Bettfråga....rusig, stark fjording

[blondie1989]

I vanliga fall rider jag på ett vanligt tre-delat bett på min fjording, när jag är ute med andra hästar. Det är detta bett jag fått för mig att jag vill änvända. Rätt eller fel vet jag inte.
När jag är ute och rider själv är han hetsigare (gillar inte att vara själv ute, ska hela tiden tillbaka till de andra hästarna) använder jag ett pessoa bett. Detta är ett tips jag fick av en tjej, jag provade och kände att jag hade bättre kontroll på honom. Nu läste jag några inlägg där man förkastar pessoa bett totalt och det verkar som det gör mer skada än nytta. Så nu undrar jag vad som är lämpligt att använda istället? Jag har förstått att man måste prova sig fram, men för att slippa köpa upp hela bettlagret i närmaste hästaffär vill jag ha tips på bett att börja med.

Att jag vill ha ett skarpare bett när jag rider själv är en försäkran att jag har tillräcklig kontroll på honom och kan få stopp på honom (han kan vara väldigt viljestark och ovillig att stanna, rusar hellre). Jag vet att det är en disciplinfråga, att han måste lära sig att lyssna på mig. Detta jobbar vi på. Målet är att alltid ha det tredelade bettet. Men tills vi är där vore det bra att ha något jag känner mig mer säker på.

Så, har ni några tips att ge mig? Har ni några erfarenheter av starka fjordingar och vad som kan funka?

 

[Emilia_e]

Hejsan! Du kanske kan testa ett pelhambett.
Jag skulle välja ett rakt, oledat med ganska korta skänklar. Delta och kindkedja bör också användas när du rider med detta bett!
Man ser färre bettskador på raka pelham bett än på tvådelade pelhambett!

 

[fjordizen]

Prova ett pelham bett. Det använde jag på min fjorddam när hon var för stark för min när jag var mindre, idag rider jag henne på tredelat.

//MVH Fjordizen

 

[svea]

Om fjordingen är rusig är det nog bäst att låta den nyktra till innan man ger sig ut på ridtur

Sorry, kunde inte låta bli *hihi*

Jaktstång (kimblewick) eller pelham med två tyglar kan vara användbara alternativ för nyktra hästar som rusar, annars

 

[hästmyran]

Pelham med två tyglar (bra att kunna anpassa "kraften" efter varje sekund) eller kandar. Tycker själv att kandar är rätt bra då man kan mer eller mindre använda bara bridongbettet och om hästen går bra kan man strunta i stångtygeln, kanske lägga en knut i ändan i lagom längd så man slipper den men så kan man ändå ta tag i den om det händer något.

Men som du själv skrev så är det nog träning av hästen som är det viktigaste!

 

[Vicke_vire]

Tycker nog du skulle prova med pelhambett.
Ett rakt sådant med delta och kindkedja...
Men kom ihåg... Oavsett vilket bett du väljer så blir han immun mot det så småningom så variera mellan olika, ett tips!! Det fungerar på min häst... Olika bett för olika ändamål!!!
Lycka till

 

[the_connemara]

Brukar oxå tipsa om pelham, rakt med två tyglar i de här sammanhangen.

 

[TheWickedWitch]

Jag lägger som de andra min röst på en rak pelhamstång eller ett jaktkandar (kimblewick)

 

[lizan]

jag var medryttare/delfodervärd på en fjordkille i dryga 3 år.
han var allt som oftast JÄTTESNÄLL, men när det hände något, så behövde man något att sätta emot.
så även om det kunde gå jättebra att rida i bara grimma, så grimman inte fungerat om han varit på det humöret.

jag tyckte att han gick bäst på waterfordbett, men det började nypa honom i ena mingipan, så det fick vi lägga ner. pelham gick han jättebra på, men det var för litet och en storlek större blev inte heller bra. pessoa tyckte ägaren bäst om i övrigt, så det blev att jag också red på det. och när jag väl lärt mig använda det så fungerade det super!

men prova du pelham om du inte vill rida kvar på ditt pessoa (vilket jag förstår, jag ville inte alls rida på pessoat tills jag lärt mig det, skitsvårt att hantera det bettet).

 

[Barret]

Hade en fjording som var precis som din fast antagligen lite värre. Han drog i tid och otid och var praktiskt taget omöjlig att få stopp på. Jag använde också tredelat, men bara när jag red på banan. På uteritter använde jag ett gummiklätt pelham med delta. Fungerade kanske inte alla gånger (hade han bestämt sig för att dra så gjorde han det) men det blev lättare att avstyra honom och jag kände mig säkrare med det. Enda gången jag kände mig totalt säker var dock när jag lånade ett westernbett med långa skänklar och "tungspatel" (eller vad den nu kallas). Det är rejält skarpt, men eftersom han på ngt sätt visste det behövde jag inte ta i honom en enda gång, trots att vi både travade och galopperade (på hemväg). Men ett sånt bett bör inte användas om man vet att man måste vara hård i handen. Jag kör på samma linje som de andra, pelham med delta!