Beach 2015, del 4

[WS6]

Sådär, på ett besök hos nya sjukgymnasten fick jag mer hjälp och information än jag fick på fyra, fem träffar hos förra sjukgymnasten. Han konstaterade mycket snabbt att en lårmuskel som sitter mer på insidan av benet måste stärkas där den fäster mot knäet då den yttre, stora lårmuskeln är starkare och drar i knäskålen (tydligen vanligt men är man överrörlig får det konsekvenser). Så jag ska till gymmet och göra benspark 3x10 ett ben åt gången, men bara röra mig från fullt utsträckt ben och sänka ca 1 dm, och upp igen. Endast där aktiveras just den muskeln. Så kul att hoppa upp där och få insturktionerna, lägga handen på benen och känna exakt att det han säger är rätt.

Så det ska jag göra varannan dag i 2 veckor, sen återbesök och då ska förhoppningsvis denna muskel ha kommit ikapp lite. Sen kan vi börja med ett träningsprogram. Jag är förväntansfull! Han såg inga hinder utan är tvärsäker på att han kan hjälpa mig och att knäna kommer funka bra igen. Han verkar inte vilja kräma ut massa timmar heller utan det lät som att jag får ett träningsupplägg och sen kan han finnas som stöd vid behov, inte tusen återbesök "bara för att". Skönt! Vilken skillnad det är att prata med någon som är kunnig, han förstod direkt och kände till många problem, samband och de sjukdomar som ligger i familjen. Dessutom fick jag bra resonemang kring smärtan och om man ska ignorera, träna eller vila och vilken typ av smärta som är mer okej än annan.

Så nu kör vi, friska fina knän beställt!

Så härligt att du hittat en sådan sjukgymnast! Jag har bara dåliga erfarenheter av sjukgymnaster och att de gärna vill att man kommer ofta för att göra just ingenting egentligen.. Däremot har jag en underbar kiropraktor!

 

[zassoo]

Sådär, på ett besök hos nya sjukgymnasten fick jag mer hjälp och information än jag fick på fyra, fem träffar hos förra sjukgymnasten. Han konstaterade mycket snabbt att en lårmuskel som sitter mer på insidan av benet måste stärkas där den fäster mot knäet då den yttre, stora lårmuskeln är starkare och drar i knäskålen (tydligen vanligt men är man överrörlig får det konsekvenser). Så jag ska till gymmet och göra benspark 3x10 ett ben åt gången, men bara röra mig från fullt utsträckt ben och sänka ca 1 dm, och upp igen. Endast där aktiveras just den muskeln. Så kul att hoppa upp där och få insturktionerna, lägga handen på benen och känna exakt att det han säger är rätt.

Så det ska jag göra varannan dag i 2 veckor, sen återbesök och då ska förhoppningsvis denna muskel ha kommit ikapp lite. Sen kan vi börja med ett träningsprogram. Jag är förväntansfull! Han såg inga hinder utan är tvärsäker på att han kan hjälpa mig och att knäna kommer funka bra igen. Han verkar inte vilja kräma ut massa timmar heller utan det lät som att jag får ett träningsupplägg och sen kan han finnas som stöd vid behov, inte tusen återbesök "bara för att". Skönt! Vilken skillnad det är att prata med någon som är kunnig, han förstod direkt och kände till många problem, samband och de sjukdomar som ligger i familjen. Dessutom fick jag bra resonemang kring smärtan och om man ska ignorera, träna eller vila och vilken typ av smärta som är mer okej än annan.

Så nu kör vi, friska fina knän beställt!

Låter ju toppen! Heja knäna, blir friska och starka

Verkligen jätte kul att läsa, och så bra att du kommit till alla de här insikterna och börjar må bättre. Det här med att inte dras med för mycket och ta på sig saker känner jag verkligen igen mig i. När jag får minsta lilla extra energi drar jag iväg och tar lätt snabba och stora beslut som sen inte alltid kanske är de bästa i längden. Vem vet, om en månad eller två kanske du känner att du är redo för en ny medryttarhäst, men det låter bra att du vill satsa på att ta hand om dig själv först och låta hästarna komma när du orkar och vill.

Ja, så känner jag också. Jag tror det är lätt att dras med i det här hetsiga samhället vi lever i där man ska hinna med tusen miljoner saker. Att man måste ha en anledning till att ta det lugnt, ta en extra vilodag eller inte satsa extra mycket på jobb eller skola. Hälsan måste alltid gå först för annars spelar det ingen roll hur ambitiös man är, det kommer gå åt skogen ändå till slut om man inte tar hand om sig själv.

-------

Med det sagt har jag precis köpt tre påsar chips Men det är till imorgon och jag ska inte äta allt själv Haha. Fick avstämning i självscanningen och det stämde så jag fick ett paket ballerinakex också som tack, jag som kände mig tillräckligt onyttig redan

 

[Qelina]

@Emtherlia Ja, nu senaste tiden tickar det på neråt hela tiden nästan. Kanske står still ett par dagar eller går upp en dag hit eller dit så det är inte alltid det visar neråt men totalt sett om man ser över en längre tid så går det neråt. Kanske inte så konstigt när jag äter mindre än hälften av de kalorier jag "borde" äta enligt alla papper Men ändå känns det som jag äter för mycket och jag vågar inte äta mer,och varje vecka tror jag att jag har gått upp i vikt för så känns det. Den där biten paprika igår väckte så mycket ångest att jag tog för mycket tabletter igen och typ ville dö, för en bit paprika Så stark är min ångest och rädsla för mat.

När jag tänker på det som om det vore någon annan det gällde så låter det ju helt orimligt, och skulle min bästa vän säga att hon vägde det jag väger nu efter senaste tiden viktras så skulle jag bli sjukt orolig och tycka att hon skulle gå upp mer än 10 kg, hon skulle kunna gå upp 15 kg utan att bli tjock skulle jag tänka. Men sen kommer det till mig och då gäller inte samma regler.

Den "professionella" hjälpen jag får nu är blodprov en gång i veckan, viktkoll varje vecka och sen blodtryck och pulskoll två gånger i veckan. Jag träffar en sjukgymnast också men vår tid är snart slut och det blir mycket fokus på det fysiska även där. Så man skulle kunna säga att de helt glömt bort det psykiska och att jag behöver terapi. Dom går bara in för att inte kolla så jag dör typ, men jag vill ju ha hjälp att bli fri och bryta den negativa spiralen jag är i.

 

[Qelina]

Di känner inte att det kan bloggen motivation för dig att verkligen, verkligen försöka bli bra? Går du upp i vikt kan du kanske behålla hunden?

Jag tror inte jag hinner vända det så snabbt tyvärr. Jag skulle behöva så mycket mer ork, hjälp och mer mod för att våga göra de förändringarna. Jag känner mig för svag för att göra det själv. Sen är anorexin där och petar och säger att jag måste gå ner lite till, bara lite, Varje gång jag gått ner kommer rösten som säger att jag måste minska ännu mer i vikt. Det blir ett tvång. Rösten säger att jag får börja äta igen bara jag når en viss vikt, och där är jag inte än.

Jag gråter nästan just nu, inombords gråter jag i alla fall. Av sorg över att anorexin tar ifrån mig även detta, att jag inte kan behålla den nya hunden.Men jag har ju min lilleman, min gamla hund.Och han är underbar och bäst. När läget är bättre och jag mer stabil ska jag köpa mig en valp, en sheltie eller border collie.

 

[Qelina]

Låter ju toppen! Heja knäna, blir friska och starka



Ja, så känner jag också. Jag tror det är lätt att dras med i det här hetsiga samhället vi lever i där man ska hinna med tusen miljoner saker. Att man måste ha en anledning till att ta det lugnt, ta en extra vilodag eller inte satsa extra mycket på jobb eller skola. Hälsan måste alltid gå först för annars spelar det ingen roll hur ambitiös man är, det kommer gå åt skogen ändå till slut om man inte tar hand om sig själv.

-------

Med det sagt har jag precis köpt tre påsar chips Men det är till imorgon och jag ska inte äta allt själv Haha. Fick avstämning i självscanningen och det stämde så jag fick ett paket ballerinakex också som tack, jag som kände mig tillräckligt onyttig redan

Åh, inte för att jag äter kex men gud vad avundsjuk jag blir. Jag har aldrig fått någon present vid avstämningen Alltså, jag kanske är helt vilse nu men är det eurovision final imorgon? Ska ni ha uppesittarkväll?

 

[Qelina]

Jag blir galen över skolarbetet just nu, tack för att den här kursen snart är slut. Den här sista delkursen har varit uppdelat i två veckors-intervaller, där vi för varje två-veckors-period har fått x antal kapitel att läsa. Det sista började nu i måndags, det är tre låååååånga kapitel i en svintråkig bok och två lite kortare i en rolig. Det hade varit en helt okej arbetsbörda om vi hade fått de där tio arbetsdagarna (två veckor) på oss, men nu ska sista grupparbetet in redan på tisdag, och de här kapitlen ska ingå. Alltså, hur tänker de? Vi blir av med tre arbetsdagar som vi hade kunnat läsa på, och det var precis på gränsen till att det gick att läsa igenom allt och fatta vad det går ut på redan innan. Dessutom var de två veckorna innan dess om möjligt ännu värre, så det fanns inte en chans att kunna "fuska" och börja lite tidigare. Jag har knappt gjort annat än läst de sista dagarna, och ändå känns det som att det inte finns en möjlighet att lyckas läsa klart allting till tisdag. Givetvis är allt på engelska också, så det tar dubbelt så lång tid att läsa som om det vore svensk litteratur.

Inte ens kandidatuppsatsen var så här jobbig som den här kursen har varit.

Uscj, lider med dig. Men du får anpassa dina krav och mål efter situation. Du kan inte tänka att du ska prestera lika bra under de här förutsättningarna som om de vore bättre. Klart du kommer klara det på något sätt, det kanske blir lite svårare men allt har en tendens att lösa sig på något vis.

 

[Qelina]

Hej alla! Jag börjar se ett ljus framåt så nu ska jag bara bli av med den här nesliga förkylningen så ska jag komma igång lite mer igen. Träffade min PT igår och som jag sagt tidigare så kommer hon inte att komma tillbaka till Xtravaganzas gym. Däremot så jobbar hon kvar på Efct och kommer troligen ha fler klasser där, bla crossfit! Och bäst av allt, hon kan fixa så att jag och en av träningskompisarna får årskort där som hennes vän, för bara 200:-/månad! Då får jag tillgång till bättre gym på två ställen i stan och många olika grupper, men bäst av allt så får jag träna med PTn igen! har en månads uppsägning på Xtra, ska säga upp det när jag går på måndagens gruppträning. Sen byter vi helt enkelt! Åh, det ska bli så kul med en nystart och få träna tillsammans med mina favoriter igen.just nu känns allt så slentrianmässigt och blaha, och så vill jag inte ha det. Håll tummarna för att allt går i lås nu

Härligt Ninnurur! Låter ju verkligen som att allt löser sig till det bästa! Hade du annan hjälp på Xtravaganza också med maten eller så som du missar nu om du byter eller var det bara PTn du hade hjälp av där? Håller tummarna för dig i alla fall. Är säkert jätte bra med lite nya pass, utmaningar och variation.

 

[Qelina]

Den här dagen känns bara sjukt jobbig, känns som klockan är åtta på kvällen för att den är så seg, jag sitter och väntar på att tiden ska gå så det är därför jag spammar tråden så mycket Hunden ska lämnas tillbaka vid tre vilket känns skit, men samtidigt får jag inte ge upp och tänka att det var enda chansen till en ny hund, jag kommer ju kunna köpa en valp när jag mår bättre. Eller hur? Visst kan saker lösa sig även för mig?

Sen ska jag på fysisk kontroll på mottagningen och hoppas på bra värden. Har sett till att dricka mycket för att få upp blodtrycket.

MEN, kvällen kommer nog bli bra, då ska jag mysa med min lilleman och dessutom till stallet och min lilla medryttarponny. Blir nog ett pass på banan idag. Och skönt att få prata lite med min kompis i bilen och i stallet. Behöver lite distraktion känner jag och inte bara sitta hemma och vara ledsen.

 

[Andromedae]

@Qelina
Saker kan lösa sig för dig. Du kommer att kunna köpa valpar när du blir bättre. Du kommer kunna tävla, kunna rida, kunna ha en vanlig vardag. Det är inget som säger att du inte skulle kunna vara lycklig och ha ett liv precis som alla andra. Men du måste göra något drastiskt, nu. Som det är nu så håller du på att ta livet av dig.

Jag vet att du inte vill bli inlagd, men du behöver det. Du måste göra det som är svårt för om du inte gör det så kommer du inte att få några chanser till valpar, hästar, vänner och allt det som gör livet roligt. Ångesten kan inte döda dig, men svält kan.

Anorexin behöver dig, men du behöver inte anorexin. Du kan existera utan den, men den kan inte existera utan dig. Den lever livet som är ditt att leva. Sparka anorexin i röven och se till att den flyttar ut!

 

[Ninnurur]

Härligt Ninnurur! Låter ju verkligen som att allt löser sig till det bästa! Hade du annan hjälp på Xtravaganza också med maten eller så som du missar nu om du byter eller var det bara PTn du hade hjälp av där? Håller tummarna för dig i alla fall. Är säkert jätte bra med lite nya pass, utmaningar och variation.

Nej jag har ingen hjälp alls på Xtra nu, bara träning två ggr i veckan med en ung tjej som var praktikant där tidigare, det ger inte så mkt... Så jag tror att det här är vändningen jag behöver för att ta tag i mig själv igen!

 

[Qelina]

Nej jag har ingen hjälp alls på Xtra nu, bara träning två ggr i veckan med en ung tjej som var praktikant där tidigare, det ger inte så mkt... Så jag tror att det här är vändningen jag behöver för att ta tag i mig själv igen!

Då är det ju toppen att du får både nytt gym, nya pass och en super bra PT! Det var ganska billigt också med tanke på att du kunde välja mellan två gym!

 

[Qelina]

@Qelina
Saker kan lösa sig för dig. Du kommer att kunna köpa valpar när du blir bättre. Du kommer kunna tävla, kunna rida, kunna ha en vanlig vardag. Det är inget som säger att du inte skulle kunna vara lycklig och ha ett liv precis som alla andra. Men du måste göra något drastiskt, nu. Som det är nu så håller du på att ta livet av dig.

Jag vet att du inte vill bli inlagd, men du behöver det. Du måste göra det som är svårt för om du inte gör det så kommer du inte att få några chanser till valpar, hästar, vänner och allt det som gör livet roligt. Ångesten kan inte döda dig, men svält kan.

Anorexin behöver dig, men du behöver inte anorexin. Du kan existera utan den, men den kan inte existera utan dig. Den lever livet som är ditt att leva. Sparka anorexin i röven och se till att den flyttar ut!

Jag hoppas du har rätt, att även jag kan få ha det bra och leva ett vanlig liv. Tack för peppen! Ja, alla säger att ångest inte kan döda,men det känns ju verkligen som det. Jag är mer rädd för ångesten än vad jag är för vad svält innebär och vad det leder till. Allt du skriver är så klokt och sant. Anorexin lever bara pga mig, utan mig finns den inte men jag kan finnas utan anorexin. Troligtvis finns det mer av mig om anorexin försvinner. Alla säger att de märker att jag är svältpåverkad nu och inte hänger med i samtal och vad som händer runt om mig. Det skulle ju bli bättre om anorexin försvann.

 

[Qelina]

Precis hemkommen från psyk och har fått reda på deras nya planer för mig, jag blir tokig Vill inte gå där mer men då får jag inga mediciner. Tydligen vill min läkare att jag ska ta blodprov varje vecka och det är väl ok. Men sen vill hon att jag ska vägas, ta puls och blodtryck VARJE dag. Jag vägrar att vägas mer än en gång i veckan. Det kommer bara leda till en total vikthets och skam och tvång. Jag vill inte ta puls och blodtryck varje dag heller för det är en bit att gå fram och tillbaka, energi och tid jag hellre lägger på min hund. Men det är ju inte lika jobbigt som att väga sig i alla fall. Jag tänker verkligen stenvägra vägning varje dag. Vet inte hur det ska gå till men får väl försöka stå på mig fast jag är dålig på det. Och sen medicinhämtning 2 ggr/vecka men om jag nu ändå kommer ränna runt där varje dag kan jag ju lika gärna ta medicinerna då, från början skulle jag bara hämta ut en gång i veckan.

Dagens puls och blodtryck var i alla fall perfekta så det var ju bra. Hon kunde se att jag druckit bättre för undertrycket var bättre än sist.

 

[Tassetass]

Så man skulle kunna säga att de helt glömt bort det psykiska och att jag behöver terapi.

Går du inte i terapi överhuvudtaget?

 

[cili]

Precis hemkommen från psyk och har fått reda på deras nya planer för mig, jag blir tokig Vill inte gå där mer men då får jag inga mediciner. Tydligen vill min läkare att jag ska ta blodprov varje vecka och det är väl ok. Men sen vill hon att jag ska vägas, ta puls och blodtryck VARJE dag. Jag vägrar att vägas mer än en gång i veckan. Det kommer bara leda till en total vikthets och skam och tvång. Jag vill inte ta puls och blodtryck varje dag heller för det är en bit att gå fram och tillbaka, energi och tid jag hellre lägger på min hund. Men det är ju inte lika jobbigt som att väga sig i alla fall. Jag tänker verkligen stenvägra vägning varje dag. Vet inte hur det ska gå till men får väl försöka stå på mig fast jag är dålig på det. Och sen medicinhämtning 2 ggr/vecka men om jag nu ändå kommer ränna runt där varje dag kan jag ju lika gärna ta medicinerna då, från början skulle jag bara hämta ut en gång i veckan.

Dagens puls och blodtryck var i alla fall perfekta så det var ju bra. Hon kunde se att jag druckit bättre för undertrycket var bättre än sist.

Det lär finnas anledningar till att dom vill göra just sådär.
Som du vet kan ju vikten pendla en del från dag till dag, men om dom då väger dagligen kan dom få ett snittvärde över veckan. Det kanske helt enkelt blir för sällan att väga en gång per vecka för att se vad som händer. Kom även ihåg att du kan välja att inte få veta vikten mer än en gång per vecka.
Det enda sättet att bli av med vägningar, diverse mätningar och blodprover är att börja äta mer, hur tufft det än låter. Försök få tag i en samtalskontakt för att få hjälp med ångesten. Kan du inte ringa runt själv så fråga dina föräldrar om dom kan hjälpa till med det. Det finns privata aktörer med landstingsavtal där det ofta är lättare att få en tid, det kostar då samma att gå till dom som till en vårdcentral.

 

[Jenka]

Angående paprikan gick jag och la mig med fruktansvärd ångest och imorse var jag bara tvungen att ställa mig på vågen. Hade jag gått upp i vikt av en bit paprika? Nej, tvärtom hade jag gått ner ganska mycket sen sist. Så den där paprikan gjorde mig inte tjock. Måste försöka komma ihåg det till nästa gång.

Höll på att klicka gilla på det där inlägget men nä... bra att du ser att paprikan inte gjorde dig tjock, men inte alls bra att du gått ner ännu mer
Uppåt hade varit ett bättre resultat på vågen, och viktuppgång kommer inte betyda att du blir tjock.
Jag förstår dina föräldrar med hunden, vänder du inte trenden med din sjukdom och vikt nu kommer du ju inte kunna ta hand om den. Eller din nuvarande hund. Tråkigt dock.
Ang ångesthantering fick jag också verktyg för att lära mig acceptera ångesten. Alltså inte försöka ignorera den eller hålla mig sysselsatt, utan kunna sätta mig ner och säga att "nu har jag ångest", svinjobbigt men den äter ju inte upp en och blir snarare mindre om man accepterar den. Vet inte om det var det @cherie menade?

 

[cili]

Sköterskan från vc har ringt upp och berättat att läkaren tittade på mina resultat, höll med om att det är ansträningsastma och skrev ut medicin som jag kan hämta ut på apoteket nu Det ska bli väldigt intressant att se hur det är att springa/cykla framöver!

Planen var ju att gå till gymmet idag också, men så blir det inte. Har läst nåt kapitel i en kursbok vi har (måste ha läst klart den samt skrivit ner frågeställningar innan tisdag), och nu är hjärnan helt mos. Det känns bokstavligt talat som att nån har behandlat den som en bulldeg. Så det blir bara vila för mig. Fysiskt känner jag att jag behöver röra på mig, men psykiskt orkar jag inte med något tänkande, planerande eller de intryck som ett gymbesök/utevistelse innebär. Att bara höra bilarna utanför lägenheten är lite för mycket just nu (kommer det sånna som mullrar extra mycket så får jag prickar i synfältet ), att gå ut där skulle mest troligt leda till rejäl yrsel.

 

[Chili]

Så härligt att du hittat en sådan sjukgymnast! Jag har bara dåliga erfarenheter av sjukgymnaster och att de gärna vill att man kommer ofta för att göra just ingenting egentligen.. Däremot har jag en underbar kiropraktor!

Det var så jag kände med förra sjukgymnasten, han glömde bort vem jag var trots täta återbesök och frågade alltid hur det hade gått med löpningen... fastän jag varje gång sa att jag inte löptränat på flera år. Så skönt när man hittar nån bra, tur med din kiropraktor där!

 

[Qelina]

@cili Mina kontaktpersoner tycker det räcker med vägning en gång i veckan men det är läkaren som har propsat på varje dag, men ena kontaktpersonen sa idag att läkaren inte är så insatt och de hoppas få en ätstörningskunnig på mottagning att säga till läkaren att det räcker med en gång för att det blir för mycket annars. Jag vet inte hur jag ska orka ta mig till ytterligare en mottagning när jag är på psyk varje dag och har hunden och allt annat. Har fått en kontakt av Lindgren men då måste jag pendla och jag orkar inte det just nu Det bästa vore någon i samma stad och egentligen helst på min mottagning men de har bara fokus på kroppen just nu trots att det är psyk, konstigt.

@Jenka Hur jobbade du då med ångesten? Har du några tips? Jag har fått lära mig att göra listor på saker att göra när ångesten kommer så att jag gör dom istället för dumma grejer. Så det blir kanske lite motsatsen till hur du jobbade? Jag har även jobbat med ACT för massor av år sedan,alltså att låta känslorna finnas där utan att agera på dom. Men det var länge sen och jag känner att jag skulle behöva fräscha upp det arbetssättet och komma in i tänket igen.

@Tassetass Nej jag får ingen terapi alls och inga samtal

 

[Tassetass]

@Tassetass Nej jag får ingen terapi alls och inga samtal

Finns det privata alternativ när det gäller terapi för ätstörningar?