Beach 2015, del 3

[Mineur]

Vilodag igår för min del - jag var tvungen att städa lägenheten och gå och lämna in en uppsats innan jobbet vid 14 och bestämde mig för att det inte var värt att försöka klämma in träning också. Känns okej även om jag har lite jobbiga mattankar just nu som genomsyrar min vardag mer än jag skulle vilja.

Idag är det 19 grader varmt och strålande sol hela dagen - förstår ni hur lycklig det gör mig?! Hela jag bara spritter av glädje, och jag ska snart packa med mig filt, bok och solglasögon och lägga mig i solen i någon park någonstans. I eftermiddag hade jag planerat Metafit men det blir nog att jag kör ett eget, hårdare konditionspass med lite styrka senare ikväll istället. Inte ens Metafit ska få stoppa mig från att njuta av det underbara vädret idag!

 

[LindgrenV]

@cherie Känns bra att höra att man är på rätt väg från en blivande psykolog!

@LindgrenV Vilken typ av cykel vill du ha? Landsvägscykel med bockstyre, en "vanlig" hybrid, en MTB? Du kan cykla 4 mil asfalt på alla dessa cyklar, frågan är om du vill göra något mer än detta (cykla längre asfaltsrundor ibland, cykla i skogen, cykla på grusväg, cykla till ICA och handla osv).

Jag vill kunna cykla längre asfaltsrundor ibland! Har redan en svampplockarcykel som jag cyklar till ICA med Så antar att det är landsvägscykel med bockstyre jag vill ha!

 

[LindgrenV]

Alltså, mitt immunförsvar är KICK-ASS!! Igår var jag riktigt risig, med oooont i halsen och feber och allmänt golvad. Förberedde mig för en veckas helvetesförkylning. Men icke. Idag är jag liiite tjock i halsen men har inte ont, och that's it. En dags förkylning. Det kan jag leva med

 

[snow]

Jag vill kunna cykla längre asfaltsrundor ibland! Har redan en svampplockarcykel som jag cyklar till ICA med Så antar att det är landsvägscykel med bockstyre jag vill ha!

Min rekommendation (utgår nu från att du aldrig ägt någon landsvägscykel) är att du besöker en cykelbutik och får hjälp att prova ut en. Det är lite med cykel som att köpa häst faktiskt, man bör inte göra det osett om man inte vet precis vad man vill ha. Se bara till att det är en cykelspecialist du besöker som har märkescyklar (dvs inte Cykelringen, XXL eller dylig kedja utan mycket hellre en lokal firma. Jag har jobbat på Sportson som är en franchisekedja och skulle tro att de flesta butiker inom denna är bra). En instegslandsvägscykel kostar ca 7-8000 SEK och uppåt. Kom bara ihåg att första cykeln också brukar innebära lite andra investeringar, t.ex. hjälm, cykelskor, pedaler och cykelbyxor. Som tjej vill man dessutom gärna byta sadel från originalsadeln som brukar vara smal och anpassade för manliga stjärtar. Vi tjejer behöver ofta en bredare sadel. Detta kan en duktig cykelhandlare hjälpa dig med.

 

[LindgrenV]

Min rekommendation (utgår nu från att du aldrig ägt någon landsvägscykel) är att du besöker en cykelbutik och får hjälp att prova ut en. Det är lite med cykel som att köpa häst faktiskt, man bör inte göra det osett om man inte vet precis vad man vill ha. Se bara till att det är en cykelspecialist du besöker som har märkescyklar (dvs inte Cykelringen, XXL eller dylig kedja utan mycket hellre en lokal firma. Jag har jobbat på Sportson som är en franchisekedja och skulle tro att de flesta butiker inom denna är bra). En instegslandsvägscykel kostar ca 7-8000 SEK och uppåt. Kom bara ihåg att första cykeln också brukar innebära lite andra investeringar, t.ex. hjälm, cykelskor, pedaler och cykelbyxor. Som tjej vill man dessutom gärna byta sadel från originalsadeln som brukar vara smal och anpassade för manliga stjärtar. Vi tjejer behöver ofta en bredare sadel. Detta kan en duktig cykelhandlare hjälpa dig med.

Tack

 

[Qelina]

Jag och pålle har hoppat hinder! Och det gick så bra! Vi hoppade en serie med tre hinder, först som travbommar och tillslut med upphöjda bommar + typ 50 cm räcke som avslut. Pålle blev lite, lite spänd i landningen efter hindret och drog iväg några galoppsprång i lite högre fart, men han gjorde inte en tillstymmelse till att bocka och jag redde upp det rätt snabbt. Dessutom bjöd han på hindren och verkade tycka att det var så kul! Massor av spänning har släppt hos mig nu och jag tror att jag kommer våga fortsätta hoppa honom nu. Jag är så glad ska ni veta

Heja dig!

 

[zassoo]

Tanden är ute. Allt har gått bra men jag lägger resten i spoiler för den som inte har lust att läsa tandläkarhistorier.

Spoiler

Var mer nervös idag av någon anledning. Lägga bedövning brukar inte vara så kul men det brukar gå bra, den här gången vet jag dock inte vad som hände för jag började skaka helt okontrollerat och kände hur hjärtat bankade, obehagligt Men jag fick ligga och ta det lugnt en tio minuter, lyssna på radio och prata med tandsköterskan och sen släppte det mesta. Tanden var helt uppe men tydligen var rötterna lite krokiga vilket komplicerade det hela. Det tog sin lilla tid och var inte speciellt bekvämt någonstans men det var inte så farligt ändå faktiskt. Tandläkaren fick dock dela tanden men efter det kom den ut utan problem. Jag ser nu ut som att jag har varit i slagsmål, är bedövad i halva munnen och får inte äta på 5 timmar. Sen bara flytande eller sånt som glider ner lätt, typ korv och makaroner. Yay Ska slänga i mig en hög med värktabletter innan bedövningen släpper och sen ta det extremt lugnt resten av dagen. Väldigt skönt att ha det gjort, nu hoppas jag bara att det hjälper också

 

[Qelina]

Idag är jag trött i kroppen känner jag, igår sprang jag av bara friska skäl och njöt i fulla drag (det var verkligen härligt!) men idag var det anorexin som ville springa men då sa jag nej, vi ska inte springa tre dagar i rad den här veckan som det blivit vissa veckor! Nej, nej, nej, jag ska inte springa av sjuka skäl, löpningen ska vara en del av mitt friska liv!

Nu ska jag få "vila" lite. Vila för mig är visserligen en förmiddagspromenad på 70 minuter, 60-70 minuter på eftermiddagen och hundkurs i 2,5 timme och en liten rastningsrunda på kvällen så hunden får kissa en sista gång...När jag läser det jag skriver inser jag att min definition på vilodag kanske är lite skev.

Lite svårt med maten nu,känns som jag äter mängder men vet att jag dragit ner på vissa saker, hur kan det kännas som att jag äter mer när siffrorna och faktan säger motsatsen? Jag förstår mig inte ens själv på denna sjukdom jag levt med i 10 år nu. Fy sjutton så surt det är att inse att jag varit sjuk sen jag var 17 år och nu är 27. Att jag sen jag var 6 år hatat min kropp och tyckt att den är tjock, äcklig, ful och fel. Varför ska ett barn ens tänka på hur kroppen ser ut eller vad det äter?

Hade gått ner 1,1 kg när jag vägde mig igår. Vikten skiftar ju hela tiden så jag kommer antagligen väga mer nästa gång och inte ha gått ner så mycket så en vecka säger ju ingenting om vikten enligt min förra terapeut utan man får se det över en längre tid och se tendenserna. Därför ska jag se några veckor framöver om det är en bestående viktnedgång, om det fortsätter ner, blir stabilt eller går uppåt. Nu har det visserligen varit en neråt trend ett tag men det här var ju en drastisk nedgång som jag inte tror håller i sig utan jag tror jag väger mer nästa gång fast jag inte vill det. Livrädd för att gå upp i vikt. Svårt att se att det behövs fast folk omkring mig börjat prata om det.

 

[Qelina]

Jag mätte förresten midjan i morse och såg att jag ligger på 70 cm. När jag vägde 62 kg så låg jag på 69 cm i midjan Hur kan jag väga 67.5 kg nu och ändå ha nästan ha samma midjemått? Nått är fel här Borde kanske övergå till att mäta istället för att väga... Blir kanske gladare då

Ber om ursäkt för min obsession över viktnedgång och kroppsfixering...

Kanske inte ens mäta? Utan bara satsa på att äta hälsosamt och bra? Tror mätandet kan bli precis lika beroendeframkallande, jag höll på med det i början av min sjukdom, mätte massor av kroppsedelar hela tiden och skrev ner det och jämförde men jag slutade faktiskt sen och jag är så glad för att jag gjorde det. Jag blev ju lika besatt av det som av vågen. En annan sak som man kan märka skillnad på utan att väga sig eller mäta är ju hur kläderna sitter, blir det lösare, sitter de som vanligt eller känns de mindre?

Och lägga märke till om man orkar mer eller mindre eller står still i utvecklingen när det kommer till träning och aktivitet. Och hur man mår, om man är pigg, trött, glad, ledsen osv.

 

[snow]

@Qelina Löpning är som du skriver något som bör vara en frisk aktivitet i ett friskt liv, och du är tyvärr mycket sjuk. Du bör inte springa ett steg till förrän du har nått en frisk vikt och äter som en frisk person.

 

[Qelina]

@Qelina Löpning är som du skriver något som bör vara en frisk aktivitet i ett friskt liv, och du är tyvärr mycket sjuk. Du bör inte springa ett steg till förrän du har nått en frisk vikt och äter som en frisk person.

Men hur vet man om man är för sjuk för att springa? Jag är ju inte sjuk fysiskt bara för att jag har x antal kilos undervikt, det skulle vara annorlunda om jag vore sjuk liksom. Och om jag skulle sluta, hur gör man? För det är ju en vana jag har, och jag är väldigt bunden till mina vanor och har svårt för förändringar. Jag springer av friska skäl men det finns alltid något sjukt i allt jag gör och den delen låter mig inte bara sluta helt plötsligt utan giltig orsak. Och om jag slutar springa så är det som att jag håller med alla runt mig om att jag är sjuk och då blir de mer oroade för de vet att jag springer och om jag slutar måste det bero på något. Och jag vill inte göra dom mer oroade och jag vill inte ge anorexin den här delen av mitt liv. Jag vill springa och hålla fast vid mina friska aktiviteter.

 

[snow]

Men hur vet man om man är för sjuk för att springa? Jag är ju inte sjuk fysiskt bara för att jag har x antal kilos undervikt, det skulle vara annorlunda om jag vore sjuk liksom. Och om jag skulle sluta, hur gör man? För det är ju en vana jag har, och jag är väldigt bunden till mina vanor och har svårt för förändringar. Jag springer av friska skäl men det finns alltid något sjukt i allt jag gör och den delen låter mig inte bara sluta helt plötsligt utan giltig orsak. Och om jag slutar springa så är det som att jag håller med alla runt mig om att jag är sjuk och då blir de mer oroade för de vet att jag springer och om jag slutar måste det bero på något. Och jag vill inte göra dom mer oroade och jag vill inte ge anorexin den här delen av mitt liv. Jag vill springa och hålla fast vid mina friska aktiviteter.

Du är för sjuk för att springa därför att du:
1. redan är underviktig och fortsätter att gå ner i vikt,
2. inte äter tillräckligt av alla näringsämnen,
3. har en sjuk kroppsuppfattning

Mitt förslag är att du ersätter löpningen med en aktivitet som är mindre energikrävande. När jag hade ätstörningar och var kraftigt underviktig slutade jag springa och gick på pilates en gång i veckan, samt red en gång i veckan och tränade styrka på gymmet en gång i veckan. Jag konditionstränade inte förrän jag låg på normalvikt samt höll den.

När du klarar av att äta havregrynsgröt med standardmjölk och lingonsylt till frukost, pasta med gräddsås till lunch, fullfet yoghurt med müsli till mellanmål, potatisgratäng till middag och en kanelbulle till kvällsfika utan att få ångest så kan du försiktigt börja springa. Inte före det. Löpningen kommer inte göra dig friskare.

 

[cherie]

Kanske inte ens mäta? Utan bara satsa på att äta hälsosamt och bra? Tror mätandet kan bli precis lika beroendeframkallande, jag höll på med det i början av min sjukdom, mätte massor av kroppsedelar hela tiden och skrev ner det och jämförde men jag slutade faktiskt sen och jag är så glad för att jag gjorde det. Jag blev ju lika besatt av det som av vågen. En annan sak som man kan märka skillnad på utan att väga sig eller mäta är ju hur kläderna sitter, blir det lösare, sitter de som vanligt eller känns de mindre?

Och lägga märke till om man orkar mer eller mindre eller står still i utvecklingen när det kommer till träning och aktivitet. Och hur man mår, om man är pigg, trött, glad, ledsen osv.

Tack för omtanken! Jag har mycket glädje av träningen, och duktig på att känna av hur jag mår. Utmanar mig själv i träningen för att jag vill bli bättre och nå mina träningsmål, och äter hälsosamt och varierat. Det är inte däri mitt problem ligger. Jag har en övervikt jag behöver bli av med och för mig fungerar (har fungerat tidigare i alla fall) det jättebra att räkna kalorier och hålla koll på vikt eller mått. Det motiverar mig ännu mer, ger mig en sporre! När jag ligger på idealvikt fungerar det jättebra för mig att bara fokusera på träningen och äta varierat och hälsosamt.

När jag vill gå ner i vikt måste jag lägga till något till mer, en nivå till. Jag älskar mat så pass mycket (och tycker träning är så pass jobbigt) att jag aldrig skulle kunna hamna i en negativ spiral kring någon av dessa punkter. Jag har vägt och mätt mig mycket förut men det har aldrig någonsin blivit ångestbetingat för mig. Jag tycker det är kul och motiverande när det visar på resultat, trist och tråkigt när det inte gör det (och ett tecken på att jag behöver förändra något mer för att faktiskt bli av med övervikten) Det är inga fler känslor inblandade än så i mitt fall men jag tycker det är viktigt att lyfta frågorna du lyfter.

Är man minsta känslig och kan utveckla negativa känslo-/tanke-/beteendemönster bör man verkligen vara försiktig. Jag förstår också att du är extra vaksam kring dessa områden med tanke på din historia

 

[zassoo]

Hade jätteont när bedövningen släppte men nu börjar det kännas OK. Har fått i mig hallonkräm och chokladglass (dock inte tillsammans) och sitter parkerad i soffan. Har fått order om att inte anstränga mig fysiskt två dagar efter ingreppet så till helgen borde jag kunna börja träna igen om jag är ok i övrigt.

 

[Kiwifrukt]

Två timmar ridning och 5 km powerwalk har det blivit idag. Jag älskar våren, jag älskar min ponny och jag älskar hur den här tråden kan lösa "problem" som man kanske hade stångat sig blodig över annars. Tack vare att @snow kom med ett så bra tips på hur jag skulle göra med galoppfattningarna så fick jag ponnyn att fatta höger galopp två gånger idag.

 

[snow]

Två timmar ridning och 5 km powerwalk har det blivit idag. Jag älskar våren, jag älskar min ponny och jag älskar hur den här tråden kan lösa "problem" som man kanske hade stångat sig blodig över annars. Tack vare att @snow kom med ett så bra tips på hur jag skulle göra med galoppfattningarna så fick jag ponnyn att fatta höger galopp två gånger idag.

Men åh vad kul att kunna hjälpa till .

 

[snow]

Skönt ändå @zassoo att den sabla tanden är väck! Hoppas att du slipper tandproblem hädan efter.

 

[Qelina]

Tack för omtanken! Jag har mycket glädje av träningen, och duktig på att känna av hur jag mår. Utmanar mig själv i träningen för att jag vill bli bättre och nå mina träningsmål, och äter hälsosamt och varierat. Det är inte däri mitt problem ligger. Jag har en övervikt jag behöver bli av med och för mig fungerar (har fungerat tidigare i alla fall) det jättebra att räkna kalorier och hålla koll på vikt eller mått. Det motiverar mig ännu mer, ger mig en sporre! När jag ligger på idealvikt fungerar det jättebra för mig att bara fokusera på träningen och äta varierat och hälsosamt.

När jag vill gå ner i vikt måste jag lägga till något till mer, en nivå till. Jag älskar mat så pass mycket (och tycker träning är så pass jobbigt) att jag aldrig skulle kunna hamna i en negativ spiral kring någon av dessa punkter. Jag har vägt och mätt mig mycket förut men det har aldrig någonsin blivit ångestbetingat för mig. Jag tycker det är kul och motiverande när det visar på resultat, trist och tråkigt när det inte gör det (och ett tecken på att jag behöver förändra något mer för att faktiskt bli av med övervikten) Det är inga fler känslor inblandade än så i mitt fall men jag tycker det är viktigt att lyfta frågorna du lyfter.

Är man minsta känslig och kan utveckla negativa känslo-/tanke-/beteendemönster bör man verkligen vara försiktig. Jag förstår också att du är extra vaksam kring dessa områden med tanke på din historia

Åh vad skönt det låter att inte ha dessa tankar jag har. Jag glömmer ibland att inte alla tänker kring mat och träning och vikt så som jag gör. Det känns liksom som det normala fast jag vet att det är en sjukdom. Nu behöver jag inte oroa mig för att du mår dåligt på samma sätt som jag trodde och det känns bra. Fast jag inte känner de flesta i tråden på riktigt så bryr jag mig jätte mycket om alla.

 

[LindgrenV]

Någon som smakat dessa?

Jag är HELT förälskad!!! Den svarta och den rosa är favoriterna. Tur att de är dyra för jag hade kunnat äta hur många som helst annars! Dessa får helt klart utgöra mitt helgsnacks fram till operationen

 

[Qelina]

Jag var på hundkurs (rallylydnad) hela kvällen och min lilla vovve skötte sig så bra! Han var jätte duktig både på de gamla sakerna och de helt nya momenten. Jätte roligt att träna med en så motiverad hund