Beslutsångest-hjälp mig snälla...

H

Hexa

Jag har en gammal hund, hon fyller 13 i år. Hon har sen tre år tillbaka artros i alla benen. Det sista halvåret har jag funderat på avlivning.
Jag ska försöka beskriva hennes status:
Hon klarar inte av att gå ut och gå, hon kan enbart vara med oss i trädgården. (Vi bor på landet med hästar så vi är ute mycket). För ca tre månader sen försökte vi gå en liten runda med henne i hennes takt, på kvällen kunde hon inte stå på sina ben. Hon ligger mest hela dagarna, hon går lite sen lägger hon sig igen. Om detta hade varit hela bilden hade beslutet varit enkelt, det som komplicerar det är att hon är så glad. Hon är pigg och busig (på sitt stillsamma sätt). Hon har en väldigt god aptit och glufsar i sig allt hon kommer över.

Hade jag sett henne utifrån hade jag nog tyckt att det var dags, men jag klarar inte av att ta beslut. Jag väntar på att hon ska visa för mig att hon mår dåligt, samtidigt som jag egentligen inte vill att det ska gå så långt.

Alla undrar när jag ska ta bort henne, min man vill att vi ska göra det. Men jag vill inte känna att jag gör det för att någon annan pressar mig till det. Samtidigt tänker jag ju tanken själv...

Vad tycker ni, är det dags? Vill gärna höra hur andra har tänkt i liknande situationer! Vad är det som har gjort att ni har kunnat ta beslutet? Vad har gett er styrkan?
:confused:
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Nu kommer jag låta hård och det må så vara.

Det är dags, det har varit det ett tag, din man har rätt och jag förstår inte vad mer du väntar på att din hund ska säga dig ?

Räcker det inte med att hon visar att hon inte ens orkar med promenad utan att hennes ben inte bär henne sedan ?

Jag förstår att det är tungt, jag vet hur det är när man väl ska ta beslutet.

Det här är det svåraste beslut man tar som hundägare, men man tar på sig ett ansvar när man köper sitt djur och det kommer inte bli lättare för dig att ta beslutet ju längre du väntar, detta beslut är aldrig enkelt.

Men på den lilla text du skrivit så anser iaf jag att det är dags nu.

Kram.
 
Senast ändrad:
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Jag instämmer med Calazirya.

Låt hunden somna in nu. Då har du i alla fall en sista bild av din hund som en glad hund. Du KAN vänta tills att hunden tappar livsglädjen och verkligen inte klarar av någonting, men det är inte att ge sin hund ett värdigt slut och det tycker jag att man ska ge hunden om det finns möjlighet.
Så, pussa på din hund, prata med veterinär, pussa lite mer och låt henne lämna dig sedan.
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Man tänker inte på sig själv. DU är INTE i centrum när det gäller din hund, det är HUNDEN som är centrum. Du ska inte ens tänka på vad du känner eller hur du mår, det är oerhört själviskt. Man ser till hur djuret mår och sen tar man besluten därefter.

För att vara en djurvän måste man ibland ta beslutet att låta djuret somna in och få slippa lida eller ha ont. Det ska helst göras INNAN hunden verkligen blir dålig. Jag tycker att din hund har gett dig alla tecken som behövs för att få slippa mer, varför väntar du tills det blir värre och hon lider ännu mer??
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Tack för era svar och för att ni är ärliga!

Jag ska säg att bara läsa min egen text hjälpte, på nåt sätt blev det att jag såg situationen utifrån. Jag har bestämt mig nu och så fort min man kommer hem, (han jobbar på annan ort i veckorna) så ska jag beställa tid.

Ni har rätt, jag vill ju att hon ska ha sin livsglädje kvar, även om det är just den som gjort det så oerhört svårt. Så fort jag har bestämt mig tidigare så har jag bara sett de situationer där hon är glad och busar, inte när hon har ont, och då har jag backat igen...

Jag trodde aldrig att jag skulle ha så här svårt att ta det här beslutet. Jag har avlivat många hästar, och det har varit svårt, men där har jag haft styrkan att kunna tänka förnuftigt. Men med min hund är det annorlunda, jag viker mig hela tiden för min egen ångest...
men hon är ju unik, och när hon inte finns mer känns det outhärdligt, underbarare hund finns inte... därav måste hon få sluta värdigt oxå!
Jag har bestämt m :cry:ig!
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Usch jag lider med dig, tog bort min vän för en månad sen och ingenting är sig likt sen dess. :( MEN! Jag vet att mitt beslut var rätt, det är saknaden som är boven i dramat.

