Sv: Bett till islandshästar!
Jag är betydligt mindre finkänslig vad det gäller termer. Självklart finns det bra och dåliga sätt att stanna och allt däremellan. Men när det gäller att kunna stanna så anser jag att det innebär att man kan få stopp när man vill få stopp i stort sett, utan att det leder till farliga situationer. Om man får stopp 300 meter efter att man började stanna så kan man inte stanna enligt mig. Visst fick man stopp, men det är ju livsfarligt med en så lång stoppsträcka, tänk om man passerar en väg med bilar innan man får stopp. Vad händer då?
Sen som du säger finns det olika metoder, vissa drar mungiporna upp till öronen, andra ger röstkommando, och andra stannar med sitsen etc. Jag vet ju vad jag föredrar och strävar efter, men alla är ju olika.
Ang. att kunna stanna med sätet. I somras red jag en ung islänning som inte var mycket riden. Han var svår att bromsa/stanna med tygeln, minsta lilla kramning så drog han upp huvudet och gapade och stretade emot. Men om man kramade om med låren så stannade han direkt, även om man galopperade många i grupp. Så visst finns det många som lyssnar på sätet, han var inte den enda av sitt slag.
Alla hästar går att stanna
Nu kommer vi in på ytterst personliga åsikter om vad som är att kunna stanna.
Jag är betydligt mindre finkänslig vad det gäller termer. Självklart finns det bra och dåliga sätt att stanna och allt däremellan. Men när det gäller att kunna stanna så anser jag att det innebär att man kan få stopp när man vill få stopp i stort sett, utan att det leder till farliga situationer. Om man får stopp 300 meter efter att man började stanna så kan man inte stanna enligt mig. Visst fick man stopp, men det är ju livsfarligt med en så lång stoppsträcka, tänk om man passerar en väg med bilar innan man får stopp. Vad händer då?
Sen som du säger finns det olika metoder, vissa drar mungiporna upp till öronen, andra ger röstkommando, och andra stannar med sitsen etc. Jag vet ju vad jag föredrar och strävar efter, men alla är ju olika.
Ang. att kunna stanna med sätet. I somras red jag en ung islänning som inte var mycket riden. Han var svår att bromsa/stanna med tygeln, minsta lilla kramning så drog han upp huvudet och gapade och stretade emot. Men om man kramade om med låren så stannade han direkt, även om man galopperade många i grupp. Så visst finns det många som lyssnar på sätet, han var inte den enda av sitt slag.