är fel att ha "egna/annorlunda regler" för sin fantasy-värld, men det behöver framgå vilka de reglerna är. Ex, Safira har sina förfäders minnen, men de kommer till henne gradvis efterhand hon växer - om det nu är så det är tänkt.

Sedan har jag inte läst så jättemycket fantasy som jag kan jämföra med, och det kan kanske spela in i att jag inte reagerar lika mycket. (och jag har en känsla av att jag reagerat mer om jag läst den på engelska, då hade jag behövt läsa lite långsammare och mer nogrannt än jag gör nu... :p)


@Blacksmithfarm Han var 19 när boken publicerades, 15 när han började skriva på den. Det är ju rätt ungt.

Jag reagerar inte heller så mycket som Mammas och Monstermom. Fantasy är fantasy, även om även jag tycker att man ska hålla sig till vissa regler inom den kategorin också.


Aha! Mysteriet klarnar! Det förklarar hur eländet alls gick igenom till publicering, något jag verkligen inte kunnat räkna ut!

Jag får dock säga att jag är fullständigt kallsinnig till varför en författare är dålig. Om jag inte har någon personlig relation till den som skrev har jag inget intresse av en dålig berättelse (däremot har jag såklart med glädje läst ungarnas haltande försök - och kritiserat dem för deras misstag, vilket lett till att de förbättrats i sin berättarteknik!), det enda jag bryr mig om är om det är bra nog att läsa - och det här är inte det. Det är en usel bok (hittills). Visst, om han var 15 år när han skrev så förklarar det en del (och resten förklaras förmodligen av att boken gavs ut av hans familj: min gissning är att killen fått 100% stöd och 0% kritik hemifrån - men det är ju som sagt bara en gissning), men det ger mig ändå ingen anledning till varför jag ska bry mig om att läsa det? Mitt intresse är boken, inte författaren - det spelar ingen roll för mig om det finns acceptabla (vilket i det här fallet: ...nåja :meh:) anledningar till låg kvalitet och dålig mognad, resultatet spelar roll. Och resultatet i det här fallet är:
  • Karaktärerna: det finns knappt några karaktärer alls, de flesta är som dåligt programmerade skugg-npcs i ett lågbudgetspel (alla ser likadana ut och går inte att interagera med) och de få som får en egen personlighet har den 100% bara i relation till Eragon. Huvudpersonerna (Eragon + i någon mån Saphira) har vaga antydningar till egna personligheter, men är genomgående osympatisk(a).
  • Handlingen: Det finns knappt nån hittills. Det är lite svagt pusslande a la Hero's Journey + Onda Imperiet, men det är verkligen svagt skissat i bakgrunden. Det driver ingenting alls, så vitt jag kan se. (Inget tycks drivas över huvud taget ärligt talat, utöver att författaren bestämmer "därför att".)
  • Språket: Det tror jag redan jag kan ha nämnt, men jag kan med lite tjat förmås upprepa mig: DET SUGER!!! Det här är värsta sortens ord-onani, han skriver helt för att njuta av sig själv, med inget intresse för läsaren alls.
  • Världen: Generisk Fantasymall 1A. Förutom att den är totalt inkonsekvent och böjer sig enbart efter författarens vilja (för stunden) istället för enligt interna regler. (Det är bäst jag inte nämner "magin" i den här världen, för då kommer jag nog att bryta ihop på riktigt.)
  • Dialogen: OK, det kanske inte förtjänar en egen punkt egentligen, men när jag kom på den så hade jag redan skrivit både språk och karaktärer. Dessutom ser jag mer rättfärdigt arg ut ju fler punkter jag har, så... Det finns ingen dialog. Författaren beskriver hellre att nån sa nåt om nåt, än skriver ut faktiskt dialog. Den lilla dialog som finns ändå är stel, orealistisk och - igen - 100% centrerad kring Eragon. Det är plågsamt att läsa.
  • Allt annat: Jag har säkert glömt massor som också retar upp mig, men det går ganska lätt att sammanfatta övergripande ändå: jag har inte hittat någonting i den här boken som är bra gjort. För all del lär den sannolikt ha haft en väldigt kompetent marknadsföring (jag gissar att den handlat mycket om "kolla in 15-åriga underbarnet, visst är det imponerande gjort [för en 15-åring, så var inte för kritiska nu surkartar]", och det har ju tydligen gått bra. Men det ändrar inte något för mig som läsare. Det här är rakt av plågsam läsning. (Igen, hittills.)
Jag läser en hel del fantasy, det var den genre jag hade mina stora läsupplevelser med när jag först började läsa böcker själv. Jag gillar fortfarande fantasy, numer allt från High Fantasy till urban fantasy, och jag läser så gott som alla andra genrer också (det jag tycker illa om är verklighetsskildringar, eftersom jag tillbringar hela boken med en gnagande misstanke om att nån ljuger för mig :sneaky: O_o), jag läser låååååååångt ifrån bara "fin litteratur" - i ärlighetens namn glider vikten bara mer och mer över på typ kioskdeckare och strandläsning, orkar inte med tunga saker så ofta längre - och jag läser även en hel del ungdomsböcker. Det är inte ett dugg viktigt för mig att en bok ska ha ett djupt budskap eller något sådant, men ett grundkrav får jag nog säga jag har ändå: den måste vara läsbar! Det finns väl ingen jäkla anledning att jag ska behöva brotta omkull författaren i varenda mening, gnugga hans ansikte i snön och skrika "VAD PRATAR DU OM EGENTLIGEN!?!" i örat på honom för att han hellre beskriver silvriga moln som färgas rosa av månen, än berättar något som har något som helst värde och relevans??? Jag har läst ett antal böcker med riktigt otrevliga huvudkaraktärer, det kan vara ett intressant drag av en författare (det kan vara lite tungt att läsa, men det ger ofta en hel del också) men då ska det vara - i någon mån - meningen, och det intryck jag får av Eragon är att varken han, omgivningen eller författaren anser att han är något annat än totalt sympatisk. Nä, nu måste jag ge mig. Jag kan nog skramla ihop några fler sätt att beskriva mitt missnöje, men det finns ingen större anledning att utsätta er för det.:o

Jag fattar bara inte. På allvar. Finns det en sak någon av er tycker om med boken, i så fall vad? (Jag lovar jag inte blir arg på er! :p)

Jag har tragglat mig igenom ett par kapitel till, men luften har nog gått ur mig nu för nu är det inte ens hatläsning, det är bara plågsamt. Och det tar evigheter att komma nån vart - i vanliga fall läser jag nog hyfsat snabbt i alla fall - och jag är inte helt säker på varför. Till stor del har det nog att göra med att hjärnan stänger av och tänker på annat, och så får jag hela tiden gå tillbaka några sidor eftersom jag inte vet vad jag läst... Vilket kanske är bra för mitt blodtryck i alla fall.


Man ska avsluta på nåt positivt: YAY, Eragon! :banana: ;)

Suck... :(
På den tiden var jag så ung - naiv och full av hopp! :cry:
Den som ändå kunde få ungdomen åter... :arghh:

Men det går ju inte, så:
BUU, Eragon! :down: :banghead:
;)
 
@Monstermom Nu har jag inte orkat läsa hela ditt inlägg än :p Och jag har inte läst på, men uppfattar det som att föräldrarna var de som pushade på att få boken publicerad? Jag tycker nog att visst ansvar hamnar på de då. En 15 åring gör väl inte sin "hemläxa", t.ex. det här med att ha råd med ko, två hästar, men inte gris. Jag vet ju hur mina noveller såg ut när jag var 15 liksom :p Och även 19 för den delen.

Han var dock runt 25-27 (tror jag) när sista boken publicerades, och den är ju inte bättre än föregångarna. Samtidig kanske man behöver fortsätta på samma sätt om man skriver en serie? Blir ju konstigt för läsaren om boken (språket t.ex.) plötsligt förändras.

