Sv: Belöning åt fd fånghäst
Jag håller med dig fram till generaliseringen. Olika individer kräver olika approach - ja. Men det är (tyvärr) inte så att alla individer i en ras är likadana. Dvs det finns hårda/skarpa labbar och det finns veka rottisar. Konsekvent ska man alltid vara. Däremot är det STOR skillnad vad som MOTIVERAR olika individer. Det ä dock inte så att det enda motivator som funkar på shettisar stavas godis/mat. Då har man bara letat dåligt.
Men TS tyckte ju att iom att hästen är shettis har den bestämt humör och blir sur när den inte vill. Det är varken envishet eller raskarakteristiskt - det är en individ som LÄRT sig att om man inte vill så fungerar det med att bli sur så lönar det sig på ena eller andra sättet. Dvs det är en fel uppfostrad individ. Kanske för det varits inkonsekvent, varits för vek/mjuk osv osv. Men det är likförbenat ett uppfostransfel/bristande uppfostran och INTE ett rastecken för en shettis att tjura när de inte får sin vilja igenom.
Mycket egen vilja, uppfinningsrikedom osv kan anses som raskaratärstecken, men HUR djuret reagerar när den inte får som den vill/för att få sin vilja igenom - DET är enkom uppfostran.
Tack och lov, jag har fyra ponnyer i gräsfri hage vars absolut största önskan rent generellt är att äta gräs. Det är inte för de är menlösa små fjollor som jag kan leda dem genom gräs utan att det blir tvärstopp eller jag får armen avsliten. De kommer högst troligt aldrig (sålänge de går på gräsfritt) sluta att fundera ut nya sätt att snika åt sig gräs, eller att prova och se om just idag är dagen då jag blivit senil och tillåter dem att köra ner huvudet direkt utanför hagen. Däremot vet ALLA att säger matte nej då är det nej, och efter ett lamt försök som bemöts med nej, så går de glatt vidare utan att försöka igen.
Men de föddes inte så, de har uppfostrats så. Ingen av dem surar ihop för att de inte får som de vill, de har liksom lärt sig att man tjänar inte ett dugg på att bli sur (tvärtom).
Jag håller med dig fram till generaliseringen. Olika individer kräver olika approach - ja. Men det är (tyvärr) inte så att alla individer i en ras är likadana. Dvs det finns hårda/skarpa labbar och det finns veka rottisar. Konsekvent ska man alltid vara. Däremot är det STOR skillnad vad som MOTIVERAR olika individer. Det ä dock inte så att det enda motivator som funkar på shettisar stavas godis/mat. Då har man bara letat dåligt.
Men TS tyckte ju att iom att hästen är shettis har den bestämt humör och blir sur när den inte vill. Det är varken envishet eller raskarakteristiskt - det är en individ som LÄRT sig att om man inte vill så fungerar det med att bli sur så lönar det sig på ena eller andra sättet. Dvs det är en fel uppfostrad individ. Kanske för det varits inkonsekvent, varits för vek/mjuk osv osv. Men det är likförbenat ett uppfostransfel/bristande uppfostran och INTE ett rastecken för en shettis att tjura när de inte får sin vilja igenom.
Mycket egen vilja, uppfinningsrikedom osv kan anses som raskaratärstecken, men HUR djuret reagerar när den inte får som den vill/för att få sin vilja igenom - DET är enkom uppfostran.
Tack och lov, jag har fyra ponnyer i gräsfri hage vars absolut största önskan rent generellt är att äta gräs. Det är inte för de är menlösa små fjollor som jag kan leda dem genom gräs utan att det blir tvärstopp eller jag får armen avsliten. De kommer högst troligt aldrig (sålänge de går på gräsfritt) sluta att fundera ut nya sätt att snika åt sig gräs, eller att prova och se om just idag är dagen då jag blivit senil och tillåter dem att köra ner huvudet direkt utanför hagen. Däremot vet ALLA att säger matte nej då är det nej, och efter ett lamt försök som bemöts med nej, så går de glatt vidare utan att försöka igen.
Men de föddes inte så, de har uppfostrats så. Ingen av dem surar ihop för att de inte får som de vill, de har liksom lärt sig att man tjänar inte ett dugg på att bli sur (tvärtom).