Vad jobbar du med?
Mvh uppväxt med Olds -58or
Meeen ska jag ha en äldre jänkare ska det vara en Firebird -67a ^^
Receptionist på en bilverkstad med amerikanska bilar som huvudgrej.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad jobbar du med?
Mvh uppväxt med Olds -58or
Meeen ska jag ha en äldre jänkare ska det vara en Firebird -67a ^^
Det blev ett svettigt benpass på gymmet efter lunch. 5 min crosstrainer som uppvärmning och sedan goblet squats 3x12, kettlebell swings 3x15, gående utfall med skivstång 3x24, donkey kicks i kabelmaskin 3x10, höftlyft 3x15, marklyft med kettlebell 3x15 och slutligen en 5-4-3-2-1-pyramid med goblet split squats där varje rep övergick i en axelpress.
Benen kändes som stenblock på väg hem och jag är mycket glad att jag inte ska göra något särskilt imorgon!
Lite OT, men det här med storlekar kan göra en vansinnig. Beställde tre t-shirts och tog samma storlek som jag brukar. Hämtade ut dem idag och de är inte bara ovanligt tighta utan även 9 (!) cm kortare än flera andra t-shirts jag har i samma storlek. Suck.
Nått ett av mina mål denna sommar:nämligen springa 5km har inte alls sprungit mycket nu på sistone utan kört styrka och plyo. Idag tänkte jag gå ut på en skogspromenad men började springa efter 1km. Första 2 var jobbiga, dålig terräng och andnöd typ. Sen bestämde jag mig för att idag var en bra dag att springa 5km gick jäkligt långsamt men det gick! Det bästa av allt är att jag hade orkat mer men benen blev tunga. Så min kondition har förbättrats
Ska fira med mannen på restaurang, bara han och jag
Jag vet! Det kan skilja sig jätte mycket.I vissa fall har jag storlek xs i kläder och i andra sitter XS som ett korvskin eller att jag inte ens får in någon kroppsdel i dom plaggen, då får det bli S istället vilket är min standard storlek. Jag som trivs i lite större tröjor som inte sitter år drar ibland till med en tröja i storlek M men då är den inte bara lite större utan också helt formlös. Suck. Min kropp passar verkligen inte in i någon mall just nu, den är formlös och alla delar på kroppen helt oproportionerliga efter att jag sen anorexin gått upp sisådär 24-25 kg... Vet inte exakt vad jag väger nu vilket är skönt men skulle uppskatta en lite mer formad kropp, lite tightare så jag kan klä mig som folk och inte leta efter kläder att gömma mig iLite OT, men det här med storlekar kan göra en vansinnig. Beställde tre t-shirts och tog samma storlek som jag brukar. Hämtade ut dem idag och de är inte bara ovanligt tighta utan även 9 (!) cm kortare än flera andra t-shirts jag har i samma storlek. Suck.
Alltså den här dagen går väl inte till historien som den mest hälsosamma och bästa. Jag hade absolut inga planer för idag så jag traskade in till centrum (tar 10 minuter från mig) och köpte smink bara för att ha känt att jag gjort något vettigt idag. Gick ut med hunden på promenad, dammsög och skurade golven frenetiskt (att skura golv borde faktiskt räknas som träning när man går in för det med den kraften och energin jag gör, jag blir helt utmattad. Eller så är jag bara otränad ). Totalt promenerade jag 120 minuter innan lunchen.
Lunchen blev en katastrof, jag hade lagat matlådor tidigare i veckan men uppenbarligen hade lådan stått lite för länge (sen i söndags så jag vet att det var på gränsen till icke ätbart) men jag gav det i alla fall en chans och det var så sunkigt och vedervärdigt. Försökte äta i alla fall men insåg att jag riskerade att bli magsjuk eller något och slängde alltihop så lunchen blev lite sojabönor utan något mer.
Efter det gav jag mig ut på en promenad på 75 minuter och jag har ju tänkt att jag som normalviktig inte påverkas av matintaget om det ibland blir lite mindre och det stämmer säkerligen men nu har det blivit lite för lite mat varje dag under någon vecka här och kroppen reagerade med att fylla huvudet med bomull och frånvaro känsla.
Insåg att jag måste få till en bättre lunch imorgon och middag idag så gick till Lidl och handlade lite och har nu en plan för maten för både ikväll och imorgon. En plan är bra för mig, så att jag slipper fundera så mycket. Och att inte inse att det liksom inte går att promenera så mycket i längden om jag inte äter bättre.
Idag kommer det bli 220 minuter promenader totalt.
Problemet som jag har och som jag vill be om hjälp med är hur tusan ska man äta för att gå ner några kilo (OBS jag vill inte bli anorektisk igen, bara gå ner några kilo till den vikten jag hade när jag kom hem från behandlingshemmet eller några kilo lägre vilket gott och väl är inom normalspannet)? Jag är verkligen inte bekväm i den här kroppen och den är oproportionerlig och jag känner att jag verkligen måste göra något åt det. Och jag känner att jag vill hitta en balans där jag varken äter för mycket (det är inte heller bra) eller för lite.
Jag KAN gå ner i vikt, jag är proffs på det. Men jag känner att jag lätt faller in i gamla tankebanor och att svält och en väldigt strikt kost är enda vägen. Jag vill ju inte svälta mig ner till en lägre men normal vikt. Jag vill göra det hälsosamt. Jag vill veta hur mycket jag ska äta och vad som är normalt till min aktivitet. Jag vill gå ner några kilo utan att det spårar ur och jag faller tillbaka in i anorexin. Så jäkla svårt när man har kilon man vill bli av med som kommit av att jag ätit för mycket men måste vara jätte försiktig för att inte trigga anorexin. Någon som vet hur jag kan förhålla mig till det här?
Jag kan inte se hur du med din historik, och nutid, kan ge dig på att bli av med några kilon - låt vara av kategorin trivselkilon - utan att göra det i tätt samråd med vården. Jag, och jag skulle tro många med mig här i tråden, skulle aldrig ge mig in på att ge dig några som helst råd när det gäller viktnedgång. Råd om bra kost och träning, visst, men inte om viktnedgång. Din sjukdom kommer bli så jävla triggad av att se vikten ticka neråt (eller av att kläderna sitter lösare) och jag tror det krävs en hel del för att det inte ska barka åt fanders igen. Kanske är det inte ens möjligt för dig att gå ner i vikt just nu, om sjukdomen ska kunna fortsätta läka ut. Men det kan bara de som är proffs på sådana här saker svara på.
Ja du har rätt, jag tänkte inte ens på det konstiga i att be om hjälp med att gå ner i vikt. När jag läser ditt svar så inser jag ju hur dumt det var och att jag aldrig skulle hjälpa någon med min bakgrund om personen inte hade verkliga problem med övervikt och kanske även då hänvisat till vården. Det var en dum fråga. Förlåt mig.Jag kan inte se hur du med din historik, och nutid, kan ge dig på att bli av med några kilon - låt vara av kategorin trivselkilon - utan att göra det i tätt samråd med vården. Jag, och jag skulle tro många med mig här i tråden, skulle aldrig ge mig in på att ge dig några som helst råd när det gäller viktnedgång. Råd om bra kost och träning, visst, men inte om viktnedgång. Din sjukdom kommer bli så jävla triggad av att se vikten ticka neråt (eller av att kläderna sitter lösare) och jag tror det krävs en hel del för att det inte ska barka åt fanders igen. Kanske är det inte ens möjligt för dig att gå ner i vikt just nu, om sjukdomen ska kunna fortsätta läka ut. Men det kan bara de som är proffs på sådana här saker svara på.
Ja du har rätt, jag tänkte inte ens på det konstiga i att be om hjälp med att gå ner i vikt. När jag läser ditt svar så inser jag ju hur dumt det var och att jag aldrig skulle hjälpa någon med min bakgrund om personen inte hade verkliga problem med övervikt och kanske även då hänvisat till vården. Det var en dum fråga. Förlåt mig.
Jag kan däremot försöka leva hälsosammare och ändra min ganska dåliga kost till det bättre. Det är ganska riskabelt som du säger att ge mig in på att gå ner i vikt. Önskar att jag kunde det utan att bli triggad av anorexin som jag tänkte mig ha lämnat fram tills för någon vecka sedan.
Det är inte nyttigt för mig att jobba med de där bilarna, kan jag säga, för suget efter en egen är rätt brutalt. Drömmen är en röd Impala -59:a någon gång.
Alltså det är sådana här inlägg som alltid gör mig lite kallsvettig vid tanken på att en gång ha familj För mig känns det i dagsläget helt omöjligt att jag skulle hinna och orka med allt sådant där, men jag antar (och hoppas) att det ändrar sig lite med tiden! Och kan jag ju börja i lite mindre skala än 3 barn, en valp och en gård också tänker jag