Bilen i samhället?

[Inte_Ung]

Nu så skall jag ta en av mina 3 mer eller mindre fungerande bilar och åka till MacGyver.
Hur många fordon vi har i familjen vill jag inte avslöja.
Men det är en hel del av varierande sort.

 

[avslutat medlemskap]

Sen skolbussen slutade gå för att skolan la ner så funkar det inte att bo här utan bil (på landet mellan två mindre städer) och innan dess så hann man med skolbussen,,,,,,,för att ha hela 10 minuter i stan innan nästa och enda bussen gick tillbaks. Ville man vara längre i stan så fick man först cykla 7 km, sen gå en mil tillbaks samma väg, ta bussen och då hade man 2 timmar i "city" tills sista bussen gick tillbaks dit man hade cykeln om nu ingen ev. stulit den eller stampat på den, vilket inte var så ovanligt.

Jag testade aldrig nån variant, det hela var så galet planerat så hälften hade räckt.

 

[avslutat medlemskap]

Det är svårt att ta med sig en 25kg kraftfodersäck, en 15 kg kattmatssäck, en 10kg hunmatssäck och storhandla mat om man ska ta bussen hem.

Äh det finns gott om ryggsäckar som rymmer upp till 125 liter så vad är det då för problem?

*Kan se Kryddelydd komma med svajande steg och glasartad blick och mumlande "snart hemma,,,,,,,,snart hemma,,,,,,snart hemma,,,,*

 

[Breaktown]

Jag tror att många kommunpolitiker delvis i alla fall räknar med att människor har bil på mindre orter. Eller jag tror i alla fall att det är så här i Norrbotten.

Landstingspolitiker

Det blir ju något moment 22 av alltihop. Det finns inte tillräckligt med kollektivtrafik för att det inte finns tillräckligt med resande, och inte tillräckligt med resande för att det inte finns tillräckligt med kollektivtrafik.

 

[Kiwifrukt]

Jag "måste" ha bil. Eller, mitt liv blir rejält mycket svårare utan. I vår familj har vi fyra bilar på fem personer, den som saknar bil är min lillasyster som inte har körkort, än. Min lillebror hade väl egentligen klarat sig utan, för hans del är det mer ett intresse än ett krav. Pappa pendlar, och skulle han göra det med buss/tåg skulle resan som tar 45-50 minuter i dagsläget enkel resa ta flera timmar extra, det är ohållbart. Tåget mellan städerna är helt okej, men dels skulle han behöva tillfoga en timmes bussresa in till stan enkel resa, samt att han skulle få gå en rejäl bit eftersom tågstationen ligger mitt inne i stan, men hans jobb ligger i utkanten. Mamma jobbar i vården, så hon jobbar kvällar och helger, då går det knappt några bussar alls, så för henne är det också en omöjlighet att åka kollektivt. Eftersom de jobbar så olika tider och i olika städer kan de heller inte åka tillsammans. I mitt fall är det hästen som ställer till det. Mitt nuvarande stall ligger visserligen så pass bra att jag skulle kunna åka buss om jag hade bott i stan, men inte där jag bor nu. Även om jag flyttar till stan kommer jag inte göra mig av med bilen, jag är helt enkelt för bekväm och jag behöver en dragbil som kan dra hästtransporten. Det brukar inte vara så lätt att låna av någon annan heller, det är inte alla som har dragkrok och det är inte heller alla som tycker att det är okej att sitta i bilen i hästkläder.

Vi har för övrigt sex kilometer enkel resa till närmaste mataffär, så det går inte ens att åka och handla utan bil.

 

[makarontanten]

Skulle absolut klara mig utan bil, men skulle aldrig vilja vara utan. För mig handlar det om att det underlättar väldigt mycket i mitt liv. Bussar går inte till skogen när jag vill promenera med hunden och plocka svamp tex. Ett flertal av mina släktingar bor på landet, dit det kanske går ett par bussar om dagen, så utan bil hade det var krångligt att anpassa ett besök som passar med bussen. Jag åker också hellre och storhandlar och gör alla mina ärenden på samma gång än att småhandla. Det går säkert buss till de mesta affärer och liknande jag besöker, men det hade inneburit en jäkla massa bussbyten och en massa tunga varor att släpa på. Jobbmässigt går det buss, om jag vill åka en timme tidigare än med bil, med bussbyte på vägen och likadant hem. Eftersom jag dessutom jobbar natt och även helger, går bussarna med sämre tid. Tror jag skulle få stanna kvar nästan en timme längre på jobbet för att komma hem en söndagsmorgon. Hade jag då tagit buss till jobbet på kvällen och hem en timme senare, hade jag "förlorat" 3 timmar i tid just för att åka buss, mot mina 10 min med bil. Så ja, klarar sig gör man alltid, men nä, inget jag vill vara utan. Tillägger att jag bor i större stad.

 

[Mia_R]

Jag är född och uppvuxen i norra Norrland. Vår familj har alltid haft bil då pappa veckopendlade och det inte fanns buss öht att tillgå. Senare blev vi med två bilar, så även mamma hade egen bil att köra runt sig själv och oss ungar i. Körkort tog "alla" när de fyllde 18 och min första bil köptes 1985, en två år gammal golf.

När jag flyttade till Sthlm såldes bilen och jag pendlade ända tills jag började plugga på SU, dygnen räckte inte riktigt till att jobba heltid, plugga heltid och ha häst, så med bil kapade jag restiderna med tre timmar/dygn!

Som jag bor nu är bil nödvändigt, skulle aldrig fungera att ta mig till jobbet utan, men i framtiden om jag bor så jag kan åka kollektivt så kommer jag sälja bilen igen. De gånger jag behöver kan jag isf hyra.

 

[anna_panna]

Tog körkort när jag var 18 år och kunde då köra till stallet istället för att cykla 9 km enkel väg
Under tiden i Stockholm åkte jag kommunalt till jobbet, 3 min gångväg till hållplatsen med direktbuss till StockholmC och därefter tunnelbana
Nu när jag bor i karlskrona tar det 15 min med bil till jobbet, med buss 15 min promenad, 20 min åka buss och 10 min promenad men vi samåker så ofta vi kan
Vi åker alltid buss när vi är i Stockholm men aldrig hemma

 

[Enya]

Jag älskar att åka tåg, även de gånger jag varit arg och sur för att tåget varit sent eller så, ja jag har älskat det ändå för det positiva överväger det negativa.

Men att bo i en ort i Skåne, då behöver man inte alltid bil, det skulle gå alldeles utmärkt för mig utan.

Här i Sörmland är jag inte lika förtjust i pendling.... Jag saknar mina tåg.

Det funkar dock att pendla med buss och leva utan tillgång till bil för mig även här. Jag har visserligen fått ändra på mitt levnadssätt (och jag har ingen häst) och barnen har för första gången i sitt liv fått börja hjälpa till med att bära sin egen mat på ryggen....

Tyvärr har jag märkt att ganska många jobb plötsligt inte kan bli aktuella för mig, enbart pga att jag inte har och inte får ta körkort. Trots att jag egentligen absolut är rätt för jobbet i övrigt. Där hjälper ju ingen pendling i världen mig oavsett hur bra den är!!

 

[Trani]

Jag växte upp på landet där alla var bilberoende och de flesta tog körkort så fort det gick. Jag var 20 när jag körde upp och jag tyckte att jag var sen!

Nu bor jag i en stad och är en av få i min umgängeskrets som har körkort. Att skaffa bil finns inte på kartan så som jag lever nu. (Cykeln och mina regnkläder är min frihet.)

 

[Trani]

Tyvärr har jag märkt att ganska många jobb plötsligt inte kan bli aktuella för mig, enbart pga att jag inte har och inte får ta körkort. Trots att jag egentligen absolut är rätt för jobbet i övrigt. Där hjälper ju ingen pendling i världen mig oavsett hur bra den är!!

Det är för mig den viktigaste anledningen till att ha körkort. Jag kör bil typ två gånger om året och bara i syfte att upprätthålla kunskapen men körkortet är en jäkla bra merit att ha på mitt cv!

 

[MissFideli]

Jag kan nog klara mig utan bil, bor tillräcklig nära jobbet och bor så pass till att jag kan beställa typ allt med hemkörning. Men det skulle bli pyssligare när det gäller utställning med katterna och så.
Var utan bil i 1,5 år och med rätt inställning går det. Man får liksom försöka låta bli att tänka på tiden man förlorar. Jag cyklade mycket och det var mysigt! En tid jag faktiskt kan sakna! Ända tills jag sätter mig i bilen

 

[Niyama]

Körkort och bil - tvingar samhället oss att ha det?
Går det inte längre att klara sig utan?

Jag hade bil när jag hade hästar, omöjligt att klara sig utan när man behöver kunna dra hästtransport osv. Sen jag gjorde av med hästarna har jag varit utan bil. Nu bor jag i utkanten av Uppsala och cyklar överallt i stan. Ska jag längre åker jag tåg. Ett fåtal gånger har jag lånat eller hyrt bil. Jag älskar att kunna cykla jämt, har lite planer på att flytta tillbaka till Åre men tycker det är sjukt jobbigt att jag kommer behöva bil igen då.

Under min uppväxt bodde vi på landet och det var självklart att alla hade bil, alla vuxna i varje familj hade varsin.

 

[Amha]

Jag har åkt mycket bil i mina dagar pga lathet. Jag skäms lite för det idag men låter i gengäld bilen stå även när det är lite lätt obekvämt att åka kollektivt eller cykla. Ärligt talat, det är inte jättekul att cykla eller gå till bussen i regn och blåst. Men jag gör det trots att jag äger bil. Den går f.n kanske en gång i veckan men är ganska skön att ha hemma ifall det skulle bli akut läge på nåt vis. Taxi är inte ett kvarter bort som den alltid var i stan.

Jag bor i ett område som täcks av SL så jag upplever att kollektivtrafiken är ganska hygglig. Visst, det blir lite förseningar när det kommer sånt där mystiskt vitt pulver på marken som verkar dyka upp varje vinter men överlag har de tummen upp av mig.

Där jag är uppvuxen däremot, ca 4 mil från Linköping, drar de ner på kollektivtrafiken och priserna är galna. Min mamma hade en tanke om att ta bussen till gymmet men om hon ville vara med på passen skulle en tur till gymmet ta 3 timmar minst medan hon annars klarar sig på 1.5. Mycket dötid inblandat. Hon har inte möjlighet att göra på det viset och dessutom är det rackarns dyrt att åka kollektivt där. Anledningen till tiden är att det går bussar i bästa fall varannan timme. Det är ändå många som åkt buss till jobb och skola så det är helt galet att de dragit in på tillfällena det går buss där men det var väl för dyrt (?)

 

[Enya]

Det är för mig den viktigaste anledningen till att ha körkort. Jag kör bil typ två gånger om året och bara i syfte att upprätthålla kunskapen men körkortet är en jäkla bra merit att ha på mitt cv!

Ja det hade suttit fint på mitt CV också.

 

[purity_666]

Jag behöver ha bil. Jag har närmsta affär på typ 9 km avstånd. Jag har nog ungefär lika långt till närmsta buss, förutom skolbussen men den går åt fel håll jämfört med vart jag ska. Jag har 7.5 mil till jobbet. Skulle jag ta mig dit kollektivt skulle jag alltså först cykla 8 km, sen ta bussen in till stan för att ta tåget vidare. Sen är det ett tågbyte på vägen också. Det skulle ta mig en evighet att komma hem.

Jag hade ingen bil när jag bodde hos föräldrarna, men föräldrarna hade varsin. Vi har 5 km till närmsta tätort ungefär. Jag cyklade flitigt, men vinter funkar inte då man ska cykla längs 70-väg där folk kör 110, utan lyse och skog på båda sidor vägen. Det blir lite för spännande. Enda bussen är skolbussen.

 

[Pigalle]

Jag behöver min bil till jobbet, stallet, affären. Underbar lyx egentligen.
Innan körkortet fick syrran och jag alltid ta bussen ut till stallet. Buss eller cykla till skolan. Var en befrielse att ta körkortet och få tag i första bilen.

 

[Monstermom]

Jag älskar att åka tåg, även de gånger jag varit arg och sur för att tåget varit sent eller så, ja jag har älskat det ändå för det positiva överväger det negativa.

Jag har tyckt att det varit trevligt att åka tåg de gånger jag rest utan djur. Resa med hund är ett rent helvete. En julresa med SJ var det värsta jag varit med om, efter att ha fått känna ett ögonblicks lättnad över att äntligen lyckats krångla mig ombord på tåget med barnvagn, 2-åring, 6-åring, all möjlig packing och en schäferhanne modell större, inser jag att stämningen ombord inte är någon riktig höjdare... En person reser med sin löptik och två hanar, man kan lugnt säga att alla andra hundar i kupén var en smula stressade - för att inte nämna de två hanarna som vaktade "sin" tik, ett tag trodde jag inte de skulle överleva utan hjärtattack. Det var inte några roliga timmars resande, kan jag säga.

Överlag att resa med hund på tåg är hopplöst, hos SJ har man bara den där lilla, lilla kupén (som nåt urbota geni har placerat så halva tåget måste gå igenom för att komma till restaurangvagnen! ). Ofelbart har någon hundrädd och/eller allergisk plats där också. Och varje passagerare får ta med sig två hundar utan egen platsbiljett, hur är det tänkt att det ska fungera?! Ett säte, och så var så god och stoppa dina St Bernhard under sätet framför!? Jag brukade boka plats åt mina hundar, men inte alla konduktörer var OK med att de åkte på sätet - och på golvet finns det inte plats om man har en större hund (knappt om man har en liten)! Massor av människor la sina hundar i gången istället, där de fick plats - men där andra passagerare alltså måste kliva över dem, förhoppningsvis utan att trampa på dem när tåget krängde till. Och så sitter någon vansinnig katt och vettskrämd kanin mitt i hundgröten, när djuren för något ögonblick lyckats varva ner och acceptera status quo så kommer man till en station och situationen ska förändras på nytt. Det är idiotiskt, och det skulle förvåna mig storligen om det inte brukar hända olyckor.