Eftersom buke strular och bokstäver försvinner hela tiden när jag skriver, orkar jag inte mer än såhär just nu :p
 
@Monstermom Nu har jag inte orkat läsa hela ditt inlägg än :p Och jag har inte läst på, men uppfattar det som att föräldrarna var de som pushade på att få boken publicerad? Jag tycker nog att visst ansvar hamnar på de då. En 15 åring gör väl inte sin "hemläxa", t.ex. det här med att ha råd med ko, två hästar, men inte gris. Jag vet ju hur mina noveller såg ut när jag var 15 liksom :p Och även 19 för den delen.

Han var dock runt 25-27 (tror jag) när sista boken publicerades, och den är ju inte bättre än föregångarna. Samtidig kanske man behöver fortsätta på samma sätt om man skriver en serie? Blir ju konstigt för läsaren om boken (språket t.ex.) plötsligt förändras.

Eftersom buke strular och bokstäver försvinner hela tiden när jag skriver, orkar jag inte mer än såhär just nu :p

Jag tänker att en författare utvecklas hela tiden, och därför är det helt ok om en serie förändras. Tvärtom skulle jag säga att det i viss mån är önskvärt, för personligen tröttnar jag när det är lite samma samma i bok efter bok i en serie. Alltså, storyn och karaktärerna är ju ett krav att de utvecklas, men jag säger nog inte att det är ett nono att författaren förändrar sitt sätt till det bättre. Vissa saker kanske måste vara lite samma, men det går ju utmärkt att utveckla vissa saker iaf. :)
 
@Mammas Alltså jag hade ju reagerat om språket förändrats radikalt, så alla (förjävliga) liknelser osv försvunnit. Absolut att karaktärerna ska utvecklas. Det bör de göra alltid tycker jag. Och storyn.
Och jag tycker att Eragon utvecklas, han är en naiv skitunge i bokens början. Alltså hela boken då typ. I fjärde boken är han fortfarande naiv, men mindre :p Nej men, jag kan se en utveckling. Men det är samtidigt ingen överdriven utveckling. Jag tror definitivt att bokserien hade kunnat vara bättre om Paolini väntat med att publicera den tills han blev äldre.
 
Skriver ett till inlägg istället för att ändra ännu mer i det övre. Jag tycker inte att skrivsättet ska ändras för mycket, visst, mindre liknelser kunde vara toppen. Men jag gillar när tråden hålls genom en bokserie.

Och så glömde jag såklart vad jag skulle skriva...

Just det! Jag har haft en lång paus emellan "Brisingr" och "Arvtagaren" eller vad den fjärde nu heter. Jag tröttnade fullständigt på att det är samma typ av händelser böckerna igenom.
Eragon slåss (och vinner) mot Skuggor, överhuvudtaget är det krig överallt och en massa fighter. Både för Eragon, Roran och Nasuada. Och Galbatorix i slutet. Saphira, Törne och Shruikan. Massor med slagfält överallt och hela tiden.

Även om serien handlar om att förgöra Galbatorix så... omväxling, snälla! Sagan om ringen handlade om att förstöra en ring, men det hände mer än vandra, vandra, vandra, och slåss mot fienderna. I Eragon händer inte så mycket mer än att Eragon ska lära sig det och det, och en massa krig.

Nu strular buke igen så bye! :p
 
Nackdelen med att lyssna på en bok är ju att jag tonar ut om det inte är nog intressant. Vilket tydligen har gjort att jag helt har missat detta med boskap och skörd osv. Och beskrivningar hör jag inte heller för då slutar jag lyssna.
Mitt största problem är rösten han gör till draken, den är jättestörig men har ju inget med boken att göra. Mitt andra problem är att Eragon är en tramsig unge och att en tramig unge ska vara en sån stor drakryttare liksom. Annars är den väl lite lätt underhållande fast jag har typ 6 timmars lyssnande kvar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp