Behöver lite stöd

[Trasten]

Jag vet inte anledningen till varför din är som han är men hur man själv som vanlig empatisk kvinna mår utav dessa män brukar vara det samma.

Detta var ju ett väldigt kort och koncist sätt att uttrycka något som jag med jämna mellanrum vill säga till folk.

 

[Unhappy]

Jag vet som sagt inte varför han är som han är det vet du ju inte själv men det du ska fokusera på är att du själv kommer aldrig hamna först vid en sån här människa.
Dom kan vara underbara och snälla precis som alla andra när dom själva mår bra eller när det passar dom(beroende på orsak till hans beteende)
Men du får vara beredd på att ständigt backa undan känslomässigt och lära dig att stänga av vilket tog flera år för mig att lära mig.

Nej, jag vet inte heller. Det är svårt. Nej nån mer sån lär jag inte hamna med. Och jag ser ju att det nog kommer vara såhär på sikt också liksom…

 

[Nota]

Nej, jag vet inte heller. Det är svårt. Nej nån mer sån lär jag inte hamna med. Och jag ser ju att det nog kommer vara såhär på sikt också liksom…

Hur går det för dig?

 

[Unhappy]

Hur går det för dig?

Varit en jätteledsen dag. Förra veckan kantades av enorm ångest, nu är det bara en stor sorg… sådär patetiskt ”här promenerade vi”, ”här borstade han min häst” osv…

Ovissheten äter fortfarande på mig…om han ens dyker upp igen. Hans tänk är ju ganska annorlunda jämfört med mitt.

Tack för att du frågade

 

[Roheryn]

Varit en jätteledsen dag. Förra veckan kantades av enorm ångest, nu är det bara en stor sorg… sådär patetiskt ”här promenerade vi”, ”här borstade han min häst” osv…

Ovissheten äter fortfarande på mig…om han ens dyker upp igen. Hans tänk är ju ganska annorlunda jämfört med mitt.

Tack för att du frågade

Jag tror faktiskt att det är bra att du känner sorg. Du har börjat bearbeta att han inte längre är en del av ditt liv och på något sätt är det en bättre känsla att vara genuint ledsen för en förlust, för saker som kunnat bli men aldrig blev, än att känna en ständigt gnagande oro och ångest. Du kommer vara ledsen ett tag, men du kommer också ta dig ut på andra sidan!

 

[Modest]

Varit en jätteledsen dag. Förra veckan kantades av enorm ångest, nu är det bara en stor sorg… sådär patetiskt ”här promenerade vi”, ”här borstade han min häst” osv…

Ovissheten äter fortfarande på mig…om han ens dyker upp igen. Hans tänk är ju ganska annorlunda jämfört med mitt.

Tack för att du frågade

Bra att du kommer vidare! Det blir bättre.

 

[QueenLilith]

Tänkte på dessa trådarna när denna kom upp i flödet:

Skulle verkligen tipsa folk som hamnar i konstiga "relationer" och dejtande till att kolla på liknande, otroligt mycket bra poäng och röda flaggor som nämnas där. Har förr i tiden träffat män som kunna vara väldigt "hot and heavy" i början, lovebomba och sedan ha noll intresse. Dock dumpade jag dom då, orkar inte med såna dumheter, men förstår många andra blir fast i såna "situationships", men finns mycket hjälp att få, ju mer man lär sig om såna saker, desto lättare är det att undvika och se mönster i framtiden

 

[Unhappy]

Jag tror faktiskt att det är bra att du känner sorg. Du har börjat bearbeta att han inte längre är en del av ditt liv och på något sätt är det en bättre känsla att vara genuint ledsen för en förlust, för saker som kunnat bli men aldrig blev, än att känna en ständigt gnagande oro och ångest. Du kommer vara ledsen ett tag, men du kommer också ta dig ut på andra sidan!

Tack
Igår var jag enormt ledsen och visste inte ens om jag skulle orka jobba. Sen kom någon form av ilska vilket jag tror är bra. Man gör inte såhär, i synnerhet om man är person som från början verkligen tryckt på hur dåligt betende sånt är.

