Sv: Bästa sättet att korrigera valp?
KL
Min aussie var precis så här när när min mamma tog över henne. Hon var då 7 månader, fullkomligt bedårande söt och livrädd. Hon var utredd hos veterinären på längden och bredden. Inga fel fanns men hon gick på någon sorts medicin för sitt ständiga kissade från vet. som rådde ägaren att vänta till första löpet. Kommer inte ihåg vad det var på grund av att det var min mamma som tog över henne då.
Det hade gått så långt att att hennes första matte hade bokat en tid för avlivning men hennes väninna som då var inackordering i mammas stall tyckte att mamma borde ta över hunden. Mamma som aldrig hade haft en hund men hade vallningsdrömmar på sina egna får. Mamma hade för stort hjärta och valde att ta över hunden.
Kelly var hos mamma omedelbart rumsren. Dock kissade hon på sig när det dök upp folk som hon inte kände eller när hon hade svårt att förstå vad som önskades av henne. Vi skällde aldrig på henne, dock blev min bror väldigt besvärad varje gång detta hände. Det känner hon fortfarande av och när han är grov i sitt kroppsspråk och kissade faktiskt på sig bara för några veckor sedan när hon träffade hon vilket inte har hänt på flera år.
Min hund är mentalt kass. Men peppning, kel och lek har gjort att hon idag fungerar normalt. Vi bor i centrala Stockholm och hon går på dagis och är som vilken hund som helst. Men jag tänker mig alltid för i hennes sällskap. Dricker inte alkohol och ser till att inte stressa upp mig. För då mår hon dåligt.
Vart jag vill komma med allt svammel är att det absolut inte behöver vara något fysiskt fel på hunden. Utan bara er relation. Tänk i så fall över om du är rätt person att ha hunden eller hur mycket du vill offra för att bli det. Min hunds första matte hade en jättefin bruksschäfer, en corgi och en griffon. Alla trevliga men Kelly och familjen passade inte alls ihop.
KL
Min aussie var precis så här när när min mamma tog över henne. Hon var då 7 månader, fullkomligt bedårande söt och livrädd. Hon var utredd hos veterinären på längden och bredden. Inga fel fanns men hon gick på någon sorts medicin för sitt ständiga kissade från vet. som rådde ägaren att vänta till första löpet. Kommer inte ihåg vad det var på grund av att det var min mamma som tog över henne då.
Det hade gått så långt att att hennes första matte hade bokat en tid för avlivning men hennes väninna som då var inackordering i mammas stall tyckte att mamma borde ta över hunden. Mamma som aldrig hade haft en hund men hade vallningsdrömmar på sina egna får. Mamma hade för stort hjärta och valde att ta över hunden.
Kelly var hos mamma omedelbart rumsren. Dock kissade hon på sig när det dök upp folk som hon inte kände eller när hon hade svårt att förstå vad som önskades av henne. Vi skällde aldrig på henne, dock blev min bror väldigt besvärad varje gång detta hände. Det känner hon fortfarande av och när han är grov i sitt kroppsspråk och kissade faktiskt på sig bara för några veckor sedan när hon träffade hon vilket inte har hänt på flera år.
Min hund är mentalt kass. Men peppning, kel och lek har gjort att hon idag fungerar normalt. Vi bor i centrala Stockholm och hon går på dagis och är som vilken hund som helst. Men jag tänker mig alltid för i hennes sällskap. Dricker inte alkohol och ser till att inte stressa upp mig. För då mår hon dåligt.
Vart jag vill komma med allt svammel är att det absolut inte behöver vara något fysiskt fel på hunden. Utan bara er relation. Tänk i så fall över om du är rätt person att ha hunden eller hur mycket du vill offra för att bli det. Min hunds första matte hade en jättefin bruksschäfer, en corgi och en griffon. Alla trevliga men Kelly och familjen passade inte alls ihop.
Senast ändrad: