Beach 2015, del 4

[Qelina]

Å

Vet inte vad jag ska göra just nu. Mina tabletter hjälper inte som förut så sitter här och har ont. Sov en stund innan idag för när jag väl sover slipper jag ha ont. Smärtan har blivit värre sen intervallträningen i tisdags. Har insett att varken löpning/jogging eller att gå raska promenader är inget jag ska syssla med under ett tag framöver. Det förvärrar bara allt. Det är så frustrerande när man inte vet vad som är bra eller dåligt att göra för kroppen utan man får alltid testa sig fram på vinst eller förlust. Har tre prov kommande vecka och är orolig för att det kommer skita sig totalt på dem. Klarar knappt att sitta still nu pga värken så koncentrera sig går inte särskilt bra. Särskilt när ett av proven är en hörförståelse då man verkligen måste vara uppmärksam. Träffar förhoppningsvis min lärare på måndag som jag har hörförståelsen med så jag kan prata. Ska jag se om jag kan göra det någon annan dag när det förhoppningsvis känns bättre? Fast samtidigt vill man ju ha det överstökat. Usch, det är så jobbigt att behöva gå i skolan med detta.

Tror det blir ett lättare styrkepass idag och eventuellt lite yoga för att hålla igång kroppen så jag inte blir mer stel. Vill inte få mera ont nu.

Åh din stackare, jag har också väldigt ont i kroppen i perioder och har mer eller mindre alltid ont någonstans så jag förstår dig. Jag började träna i januari på Friskis och svettis men det gick inte för det gjorde så ont i bland annat mina knän, det var tråkigt för jag gillar ju verkligen dans och träning men jag hoppas kunna göra det framöver sen i alla fall. Jag har ont i höfterna, ryggen, benen, knäna, axlarna, nacken, händerna, armarna och lite fler ställen och det gör ont även när jag sover så jag slipper inte smärtan då heller, kan inte ligga för länge på samma sätt och det stör min sömn. Läkaren skrev kronisk smärta som diagnos men sa att det lutar åt att jag har fibromyalgi men han ville inte sätta den diagnosen på en så ung människa.

 

[Qelina]

Efter att ha smygläst tråden för länge har jag slutligen bestämt mig för att komma ut. Jag vill också bli en beachis!

Jag var anti all form av träning i åratal. Förmodligen mest för att det ligger så mycket prestige i det för mig. Men så slutet på hösten bestämde jag mig slutligen för att det var nog. Jag hade ont hela tiden, överallt (scolios från början och var sedan gravid, vilket inte är det mest ultimata om man redan från början har en gnällkropp). Så jag bestämde mig för att börja simma och se om det blev bättre.

Döm av min förvåning när det ganska snabbt faktiskt blev det Sedan mitten av december har jag simmat 2-3ggr i veckan, en timme åt gången, och även om jag fortfarande har ont i knän och rygg så går det inte att jämföra på samma bräde. Jag fick till och med beröm av min kiropraktor som menade att jag inte är längre är fullt så mycket av ett trainwreck

Så jag har ju numera insett att det kan ha legat något i gymnastiklärarens eviga bräkande om att det är bra att röra lite på sig. Jag tror att jag skulle få mindre ont i allmänhet om jag gick ner i vikt (inte till undervikt), men har så lätt att hamna i nedåtspiral kring mat så jag vet egentligen inte hur jag ska göra där. Funderar på att lägga till någon träningsform för att variera med simningen, men är lite rädd för att ge mig på något och känna att jag inte klarar av det. Slutligen får jag väl erkänna att jag tycker det är skittråkigt att träna och jag släpar mig till varje träningspass - jag gör det enbart eftersom jag har insett att resten av livet blir roligare om jag ser till att röra lite på mig. Jag känner mig inte riktigt som en "träningsmänniska" men jag antar att jag borde ta inspiration av sådana för att ta tag i min egen hälsa ...

Hej?

Välkommen till tråden!

Tänkte på att du skrev att du inte gillar träning, vad för sorts träning har du provat? Det kanske finns något du gillar för det finns ju så mycket olika träningsformer? Eller räcker det kanske med långpromenader eller snabba promenader med en bra podcast i öronen eller lite musik för då märker man knappt att man motionerar för att det är så mycket intressant att lyssna på Och det är ju också en träningsform eller i alla fall aktivitet. Eller är det hårdare träning du vill ha?

Du skriver att du lätt hamnar i en negativ spiral med maten, på vilket sätt menar du då? Är du överviktig nu så du behöver gå ner i vikt?

 

[cili]

För mig blir det inte så mycket träning just nu. Kämpar mest med att försöka hålla huvudet över vattenytan och inte kvävas av stress.
Måste stå ut en månad till i skolan (på 200%), fixa det sista med företaget som nu ska läggas ner och sen tågluff på ca 2 veckor innan jag kan lägga mig och halvdö i soffan en vecka (därefter ska jag till Gotland för själavård med @Nixehen ).

Har varit ute och testkört nya cykeln totalt 3 mil på nån månad... Det finns liksom inte riktigt ork att göra mer just nu.
Höll dock igång rätt okej i april tack vare mycket träning i skolan.

Sprang även ett lopp i slutet av april. Ska genomföra vårruset 11 maj, sen blir det ansträngningsspirometri på vårdcentralen den 19de (ska se om det är astma eller stress som orsakar andningssvårigheter) och sen Blodomloppet i början av juni.

Lever just nu mest på godis, glass och chips. Men uppenbarligen håller jag vikten på det med, för tidigare i veckan köpte jag ett par jeans i storlek 26 (nåväl, det är mycket stretch i dom så den storleken kan tas med en liten nypa salt) när dom jag hade i storlek 30 gick att dra av utan problem i stängt läge.

 

[millan10]

Å


Åh din stackare, jag har också väldigt ont i kroppen i perioder och har mer eller mindre alltid ont någonstans så jag förstår dig. Jag började träna i januari på Friskis och svettis men det gick inte för det gjorde så ont i bland annat mina knän, det var tråkigt för jag gillar ju verkligen dans och träning men jag hoppas kunna göra det framöver sen i alla fall. Jag har ont i höfterna, ryggen, benen, knäna, axlarna, nacken, händerna, armarna och lite fler ställen och det gör ont även när jag sover så jag slipper inte smärtan då heller, kan inte ligga för länge på samma sätt och det stör min sömn. Läkaren skrev kronisk smärta som diagnos men sa att det lutar åt att jag har fibromyalgi men han ville inte sätta den diagnosen på en så ung människa.

Skönt med någon som förstår, men så jobbigt för dig! Jag hoppas verkligen det blir bättre för dig!
En av mina släktingar lider av fibromyalgi.

 

[Qelina]

Alltså, störnings- och tävlingsträning är nog en minst lika stor del av tävlandet som själva momenten (tro mig, jag sliter själv mitt hår över det för tillfället...). Träna i grupp, tävlingsträna där du kan berömma och vara nervös samtidigt. Hunden känner att du blir nervös och att titta bort, nosa mm är signaler för att lugna dig. Tyvärr inte riktigt på det sätt vi vill bli lugnade på tävling () så man får lära hunden att det inte är farligt att matte är nervös och "konstig", vänja hunden vid miljön och själv träna på att hålla nerverna i styr. Jag blir nervös bara nån kollar på mig på träning (om än lika mycket) så vi tränar mycket så nu, mycket störningsträning för allt runtomkring.

Och sen hallå- du får det att låta som att ni misslyckats rejält. Det är godkända rundor, det är jättebra! Det kommer med mer rutin. En sak som hjälpt för mig är dels när jag tävlat oftare och dels att säga högt till hunden och mig själv att vi ska in på plan för att träna och ha kul, inget annat.

