Jag reste med SJ i augusti med en katt och en hund. Det var lugnt de timmarna, men jösses så trångt. Jag tog förgivet att det var större plats man fick när man bokade med djur... Jag förstår verkligen inte hur de tänkt där. Det måste vara en hundhatare som skapat djurkupén och tänkt ut var den ska placeras! Som tur är så tog min hund och min katt det med ro trots att ingen av dem åkt tåg eller buss förut, men det var en lättnad för oss alla tre att öppna ytterdörren till vår nya lägenhet.
I övrigt har jag åkt pågatåg med hundar (och katten) och det var inga problem med något där.
Ja, de flesta lokaltåg är lättare än SJ (som du säger måste det vara något avsiktligt ondskefullt med den designen
), men hela grejen med att resa med djur går ändå ut på "OK då, sålänge". Alltså, man förväntas ge efter för andra resenärers behov nästan oavsett vad, folks resväskor(!) går före min hund, folks hundrädsla går före min hund, osv. Till viss del tycker jag det är OK (svår hundrädsla tex), vi ska alla samsas instängda i ett allmänt utrymme och det är klart jag kan göra mig omaket att flytta på mig, skymma hunden så han inte syns, och lite till. Men det är verkligen så att man är längst ner på skalan, alla kan få för sig att begära vad som helst av en, hur många gånger som helst - och jag har faktiskt betalat för mig jag med, och min hund är välkommen ombord! Det funkar bara (någorlunda) smärtfritt att resa med hund på "off"-tider, när det finns gott om plats och de som reser inte är det minsta stressade i min erfarenhet. Annars får man stålsätta sig för att få hunden klämd och trampad på, skuffas omkring överallt, bli utskälld och få konduktören bussad på sig (som oförstående får konstatera att jo, vi får finnas också)... Nätack. ("Varför har du inte munkorg på din hund, jag är rädd!!!
" *sätter munkorg på hunden* "Varför har din hund munkorg, det betyder att han är farlig, jag är rädd!!! " )