Nu är det mest mig det är fokus på, jag är otroligt ledsen. Inser ju också hur lite värde han sätter på mig och tyvärr är jag inte där att jag själv sätter det värdet. Vi får se vad jag kan få hjälp med.

 

[Roheryn]

Tack
Igår var jag enormt ledsen och visste inte ens om jag skulle orka jobba. Sen kom någon form av ilska vilket jag tror är bra. Man gör inte såhär, i synnerhet om man är person som från början verkligen tryckt på hur dåligt betende sånt är.

Nu är det mest mig det är fokus på, jag är otroligt ledsen. Inser ju också hur lite värde han sätter på mig och tyvärr är jag inte där att jag själv sätter det värdet. Vi får se vad jag kan få hjälp med.

Det är bra! Fokusera på DIG. I hela den här tråden har du skrivit enormt mycket han, han, han. Vad han tänker, vad han vill, om han kommer... Det är välgörande att se att du börjat prata om dig själv istället - prata om hur DU mår helt utan att försöka analysera honom! Och det är säkert också bra att bli lite arg - det brukar ge mer energi att ta tag i saker!

 

[Unhappy]

Tänkte på dessa trådarna när denna kom upp i flödet:

Skulle verkligen tipsa folk som hamnar i konstiga "relationer" och dejtande till att kolla på liknande, otroligt mycket bra poäng och röda flaggor som nämnas där. Har förr i tiden träffat män som kunna vara väldigt "hot and heavy" i början, lovebomba och sedan ha noll intresse. Dock dumpade jag dom då, orkar inte med såna dumheter, men förstår många andra blir fast i såna "situationships", men finns mycket hjälp att få, ju mer man lär sig om såna saker, desto lättare är det att undvika och se mönster i framtiden

Lustiga är att jag verkligen hade känselspröten ute när jag stötte på denna kille. Då det fanns en lite lite likande situation innan, det var denne kille som stöttande mig ur den. (Den andre var dock i väldigt psykiskt dåligt skick fick jag sedan veta så inget ont om honom).

Därför var det kanske att jag valde att förlita mig på denna kille trots att det tog ett tag. Men vi hade så många och långa samtal ang detta. Jag imponerades också av hans enorma kunskap om narcissister, det var inget ”läst på Wikipediaprat” utan otroligt påläst och mer läkarspråk med en otrolig kunskap (narcissester har ju ofta också detta betende (lovebomba, styra, ta över, silent treatment osv). Det gjorde mig på något sätt trygg. Ironiska är väl att han gjorde precis samma sak. Och att han oavsett verkade vara en person med fötterna på jorden, stor självkännedom osv.

Tror också att när man blir ghostad såhär av en trygg person så blir man smått besatt av att finna 1000 anledningar till varför och vad var det som hände. Eftersom man inte får något svar. Antar att man till sist hamnar i någon slags acceptans. Denne man är 40 plus, för mig var att ghosta mer något unga osäkra personer gjorde.

Grundlurad blev jag, även om man nu skulle höra av sig (min deadline går ut nästa vecka, då får jag ett svar oberoende av honom). Nu känns det stundtals som jag längtar dit.

 

[Unhappy]

Det är bra! Fokusera på DIG. I hela den här tråden har du skrivit enormt mycket han, han, han. Vad han tänker, vad han vill, om han kommer... Det är välgörande att se att du börjat prata om dig själv istället - prata om hur DU mår helt utan att försöka analysera honom! Och det är säkert också bra att bli lite arg - det brukar ge mer energi att ta tag i saker!

Tack, jag tror att när det blir såhär så är det egentligen inte så konstigt att man blir lite som ”besatt” av att få ett svar. För att kunna FÖRSTÅ, lägga sista pusselbiten och gå vidare. Tyvärr är det ju inte jag som har den biten. Och någonstans hamnar man väl i nån slags acceptans någon gång.
Men att man får nån form av period där man analyserar sönder saker när man inte fått något svar tycker jag inte är så märkligt. Speciellt inte för mig med min historik.

Jag hoppas kunna bli mer arg, för det hjälper. Sen kan det finnas tusen olika anledningar… men jag kan bara se betendet för det är ju bara det kan märker av.