Kram!
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Jag har bestämt mig nu och så fort min man kommer hem, (han jobbar på annan ort i veckorna) så ska jag beställa tid.
Varför dra ut på att beställa tiden? Du klarar av att ringa samtalet själv till veterinären. Ring nu när du bestämt dig. Om du har velat fram och tillbaka förr, kan du ju göra det igen. Ring nu och beställ en tid!
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Varför dra ut på att beställa tiden? Du klarar av att ringa samtalet själv till veterinären. Ring nu när du bestämt dig. Om du har velat fram och tillbaka förr, kan du ju göra det igen. Ring nu och beställ en tid!

Du har rätt men han vill vara med, och jag vill gärna åka iväg så fort som möjligt när jag väl har bestämt tiden. Dessutom fick jag precis reda på att han kommer hem idag, så det blir inte så utdraget ändå. Jag misstänkte att det kunde bli en kort vecka...

Nu har jag lite smått panik...
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Du gör det enda rätta för din vän.

Det kommer du själv att känna när väl den värsta saknaden/sorgen lägger sig lite ...
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Det är så svårt så svårt att ta det där beslutet men det är rätt. Vi är skyldiga att låta dem gå när de blivit för dåliga. Bättre ha fina minnen kvar än minnen av en spillra av den hund det en gång var. Du är hennes bästa vän så du gör det bästa för henne. Klart det är lätt för oss att sitta och säga, det är mycket svårare när man går hemma och ser varje tecken på livsglädje som så mycket mer än det är. Men du gör rätt nu. Försök se framåt, att hon kommer få det bra, och buke finns ju alltid om du vill skriva av dig!

Peppkramar!
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Jag har en gammal hund, hon fyller 13 i år. Hon har sen tre år tillbaka artros i alla benen. Det sista halvåret har jag funderat på avlivning.
Jag ska försöka beskriva hennes status:
Hon klarar inte av att gå ut och gå, hon kan enbart vara med oss i trädgården. (Vi bor på landet med hästar så vi är ute mycket). För ca tre månader sen försökte vi gå en liten runda med henne i hennes takt, på kvällen kunde hon inte stå på sina ben. Hon ligger mest hela dagarna, hon går lite sen lägger hon sig igen. Om detta hade varit hela bilden hade beslutet varit enkelt, det som komplicerar det är att hon är så glad. Hon är pigg och busig (på sitt stillsamma sätt). Hon har en väldigt god aptit och glufsar i sig allt hon kommer över.

Hade jag sett henne utifrån hade jag nog tyckt att det var dags, men jag klarar inte av att ta beslut. Jag väntar på att hon ska visa för mig att hon mår dåligt, samtidigt som jag egentligen inte vill att det ska gå så långt.

Alla undrar när jag ska ta bort henne, min man vill att vi ska göra det. Men jag vill inte känna att jag gör det för att någon annan pressar mig till det. Samtidigt tänker jag ju tanken själv...

Vad tycker ni, är det dags? Vill gärna höra hur andra har tänkt i liknande situationer! Vad är det som har gjort att ni har kunnat ta beslutet? Vad har gett er styrkan?
:confused:

Hej!

För nästan nio veckor sedan var jag exakt i din situation, bortsett från att min vovve klarade att gå små rundor och leka lite med sina taxflickor.
Beslutet i sig var inte svårt att ta, jag insåg ju någonstans i sorgen att det var nödvändigt. Det var mer genomförandet av beslutet som drog ut på tiden. Till slut lyckades jag dock ta tag i att ordna allt det praktiska och vi fick en underbar sista dag tillsammans.
Tiden efteråt var som en overklig mardröm, jag bara grät och grät och grät :cry:
Det var något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv även fast jag också mist flera hästar och andra djur/hundar.
Min hund var som ett barn för mig, verkligen mitt allt.
Vad jag vill säga med detta är att du inte kommer att ångra dig även om det kommer att kännas för djävligt! Även om det låter som en klyscha så kommer det ändå att kännas som en lättnad mitt i all sorg och tomhet.
Planera noggrant vart och hur du vill att det ska gå till, vad som ska hända efteråt osv. Se till att få lugn och ro omkring dig efteråt.
Hunden kommer att få det bra och slippa sin smärta....det är bara vi som måste leva med den oändliga saknaden...:crazy

Ju längre du väntar desto dåligare samvete kommer du att få efteråt.
Jag tänker ibland på att jag skulle gjort det tidigare. Men det är ju så svårt när de inte är panikdåliga och man ändå märker att dom är glada.
För mig fick beslutet mogna fram och till slut kändes det oundvikligt.

