På eftermiddagen skulle jag gå promenad med en kompis, en tvångsmässig tanke hade satt sig i huvudet att jag var tvungen att gå 60 minuter då. Vi gick lite mer än 50 minuter så det saknades ju ca 10 minuter. Jag gick upp till mig och lämnade av lite saker och sen gick jag ner för att gå ut och gå dessa 10 minuter för att tvånget var så starkt. Men när jag kom ner stod kompisen kvar utanför mig, hon hade fattat att jag skulle gå ut igen och hon var så besviken på mig, arg också och jag blev rädd och jätte ledsen. Jag kände det som att jag svikit henne och förstört vår vänskap. Jag är så rädd att hon kommer lämna mig för att jag är sjuk, för att jag inte alltid är stark nog att gå emot ångesten och tvången. Det är svårt att beskriva hur starka tvången är, det känns som jag ska dö eller hemska saker hända om jag inte följer dem.