Bilen i samhället?

Inte_Ung

Trådstartare
Körkort och bil - tvingar samhället oss att ha det?
Går det inte längre att klara sig utan?

När jag var liten så var det ingen självklarhet att en familj hade bil alls.
Många klarade sig helt utan även om de bodde i villa.
Vi hade två bilar i familjen och det var mycket ovanligt.
Det var t.o.m. litet ovanligt att mammor hade körkort.

Vad hände sedan?
Varför har bil blivit en nödvändighet i dag?
 
Många arbeten kräver både körkort och bil. Sen tror jag mycket handlar om tid, det får inte ta tid att sitta och vänta på ett tåg/buss för många människor. Jag tog körkort sommaren 2013 och nu skulle jag aldrig ha det tålamodet längre som jag hade tidigare när jag åkte med kollektivtrafiken. Det var ju många gånger jag fick vänta en timme här och en timme där. I och för sig hann jag läsa betydligt mer på den tiden.
 
Jag är uppväxt i skogen i Norrland, där hade alla bil tror jag (men som du säger var det inte ovanligt att bara mannen i huset kunde köra). Den enda bussförbindelse som fanns var skolbussen, och ville man ta sig till en mataffär eller något alls utanför sin egen gård, då var det bil som gällde.

Nu bor jag i en by i Skåne, och blev mäkta förvånad av att inse att den enda bussförbindelsen här är skolbussen! Det tycker jag faktiskt är rätt märkligt, 2014 i tättbefolkade Skåne... Men det finns en tågstation inom gångavstånd, ungefär sju km, så det skulle väl gå att klara sig någorlunda utan bil här om man verkligen ville/behövde. För vardagsinköp i alla fall, storhandla kan man ju bara glömma, frysvaror blir också svårt, man får tänka sig för i affären så man inte handlar för mycket konserver och annat tungt (vilket blir lite tokigt eftersom saker med lång hållbarhet borde vara vad man siktar på om man har svårt att komma till affären).

Jag bröt benet för ett par år sedan och kunde inte köra bil på ett par månader. Det var faktiskt desperata tider. (Tydligen hade man kunnat få sjukresor tror jag nu, det hade jag dock dålig koll på då.) Att åka med skolbussen på morgonen och sen sitta inne i centralorten till på eftermiddagen då den gick hem igen funkade ju inte, ta mig till tåget kunde jag inte... Jag liftade med grannar till affären två gånger under den tiden, det hann bli rätt knapert här hemma faktiskt. Det funkar heller inte att beställa saker som inte går ner i brevlådan, eftersom det mesta hamnar på en eller annan "pick up point" inne i centralorten. :banghead:

Så för mig så tycker jag det är väldigt svårt att klara ens baslivet utan bil, drar man sen in vad som faktiskt är bekvämast (jag har en stor, läskig hund, han kan inte åka tåg eller buss) och "lyxresande", då är det nog totalkört att leva utan bil som jag bor idag. Bodde jag inne i en stad vore det såklart en annan femma!
 
Här där jag bor är jag tvungen att ha bil (vi har fler än två trots att vi bara är två personer i hushållet). Det är ungefär fem km fågelvägen till närmsta affär men om man vill ta sig dit på plogad väg nu under vintern blir det ungefär dubbelt så långt. Den enda buss som passerar här är skolbussen, eftersom jag är lärare skulle jag kunna åka med den i alla fall tre dagar per vecka. De andra två dagarna har vi mötestid och då skulle jag inte hinna med bussen.

Skulle jag bo inne i stan/samhället så skulle det gå utmärkt att vara utan bil då det faktiskt numer till och med finns lokaltrafik :D Att hela landet ska leva samtidigt som det är bilfritt tror jag tyvärr är mycket svårt att få ihop.
 
Tänker att det till stor del hänger samman med den ökande individualismen. Just bilen är ju en viktig symbol för individens frihet och oberoende. Knappast en slump att det mest individualistiska landet (USA) också är det mest bilberoende.
 
Jag klarar mig bra utan körkort och bil men jag bor i tätort. Ska dock ta körkort nästa år, men köper inte bil. Går som max med i en bilpool.
 
Jag har en busshållplats precis utanför mitt hus. Det tar 15 minuter med bil till jobbet. Jag hade gärna åkt buss, men jag kan liksom inte tänka mig att vänta kanske 1,5 timme på att få åka hem, när det är så nära. Plus att det är gräsligt dyrt att åka den lilla sträckan på 13 km, eftersom det går över olika zoner... Det lönar sig alltså inte på något vis alls att åka kollektivt för mig. Samtidigt måste jag ju ha en bil i vilket fall som helst pga hästarna (hämtar hö, åker till hovslagare, osv) så då kan jag lika gärna köra till jobbet också.
 