Nu sitter jag här och minns honom med glädje och tacksamhet, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt litet liv i huset.
Dock en ny ras av en ny färg och annat kön :idea:

Stor tröstkram från en som nyligen varit i samma hemska sits.
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Tack snälla Linda-77 (och ni andra också förståss) för ditt svar, det hjälpte oerhört att få läsa. Jag kände verkligen igen mig i din historia, och tack för dina konkreta råd. Jag känner mig så förvirrad mitt i allt så jag har inte ens tänkt på att jag kan ha en fin sista dag med henne.
Imorgon 10.50 har vi tid, innan dess ska jag åka till stranden med henne, hon älskar att bada. Idag ska vi mysa i massor, försöka göra sånt hon tycker om utan att hon får för ont.
Nu känns det hemskt sorgligt men ändå förvånansvärt bra. Vi har ju en hund till som har fått lida lite av att den gamla hunden har haft ont. Nu längtar jag lite efter att få känna att hon och jag kan gå våra långa promenader utan dåligt samvete för att den gamla hunden inte kan vara med. Befriande på nåt konstigt sätt.
Jag skriver igen sen när hon är borta...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Det är nästintill outhärdligt svårt att fatta själva beslutet, men man vet inom sig att man gjort rätt! Tog bort min den 14 januari :cry: efter att ha velat fram och tillbaka men på nåt sätt visste jag att han visste att det var dags....
Sörjer honom oerhört men det går lättare och lättare....
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Nu lever hon inte längre min lilla hund... kl 11.20 slöt hon sina bruna underbara ögon för sista gången. Det var en fin dag, och allt var lugnt och stilla. Hela familjen var med, våra barn också, det kändes väldigt bra.

Men vilken värk i magen jag hade innan vi kom fram och nu efteråt känns det stundtals helt ok men emellanåt förjävligt. Det kommer stunder då allt kommer över mig, när hon inte ligger bredvid mig vid kökbordet längre. När jag rätta till gardinen bak soffan och hon inte var där bara en tuss hår som satt kvar. Då inser jag att hon är borta för alltid och att jag aldrig kommer att få kela med henne igen.

Tack alla för era goda råd, hur mycket jag än saknar henne så har det kännts rätt hela vägen. Jag tror bara jag behövde någon utomståendes åsikt för att egentligen bekräfta det jag visste men inte orkade ta i.
Sköt om er!
Kram
 
Sv: Beslutsångest-hjälp mig snälla...

Skickar en stor kram från mig också!

Känner så igen mig i det du skriver, om hur man får dåligt samvete över att de inte orkar gå med och man måste lämna dem hemma osv :cry:

Jag gråter fortfarande ibland trots att det gått 10 veckor. Man saknar dem så!

Skönt att dom slipper ha ont i alla fall. Min kille hade också artros, i både höfter och armbågar...

Ta hand om dig o dom som är kvar nu
 

Liknande trådar

Hundhälsa Två små barn på 4 år har börjat sätta spår på vår 7 åriga tik. Hon har alltid varit speciellt, på ett bra sätt. Men nu har det allt mer...
Svar
13
· Visningar
1 003
Senast: snöflingor
·
Hundhälsa Jag har gjort en del inlägg här tidigare om min hund som lider av mentala "problem" (vet inte hur annars jag ska beskriva det i korta...
2
Svar
38
· Visningar
3 328
Senast: Sesca
·
Hundträning Jag funderar lite på att skaffa brukshund om 2-3 år. Ligger en bit bort i tiden pga privatliv och jobb etc. Har dels lite funderingar...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
3 819
Senast: TantAgda
·
Hundträning Hej. Jag funderar på vad ni har för passitivitetstips? Min hund går upp i varv och tar extremt lång tid på sig att varva ner på nya...
Svar
12
· Visningar
620
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp