Man ska inte kasta sten i glashus!
Jag har inte så stor erfarenhet från Holland, men en del från Tyskland. Min uppfattning är att det är vanligt att hästarna går på bete 6 månader/år tills de att de rids in. Vintertid står de dock ofta på lösdrift med lite eller ingen hagvistelse.
Min uppfattning är att tyska hästar (i Tyskland) inte har sämre hållbarhet än svenska. De tyska/holländska hästar som kommer till Sverige via hästhandlare och säljs här för en relativt billig peng kan inte användas som jämförelsematerial. Med kostnader för transport + det faktum att den svenska hästhandlaren ska tjäna på affären så inser man att inköpspriserna i Holland/Tyskland inte är särskilt höga. Bra hästar i Tyskland är inte billiga. Dvs de billiga hästarna som kommer till Sverige är den tyska/holländska andrasorteringen.
Vi svenskar är bra på att hylla vår egen hästhållning och förkasta den på kontinenten. Det var intressant att besöka en tysk bekants avelston. Hon har 2/3 föl varje år och får räknas som hobbyuppfödare. Hästarna gick på bete i en fin (någorlunda kuperad) hage med en fin halmad lösdrift. De höglakterande stona var finare i kroppen än 9/10 av alla svenska hobbyridhästar eftersom de utfodrades med något som numera blivit halvt tabu i Sverige (kraftfoder...).
Naturligtvis finns det uppfödare i Sverige som verkligen ger sina föl den ultimata uppväxten, men jag ser allt för många föl/unghästar som går ensamma med enbart sin mamma (eller en nittonårig valack) som "lekkamrat", eftersom man inte kan lämna bort sin "bäbis" på unghästbete. Unghästar som står på någon lerig plätt och ser ut som åringar trots att de strax ska ridas in, eftersom de får leva på enbart halvtaskigt hö. Dessutom är ofta fölets mammas största kvalitet det faktum att hon är "mattes älskling".