Jag känner att det verkar vara väldigt olika hur olika städer/regioner prioriterar kollektivtrafik. Tidigare bodde jag nära Sthlm och då var det ju inga problem utan bil. Nu bor jag på landet en bit utanför Sthlm men det går rätt bra det med. Visst det är 2 km till bussen men det går att gå. Och då är det rejält på landet.
Men - är det så att man i mindre orter på landet inte tycker att det behövs kollektivtrafik? Räknar man att alla har bil? Är det en del av paketet om man bosätter sig på mindre ort?
 
Jag har flera vänner som saknar körkort och bil, men de bor i tätort. Mitt ex har inte heller något körkort, men var totalt beroende av andra för att kunna hålla på med sitt intresse (travhästar) vilket var upphov till många gräl. Bor man i en större stad så klarar man sig säkert utan bil, så fort man ska ta sig utanför ramarna behöver man nog ha den. Jag själv bor i en liten by, mitt ute på landet. Jag hade inte klarat mig utan bil, det går ingen kollektivtrafik här. Dessutom är jag nog lite lat nu också. Det var dock inga problem när vi bodde utomlands, då tog jag bussen överallt.
 
Jag sålde bilen när jag inte hade häst längre. Bor i stockholm och här finns det ju väldigt bra kollektivtrafik, så utan häst finns ingen anledning alls för mig att ha bil.

Mina föräldrar har alltid haft minst en bil, de bor en mil utanför en mindre stad med kass kollektivtrafik. Men även om kollektivtrafiken byggdes ut nu är jag tveksam till om de skulle använda sig av den faktiskt. Det är nog inte tillräckligt dyrt att köra bil och tillräckligt billigt att åka kollektivt för att ändra deras vanor.
 
Jag klarade mig fint utan egen bil tills jag var 26 då jag började ta flyglektioner och behövde bil för att ta mig ut till flygfältet dit inga bussar går. Nu behöver jag bilen eftersom jag har häst, men jag tror också att om man en gång skaffat bil och vant sig vid det så är det svårt att vänja av sig igen.
 
Jag känner att det verkar vara väldigt olika hur olika städer/regioner prioriterar kollektivtrafik. Tidigare bodde jag nära Sthlm och då var det ju inga problem utan bil. Nu bor jag på landet en bit utanför Sthlm men det går rätt bra det med. Visst det är 2 km till bussen men det går att gå. Och då är det rejält på landet.
Men - är det så att man i mindre orter på landet inte tycker att det behövs kollektivtrafik? Räknar man att alla har bil? Är det en del av paketet om man bosätter sig på mindre ort?

Finns ingen poäng i att köra nästan tomma bussar, vare sig ekonomiskt eller miljömässigt.

Jag bor i en liten by 10 mil från Uppsala och skulle kunna åka kollektivt om jag jobbade andra tider. För typ en fjärdedel av vad bilen kostar. Men jag börjar jobba innan första bussens förare ens funderat på att kliva ur sängen ;)
 
Jag klarade mig fint utan egen bil tills jag var 26 då jag började ta flyglektioner och behövde bil för att ta mig ut till flygfältet dit inga bussar går. Nu behöver jag bilen eftersom jag har häst, men jag tror också att om man en gång skaffat bil och vant sig vid det så är det svårt att vänja av sig igen.

Inte alls. Utan häst så skrotade jag bilen. Med häst är en annan femma.
 
Samhället bygger på bil idag. Det ska vara stora köpcentra och jag ska sköta transporten sista biten hem. Förr fanns det affär i minsta byhåla. Det går inte att ändra på igen i en handvändning. Transportmässigt hade det varit vettigare med lastbilar som körde ut varor till små affärer än att alla kunder åker i bilar till köpcenter långt borta.
 
Körkort och bil - tvingar samhället oss att ha det?
Går det inte längre att klara sig utan?

När jag var liten så var det ingen självklarhet att en familj hade bil alls.
Många klarade sig helt utan även om de bodde i villa.
Vi hade två bilar i familjen och det var mycket ovanligt.
Det var t.o.m. litet ovanligt att mammor hade körkort.

Vad hände sedan?
Varför har bil blivit en nödvändighet i dag?

Jag skulle vilja hänvisa till inlåsningseffekten. Samhällsbyggnad med satellitsamhällen snarare än utbyggnad av städerna och en infrastruktur som är uppbyggd kring det gör att många inte klarar sig utan bil - eller att man inbillar sig att man inte gör det. För många är det inte praktiskt möjligt att klara sig utan bil om de ska ta sig till jobbet till rätt tid, lämna barn, osv. Det är sannolikt också skälet till att att invånare i tätortsområden äger bilar i mindre utsträckning än invånare på landsbygden. Intressant är dock att de invånare i tätortsområden som äger bil kör i princip samma sträckor som invånare med bil på landsbygden.

Att bilägandet har ökat så kraftigt de senaste trettio åren beror framförallt på kvinnors bilkörning. Här har det skett en ökning med 77% sedan början av 80-talet. Utan att alls undersöka orsaken närmare så kan jag gissa att det sammanfaller med kvinnors yrkesarbetande och självständighet.
 
