Det går inte, du kan inte, du har gjort fel

Alltså, hur göra man för att bemöta negativa människor? Jag tar åt mig så fruktansvärt.

För många år sedan gick jag på öppen trädgård och där träffade jag en kvinna som jag började prata med. Jag berättade om trädgården som jag höll på med och fick då veta vad jag hade gjort fel med trädgården. Ormöga skulle jag inte ha planterat för den tar över och man kan inte odla något annat där. Ormögat växte i en cirkel med en grusgång runt den. I mitten av cirkeln hade jag en kornell. Sen var mitt val att plantera kantnepeta i min sandjord också fel. Den skulle dra till sig myror som skulle förstöra.

Snacka om glädjedödare. Jag var stolt över min trädgård.

Och så var de dem som sa att jag inte kunde bygga en liten bod. Det var alldeles för svårt för en som har en autismdiagnos. Jag byggde den i alla fall och den blev jättefin.

Och så är det den stora högen med människor som vill att jag ska flytta till stan. Det skulle tydligen bli lättare för mig då. Jag slipper förvisso klippa gräs, skotta snö och hantera ved, men till vilket pris? Och jag kan heller inte påstå att jag ogillar de sysslorna. Ibland är de bra t.o.m. Gräset är jag inte så noga med i och för sig. Priset jag skulle få betala genom att flytta till stan vore att mitt liv skulle bli tomt på innehåll. Kvar skulle bara tråkiga måsten vara och glädjeämnena skulle vara borta.

Alltså, kan inte folk bara hålla käften och låta mig köra mitt race?

 

[Wille]

Fast jättemånga klarar inte av det

Hur många procent av befolkningen är det då? Och är de utan funktionshinder?

Jag gjorde en omröstning här på Buke en gång och frågade hur många gånger i veckan folk lagade mat. Som mest kunde man välja 7 gånger i veckan. Det slog mig inte att folk kunde laga mat oftare än så, men det var det många som gjorde. Väldigt få lagade mat så sällan som jag gör. Och jag gör det med hjälp dessutom.

Nä det gör man ju inte. Och du
@Wille klarar ju jättemycket som många andra inte klarar (eller inte har försökt utan bara utgått ifrån att man inte kan/vågar). Jag vågar tex inte bo i skogen fast min rationella sida säger att det är farligare i stan, vågar knappt ens tänka tanken att köpa hus. Men jag klarar andra saker som faktiskt inte är så imponerande, tex sitta framför att dator hela dagen. Jag precis som du gillar inte heller att köra bil långa sträckor själv (eller med barn) framförallt inte på vintern/i mörkret och kan vara lite avundsjuk på de som inte tycker det är jobbigt alls/inte oroar sig före. Ja, du kanske ha en diagnos, men alla människor har saker de inte klarar/inte gillar/ skapar ångest. De som inte har det har garanterat en diagnos.

Jag bor verkligen inte i skogen. Jag har massor av grannar runt mig och omgivningen är blandat skog och åker. En större väg går inte långt bort alls.

Jag tycker inte det är svårt med hus. Det jag inte klarar själv tar jag hjälp till. Man behöver dock en buffert.

 

[Wille]

Jag har haft sådana människor i mitt liv. Men jag vägrar ha det numera. Är det någon som är sån så vänder jag på klacken, går därifrån och tar aldrig kontakt med den personen igen.

Inte alltid så lätt i stunden, men oj så mycket lättare livet blir i längden. Och ärligt talat, vad ska man med sådana människor till i sitt liv?

Vad svarar du på?

 

[MidnightSoul]

Jag är som du autistisk. Så jag vet hur lätt å länge man kan ta åt sig av vad folk säger.

Jag har tillfällen där jag helt enkelt tänker jag har rätt så jag tänker inte ta åt mig tillfällen. Någonting jag börjat med nyligen, har bara haft min diagnos i 3 år. Att gå in med den attityden hjälper mycket.

När det gäller trädgård. Spelar det någon roll om det inte är så proffsen gör? Det är din metod och den fungerar bra för dig.