Aha, jag trodde nosandet och borttittandet var överslags beteenden för att hunden var stressad? Men det är alltså för att jag är det som han gör så?

Grejen är den att jag har tränat på stans största gator, jag går kurser och jag tränar i parken och det går alltid jätte bra. Tränade på fältet utanför tävlingsringen och han var suverän. Men när vi kliver in i ringen går det uselt, idag blev vi inte ens godkända. Han såg något utanför planen och liksom låste sig. Stod och stirrade och gick inte att få kontakt med och dum som jag var så petade jag lite på rumpan på honom för att han skulle se mig istället för att bara fortsätta banan och strunta i det momentet. Det ledde till att vi blev diskvalificerade Är så ledsen och besviken på mig själv, och lite besviken på vovven som ju kan alla sakerna (vet att jag inte ska vara besviken på honom egentligen, han är ju ett djur och djuren har sina egna liv men det känns bara så synd när han egentligen är så duktig). Det var en jätte lätt bana och vi kan alla moment men det är det där med att så fort vi kliver in på tävlingsplanen så ändras han.

Har en till tävling på nästa söndag och hoppas bli godkänd då. Har ju som mål att bli uppflyttad det här året men vet inte om det kommer gå. Just nu har jag inga höga förhoppningar inför nästa tävling. Vi verkar inte vara något tävlingsekipage även om jag vill det...

 

[Qelina]

Skönt med någon som förstår, men så jobbigt för dig! Jag hoppas verkligen det blir bättre för dig!
En av mina släktingar lider av fibromyalgi.

Min mamma har ganska allvarlig fibro och jag vet inte riktigt men jag tror det är ärftligt

 

[Qelina]

@Ninnurur Stor kram till dig, vi finns kvar när du vill komma tillbaka eller om du vill skriva av dig nu

 

[Andromedae]

Välkommen till tråden!

Tänkte på att du skrev att du inte gillar träning, vad för sorts träning har du provat? Det kanske finns något du gillar för det finns ju så mycket olika träningsformer? Eller räcker det kanske med långpromenader eller snabba promenader med en bra podcast i öronen eller lite musik för då märker man knappt att man motionerar för att det är så mycket intressant att lyssna på Och det är ju också en träningsform eller i alla fall aktivitet. Eller är det hårdare träning du vill ha?

Du skriver att du lätt hamnar i en negativ spiral med maten, på vilket sätt menar du då? Är du överviktig nu så du behöver gå ner i vikt?

Alltså jag har ju inte prövat så mycket egentligen Jag är mest anti att bli varm och svettig (det är huvudanledningen till att jag simmar ...). Sedan har jag fortfarande inte lyckats intala mig själv att jag inte är lat, så ofta blir det att i jag i slutänden sitter och är övertygad om att jag inte kommer kunna prestera tillräckligt bra ens om jag försöker. Gym tycker jag verkar lite läskigt för där är det ju seriösa träningsmänniskor som kommer titta på mig och avslöja mig som den soffliggare jag egentligen är Andra träningssorter ... ja, jag antar att jag hade kunnat testa. Det är ju ekonomi och sådant som håller emot men bortsett från det så försöker jag ha ett öppet sinne.

Jag vill träna för att må bra. Jag vill leka med min son och jag vill visa honom att det är kul att göra saker. Visst skulle jag inte tacka nej om jag fick "den fantastiska kroppen" men jag arbetar aktivt med att inte ha fokus där för ärligt talat är det ingen värdering jag vill vare sig ha själv eller föra vidare till liten.