Jag känner att det verkar vara väldigt olika hur olika städer/regioner prioriterar kollektivtrafik. Tidigare bodde jag nära Sthlm och då var det ju inga problem utan bil. Nu bor jag på landet en bit utanför Sthlm men det går rätt bra det med. Visst det är 2 km till bussen men det går att gå. Och då är det rejält på landet.
Men - är det så att man i mindre orter på landet inte tycker att det behövs kollektivtrafik? Räknar man att alla har bil? Är det en del av paketet om man bosätter sig på mindre ort?

Jag tror att många kommunpolitiker delvis i alla fall räknar med att människor har bil på mindre orter. Eller jag tror i alla fall att det är så här i Norrbotten. En anledning är nog också att man här i krokarna ser lite annorlunda på avstånd och hur långt/länge det är rimligt att köra för att kunna göra något särskilt. Ett annat perspektiv helt enkelt.

Det är en svår balansgång tycker jag eftersom en bil person är väldigt resurskrävande samtidigt som det är väldigt resurskrävande att bygga ut kollektivtrafiken med det fåtal invånare vi har här.
 
Jag och mannen måste ha varsin bil, annars kommer vi varken till jobbet eller affären. Men det är självvalt och jag bor hellre på landet med obefintlig kollektivtrafik (endast skolbuss) än inne i stan eller förort med grannar till höger och vänster!
 
Bilens nödvändighet och inte beror ju mycket på var man bor.
Jag växte upp på en bondgård. Pappa skötte jordbruket, mamma var lågstadielärare.
Under några år hade vi "bara" en bil men det blev ganska krångligt för pappa att vara utan bil, så vi hade en "vettig" och en dålig bil under många år.
Nu har mina föräldrar gått i pension båda två och har återgått till en bil. Det visar sig dock vara lite opraktiskt ibland eftersom pappa är inne och jobbar en dag i veckan på sitt förra jobb (han började på en metallfabrik när han lade ner jordbruket för 20-talet år sedan). De bor 4km från närmsta busshållplats, 1½ mil från sin småstad.

Jag bor på landet, har 1km till närmsta busshållplats, har 4km till jobbet.
Jag lever själv.
Utifrån detta skulle jag klara mig utan bil, men jag har hästar och då kan jag inte vara utan. Det är svårt att ta med sig en 25kg kraftfodersäck, en 15 kg kattmatssäck, en 10kg hunmatssäck och storhandla mat om man ska ta bussen hem.
 
Körkort och bil - tvingar samhället oss att ha det?
Går det inte längre att klara sig utan?

När jag var liten så var det ingen självklarhet att en familj hade bil alls.
Många klarade sig helt utan även om de bodde i villa.
Vi hade två bilar i familjen och det var mycket ovanligt.
Det var t.o.m. litet ovanligt att mammor hade körkort.

Vad hände sedan?
Varför har bil blivit en nödvändighet i dag?

Det beror på bostadsplats. Jag har bott på platser där man klarar sig utmärkt utan bil. Nu bor jag på en plats där man nästan måste ha bil. Långt till kollektivtrafikens hållplatser på vägar där man vare sig kan gå eller cykla i mörker, nästan ingen trafik från hållplatsen när man väl är där (några bussar om dagen på vardagarna).

(Sedan funkar det nästan aldrig med halvdan kollektivtrafik och dagis/skola, men det är bara en livsfas - även om den fasen blir lång när man som jag har barn på skalan mellan 3 och 22 år....)
 
Jag liksom @Monstermom är uppfödd i Norrland utan fungerande kollektivtrafik. Men vi hade ingen bil förrän jag var ca 10 år gammal. Tänk så hemskt varje gång en trebarnsfamilj skulle nånstans och man fick be att få åka med nån annan. Så vi tjatade på farsan tills han köpte en liten bil så vi kunde ta oss nånstans åtminstone. Åka buss eller rälsbuss fram och tillbaka samma dag vet jag inte om det ens gick. Så bil är faktiskt en nödvändighet på vischan. I Sth var det ju bussar överallt och dåligt med parkering så no problem. I Uppsala däremot MÅSTE jag bara ha bil :D, men nu har jag en stor affär äntligen utanför fönstret nästan. Men det tog 25 år.
 

Liknande trådar

Fordon Scenariot är som följer: Vi är på väg att köpa en campervan, en VW Transporter som förvandlats till en liten husbil, och har hittat två...
Svar
6
· Visningar
334
Senast: Fetaost
·
Tjatter Vill gnälla. Tog mig en cykeltur på grusvägen. Vägen är bred nog för två bilar utan problem och med lite planering kan en även möta...
Svar
3
· Visningar
444
Senast: Luff
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 172
  • Artikel Artikel
Dagbok I många år har jag funderat på vad det egentligen är för fel på mina föräldrar. De beter sig liksom inte riktigt som normala människor...
Svar
0
· Visningar
787
Senast: Tuvstarr
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp