Bästa hämnden mot mobbare?

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Men Björk, såg du ner på nån bara för att hon var servitris? Hon kanske var jättelycklig med sitt liv och stortrivdes - vad spelar det då för roll om du nu råkar tycka att hon inte kommit tillräckligt långt i livet? Och vadå "(D)IN servitris"? Hon var väl inte mer din än någon annans?

Jag förstår aldrig när folk ska håna gamla klasskamrater sådär. "Hur långt har hon kommit i livet - bor kvar i hålan och jobbar på Ica". OCH? Hen kanske är jättelycklig och mår jättebra! Vem tror folk att de är att gå runt och stämpla folk som misslyckade baserat på var de bor eller vad de jobbar med?

 

[gul_zebra]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Samma här. Aldrig blivit bjuden på återträffar.

Så löjligt! Å andra sidan ska man väl inte förvänta sig för mycket. En del blir aldrig vuxna.

Själv trodde jag alltid att jag gick i en bra klass. Jag var alltid utanför men såg mig väl inte som utfryst heller utan konstaterade att jag var svår att få med med tanke på det sociala funktionshinder som finns, och den mobbing som förekom var från folk i parallellklasser. Det var inte förrän jag såg att jag inte ens blev bjuden på återträffen, och inte ens var speciellt förvånad, som jag insåg att jag faktiskt var utfryst i grundskolan.

 

[Björk]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Men Björk, såg du ner på nån bara för att hon var servitris? Hon kanske var jättelycklig med sitt liv och stortrivdes - vad spelar det då för roll om du nu råkar tycka att hon inte kommit tillräckligt långt i livet? Och vadå "(D)IN servitris"? Hon var väl inte mer din än någon annans?

Nu talade vi om hämndkänslor och nej, jag ser inte ner på servitriser. Med "min" menade jag att hon serverade vårt sällskap den kvällen; vi satt vid hennes bord (och nej, bordet är inte hennes heller, men det är väl ändå så man brukar benämna det tror jag...)

Men när det gäller en person som tidigare sett ner på mig under skoltiden så unnade jag mig den hemska känslan inom mig. Speciellt som hon fortfarande verkade tycka hon var ballast i världen. Jag hånade henne inte, men inombords njöt jag av att känna att JAG inte kände mig förminskad utav henne längre. Njöt av att jag tyckte att hennes värden (att känna alla vakter i stan för att komma in på alla krogar) var totalt oviktiga. Det unnade jag mig.

Så; om det gör mig till en hemsk människa för att jag denna gång kände en slags "revansch" i att jag kände mig mer "lyckad" än den som alltid agerat som om jag var misslyckad så får du anse det.

 

[Apollo 13]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Oj, det där med triggers känner jag verkligen igen mig i. För mig har det visserligen kommit i vågor och blivit mer nu på äldre dagar faktiskt. Det hör nog ihop med att min självkänsla och självförtroende blivit sämre de senaste åren.
För mig var ju ett av problemen att folk så tydligt sket i mig, att jag var så oviktig och att de kunde behandla mig hur som helst och ta mig förgivet nå fruktansvärt. Jag som var så desperat efter vänner lät dem hållas.
Nu de senaste åren har jag kommit på mig själv med att bli fly jävla förbannad om jag känner att någon tar mig förgivet eller kör över mig. Jag brusar upp nå väldigt, men har tack och lov inte gjort det inför personen i fråga utan faktiskt lyckats ta upp det rel sakligt, om än argt och bestämt. Sen kan jag gå och störa mig på det något fruktansvärt. Det är såklart inget jag uppskattar hos mig själv men jag är ändå glad över att jag varit så stark att jag faktiskt sagt ifrån. Kan iof erkänna att viss dos av graviditetshormon antagligen hjälpt till, haha! Men usch vad de triggar mig.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Så; om det gör mig till en hemsk människa för att jag denna gång kände en slags "revansch" i att jag kände mig mer "lyckad" än den som alltid agerat som om jag var misslyckad så får du anse det.

Jag vet inte om jag trampade på en öm tå eller något men nu tycker jag faktiskt att du överdriver. Jag har inte varit otrevlig och jag har verkligen inte kallat dig hemsk.

Däremot tyckte, och tycker, jag att det är gräsligt när folk ska tävla i nån form av "vem är mest lyckad?"-tävling, särskilt om andra inte ens fattat att de är med i den. Jag kan inte heller se vad som är så pinsamt eller fel i att arbeta som servitris. Att hon skröt om vilka hon känner och så kanske berodde på att hon vet att många ser ner på servitriser, och därför försökte stoltsera med det hon kunde.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Du låter så arg att det verkar som om du tänker på en specifik person.

I en tidigare tråd frågade jag:
"Hur tror du att man bäst bemöter en människa som har svårt att förstå andras perspektiv och känslor?".

Du svarade:
"Genom att försöka förstå hans eller hennes position o inställning. Varför han eller hon vidhåller det du avskyr.
Att förstå är inte att dela. Men att respektera varför en individ tycker eller agerar som han/hon gör. "

Ja, och jag förstår en människas agerande när hon eller han gräver ner sig i självömkan. För det är ju det som känns lättast för stunden. Men jag delar inte analysen av situationen, min ståndpunkt är att man slösar bara med dyrbar energi om agerar så, det är bättre att spendera den energin på sin egen framtid istället, och lägga det gamla bakom sig.

Nej, jag är inte arg, ser bara hur en del gräver ner sig själva i en allt svartare tillvaro, och på det viset förstör för sig själva, förstör möjligheterna att leva ett drägligt liv.

 

[Apollo 13]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Jag tycker nog inte det är konstigt att man kan känna sig mer lyckad än en annan person. Man utgår ju självklart från sina egna referenser och vad man själv anser är viktigt i livet. Många kämpar ju och sliter som djur just för att inte hamna kvar i hålan eller för att behöva jobba som servitris resten av livet.
Sedan säger ju inte det något om att den andre håller med, eller att man råkar vara lyckligare än den personen, men enligt ens egna referenser är man ju mer lyckad.. Men som sagt Lyckad är inte = lycklig

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Om man ältar är väl en ärlig hjälp man vill ha och inte någon som inte talar sanning?

Att minnas vad som hänt är inte det samma som att älta, iallafall inte enligt mig.

KL:
Jag kan berätta en liten historia om hur det kan gå när man gjort en medmänniska allt för illa i skolan. Ledaren för gänget som mobbade mig hade fått punka på bilen och reserven var också tom en regnig natt i oktober en mil från stan. När jag fick se vem det var som stod och viftade och stoppade mig och ville ha skjuts sa jag "nej, du får göra likadant som jag fick göra när du luftat däcken på moppen och snodde pumpen jag hade i väskan och bröt sönder den, du kan gott gå till stan din skithög" och sen åkte jag vidare. Lågskor och sommarjacka blev nog rätt blött misstänker jag.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Ja, nej, då tänker vi väl olika helt enkelt. Jag gör ingen värdering i om någon jobbar på Ica eller inom hemtjänsten eller som vad nu räknas som 'lyckade' jobb. Ett jobb är ett jobb och för mig så är man väl lyckad om man har ett jobb man trivs med och lever ett liv man är på det stora hela nöjd med. Däremot tycker jag att det säger väldigt mycket om folk som värderar jobb - som på fullaste allvar ser ner på människor inom servicesektorn till exempel, som om vad man har för jobb säger så mycket om vem man är. Eller att man kanske inte är så nöjd själv om man måste gå runt och tänka "Haha! Dig är jag mer lyckad än!". Är man nöjd och glad så behöver man väl inte ens jämföra sig så med andra?