 

[Roheryn]

Tack, jag tror att när det blir såhär så är det egentligen inte så konstigt att man blir lite som ”besatt” av att få ett svar. För att kunna FÖRSTÅ, lägga sista pusselbiten och gå vidare. Tyvärr är det ju inte jag som har den biten. Och någonstans hamnar man väl i nån slags acceptans någon gång.
Men att man får nån form av period där man analyserar sönder saker när man inte fått något svar tycker jag inte är så märkligt. Speciellt inte för mig med min historik.

Jag hoppas kunna bli mer arg, för det hjälper. Sen kan det finnas tusen olika anledningar… men jag kan bara se betendet för det är ju bara det kan märker av.

Du kommer sannolikt inte att få den sista pusselbiten utan behöver släppa taget ändå. Det är så mycket vi inte vet och inte kommer att få veta, och vi kan inte alltid kräva av andra människor att de ska ge oss svaren. De kanske inte ens kan? Vi måste, menar jag, lära oss att gå vidare utan att det som hänt är begripligt för oss och utan att förstå den andres känsloliv. Den andre kanske inte ens vill att vi ska veta allt?

Jag har varit i situationen att mitt ex ville PRATA med mig och ville veta VARFÖR jag inte ville ha honom längre. Och jag kunde inte, kan fortfarande inte (8 år senare), ta det samtalet. Jag vet inte själv riktigt varför, men tror det är en kombination av att dels inte vilja säga en massa sårande saker (vilket det absolut skulle vara om jag på riktigt sade hur jag kände) och dels inte vilja blotta mig så mycket att jag ger honom den insynen i mina känslor. Nu är min och exets situation inte alls likadan som din, men jag kan lätt sätta mig in i hur det känns att varken kunna eller vilja "sitta ner och prata" eller reda ut varför man inte vill vara ett par (längre). Jag vill inte (även om jag velat något annat tidigare). Det måste få vara tillräckligt.

 

[Unhappy]

Du kommer sannolikt inte att få den sista pusselbiten utan behöver släppa taget ändå. Det är så mycket vi inte vet och inte kommer att få veta, och vi kan inte alltid kräva av andra människor att de ska ge oss svaren. De kanske inte ens kan? Vi måste, menar jag, lära oss att gå vidare utan att det som hänt är begripligt för oss och utan att förstå den andres känsloliv. Den andre kanske inte ens vill att vi ska veta allt?

Jag har varit i situationen att mitt ex ville PRATA med mig och ville veta VARFÖR jag inte ville ha honom längre. Och jag kunde inte, kan fortfarande inte (8 år senare), ta det samtalet. Jag vet inte själv riktigt varför, men tror det är en kombination av att dels inte vilja säga en massa sårande saker (vilket det absolut skulle vara om jag på riktigt sade hur jag kände) och dels inte vilja blotta mig så mycket att jag ger honom den insynen i mina känslor. Nu är min och exets situation inte alls likadan som din, men jag kan lätt sätta mig in i hur det känns att varken kunna eller vilja "sitta ner och prata" eller reda ut varför man inte vill vara ett par (längre). Jag vill inte (även om jag velat något annat tidigare). Det måste få vara tillräckligt.

Sista pusselbiten tror jag kommer att vara en acceptans att ”han ville inte”, sen kanske den inte ens behöver vara sann men det när nog på det planet jag måste lägga den.

Denne person har inte tidigare haft några problem att ha såna här diskussioner. Att bara säga ”jag vill inte, detta funkar inte så jag kommer inte” är ju ett ganska ickeutförligt svar- men ett svar.

Nu hade han ju sagt att han kommer och hör inte ens av sig. Men det kanske får vara en gåta. Hör han inte av sig nästa vecka så vet jag ju att han bara seglade förbi mig-det är ett svar. Även om det är tvärtemot vad han sist sa.

Jag kan förstå både dig och ditt ex här. Tycker också det är jobbigt att säga sårande saker och blotta mig en massa när man vet att man bara kommer att göra personen ledsen. Samtidigt jobbigt att inte få veta. Nu antar jag dessutom att ni var betydligt mer etablerade än vi dessutom.