Ja, jag skulle högst sannolikt må bättre av att gå ner i vikt. I dagsläget har jag ett bmi på typ 27 och ont i knäna. Mina matproblem handlar mest om att jag inte gör saker lagom och att jag tröstar mig med mat. Eller ja, jag tröstar mig med mat och sedan belönar jag mig med mer mat. Och sedan blir jag övertygad om att jag är en dålig människa för att jag anser mig sakna självbehärskning. Vilket ju i sig är totalt kontraproduktivt eftersom jag då ska trösta mig med mat och ja ... you get it. Och sedan får jag då och då för mig att jag minsann ska prestera på topp genom att äta så lite som jag kan. Vilket ju är helt idiotiskt det med eftersom det leder till ett "misslyckande" och mer självspäkelse Så jag vet liksom inte var jag ska börja för att få ett mer konstant "lagom" när det gäller mat. Hittills har jag mest lagt fokus på "börja röra dig" men nu börjar det ju bli lite befäst (så befäst att jag blev skitförbannad när simhallen var stängd pga tekniska problem i alla fall ) så att jag känner att det är dags att fundera på hur jag ställer mig till mat också.

Tack för välkomnandet!

 

[Mineur]

Hej beachisar! Ville bara säga att jag är med på ett hörn, men mår inte speciellt bra psykiskt och hanterar det som vanligt - jag äter. Beachandet är alltså en hel del i skymundan just nu. Återkommer förhoppningsvis när jag skakat av mig känslan av att jag är totalt värdelös...

Men fina du, du är ju inte ett dugg värdelös! Jag har saknat dig här i tråden och hoppas att du återkommer någon gång i framtiden när det känns okej, men ta din tid!

Det är nog lättare att motivera sig om man får träningen till något kul. Jag har dock ingen aning hur man gör ni som är träningsglada, föddes ni så?

Välkommen till tråden! Angående det här med träningsglädje så är det ingenting jag någonsin upplevt fram till för ungefär ett år sedan, innan dess var "renodlad" träning (dvs inte ridning, basket eller annan aktivitet) mest ett nödvändigt ont. Men i januari förra året blev jag helt plötsligt helt ledig i tre veckor, och i samma vända släppte gymmet (som jag dittills släpat mig till max 2 gånger i veckan) nya högintensiva 20-minuterspass som verkade rätt roliga. Jag började med att testa dem allihopa vilket innebar 5 träningspass på en vecka, och det var så roligt att jag gjorde likadant nästa vecka, och nästa vecka, och veckan efter det. Vips hade jag insett att jag ju faktiskt hade både tid och möjlighet att träna så ofta, och att det bara blev roligare ju mer jag gjorde det!

Jag blev väldigt bra kompis med de som jobbade på gymmet, och till slut var det nästan mer av en social aktivitet att gå dit samtidigt som jag blev starkare både psykiskt och mentalt varje gång jag var där. Efter några månader blev jag erbjuden att prova ett gratispass med en PT, och han fick mig att bli intresserad av styrketräning och muskeluppbyggnad. Då började jag fokusera mer och mer på det, jag började inse både det psykiska och fysiska värdet av att bli starkare och vips så var det busenkelt att pila till gymmet fem gånger i veckan för att lyfta skrot!

För mig började det alltså med att jag hittade en träningsform som passade mig - högintensiv träning som inte pågick så länge men brände desto mer - och att jag sedan byggde relationer med folk på gymmet och gjorde det till en trevlig plats att vara på. Idag har de flesta som jag kände flyttat vidare och jag har märkt att min motivation har dalat lite med det, men jag har också blivit tillräckligt stabil och målmedveten i min egen träning för att det inte ska spela så stor roll längre.

Tillägg: Jag ska förresten inte sticka under stol med att jag lägger mycket prestation och själv-värde i det att jag tränar mycket. Jag tycker om att kunna säga att jag tränar ca 5 dagar i veckan utan att överdriva, och jag tycker om att bli refererad till som "hon som gymmar hela tiden". Så det är absolut en liten ego-grej i det hela, samtidigt som jag ju vet att det stärker och gynnar min kropp.

Vilket väder vi har här idag. Meeeen, jag jobbar givetvis hela dagen så kommer ju inte kunna njuta av det till fullo, men ändå. Vilken energi solen faktiskt ger! Jag vill bara dra på mig de snabba kläderna, gå ut i skogen och aldrig komma hem, typ.

Vilket väder vi har här idag. Fullfjädrat spöregn och skit och mög - jag är så lycklig för att jag kan ligga i sängen och se på film istället för att förflytta mig någonstans!

 

[Qelina]

Som jag skrev till Jenka gick det uselt på tävlingen, har svårt att släppa dagens misslyckande och skäms för att det var på min hemmaklubb och att alla vet att jag misslyckades så totalt. Verkligen skäms. Känner också en press inför nästa tävling som är den sista i vår och då måste jag bli godkänd om jag ska få mina 3 godkända resultat och bli uppflyttad. Hur hanterar man när det går dåligt? Jag är ju tjejen som alltid haft MVG i allt, alltid fått en massa beröm och egentligen aldrig misslyckats med något även om jag alltid trott innan att jag kommer att misslyckas, att jag inte kan något, att jag är värdelös osv. Men jag är inte van att misslyckas med saker.

Ska försöka fokusera på andra saker för att slippa tänka på dagen

• Har badat och fönat hunden så nu doftar han så gott och är mjuk och fluffig och len som ett gosedjur
• Ikväll kommer en kompis till mig och vi ska äta och prata och massera varandra och bara mysa hela kvällen och långt in på natten
• På tisdag ska jag rida (och förhoppningsvis även torsdag)
• På onsdag är det hundkurs
• Nästa söndag har jag en till chans att tävla
• Jag ska skriva klart mitt slutarbete, får respons från lärarna den 7/5 och sen ska det vara klart den 11 maj så snart är jag helt klar med min utbildning. Tänk att jag tagit mig igenom den fast jag mår och har mått som jag gör, fantastiskt egentligen.

 

[Mineur]

Just det @Andromedae, läs boken Äta träna leva av Kristina Andersson och Erika Kits Gölevik om du får möjlighet! @zassoo tipsade mig om den för något år sedan och det är en oerhört nyttig bok som skriver bra och lagom om både träning, mat och livsstil.

 

[Andromedae]

Just det @Andromedae, läs boken Äta träna leva av Kristina Andersson och Erika Kits Gölevik om du får möjlighet! @zassoo tipsade mig om den för något år sedan och det är en oerhört nyttig bok som skriver bra och lagom om både träning, mat och livsstil.

Ska kolla efter den nästa gången jag är förbi biblioteket

 

[Jenka]

Aha, jag trodde nosandet och borttittandet var överslags beteenden för att hunden var stressad? Men det är alltså för att jag är det som han gör så?

Aha, jag trodde nosandet och borttittandet var överslags beteenden för att hunden var stressad? Men det är alltså för att jag är det som han gör så?

Grejen är den att jag har tränat på stans största gator, jag går kurser och jag tränar i parken och det går alltid jätte bra. Tränade på fältet utanför tävlingsringen och han var suverän. Men när vi kliver in i ringen går det uselt, idag blev vi inte ens godkända. Han såg något utanför planen och liksom låste sig. Stod och stirrade och gick inte att få kontakt med och dum som jag var så petade jag lite på rumpan på honom för att han skulle se mig istället för att bara fortsätta banan och strunta i det momentet. Det ledde till att vi blev diskvalificerade Är så ledsen och besviken på mig själv, och lite besviken på vovven som ju kan alla sakerna (vet att jag inte ska vara besviken på honom egentligen, han är ju ett djur och djuren har sina egna liv men det känns bara så synd när han egentligen är så duktig). Det var en jätte lätt bana och vi kan alla moment men det är det där med att så fort vi kliver in på tävlingsplanen så ändras han.

Har en till tävling på nästa söndag och hoppas bli godkänd då. Har ju som mål att bli uppflyttad det här året men vet inte om det kommer gå. Just nu har jag inga höga förhoppningar inför nästa tävling. Vi verkar inte vara något tävlingsekipage även om jag vill det...

Grejen är den att jag har tränat på stans största gator, jag går kurser och jag tränar i parken och det går alltid jätte bra. Tränade på fältet utanför tävlingsringen och han var suverän. Men när vi kliver in i ringen går det uselt, idag blev vi inte ens godkända. Han såg något utanför planen och liksom låste sig. Stod och stirrade och gick inte att få kontakt med och dum som jag var så petade jag lite på rumpan på honom för att han skulle se mig istället för att bara fortsätta banan och strunta i det momentet. Det ledde till att vi blev diskvalificerade Är så ledsen och besviken på mig själv, och lite besviken på vovven som ju kan alla sakerna (vet att jag inte ska vara besviken på honom egentligen, han är ju ett djur och djuren har sina egna liv men det känns bara så synd när han egentligen är så duktig). Det var en jätte lätt bana och vi kan alla moment men det är det där med att så fort vi kliver in på tävlingsplanen så ändras han.

Har en till tävling på nästa söndag och hoppas bli godkänd då. Har ju som mål att bli uppflyttad det här året men vet inte om det kommer gå. Just nu har jag inga höga förhoppningar inför nästa tävling. Vi verkar inte vara något tävlingsekipage även om jag vill det...

Det kan vara för att lugna sig själv också, men vanligast är nog för att lugna dig.

Att han kan fokusera på alla de ställena är ju jättebra! Då är det ju bara att träna och tävla vidare. Tränar ni med publik? Runt okända hundar? Har du filmat och se om du gör nåt annorlunda? Har du belöning i handen när du tränar? Pratar du med honom lika mycket på tävling som på träning? Har din klubb några tränings tävlingar? Det finns även en facrbookgrupp som heter nåt i stil med inofficiella rallylydnadstävlingar.

Heja heja! Det ovanför är bara tips och spånande. Surt på dagens disk men där lärde iaf jag mig något nytt. Det verkar vara lätt att bli diskad i rally och en hel vetenskap hur man ska bete sig som förare.

Förlåt övriga för OT...

 

[Qelina]

Alltså jag har ju inte prövat så mycket egentligen Jag är mest anti att bli varm och svettig (det är huvudanledningen till att jag simmar ...). Sedan har jag fortfarande inte lyckats intala mig själv att jag inte är lat, så ofta blir det att i jag i slutänden sitter och är övertygad om att jag inte kommer kunna prestera tillräckligt bra ens om jag försöker. Gym tycker jag verkar lite läskigt för där är det ju seriösa träningsmänniskor som kommer titta på mig och avslöja mig som den soffliggare jag egentligen är Andra träningssorter ... ja, jag antar att jag hade kunnat testa. Det är ju ekonomi och sådant som håller emot men bortsett från det så försöker jag ha ett öppet sinne.

Jag vill träna för att må bra. Jag vill leka med min son och jag vill visa honom att det är kul att göra saker. Visst skulle jag inte tacka nej om jag fick "den fantastiska kroppen" men jag arbetar aktivt med att inte ha fokus där för ärligt talat är det ingen värdering jag vill vare sig ha själv eller föra vidare till liten.

Ja, jag skulle högst sannolikt må bättre av att gå ner i vikt. I dagsläget har jag ett bmi på typ 27 och ont i knäna. Mina matproblem handlar mest om att jag inte gör saker lagom och att jag tröstar mig med mat. Eller ja, jag tröstar mig med mat och sedan belönar jag mig med mer mat. Och sedan blir jag övertygad om att jag är en dålig människa för att jag anser mig sakna självbehärskning. Vilket ju i sig är totalt kontraproduktivt eftersom jag då ska trösta mig med mat och ja ... you get it. Och sedan får jag då och då för mig att jag minsann ska prestera på topp genom att äta så lite som jag kan. Vilket ju är helt idiotiskt det med eftersom det leder till ett "misslyckande" och mer självspäkelse Så jag vet liksom inte var jag ska börja för att få ett mer konstant "lagom" när det gäller mat. Hittills har jag mest lagt fokus på "börja röra dig" men nu börjar det ju bli lite befäst (så befäst att jag blev skitförbannad när simhallen var stängd pga tekniska problem i alla fall ) så att jag känner att det är dags att fundera på hur jag ställer mig till mat också.

Tack för välkomnandet!

När det gäller träningen är det kanske "fake it til you make it". Oftast blir träningen roligast när man känner att man kan den. Det blir till exempel mycket roligare att springa när man känner att man har ork och rätt teknik och när det gäller pass så lär man sig hur de är uppbyggda och kan ta ut sig mer och mer.Vem vet, du kanske upptäcker att du älskar att svettas?

Promenader är kanske ett utmärkt sätt för dig att komma igång speciellt som du har ont i knäna så är ju det lugnare än löpning och olika pass. Gym kan ju vara jätte bra om man gillar det, ibland kan man få en gratis provvisning av maskinerna när man skaffar gymkort eller så kan du be en PT lägga upp en plan just för dig. Om det finns Friskis nära dig så har du ju ett billigt alternativ när det gäller gym och träningspass.

Det där med maten låter jobbigt, vilka onda spiraler du kommer in i. Hur brukar du göra för att bryta dom?

 

[Jenka]

@Jenka @Qelina

Utan att kunna något alls om hundar undrar jag ändå om mer allmän mental träning kan fungera? Jag antar att hunden är så pass känslig att den märker skillnad på matte/husses humör ändå, men det kanske kan göra det lättare för föraren att lita på sig själv om sinnet fått sitt?

Mental träning för hunden eller föraren?

 

[Qelina]

Det kan vara för att lugna sig själv också, men vanligast är nog för att lugna dig.

Att han kan fokusera på alla de ställena är ju jättebra! Då är det ju bara att träna och tävla vidare. Tränar ni med publik? Runt okända hundar? Har du filmat och se om du gör nåt annorlunda? Har du belöning i handen när du tränar? Pratar du med honom lika mycket på tävling som på träning? Har din klubb några tränings tävlingar? Det finns även en facrbookgrupp som heter nåt i stil med inofficiella rallylydnadstävlingar.

Heja heja! Det ovanför är bara tips och spånande. Surt på dagens disk men där lärde iaf jag mig något nytt. Det verkar vara lätt att bli diskad i rally och en hel vetenskap hur man ska bete sig som förare.

Förlåt övriga för OT...

Lite mer OT bara...
Det är otroligt lätt att bli diskad i rally, t.ex. får du inte ens nudda hunden eller fixa till halsband eller koppel om det hamnar fel.En sak jag ska börja med är att inte träna med godis i handen för det brukar jag ha. Utan att ibland ha godiset i fickan så jag får ta fram det och han lär sig att vänta på det. Kan dom förstå att belöningen hänger ihop med ordet bra fast de får vänta?

Jag har sett att jag gör annorlunda på filmningar och ändrat på flera saker sen dess men jag tror att det fortfarande är mycket jag gör som är annorlunda. Vi tränar i grupp med folk omkring oss och fyra andra kurser samtidigt på planen men det är ändå något som blir annorlunda på tävling.

Tack för bra input!

 

[Andromedae]

Jag hoppas på sådana upptäckter @Qelina Jag tror att det mesta av min avighet bygger på någon slags försök till att skydda mig själv från misslyckande - försöker jag inte kan jag inte misslyckas, typ. Men jag inser ju att man inte kan leva på det sättet. Eller kan kan man väl ... men det är ju verkligen inte roligt. Det är ju bara sig själv man straffar.

Jag får skitmycket ångest men bor turligt nog med en man som är ett väldigt stöd när det kommer till sådant. Med hjälp av honom väntar jag igenom ångesten. Jag vet egentligen inte hur jag gör, mer än att jag skalar bort alla måsten och fokuserar på det lilla. Det är ofta "Okej, nu är det jobbigt. Det är okej att det är jobbigt men det är inte farligt. Nu tar jag en promenad/rullar boll med sonen/klappar katten.". Bara att få säga "Det är jobbigt nu." till någon som kan möta det utan krav på motprestation är en stor hjälp.

 

[Andromedae]

Mental träning för hunden eller föraren?

För föraren tänkte jag Kan man mentalträna hundar?

 

[Jenka]

Lite mer OT bara...
Det är otroligt lätt att bli diskad i rally, t.ex. får du inte ens nudda hunden eller fixa till halsband eller koppel om det hamnar fel.En sak jag ska börja med är att inte träna med godis i handen för det brukar jag ha. Utan att ibland ha godiset i fickan så jag får ta fram det och han lär sig att vänta på det. Kan dom förstå att belöningen hänger ihop med ordet bra fast de får vänta?

Jag har sett att jag gör annorlunda på filmningar och ändrat på flera saker sen dess men jag tror att det fortfarande är mycket jag gör som är annorlunda. Vi tränar i grupp med folk omkring oss och fyra andra kurser samtidigt på planen men det är ändå något som blir annorlunda på tävling.

Tack för bra input!

Sjukt irriterande när mobilen plöplötsligt fnatt när man skrivit ett långt inlägg. ...

De kan absolut lära sig ett ord för "rätt där, belöning är på väg". Det är mycket det klickerträning handlar om. Jag har "gott" eller klick som belöningssignal, mest eftersom "bra' lätt blir ett slaskord som även kommer utan belöning. Men det är ju individuellt.
Att belöning kommer relativt fort och med rätt placering spelar fortfarande roll, men mindre roll. Det är mycket möjligt att det är det som gör att det går sämre på tävling!

Sen kan du ju lära hunden att det kommer en dunderbelöning i slutet av banan på tävling, och googla på externbelöning.

 

[Qelina]

Jag hoppas på sådana upptäckter @Qelina Jag tror att det mesta av min avighet bygger på någon slags försök till att skydda mig själv från misslyckande - försöker jag inte kan jag inte misslyckas, typ. Men jag inser ju att man inte kan leva på det sättet. Eller kan kan man väl ... men det är ju verkligen inte roligt. Det är ju bara sig själv man straffar.

Jag får skitmycket ångest men bor turligt nog med en man som är ett väldigt stöd när det kommer till sådant. Med hjälp av honom väntar jag igenom ångesten. Jag vet egentligen inte hur jag gör, mer än att jag skalar bort alla måsten och fokuserar på det lilla. Det är ofta "Okej, nu är det jobbigt. Det är okej att det är jobbigt men det är inte farligt. Nu tar jag en promenad/rullar boll med sonen/klappar katten.". Bara att få säga "Det är jobbigt nu." till någon som kan möta det utan krav på motprestation är en stor hjälp.

Så känner jag med hunden nu, jag tycker tävlingar är kul men jag är så rädd för att misslyckas att jag knappt vågar göra det. Mår helt uselt innan en tävling, är t.ex. redan nu nervös för nästa söndags tävling... Och sen blir det ju misslyckanden ibland också men som alla envist säger till mig, övning ger färdighet!

Jag tror verkligen du kommer kunna hitta en träningsform som passar dig, det finns ju tusentals sätt att röra sig på. Allt kanske vi inte ens tänker på som träningen men det är aktivitet och rörelse i alla fall. T.ex. att leka med din son och kanske spela basket eller fotboll med honom. Eller han kanske är för liten för mer aktivt sportande?

Och se till att ta tillvara på vardagsmotionen! Cykla eller gå istället för att ta bussen eller bilen, gå i trappor och inte rulltrappor eller hiss, lek med sonen, städa och ja allt det där andra man kan göra.