Jag har definitivt haft sämre lunchraster. Så tacksam för min schyssta och flexibla chef som möjliggör sådant här!
Visa bifogad fil 127948
Är också stolt över att ha vågat mig ut alldeles ensam på min medryttarhäst som tenderar att vara ganska tittig och reaktiv, framförallt när han är ensam. Även om han är väldigt schysst och aldrig gör något "stort" så blir jag nervös av sådant, men idag gav jag mig den på att jag skulle våga rida bort till den där stubbåkern som såg så himla härligt ut. Han började med att försöka vända tillbaka flera gånger och sedan bidrog både kor och lantbruksmaskiner till spänningen, men jag höll mig lugn och kunde stötta honom tillräckligt för att han skulle våga fortsätta. Mycket klapp, kli och beröm samtidigt som han fick ta hur stora omvägar han ville kring det som absolut var livsfarligt. Jag fick verkligen jobba med både mig själv och honom, så det känns som en stor seger