Vet inte var jag ska börja, tycker allt börjar gå mig över huvudet just nu.... Ska ta saken i så korta drag som möjligt bara så ni kanske får en glimt av hur det är just nu.
För två år sedan köpte jag en "äldre" häst på 13 år som skulle fungera som min och min dotters ridhäst. Vi har en annan häst också men han är pensionerad, så det var dags att hitta något att kunna rida och träna med lite mer ordentligt.
Han var snäll, lätt att hantera, inga problem där. Provridning gick bra. Han var inte så högt skolad men tänkte att det får vi kämpa med då senare. Huvudsaken var att han var snäll och lätt att ha att göras med.
Sagt och gjort, hästen köptes. Den först tiden så fick han "bara vara" för att kunna göra sig hemma här och med oss.
Efter ca 3-4 veckor så började vi märka av trubbel... för det första så stack han ifrån oss i hagen, och så fick man inte fast honom igen. Han slet sig varje morgon när vi ledde ut honom, och så var det kört. Då sprang han runt i hagen med grimskaftet hängandes tills det helt enkelt gick av. Att få fast honom fanns inte på världskartan.
Ok, tänkte vi. Dags att jobba. Nu blir vi testade. Vi började jobba, tog hjälp av tränare m.m. Nu efter 2 års tid är detta lite bättre, men nu och då sticker han (1 gång varannan-var tredje månad typ), men nu dock betydligt lättare att få fast igen, så vi får av honom grimskaftet åtminstone. Har också tagit hjälp av NH-tränare med detta.
Ridningen då.... jaa.... det ska vi helst inte prata om... han är en mardröm, inte alls den häst vi hade tänkt oss. Han har stuckit iväg med dottern ett par gånger, rusat i full sken hemåt och han hoppar undan signaler, han rusar iväg någon meter för att sen tvärnita och snurra runt, runt. Han slänger inte av en med flit, inget bockande/stegrande, men då han sätter igång så har det hänt att man har ramlat av.
Jag tog hjälp av tränare för att få bukt med problemen, lite bättre har det blivit, men inte bra. Inte så pass att man njuter av att rida längre....
Till råga på allt så dök det också upp sommareksem, något som vi inte heller fick veta något om. Då vi konfronterade förra ägarna med detta så fick jag till svar "oj, det glömde vi bort". Va? Hur kan man "glömma" att berätta det. Nej, det var ren och skär lögn, det vet jag!
Har i efterhand förstått att dessa säljare inte var några att lita på alls men men, man lär sig av sina misstag.
Det är jag som sköter om honom varje dag. Jag har lagt ner allt jag har orkat på honom och hoppats på att det ska bli bättre... Men nu börjar min ork tryta mer och mer.
Dottern har helt tappat intresset att göra något alls med honom, jag får i princip tvinga henne att följa med till stallet och göra något. Hon vill inte alls vara där då hon inte kan rida/träna, utan det bara är jobb, jobb, jobb som gäller, och det kan jag förstå.
Nu har ingen av oss ridit honom på flera månader, han har bara stått i hagen tillsammans med sin kompis, och jag känner att jag har ingen som helst lust att göra något med honom heller när det gäller ridningen.
Nu står jag då här i ett vägskäl, med mina tankar och känslor.... Jag älskar den hästen verkligen, han är en jätteunderbar personlighet, om man bortser från ridningen och det faktum att han kan sticka. Något som jag har lärt mig att handskas/leva med. Allt annat fungerar så bra med honom, och han är verkligen snäll, skulle aldrig komma på tanken att skada någon. Barn kan hantera honom från marken, men ridningen får vi inte ordning på.
Nu är det en kvinna som är intresserad av att köpa honom. Hon äger en ridskola, är tävlingsmänniska, och verkligen kunnig. Flera av hennes nuvarande ridskolehästar har varit lite av "problemhästar" då hon har köpt dem, och nu är de alla fina ridhästar som njuter av livet. De har stora hagar att vistas i, lever i flock, får bra skötsel och man ser att de är glada hästar. Inte halvdöda ridskoleponnyer som man kan se på många ställen.
Som sagt, hon är intresserad av att köpa honom.... och kan tänka sig att köpa och hämta honom genast. Och hon garanterade mig ett livslångt hem till honom. Hon säljer honom inte vidare, och var villig att lägga in detta i kontraktet också.
Men....mitt hjärta säger nej, nej, nej sälj inte, han är för underbar för det.... men mitt huvud säger ja, ja, ja, sälj och köp något annat som ni faktiskt har någon glädje av när det gäller ridningen. Dottern tycker om honom, men vill att vi ska sälja och hitta någon annan som hon kan rida och hoppa lite med.
Vet inte vad jag vill med mitt inlägg, men behöver skriva av mig, vet varken ut eller in längre, vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra....
OBS! Ska tillägga att hästen är kontrollerad efter konstens alla regler han har inte ont eller något som gör att han beter sig på detta sätt.
För två år sedan köpte jag en "äldre" häst på 13 år som skulle fungera som min och min dotters ridhäst. Vi har en annan häst också men han är pensionerad, så det var dags att hitta något att kunna rida och träna med lite mer ordentligt.
Han var snäll, lätt att hantera, inga problem där. Provridning gick bra. Han var inte så högt skolad men tänkte att det får vi kämpa med då senare. Huvudsaken var att han var snäll och lätt att ha att göras med.
Sagt och gjort, hästen köptes. Den först tiden så fick han "bara vara" för att kunna göra sig hemma här och med oss.
Efter ca 3-4 veckor så började vi märka av trubbel... för det första så stack han ifrån oss i hagen, och så fick man inte fast honom igen. Han slet sig varje morgon när vi ledde ut honom, och så var det kört. Då sprang han runt i hagen med grimskaftet hängandes tills det helt enkelt gick av. Att få fast honom fanns inte på världskartan.
Ok, tänkte vi. Dags att jobba. Nu blir vi testade. Vi började jobba, tog hjälp av tränare m.m. Nu efter 2 års tid är detta lite bättre, men nu och då sticker han (1 gång varannan-var tredje månad typ), men nu dock betydligt lättare att få fast igen, så vi får av honom grimskaftet åtminstone. Har också tagit hjälp av NH-tränare med detta.
Ridningen då.... jaa.... det ska vi helst inte prata om... han är en mardröm, inte alls den häst vi hade tänkt oss. Han har stuckit iväg med dottern ett par gånger, rusat i full sken hemåt och han hoppar undan signaler, han rusar iväg någon meter för att sen tvärnita och snurra runt, runt. Han slänger inte av en med flit, inget bockande/stegrande, men då han sätter igång så har det hänt att man har ramlat av.
Jag tog hjälp av tränare för att få bukt med problemen, lite bättre har det blivit, men inte bra. Inte så pass att man njuter av att rida längre....
Till råga på allt så dök det också upp sommareksem, något som vi inte heller fick veta något om. Då vi konfronterade förra ägarna med detta så fick jag till svar "oj, det glömde vi bort". Va? Hur kan man "glömma" att berätta det. Nej, det var ren och skär lögn, det vet jag!
Har i efterhand förstått att dessa säljare inte var några att lita på alls men men, man lär sig av sina misstag.
Det är jag som sköter om honom varje dag. Jag har lagt ner allt jag har orkat på honom och hoppats på att det ska bli bättre... Men nu börjar min ork tryta mer och mer.
Dottern har helt tappat intresset att göra något alls med honom, jag får i princip tvinga henne att följa med till stallet och göra något. Hon vill inte alls vara där då hon inte kan rida/träna, utan det bara är jobb, jobb, jobb som gäller, och det kan jag förstå.
Nu har ingen av oss ridit honom på flera månader, han har bara stått i hagen tillsammans med sin kompis, och jag känner att jag har ingen som helst lust att göra något med honom heller när det gäller ridningen.
Nu står jag då här i ett vägskäl, med mina tankar och känslor.... Jag älskar den hästen verkligen, han är en jätteunderbar personlighet, om man bortser från ridningen och det faktum att han kan sticka. Något som jag har lärt mig att handskas/leva med. Allt annat fungerar så bra med honom, och han är verkligen snäll, skulle aldrig komma på tanken att skada någon. Barn kan hantera honom från marken, men ridningen får vi inte ordning på.
Nu är det en kvinna som är intresserad av att köpa honom. Hon äger en ridskola, är tävlingsmänniska, och verkligen kunnig. Flera av hennes nuvarande ridskolehästar har varit lite av "problemhästar" då hon har köpt dem, och nu är de alla fina ridhästar som njuter av livet. De har stora hagar att vistas i, lever i flock, får bra skötsel och man ser att de är glada hästar. Inte halvdöda ridskoleponnyer som man kan se på många ställen.
Som sagt, hon är intresserad av att köpa honom.... och kan tänka sig att köpa och hämta honom genast. Och hon garanterade mig ett livslångt hem till honom. Hon säljer honom inte vidare, och var villig att lägga in detta i kontraktet också.
Men....mitt hjärta säger nej, nej, nej sälj inte, han är för underbar för det.... men mitt huvud säger ja, ja, ja, sälj och köp något annat som ni faktiskt har någon glädje av när det gäller ridningen. Dottern tycker om honom, men vill att vi ska sälja och hitta någon annan som hon kan rida och hoppa lite med.
Vet inte vad jag vill med mitt inlägg, men behöver skriva av mig, vet varken ut eller in längre, vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra....
OBS! Ska tillägga att hästen är kontrollerad efter konstens alla regler han har inte ont eller något som gör att han beter sig på detta sätt.
