Varför ska vissa människor se det som din uppgift att tala om för mig hur jag skulle gjort/bör göra istället för hur jag gjort/tänker göra? Två sådana inom loppet av några dagar är lite för många.
I fredag åt jag min middag hos syrran. Jag hade matlåda med mig med jordens godaste risotto. Syrran har en inneboende (vegan) som vid det tillfället också var i köket. Vi började prata mat, som är ett intressant samtalsämne. Hon tyckte att smöret som jag hade i min risotto skulle bytas ut mot mjölkfritt margarin. Nej, tack, jag äter inte margarin, fick hon till svar av mig (för att margarin är en onaturlig produkt och innehåller förmodligen palmfett/palmolja). Då föreslog hon att jag kunde använda kokosolja istället. Nej, tack. Det blir fel med kokossmak i risotton. Nej, tyckte hon, det blir det ju inte. Nä, inte om kokosoljan är deodoriserad och det tycker jag är ofräscht (och onaturligt), så åter igen: nej, tack. Där dog diskussionen.
Idag var jag och besökte ett par öppna trädgårdar och då träffar man också en del folk. Jag kom i samtal med en kvinna där och under samtalet visade jag en bild på min trädgård som jag hade i kameran och berättade lite om vad jag hade för växter eftersom det inte syntes på översiktsbilden.
I ena kanten hade jag frösådd kantnepeta. Hon berättade genast att kantnepetan drar till sig myror så att man till slut får ta bort den. Jag hade myror där redan innan jag hade planterat en enda växt. Myrorna och jag samsas rätt bra så jag störs inte av dem.
I mitten av bilden hade jag en rundel med rysk kornell i mitten och ormöga runt den. Hon rynkade på näsan och tyckte att ormögat kommer ju att ta över och fylla hela ytan. Det var lika illa som om det hade varit kirskål, ett hatat ogräs. Jaha, men nu är det så att jag faktiskt vill att ormögat ska täcka hela ytan där. Jag vill inte plottra ner den ytan med en massa olika växter.
Nästa grej var att jag berättade om gräsremsan som växer mellan spaljéen och uppfarten. Där växer det mest kvickrot och kirskål. Jag ska gräva upp ytan men det är en aning svårgrävt då marken är hård och innehåller en del sten. Där har jag tänkt plantera lavendel och lite andra perenner. Hon tyckte direkt att jag borde plantera buskar där istället och sen köra med grästrimmer mellan buskarna för att slippa gräva. Jag har ingen grästrimmer, vill inte skaffa någon för den lilla remsans skull, vill inte att buskarna ska skugga mina rosor och framförallt är det inte det utseendet jag vill ha där. Om jag hade velat ha större buskar skulle jag inte planera att ha små lavendel där.
Enligt den kvinnan hade jag tydligen gjort allt fel. Suck. Trist när folk ska behandla en som mindre vetande. Jag är trots allt ingen nybörjare på trädgård.
I fredag åt jag min middag hos syrran. Jag hade matlåda med mig med jordens godaste risotto. Syrran har en inneboende (vegan) som vid det tillfället också var i köket. Vi började prata mat, som är ett intressant samtalsämne. Hon tyckte att smöret som jag hade i min risotto skulle bytas ut mot mjölkfritt margarin. Nej, tack, jag äter inte margarin, fick hon till svar av mig (för att margarin är en onaturlig produkt och innehåller förmodligen palmfett/palmolja). Då föreslog hon att jag kunde använda kokosolja istället. Nej, tack. Det blir fel med kokossmak i risotton. Nej, tyckte hon, det blir det ju inte. Nä, inte om kokosoljan är deodoriserad och det tycker jag är ofräscht (och onaturligt), så åter igen: nej, tack. Där dog diskussionen.
Idag var jag och besökte ett par öppna trädgårdar och då träffar man också en del folk. Jag kom i samtal med en kvinna där och under samtalet visade jag en bild på min trädgård som jag hade i kameran och berättade lite om vad jag hade för växter eftersom det inte syntes på översiktsbilden.
I ena kanten hade jag frösådd kantnepeta. Hon berättade genast att kantnepetan drar till sig myror så att man till slut får ta bort den. Jag hade myror där redan innan jag hade planterat en enda växt. Myrorna och jag samsas rätt bra så jag störs inte av dem.
I mitten av bilden hade jag en rundel med rysk kornell i mitten och ormöga runt den. Hon rynkade på näsan och tyckte att ormögat kommer ju att ta över och fylla hela ytan. Det var lika illa som om det hade varit kirskål, ett hatat ogräs. Jaha, men nu är det så att jag faktiskt vill att ormögat ska täcka hela ytan där. Jag vill inte plottra ner den ytan med en massa olika växter.
Nästa grej var att jag berättade om gräsremsan som växer mellan spaljéen och uppfarten. Där växer det mest kvickrot och kirskål. Jag ska gräva upp ytan men det är en aning svårgrävt då marken är hård och innehåller en del sten. Där har jag tänkt plantera lavendel och lite andra perenner. Hon tyckte direkt att jag borde plantera buskar där istället och sen köra med grästrimmer mellan buskarna för att slippa gräva. Jag har ingen grästrimmer, vill inte skaffa någon för den lilla remsans skull, vill inte att buskarna ska skugga mina rosor och framförallt är det inte det utseendet jag vill ha där. Om jag hade velat ha större buskar skulle jag inte planera att ha små lavendel där.
Enligt den kvinnan hade jag tydligen gjort allt fel. Suck. Trist när folk ska behandla en som mindre vetande. Jag är trots allt ingen nybörjare på trädgård.