Mina hundar har stressmjällat som tokar efter sådana upplevelser. Jag känner hur min egen puls går upp bara jag tänker på det nu! Nu har jag bil, och det kommer inte hända igen att jag sätter mig på ett tåg sålänge jag har hund. Usch, fy, skam och vanära.

 

[landsbygdsbo]

Första bilen landade på gården 1928
Farsgubben köpte väl sin första runt 1948
Jag köpte min första 1973
Fram till början på 1960talet så var en bil en lyx som de flesta industriarbetare med familjer inte hade råd med.

Sedan gick det fort.

Efter bränslekrisen 72-73 kunde man köpa riktiga bilar riktigt billigt.

Vi var ett par grabbar som köpte en diplomatbil billigt

I samma veva köpte grannen en ny 144 (Volvo.)
Vi åkte gemensamt ner till Hannover, han i sin Volvo och vi i vårt dollargrin.
Det var högsommar och köer på motorvägen. Farsgubben hade klagat på grinet, men nu insåg han vad livskvalitet i en bil var.
AC, automatlåda, servobromsar, servostyrning, farthållare + att ac;n även höll en kyllåda kall. Det var med lite skadeglädje man knallade fram till Volvon med en iskall öl, när vi satt fast straxt söder om Hamburg. (gränsen i Tyskland var 1 promille på den tiden)
Idag kan man klara sig utan bil om man bor i en centralort och inte har ungar som ska skjutsas till stall eller hockeyrink.
På landet är det i stort sett omöjligt

Det frihet en egen bil ger går knappast att uppbringa på annat sätt, möjligtvis med en mc, på sommaren när det inte regnar.

 

[Enya]

Jag har tyckt att det varit trevligt att åka tåg de gånger jag rest utan djur. Resa med hund är ett rent helvete. En julresa med SJ var det värsta jag varit med om, efter att ha fått känna ett ögonblicks lättnad över att äntligen lyckats krångla mig ombord på tåget med barnvagn, 2-åring, 6-åring, all möjlig packing och en schäferhanne modell större, inser jag att stämningen ombord inte är någon riktig höjdare... En person reser med sin löptik och två hanar, man kan lugnt säga att alla andra hundar i kupén var en smula stressade - för att inte nämna de två hanarna som vaktade "sin" tik, ett tag trodde jag inte de skulle överleva utan hjärtattack. Det var inte några roliga timmars resande, kan jag säga.

Överlag att resa med hund på tåg är hopplöst, hos SJ har man bara den där lilla, lilla kupén (som nåt urbota geni har placerat så halva tåget måste gå igenom för att komma till restaurangvagnen! ). Ofelbart har någon hundrädd och/eller allergisk plats där också. Och varje passagerare får ta med sig två hundar utan egen platsbiljett, hur är det tänkt att det ska fungera?! Ett säte, och så var så god och stoppa dina St Bernhard under sätet framför!? Jag brukade boka plats åt mina hundar, men inte alla konduktörer var OK med att de åkte på sätet - och på golvet finns det inte plats om man har en större hund (knappt om man har en liten)! Massor av människor la sina hundar i gången istället, där de fick plats - men där andra passagerare alltså måste kliva över dem, förhoppningsvis utan att trampa på dem när tåget krängde till. Och så sitter någon vansinnig katt och vettskrämd kanin mitt i hundgröten, när djuren för något ögonblick lyckats varva ner och acceptera status quo så kommer man till en station och situationen ska förändras på nytt. Det är idiotiskt, och det skulle förvåna mig storligen om det inte brukar hända olyckor.

Mina hundar har stressmjällat som tokar efter sådana upplevelser. Jag känner hur min egen puls går upp bara jag tänker på det nu! Nu har jag bil, och det kommer inte hända igen att jag sätter mig på ett tåg sålänge jag har hund. Usch, fy, skam och vanära.

Jag reste med SJ i augusti med en katt och en hund. Det var lugnt de timmarna, men jösses så trångt. Jag tog förgivet att det var större plats man fick när man bokade med djur... Jag förstår verkligen inte hur de tänkt där. Det måste vara en hundhatare som skapat djurkupén och tänkt ut var den ska placeras! Som tur är så tog min hund och min katt det med ro trots att ingen av dem åkt tåg eller buss förut, men det var en lättnad för oss alla tre att öppna ytterdörren till vår nya lägenhet.

I övrigt har jag åkt pågatåg med hundar (och katten) och det var inga problem med något där.