Beach 2015, del 4

[Ninnurur]

Hej beachisar! Ville bara säga att jag är med på ett hörn, men mår inte speciellt bra psykiskt och hanterar det som vanligt - jag äter. Beachandet är alltså en hel del i skymundan just nu. Återkommer förhoppningsvis när jag skakat av mig känslan av att jag är totalt värdelös...

 

[zassoo]

Efter att ha smygläst tråden för länge har jag slutligen bestämt mig för att komma ut. Jag vill också bli en beachis!

Jag var anti all form av träning i åratal. Förmodligen mest för att det ligger så mycket prestige i det för mig. Men så slutet på hösten bestämde jag mig slutligen för att det var nog. Jag hade ont hela tiden, överallt (scolios från början och var sedan gravid, vilket inte är det mest ultimata om man redan från början har en gnällkropp). Så jag bestämde mig för att börja simma och se om det blev bättre.

Döm av min förvåning när det ganska snabbt faktiskt blev det Sedan mitten av december har jag simmat 2-3ggr i veckan, en timme åt gången, och även om jag fortfarande har ont i knän och rygg så går det inte att jämföra på samma bräde. Jag fick till och med beröm av min kiropraktor som menade att jag inte är längre är fullt så mycket av ett trainwreck

Så jag har ju numera insett att det kan ha legat något i gymnastiklärarens eviga bräkande om att det är bra att röra lite på sig. Jag tror att jag skulle få mindre ont i allmänhet om jag gick ner i vikt (inte till undervikt), men har så lätt att hamna i nedåtspiral kring mat så jag vet egentligen inte hur jag ska göra där. Funderar på att lägga till någon träningsform för att variera med simningen, men är lite rädd för att ge mig på något och känna att jag inte klarar av det. Slutligen får jag väl erkänna att jag tycker det är skittråkigt att träna och jag släpar mig till varje träningspass - jag gör det enbart eftersom jag har insett att resten av livet blir roligare om jag ser till att röra lite på mig. Jag känner mig inte riktigt som en "träningsmänniska" men jag antar att jag borde ta inspiration av sådana för att ta tag i min egen hälsa ...

Hej?

Hejsan och välkommen Hoppas du ska trivas här i tråden

 

[zassoo]

Hej beachisar! Ville bara säga att jag är med på ett hörn, men mår inte speciellt bra psykiskt och hanterar det som vanligt - jag äter. Beachandet är alltså en hel del i skymundan just nu. Återkommer förhoppningsvis när jag skakat av mig känslan av att jag är totalt värdelös...

Hoppas du får må bättre snart, vi finns här när du behöver. Kram

 

[zassoo]

Här har ni en zass som definitivt är på bättringsvägen! Har "bara" tagit två ipren hittills idag och känt mig hyfsat pigg idag faktiskt. Ska ge det ett par dagar till men sen måste jag bestämma mig om jag ska göra arbetsprovet på torsdag eller om jag måste ringa och boka en ny tid.

 

[Jenka]

Någon som har något tips på hur man håller sig lugn när man tävlar? Jag blir så spänd att det påverkar min hund och jag gör allt väldigt snabbt och vill bara få det överstökat. Blir jätte osäker på mig själv och hunden med saker som vi lätt klarar i vanliga fall men som jag är rädd att inte klara inför alla som ser på. Är ingen van tävlingsmänniska så vore toppen om någon hade några bra tips. Vad ska man göra innan och precis innan man går in på planen? Hur ska man tänka?

Alltså, störnings- och tävlingsträning är nog en minst lika stor del av tävlandet som själva momenten (tro mig, jag sliter själv mitt hår över det för tillfället...). Träna i grupp, tävlingsträna där du kan berömma och vara nervös samtidigt. Hunden känner att du blir nervös och att titta bort, nosa mm är signaler för att lugna dig. Tyvärr inte riktigt på det sätt vi vill bli lugnade på tävling () så man får lära hunden att det inte är farligt att matte är nervös och "konstig", vänja hunden vid miljön och själv träna på att hålla nerverna i styr. Jag blir nervös bara nån kollar på mig på träning (om än lika mycket) så vi tränar mycket så nu, mycket störningsträning för allt runtomkring.

Och sen hallå- du får det att låta som att ni misslyckats rejält. Det är godkända rundor, det är jättebra! Det kommer med mer rutin. En sak som hjälpt för mig är dels när jag tävlat oftare och dels att säga högt till hunden och mig själv att vi ska in på plan för att träna och ha kul, inget annat.

 

[Jenka]

Hej beachisar! Ville bara säga att jag är med på ett hörn, men mår inte speciellt bra psykiskt och hanterar det som vanligt - jag äter. Beachandet är alltså en hel del i skymundan just nu. Återkommer förhoppningsvis när jag skakat av mig känslan av att jag är totalt värdelös...

Ibland är det tungt och man kan inte ta alla strider samtidigt. Man behöver inte slåss mot både vikt och psyke samtidigt, man bör inte satsa för mycket samtidigt för då är man bara elak mot sig själv.

Värdelös är du inte alls! Hoppas du snart mår bättre och vi i tråden är här när du känner för det oavsett om du mår bra eller dåligt.

 

[Jenka]

Det blev yoga igår kväll och 7 km på cykel idag. Känns som att jag börjar vara lite på g igen iaf även om gym känns svårt att få in- det är väldigt mycket med jobb och hundträning för tillfället.

 

[Emtherlia]

@Andromedae välkommen! Vad roligt och duktigt att ha hållit i gång med simningen så länge!

 

[LindgrenV]

Ni förstår inte hur mycket jag längtar efter två lediga dagar i rad just nu. Eller bara några dagars sovmorgon. Idag är jag TRÖTT

 

[Emtherlia]

@Ninnurur Hoppas du mår bättre snart! Skaka på, för värdelös är du definitivt inte!

 

[Emtherlia]

Jag har märkt att jag ser endast träning när den är tråkig. Om jag gör något roligt (ridning exempelvis) så tycker inte jag det är träning fast jag är helt slut i benen efteråt. Om jag däremot går på gym (sååå supertråkigt) så tycker jag att jag varit duktig och tränat.

För mig är alltså träning något som ska vara tråkigt. Känns som helt fel tänk, tvärtom ska det väl vara?

 

[Wega]

Hej och välkommen @Andromedae!

Säger som de andra, du är inte värdelös @Ninnurur! Så du får skaka av dig den känslan fort som tusan. Kram!

 

[Andromedae]

Jag har märkt att jag ser endast träning när den är tråkig. Om jag gör något roligt (ridning exempelvis) så tycker inte jag det är träning fast jag är helt slut i benen efteråt. Om jag däremot går på gym (sååå supertråkigt) så tycker jag att jag varit duktig och tränat.

För mig är alltså träning något som ska vara tråkigt. Känns som helt fel tänk, tvärtom ska det väl vara?

Det är nog lättare att motivera sig om man får träningen till något kul. Jag har dock ingen aning hur man gör ni som är träningsglada, föddes ni så?

 

[Wega]

Vilket väder vi har här idag. Meeeen, jag jobbar givetvis hela dagen så kommer ju inte kunna njuta av det till fullo, men ändå. Vilken energi solen faktiskt ger! Jag vill bara dra på mig de snabba kläderna, gå ut i skogen och aldrig komma hem, typ.

 

[imrahil]

Igår blev det en cykeltur på knappa milen, följt av lite styrkeövningar här hemma. Följde raskt upp det med smågodis och ölprovning! Beachigt..nja. Men gott och trevligt.
Idag blir det en löprunda med en kompis, jag hoppas stigen vid kvarndammarna har smält fram för den är underbart fin! Cirka sju km, först bär det uppför på fina tallhedar, och sen nedför längs bäcken i en mossig granskog där det ligger gamla kvarnstenar kvar.

Efter att ha smygläst tråden för länge har jag slutligen bestämt mig för att komma ut. Jag vill också bli en beachis!

Jag var anti all form av träning i åratal. Förmodligen mest för att det ligger så mycket prestige i det för mig. Men så slutet på hösten bestämde jag mig slutligen för att det var nog. Jag hade ont hela tiden, överallt (scolios från början och var sedan gravid, vilket inte är det mest ultimata om man redan från början har en gnällkropp). Så jag bestämde mig för att börja simma och se om det blev bättre.

Döm av min förvåning när det ganska snabbt faktiskt blev det Sedan mitten av december har jag simmat 2-3ggr i veckan, en timme åt gången, och även om jag fortfarande har ont i knän och rygg så går det inte att jämföra på samma bräde. Jag fick till och med beröm av min kiropraktor som menade att jag inte är längre är fullt så mycket av ett trainwreck

Så jag har ju numera insett att det kan ha legat något i gymnastiklärarens eviga bräkande om att det är bra att röra lite på sig. Jag tror att jag skulle få mindre ont i allmänhet om jag gick ner i vikt (inte till undervikt), men har så lätt att hamna i nedåtspiral kring mat så jag vet egentligen inte hur jag ska göra där. Funderar på att lägga till någon träningsform för att variera med simningen, men är lite rädd för att ge mig på något och känna att jag inte klarar av det. Slutligen får jag väl erkänna att jag tycker det är skittråkigt att träna och jag släpar mig till varje träningspass - jag gör det enbart eftersom jag har insett att resten av livet blir roligare om jag ser till att röra lite på mig. Jag känner mig inte riktigt som en "träningsmänniska" men jag antar att jag borde ta inspiration av sådana för att ta tag i min egen hälsa ...

Hej?

Välkommen! Bra gjort att komma igång med simning och hålla i det även om det bär emot!
Är det ett alternativ att transportträna, typ cykla eller gå till jobbet eller dagis eller vart du nu har ärende lite regelbundet? Sen tror jag stenhårt på sånt som är lättillgängligt, dvs kan göras hemma och inte kräver så mkt prylar, typ yoga eller styrkeövningar.

Kram @Ninnurur , hoppas orken återvänder!

 

[Andromedae]

@imrahil Just nu är "problemet" att jag pluggar distans samtidigt som min man är föräldraledig - med andra ord "behöver" jag typ aldrig gå ut. Eller ja, vi är ju ute och leker med barnet, men han är 18 månader och då går det inte så fort. Tänkte dock ta mig en titt på cyklandet ändå. Vi har ju faktiskt turen att äga en elegant cykel från Postkodlotteriet

Yoga och styrkeövningar och sådant, hur lär man sig det? Videor, appar?

 

[Andromedae]

@Jenka @Qelina

Utan att kunna något alls om hundar undrar jag ändå om mer allmän mental träning kan fungera? Jag antar att hunden är så pass känslig att den märker skillnad på matte/husses humör ändå, men det kanske kan göra det lättare för föraren att lita på sig själv om sinnet fått sitt?

 

[zassoo]

Jag har märkt att jag ser endast träning när den är tråkig. Om jag gör något roligt (ridning exempelvis) så tycker inte jag det är träning fast jag är helt slut i benen efteråt. Om jag däremot går på gym (sååå supertråkigt) så tycker jag att jag varit duktig och tränat.

För mig är alltså träning något som ska vara tråkigt. Känns som helt fel tänk, tvärtom ska det väl vara?

Det är nog lättare att motivera sig om man får träningen till något kul. Jag har dock ingen aning hur man gör ni som är träningsglada, föddes ni så?

Jag tycker absolut att träning ska vara roligt! Med det sagt så finns det naturligtvis ofta en tröskel och man kan behöva ge det några gånger, eller några veckor. Jag föddes verkligen inte träningsglad utan har fått kämpa, men helt plötsligt släppte det (jag vet fortfarande inte exakt vad jag gjorde annorlunda den gången) och nu gillar jag verkligen att träna. Det betyder inte att varje träningspass är fyllt av eufori, eller att jag älskar alla träningsformer, men jag har hittat glädjen i att röra på mig och det är så mycket värt för mig. Nu när jag har haft X antal månader av motgångar med mycket begränsad möjlighet till träning (och framför allt de senaste två veckorna med sviterna efter tandutdragningen) så längtar jag otroligt mycket efter att få röra på mig, svettas, känna ruset av träningsendorfinerna.

Jag tror inte man ska tvinga sig till en träningsform man inte gillar eller får ut någonting av. Behövs rehabstyrka ska man naturligtvis inte strunta i det, men att gå till gymmet 3 dagar i veckan för att man "borde" (enligt vem?) eller för att alla andra gör det känns rätt onödigt. Styrka kan tränas på andra sätt för att bygga en grundstyrka. På samma sätt finns det ingen vits att löpträna om man tycker det är dödens tråkigt, konditionen kan tränas genom cykling, burpees, simning, skidåkning, med mera. Det viktiga är att hitta "sin grej" som är lättillgänglig och känns rolig.

Med det sagt är jag sååå träningssugen Men får nog nöja mig med en promenad i skogen.

 

[Kiwifrukt]

@Ninnurur, Skönt att höra ifrån dig, och vi finns här om du vill kräkas ur dig eller komma tillbaka.

@Andromedae, Välkommen hit!

 

[Kiwifrukt]

Jag har märkt att jag ser endast träning när den är tråkig. Om jag gör något roligt (ridning exempelvis) så tycker inte jag det är träning fast jag är helt slut i benen efteråt. Om jag däremot går på gym (sååå supertråkigt) så tycker jag att jag varit duktig och tränat.

För mig är alltså träning något som ska vara tråkigt. Känns som helt fel tänk, tvärtom ska det väl vara?

Lite så känner jag, eller kanske har framför allt känt, tidigare. När jag var som mest aktiv räknade jag inte ridningen som träning, trots att jag hade avlidit av den typen av ridning idag. Idag rider jag en häst, då red jag tre, varje dag. Och anledningen till att jag inte räknade ridningen (trots att den kan vara svinjobbig och sysselsätter muskelgrupper som andra träningsformer kan ha svårt att nå fram till) var för att den var rolig. Jag gillar promenaderna för att jag kan gå med bra musik i öronen och koppla bort omvärlden och alla I-landsproblem, men det tar emot att kalla det träning. Jag gillade att jogga av samma anledning förut, idag är konditionen så usel att det inte är roligt längre och vips blev det träning. För att det känns tråkigt. Gym har jaga alltid tyckt varit tråkigt = träning.

Nu fick jag så mycket bra tips på hur man kan få igång joggingen igen utan att typ dö varken av utmattning, träningsvärk eller uttråkan, så jag hoppas på att komma igång lite med det igen (och att jogga/springa räknar min hjärna definitivt som träning), men jag tror många tänker träning = jobbigt = tråkigt? Så har i alla fall jag fungerat tidigare.