Jag är inte nån expert på bett eller munnar men jag berätta lite av det som jag hitills lärt mig eller kommit fram till. Det är dock inte så mkt än :-)
Sugandet är nått man säger, inte nått som synd eller hörs. Kontakten med bettet ska enligt min tränare vara som att hålla en liten leksaksbåt i ett snöre i en rinnande bäck. Svagt men alltid där. Liksom båten i bäcken får tyglen aldrig glappa men heller inte bli stum då hästen ju hela tiden rör sig framåt.
När en häst får fullt förtroende för bettet så slappnar den av i mun och käke och bär bettet på tungan istället och det är då den blri så där mjuk och trevlig i munnen.finns massa knep för att på ett par minuter få hästar att göra det men man bör vänta till man är säker på att man har en bra hand för annars missbrukar man hästens förtroende för bettet.
Jag påstår inte att det är lätt att åstadkomma, för innan man till fullo kan använda händerna till sånt här finpill så måste du kunna hantera hela bålen väldigt bra vilket inte är så lätt.
Man får heller inte låsa fast hästens huvud utan handen ska vara så levande att var huvudet än är, tittar åt vänster, tittar åt höger så ska trycket i munnen vara detsamma ( tänk dig armarna som ett cykelstyre, går den ena fram måste den andra gå bak) så man måste hela tiden följa med men utan att ändra trycket.
Man vill ha lika mkt häst i bägge tyglarna men inte för att man drar i dem utan för att bägge bakbenen jobbar lika mkt fram mot bettet vilket kräver en del rumpa
.
Rider man hästen böjd ( och det gör man genom sittbenen, inte genom att dra i huvudet) så släpper hästen när det blir rätt lite av kontakten med innertygel och det är ok.Ytter blir det då lite mer sug i vilket oxå är bra.
Givetvis kommer man inte dit på en natt .......... Innan ryttaren kan sitta rakt på en häst ( en konst som få männsikor bähärskar hur konstigt det än kan låta) så är det inte lönt att bry sig så mkt om det.
Det är ju ganska pooppis att "vara snäll mot sin häst" med att rida med glappiga tyglar. Och det är ju snällt när man rider ut och busar och inte har några finpillsambitioner, men om man har en häst som är som en bulldozer så är det munvänligast att ha ett konstant grepp, inget hårt, för annars blir det oftast så att man drar upp händerna till näsan när man ska bromsa den eller lutar sig bakåt och skjuter fram fötterna och det är mkt obehagligt för en häst.
Bättre att hålla ett konstant grepp innan man är duktigare för det ger faktiskt på sikt en bättre mun på hästen.
En bulldozerhäst är det oftast på grund av att den exteriört är byggd för att falla sig framåt, tex med stupande bogar. och att skrämma den för bettet är som att be om underhals och låsningar. Bättre att hålla i och driva fram bakdelen istället tills man har lite mer koll på sig själv.Hästar av detta slag brukar uppskatta att få ta lite stöd framtill till de lärt sig använda baken som de ska.
Men kontakt är inte samma sak som att dra, en tygel får aldrig verka bakåt utan den ska vara där, och det kräver god skulderpartikontroll och balans från ryttaren sida annars upplever hästen det som att ryttaren låser fast den.
Ett självtest är att ta ett par tyglar och sätta dig i ena änden och en kompis i andra änden. Kompisen är häst och du är ryttare och du ber "hästen" att gå fram till handen och söka kontakt, en ganska hård sådan. Sen ska hästen utan förvarning släppa kontakten väldigt snabbt och då får inte dina händer fjånga tillbaka utan de ska vara där de var när du höll kontakt. Inte lätt.
Inom parantes så kan nämnas att Monic har den stadigaste handen jag personligen träffat, spelar ingen roll hur man försöker lura henne hon fjångar inte en mm vilket är grymt orättvist
.
Nu blev det mkt ryttare och lite bettsnack, men anledningen till det är att bett är gansla oväsentliga egentligen. Idag verkar bette användas som en ersättning för god ridning. Det man inte har i rumpan får man i handen är ett bra talesätt
Lösa eller fasta? Ingen aning, kan tänka mig att lösa kanske kan nypas i mungiporna och att fasta utan muff kan skava och att fasta med muff är trevligast för hästen om den har en dåliga chauför men jag har ingen aning.