 

[Roheryn]

Jag kan förstå både dig och ditt ex här. Tycker också det är jobbigt att säga sårande saker och blotta mig en massa när man vet att man bara kommer att göra personen ledsen. Samtidigt jobbigt att inte få veta. Nu antar jag dessutom att ni var betydligt mer etablerade än vi dessutom.

Ja, vi hade varit gifta i 20 år och hade ett tonårigt barn tillsammans... Så han tyckte ju absolut att han hade "rätt att få veta" en massa saker som jag inte kände att jag varken kunde eller ville svara på. Jag kan förstå honom också, men det gör det liksom inte lättare för mig att svara - ibland går det bara inte, det är bättre att bara gå vidare.

 

[Unhappy]

Ja, vi hade varit gifta i 20 år och hade ett tonårigt barn tillsammans... Så han tyckte ju absolut att han hade "rätt att få veta" en massa saker som jag inte kände att jag varken kunde eller ville svara på. Jag kan förstå honom också, men det gör det liksom inte lättare för mig att svara - ibland går det bara inte, det är bättre att bara gå vidare.

Ja det är ju jättestor skillnad. Och jag kan förstå att man inte vill säga saker som sårar kanske t.o.m. är helt under bältet att säga. Dock är ju ”ett jag vill inte/känner inte så” också ett svar.

 

[Unhappy]

6 dagar kvar till deadline… jag känner mig som Gollum i sagan om ringen ungefär

 

[Thaliaste]

6 dagar kvar till deadline… jag känner mig som Gollum i sagan om ringen ungefär

Nu när du kommit lite vidare i att börja sörja och släppa taget, kanske det kan bli skönt också att om 6 dagar är det över...? Då behöver du inte fundera mer sen.

 

[Unhappy]

Nu när du kommit lite vidare i att börja sörja och släppa taget, kanske det kan bli skönt också att om 6 dagar är det över...? Då behöver du inte fundera mer sen.

Så är det ju, men kommer nog undra några veckor till. Jag vet inte var han är i sitt seglande eller om han ens lämnat sin stad ännu. Satte en chansning det datumet.

Känner mig bara så otroligt misslyckad som inte förstår vad han håller på med. Lite har han ju hintat, hur trött han är, måste ha fokus på annat och stressad. Men att skriva hur mycket man tycker om och trivs med någon både på nätet och irl och sen KANSKE bara skita i att höra av sig får mig att känna mig värdelös.

 

[Roheryn]

Känner mig bara så otroligt misslyckad som inte förstår vad han håller på med. Lite har han ju hintat, hur trött han är, måste ha fokus på annat och stressad. Men att skriva hur mycket man tycker om och trivs med någon både på nätet och irl och sen KANSKE bara skita i att höra av sig får mig att känna mig värdelös.

Vad han håller på med och vad han känner och tänker har ingenting med ditt värde att göra. Du blir varken misslyckad eller värdelös för att han vill något annat än du, och för att han skiter i att höra av sig. Hur mycket jag än kan sympatisera med hans behov av egentid och frihet, så ÄR det ruttet att inte ens svara. Och det är HANS ansvar som inte har ett dugg med dig att göra. Du är den du är och ditt värde är helt intakt oavsett honom.

 

[Unhappy]

Vad han håller på med och vad han känner och tänker har ingenting med ditt värde att göra. Du blir varken misslyckad eller värdelös för att han vill något annat än du, och för att han skiter i att höra av sig. Hur mycket jag än kan sympatisera med hans behov av egentid och frihet, så ÄR det ruttet att inte ens svara. Och det är HANS ansvar som inte har ett dugg med dig att göra. Du är den du är och ditt värde är helt intakt oavsett honom.

Tack
Behövde höra det. Men tyvärr känns det så. Varför var jag och det vi hade så lite värt att man bara kan göra såhär?
Sen misstänker jag att det är en person med ganska stora problem… jag börjar liksom se mönstret.

Jag känner också så, skicka ett sms liksom ”hej, jag försvinner 2 veckor ca för jag mår skit” tar ett par sekunder. Men han har fokus enbart på sig själv/hans vilja/hans liv.
Den respektlösheten gör ont.
Och jag är ganska säker på att om han hör av sig är det nåt i stil med ”oj vad jag haft mycket att göra, men nu är jag påväg. Är hos dig om 3 dagar”