Min kompis har en rottweilervalp på 5 månader och han är totalt besatt vid kaninerna och marsvinen som finns i stallet!
Han har varit på det här sättet i över en månad och jag blir galen på honom!!
Han står utanför burarna eller boxen(där en kanin bor) och stirrar, piper, skäller och gnyr. Han är nästan aldrig tyst. Så fort han får chansen försöker han smita in till dom och när det inte går sitter han och slickar och dregglar på gallret (jättekul för dom små liven att ha ett hundgap i ansiktet)
Hunden har sedan han kom till min kompis varit i stallet två gånger om dagen, minst en timme varje gång. Dvs minst två timmars gnyende framför burarna om dagen
Jag gissar att detta inte kan vara särskilt bra för hunden heller! Han blir ju alldeles stressad.
Kaninerna är inte särskilt rädda för honom så länge dom sitter trygga i sina burar, därför kan han lätt se dom även om han sitter tyst och bara tittar men det går absolut inte att låta honom få hälsa på djuren! En gång bet han ett marsvin ganska hårt (jag stack in handen och kände så att säga) och en gång fick han en kanin att rymma, när vi upptäckte det låg kaninen genomdregglad på rygg och spelade död med han brevid.
Jag tycker inte ägaren tar det hela på tillräckligt stort allvar och hon är inte konsekvent i hur hon säger till honom, ena stunden drar hon bort honom, nästa ber hon honom, nästa ryter hon men ofta så ignorerar hon det. Någon gång har hon bundit fast honom tills han lugnat sig men det var ett tag sedan nu. Vi kan inte slänga ut honom ur stallet.
VAD kan man göra åt det här? Jag tror inte någon part i det här trivs i den nuvarande situationen!
Han har varit på det här sättet i över en månad och jag blir galen på honom!!
Han står utanför burarna eller boxen(där en kanin bor) och stirrar, piper, skäller och gnyr. Han är nästan aldrig tyst. Så fort han får chansen försöker han smita in till dom och när det inte går sitter han och slickar och dregglar på gallret (jättekul för dom små liven att ha ett hundgap i ansiktet)
Hunden har sedan han kom till min kompis varit i stallet två gånger om dagen, minst en timme varje gång. Dvs minst två timmars gnyende framför burarna om dagen
Jag gissar att detta inte kan vara särskilt bra för hunden heller! Han blir ju alldeles stressad. Kaninerna är inte särskilt rädda för honom så länge dom sitter trygga i sina burar, därför kan han lätt se dom även om han sitter tyst och bara tittar
men det går absolut inte att låta honom få hälsa på djuren! En gång bet han ett marsvin ganska hårt (jag stack in handen och kände så att säga) och en gång fick han en kanin att rymma, när vi upptäckte det låg kaninen genomdregglad på rygg och spelade död med han brevid.Jag tycker inte ägaren tar det hela på tillräckligt stort allvar och hon är inte konsekvent i hur hon säger till honom, ena stunden drar hon bort honom, nästa ber hon honom, nästa ryter hon men ofta så ignorerar hon det. Någon gång har hon bundit fast honom tills han lugnat sig men det var ett tag sedan nu. Vi kan inte slänga ut honom ur stallet.
VAD kan man göra åt det här? Jag tror inte någon part i det här trivs i den nuvarande situationen!
till min underbara lilla Bella som förstår vikten av att vara snäll med smådjur (vilket hennes pappa inte är