Jag vet att jag har fått mycket hjälp av att inte behöva ta åt mig då jag efter att jag har kört på vad jag tycker å hur jag vill ha det har fått bekräftelse av att personer med åsikter har sagt att det blev bättre med mitt sätt att möblera i mitt smala kök. Inte lägenheten jag har idag men den jag hade innan, för enligt den personen så behövde man ju ha ett köksbord. Dom ställde till och med ditt det för att demonstrera. Innan det togs med därifrån igen.

 

[SiZo]

Vad svarar du på?

Ditt startinlägg.

 

[MidnightSoul]

Detta med vad som påstås växa var är det mycket konstigheter med. Hadde nån krydda som skulle ha så magert men soligt och varmt, satte den intill husgrunden, men brännässlorna tog över. Backsippa skulle ha sol sa experterna, varav det hjälptes till med avverkning av björken i hagen hos markägaren, men se då försvann backsippan då den inte längre rådde på gräset. Djuren betade hellre under björkarna som var kvar tills där bara var svart jorden kvar.

Så nä, bara för att någon säger något så innebär det inte att det stämmer för dig i din trädgård. Det roliga är väl dessutom när man lyckas få något att växa där det inte ska. Änne roligare blir det sen om man kan föröka och upptäcka att det inte alls trivs där det påstås att det skulle trivas. Då har man rentav lyckats med lite förädlingsarbete med, sådär av bara farten.

Hus, trädgård och mark är en massa arbete, här blir inget gjort. Men att göra sig av med alla möjligheter - och sen då. För de som har så roligt på jobbet att de inte behöver hemmet till mer än att sova i några timmar om dygnet så fungerar det kanske. Men det är få förunnat. Dessutom får man ändå rätt mycket bende för pengarna av att äga egen fastighet. Bara det att det är tyst och lugnt och man kan pissa på gräsmattan uten klagomål är en livskvallité. Men då lägenhetsboende personer inte provat sådan lyxtillvaro så vet de inte vad de missar!

Känns det bra att bo i huset och du har råd och möjlighet så ska du göra det - ge upp går alltid att göra senare om förhållandena ändras.
Folk har gärna idéer, det har jag med. Försöker att vara noga att säga att det är tankar - gör vad du vill med dem.

Skulle jag nånsin skaffa hus, vill jag definitivt kunna pissa på gräsmattan utan att nån klagar. Det för mig är en stor del av poängen med att skaffa hus.

 

[Gimlan]

Hur många procent av befolkningen är det då? Och är de utan funktionshinder?

Jag gjorde en omröstning här på Buke en gång och frågade hur många gånger i veckan folk lagade mat. Som mest kunde man välja 7 gånger i veckan. Det slog mig inte att folk kunde laga mat oftare än så, men det var det många som gjorde. Väldigt få lagade mat så sällan som jag gör. Och jag gör det med hjälp dessutom.


Jag bor verkligen inte i skogen. Jag har massor av grannar runt mig och omgivningen är blandat skog och åker. En större väg går inte långt bort alls.

Jag tycker inte det är svårt med hus. Det jag inte klarar själv tar jag hjälp till. Man behöver dock en buffert.

Jag jobbar inte på SCB, men har människor omkring mig, med eller utan funktionsnedsättning, där flera inte mäktar med alla krav om städning, hygien och matlagning utan får hitta andra vägar för att få livet att gå ihop. (Städhjälp, ha en man som städar, leva i stök och acceptera det osv.)

 

[Wille]

Jag jobbar inte på SCB, men har människor omkring mig, med eller utan funktionsnedsättning, där flera inte mäktar med alla krav om städning, hygien och matlagning utan får hitta andra vägar för att få livet att gå ihop. (Städhjälp, ha en man som städar, leva i stök och acceptera det osv.)

Jag har varit i lite olika hem. Vissa är alltid välstädade oavsett när man kommer och i andra hem är det stökigt jämt. Jag tror att det delvis har att göra med hur tolerant man är inför stöket i sitt hem. Eller hur man prioriterar. Visst har väl en del kanske oförmåga att göra det de önskar, men tror inte de är i majoritet på något sätt.

 

[Wille]

Ditt startinlägg.

Ok. Det är ju svårt när det är främmande människor som säger saker till mig. Eller någon från vården som inte går att byta ut.

 

[SiZo]

Ok. Det är ju svårt när det är främmande människor som säger saker till mig. Eller någon från vården som inte går att byta ut.

Man kan avsluta konversationen omgående direkt efter. Man låtsas att man ser något annat, får ett viktigt sms, telefonsamtal eller rent av bara reser på sig och går därifrån. Man får liksom göra det.
Vården är knepigare, givetvis. Men man får ju byta ut vårdgivare där det går.

 

[Wille]

Man kan avsluta konversationen omgående direkt efter. Man låtsas att man ser något annat, får ett viktigt sms, telefonsamtal eller rent av bara reser på sig och går därifrån. Man får liksom göra det.
Vården är knepigare, givetvis. Men man får ju byta ut vårdgivare där det går.

Det där klarar inte jag. Jag blir liksom bara ledsen och arg. Som den där gången en helt främmande människa skickade pm till mig. Jag känner mig tvungen att ge svar på tal.

 

[SiZo]

Det där klarar inte jag. Jag blir liksom bara ledsen och arg. Som den där gången en helt främmande människa skickade pm till mig. Jag känner mig tvungen att ge svar på tal.

Jag kände också så. Att gå var oförskämt, läskigt och jag ville inte vara sån. Men till slut provade jag. Och jag kan bara rekommendera det. Jag förstår att man kan få ett "freeze response" när sånt händer. Jag har själv haft det. Men det går att jobba bort delar av det. Första delen är att bestämma sig för att när det händer så ska man ta sig ur situationen. Man går igenom i sitt huvud hur man skulle kunna göra, om och om igen. Att säga "det där klarar jag inte" blir inte produktivt. Självklart klarar du det, du behöver bara öva och ge dig själv tid. Det är inte en förändring som sker på 5 minuter. Men jag lovar att du kan. För du har två ben som kan gå, ellerhur? Så du kan. Du måste bara jobba på att få med dig ditt huvud lite bättre.
I början jobbade jag på att bara inte bekräfta den andra när de höll på så. Bara sluta kommunicera. Då kommer de lämna en efter ett tag. Det är en helt okej början tycker jag.

 

[ptr]

Osynlig ordning och synlig oordning brukar lika ofta hänga ihop som synlig ordning och osynlig oordning.

Hur ofta yrar de där som har så fint och välstädat runt och letar efter saker! Sen sorterar de där det inte var orning så aatt de hittade, varav en massa saker byter plats och hmnar väl så prydligt, men inte så att det hittas. Sen kastar de saker i panik, för att sedan komma på att det kanske skulle varit bra att ha.
Har många gånger förundrats över detta.

Här sparar jag för mycket har både synlig och osynlig röra. Inte så jag vill ha det, men det ska väl bättra sig nån gång. Att få balans i konflikten med prylarna är svårt och helt tror jag inte det går.

 

[Wille]

Jag kände också så. Att gå var oförskämt, läskigt och jag ville inte vara sån. Men till slut provade jag. Och jag kan bara rekommendera det. Jag förstår att man kan få ett "freeze response" när sånt händer. Jag har själv haft det. Men det går att jobba bort delar av det. Första delen är att bestämma sig för att när det händer så ska man ta sig ur situationen. Man går igenom i sitt huvud hur man skulle kunna göra, om och om igen. Att säga "det där klarar jag inte" blir inte produktivt. Självklart klarar du det, du behöver bara öva och ge dig själv tid. Det är inte en förändring som sker på 5 minuter. Men jag lovar att du kan. För du har två ben som kan gå, ellerhur? Så du kan. Du måste bara jobba på att få med dig ditt huvud lite bättre.
I början jobbade jag på att bara inte bekräfta den andra när de höll på så. Bara sluta kommunicera. Då kommer de lämna en efter ett tag. Det är en helt okej början tycker jag.

Men hur ska jag bara kunna gå ifrån datorn eller slänga på luren när jag snackar med vården? Det blir liksom som de andra får rätt då. Och jag kryper omkring längs golvlisterna och känner mig usel.

 

[SiZo]

Men hur ska jag bara kunna gå ifrån datorn eller slänga på luren när jag snackar med vården? Det blir liksom som de andra får rätt då. Och jag kryper omkring längs golvlisterna och känner mig usel.

Varför får de rätt för att du avslutar diskussionen? Jag kan förstå känslan, absolut. Men om vi släpper känslolivet i den frågan och går in på logik. Finns det någon logisk orsak till att de får rätt för att du avslutar kommunikationen? Jag kan liksom inte se en enda?
Och vad är det som gör att du känner att det är viktigt att främmande människor tycker att du hade rätt?

 

[vemsomhelst123]

Hur många procent av befolkningen är det då? Och är de utan funktionshinder?

Jag gjorde en omröstning här på Buke en gång och frågade hur många gånger i veckan folk lagade mat. Som mest kunde man välja 7 gånger i veckan. Det slog mig inte att folk kunde laga mat oftare än så, men det var det många som gjorde. Väldigt få lagade mat så sällan som jag gör. Och jag gör det med hjälp dessutom.


Jag bor verkligen inte i skogen. Jag har massor av grannar runt mig och omgivningen är blandat skog och åker. En större väg går inte långt bort alls.

Jag tycker inte det är svårt med hus. Det jag inte klarar själv tar jag hjälp till. Man behöver dock en buffert.

Men för mig är det jättestor skillnad på att bo själv och ha familj i hur ofta jag både städar och lagar mat. Har man barn ”måste” man ju liksom fixa nåt ätbart som inte är fil och flingor. Har varit utan sambo och barn i 7 dagar nu och varken lagat mat eller städat en enda gång. Är visserligen sjuk men i vanliga fall när de är borta köper jag hem, går ut och käkar eller tar nåt väldigt lätt om jag köpt lunch på jobbet. Så gör väldigt många jag känner.

 

[vemsomhelst123]

Hur många procent av befolkningen är det då? Och är de utan funktionshinder?

Jag gjorde en omröstning här på Buke en gång och frågade hur många gånger i veckan folk lagade mat. Som mest kunde man välja 7 gånger i veckan. Det slog mig inte att folk kunde laga mat oftare än så, men det var det många som gjorde. Väldigt få lagade mat så sällan som jag gör. Och jag gör det med hjälp dessutom.


Jag bor verkligen inte i skogen. Jag har massor av grannar runt mig och omgivningen är blandat skog och åker. En större väg går inte långt bort alls.

Jag tycker inte det är svårt med hus. Det jag inte klarar själv tar jag hjälp till. Man behöver dock en buffert.

Nej du tycker ju inte det jag hade tyckt det!

 

[Wille]

Varför får de rätt för att du avslutar diskussionen? Jag kan förstå känslan, absolut. Men om vi släpper känslolivet i den frågan och går in på logik. Finns det någon logisk orsak till att de får rätt för att du avslutar kommunikationen? Jag kan liksom inte se en enda?
Och vad är det som gör att du känner att det är viktigt att främmande människor tycker att du hade rätt?

De blir inte emotsagda och då får de rätt.

Jag tar fruktansvärt illa vid mig när en människa säger att "jag fattar inte att du kan bo i hus när du inte ens klarar av xxx" Det gör fruktansvärt ont att höra sånt. Jag känner mig så jävla dålig.

Men för mig är det jättestor skillnad på att bo själv och ha familj i hur ofta jag både städar och lagar mat. Har man barn ”måste” man ju liksom fixa nåt ätbart som inte är fil och flingor. Har varit utan sambo och barn i 7 dagar nu och varken lagat mat eller städat en enda gång. Är visserligen sjuk men i vanliga fall när de är borta köper jag hem, går ut och käkar eller tar nåt väldigt lätt om jag köpt lunch på jobbet. Så gör väldigt många jag känner.

Är det inte ett val du gör?

Jag kan inte välja att göra så.

 

[SiZo]

De blir inte emotsagda och då får de rätt.

Jag tar fruktansvärt illa vid mig när en människa säger att "jag fattar inte att du kan bo i hus när du inte ens klarar av xxx" Det gör fruktansvärt ont att höra sånt.


Är det inte ett val du gör?

Jag kan inte välja att göra så. Jag måste fixa mat och sånt själv för annars annars går jag under ekonomiskt eller får vara utan mat. Och när jag jobbat har jag inte ens orkat göra i ordning en matlåda trots att jag haft lagad mat hemma så det har blivit färdiga portionsrätter. Mina matkostnader har skenat så jag inte kunnat spara pengar som jag behövt göra.

Nej de får inte rätt för att de inte blir emotsagda. Det är inte så rätt eller fel fungerar. Du kan bo där, du gör ju det. Ja, det kanske är kämpigt ibland, men vem tusan har det inte kämpigt ibland? Och herregud, det finns väl ändå viktigare saker i livet än att borsta tänderna? Förlåt, men det är ju ändå en väldigt värdslig sak.

Fakta är att du kan bo där. Fakta är att du vill bo där (om jag inte har missförstått något). Ingen annan kan tala om för dig att du inte kan bo där. Du behöver inte säga emot, får rätt, eller svara överhuvudtaget. För det är bara du som bestämmer om du vill bo är. Och kan, ja det vet vi ju redan att du kan.

Jag kan absolut relatera till att vissa vardagliga sysslor är sjukt jobbiga. Jag kan tex inte lägga brev på lådan eller skicka iväg paket. Det bara går inte. Jag kan inte svara på varför. Nu har jag en sambo, och han vet läget, så han gör det åt mig de få gångerna jag verkligen måste skicka snigelpost. Men detta är också anledningen till att jag hellre kastar saker än lägger ut dem på annons. För jag får aldrig iväg det. Ska jag tillägga att jag har en postlåda 50 meter från min ytterdörr? ehm...

 

[bettysmatte]

Men hur ska jag bara kunna gå ifrån datorn eller slänga på luren när jag snackar med vården? Det blir liksom som de andra får rätt då. Och jag kryper omkring längs golvlisterna och känner mig usel.

Fast att slänga på luren när man pratar med vården känns ju inte speciellt konstruktivt? I alla fall inte om man behöver ha kontakt med dem igen. Då får man kanske istället fundera på att jobba med sina egna reaktioner?

 

[hundtant]

Jag tar fruktansvärt illa vid mig när en människa säger att "jag fattar inte att du kan bo i hus när du inte ens klarar av xxx" Det gör fruktansvärt ont att höra sånt. Jag känner mig så jävla dålig.

Det där med folks synpunkter på ditt boende, du känner inte att du lägger för mycket vikt vid det? Du har harvat den frågan i flera år nu. Och om du t ex vädrar att det är långt till något, att det är dyrt att köra eller liknande, då är det kanske inte så konstigt om nån säger att bor du i stan så slipper du det där. Men det är inget krav från någons sida, det är bara en fråga, det är inget illa ment. Och ingen annan kan bestämma var du ska bo. (Just det du citerar är ett idiotpåstående så det lämnar jag därhän, men du har tagit upp den här frågan på många andra sätt också)

Du får släppa saker. Fråga inte hur man gör när man släpper saker, man bara gör det. Om du använder logiken, är det nån idé att flera år senare vara ledsen för att nån ifrågasatte din kantnepeta eller vad det nu var? Du är ju superkompetent på odling, du kan bara tänka fuck all inom dig och sen gå vidare. Du vet vad du kan.

Det handlar inte ens om att bemöta negativa människor, den enda du kan påverka i det här fallet är dig själv. Så lär dig att svara dem med Ja kanske det, sen svära inombords och gå vidare i livet.

(Jag skulle förresten önska att det fanns något enda område i livet där jag var lika kunnig som du är på odling. Och för att kunna odla måste du bo som du gör. Case closed)