Ugh... Jag gillar inte Eragon. Jag tycker han är självisk, gnällig och rätt dum. Inte för att det varit direkt enkelt att lära känna honom särskilt mycket hittills, men av de insikter jag får blir jag inte precis imponerad i alla fall...
Och författaren fortsätter att driva mig närmast vansinnig!
Jag har inte nämnt namnen i boken förut, för det är en liten pet peeve för mig med usla namn samtidigt som jag vet att det faktiskt är väldigt svårt att göra bra. Så jag släppte tex "Galbatorix" som namn på kungen - till viss del för att jag antog att han inte skulle vara med i handlingen så mycket heller
- men kom igen! Var är Asterix och Obelix? Dyker de upp i nästa kapitel, månne? Och den där jäkla draken... Ååååååååh, vad ska draken heta!? Denna vackra, blå, juvelliknande, blå, glittriga, blåjuveliga, juvelblåglittriga draken med fjäll som blå ädelstenar!? Vaaaaaad!? [500 sidors namnletande passerar] Jag vet!
"
Saphira"!
Wow...
Och återigen läser jag boken och tänker "hm, undrar om författaren tolkar 'fantasy' annorlunda än jag???", eftersom det verkar som han hittar på precis vad som helst. "Åååååååh, vi är så fattiga, så fattiga, så fattiga - men vettu, nu tänkte jag åka och bli mjölnarlärling över vintern! Så då kommer jag ha råd med ett eget hus till våren!
"
Det tycker jag är en rätt imponerande lön faktiskt...
Ifall ni tycker jag övertolkat det hela, här är beskrivningen från boken:
[blablabla, han har fått erbjudande om jobb på kvarnen, han åker om två veckor, det är vinter (vet vi bla pga den magiska skörden
), har han friat än?]
"Not yet, but come spring,
when I can raise a house, I will."
Den här boken kämpar emot! Det är som att ha gammelgäddan på kroken, ett jäkla slit halva kvällen bara för att försöka håva in nånting man inte ens vill ha...
Det är dock helt OK att säga att du inte har tid eller känner för att svamla här. 