Jag har själv haft många olika sorters jobb, har vänner inom massa olika branscher och har dejtat män inom massa olika branscher. Jag lägger ingen värdering eller prestige i vad för typ av jobb folk har, det säger så lite om en. Så länge man inte jobbar som typ vit makt-musiker eller nåt då

[Säger alltså INTE att du, Björk, gör det ovanstående. Det är bara ett generellt svar till Apollo. Jag gissar och tror att du bara tänkte så om just den personen, inte om människor i allmänhet]

 

[Apollo 13]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Hahaha! Den sista!

Fast jag tycker nog att ens jobb säger rätt mycket om en som person.. det är ju ändå vad man gör till största delen av sitt liv. Sen är man väl inte ens bättre eller sämre människa egentligen, men jag förstår absolut att det kan kännas som en vinst när en fd mobbare kommer och dillar om saker som man själv anser är rent av patetiska. Hur fel det än må vara, men såfall är det nog fel att se en person som misslyckad för att den inte har något jobb heller.
Fast samtidigt som ens jobb kan säga väldigt mycket om en så skapar det ju minst lika många frågor. Men sen tar nog i ärlighetens namn våra fördomar över och vi bildar oss en uppfattning rel direkt. Jag tex avskyr hantverkare.. med glimten i ögat, men det var någon som sa till mig att bakom varje skämt ligger iaf en uns sanning... jag har nog jobbat med lite för många

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Jo visst tillbringar man mycket av sin tid på jobbet. Däremot kan jag väl inte tycka att vad man har för jobb som 21-22-23 åring säger så mycket om vem man är. Det är nog få förunnat att veta just där och då exakt vad man vill göra med sitt liv och dessutom ha lyckats greja just det jobbet.
Dessutom tror jag absolut att man kan vara en grymt intressant, rolig och bra person "även" om man råkar vara servitris.

I övrigt tänker jag att det är många saker i våra liv som definierar oss som människor utöver våra jobb. Värderingar till exempel, intressen, hur man är i övrigt, säger så otroligt mycket mer (tycker jag) än vad man råkar jobba med.

 

[Enya]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Jag har som sagt aldrig varit mobbad med allt vad det innebär, men utanför och retad/trakasserad av och till under perioder i högstadiet.
Jag har väldigt GOD självkänsla och GOTT självförtroende idag (till skillnad från hur du beskriver dig) och har haft det under större delen av mitt vuxna liv. Jag tror att det kan vara två saker det beror på: dels att jag faktiskt inte var just MOBBAD på riktig och dels att jag hade turen att ha två oerhört bra föräldrar som lyckats ge mig självkänslan och självförtroendet i sådan mängd att jag "stod pall" för den jobbiga perioden.

Jag kan ÄNDÅ faktiskt känna igen mig i det du skriver. Det händer inte ofta alls, det är väääääldigt sällan. Men jag minns för något par år sen när jag höll en utbildning/föreläsning och två kollegor (som jag känner rätt väl) satt och tisslade och tasslade lite och började skratta. En av dem är en sådan som faktiskt är lite som en 14åring i många delar; binder gärna EN person till sig och är väldigt kamratlig med den och gärna fnissar/skrattar tillsammans förtroligt med denna i andras sällskap. Litegrann skapar en känsla av utanförskap för dem omkring.
I alla fall så kände jag verkligen så den stunden, den dagen. Jag kände mig inuti som jag var 14-15 igen och undrade om det var MIG de fnissade åt, kände mig lite "dum" och "fel". Men jag frågade om det var något de kan lyfta med hela gruppen och de sa nej och jag fortsatte min föreläsning utan fnissande avbrott. Så försvann känslan igen.

Men visst, jag KAN känna den där känslan ibland, det krävs lite "triggers" bara i form av samma beteende som andra hade under den där tiden. Det där viskandet samtidigt som de tittar lite snett emot en, lite granskande och sen återigen ett viskande till kompisen som försöker titta "i smyg" så att man inte ska se. Då kan jag bli liten igen, känna mig utanför och undra vad de säger om mig; om de fnissar åt det jag säger eller mina kläder osv....

Usch jag rös när jag läste detta! Sådär känner jag jätteofta. Jag tycker inte om när folk tittar på mig och om nån viskar också blir det ju så tydligt. Jag får alltid en känsla av att inte vilja synas, inte höras, inte finnas där när något triggar den känslan. Jag hatar att umgås med nya människor och att liksom bli "bedömd" av någon man inte känner.

I vissa sådana här saker är jag lika osäker som när jag var 15 år gammal, där jag mest ville vara osynlig, ensam och slippa vara ett föremål för fnissande och viskande.

 

[Apollo 13]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Det kanske säger mer om vem man är där och då och inte så mycket om vem man är i grund och botten. Jag upplevde iaf den tiden som en hyfsad "flängfas" även om min blev väldigt kort eftersom jag hookade med en 9 år äldre snubbe när jag var 20 Men jag blev vuxen rätt snabbt och jag minns hur jag tänkte när jag själv kanske var runt 25 och tittade på gamla kompisar som fortfarande var kvar i den svängen, att jag inte alls kunde förstå hur dom kunde hålla på med det skiten. Jag uppfattade clubvärlden som väldigt ytlig och rent av löjlig.. så jag förstod inte hur de orkade hålla på och hur de kunde värdesätta något så obetydligt så högt. (Även fast jag själv några år tidigare tyckte de va rå viktigt.)

Jag tänker att våra jobb kan berätta en del om våra värderingar också. Jag tror liksom att allt hänger lite ihop, men som sagt, det skapar ju väldigt många frågor också. Men jag tänker att någon som inte prioriterar karriär, kanske värderar familjeliv högre. Någon som nöjer sig med ett lågavlönat jobb värderar kanske inte att försöka bosätta sig i ett speciellt område.. eller vad som helst, du förstår nog vad jag menar.

 

[Björk]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Jag vet inte om jag trampade på en öm tå eller något men nu tycker jag faktiskt att du överdriver. Jag har inte varit otrevlig och jag har verkligen inte kallat dig hemsk.

Däremot tyckte, och tycker, jag att det är gräsligt när folk ska tävla i nån form av "vem är mest lyckad?"-tävling, särskilt om andra inte ens fattat att de är med i den. Jag kan inte heller se vad som är så pinsamt eller fel i att arbeta som servitris. Att hon skröt om vilka hon känner och så kanske berodde på att hon vet att många ser ner på servitriser, och därför försökte stoltsera med det hon kunde.

Tja, jag tyckte nog du var lite otrevlig som tyckte jag såg ner på och hånade folk. Det tycker väl jag beskriver en ganska "hemsk person" i MINA ögon.

I känslan av att ha varit utsatt (hånad, utskrattad mm) så var väl det ett sätt för mig i alla fall att "bygga upp mig" inombords genom att känna att jag blivit mer "vuxen" t ex henne. Det handlade inte så mycket om servitrisjobbet utan mer om hennes "glassande" som hon fortfarande höll på med.

Samma sätt som i högstadiet; att försöka vara tjenis med alla "viktiga" personer där det viktigaste var att man hade rätt stövlar, rätt märke på byxorna och på väskan. Där man måste vara på "rätt" fester och umgås med "rätt" personer. Att hon fortfarande höll på så och då min känsla 10 år tidigare blivit en känsla av utanförskap och en känsla av att jag inte "dög" för att nu istället känna "men var har du kommit i mognad/vuxenhet, du är fortfarande som när vi var 15". Hon trodde nog att hon imponerade på mig, att hon var "coolare" och det tyckte jag helt enkelt inte längre att hon var. DET var min "hämnd" tror jag.

Jag fick nog en känsla av att hon tyckte hon var stencool som jobbade som servitris också. Och det fick hon gärna tycka (det är väl bra om hon såg det så!), men att tro att det skulle imponera på mig... det kändes mest patetiskt och omoget.

 

[Björk]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

[Säger alltså INTE att du, Björk, gör det ovanstående. Det är bara ett generellt svar till Apollo. Jag gissar och tror att du bara tänkte så om just den personen, inte om människor i allmänhet]

SKönt! För då gissar du helt rätt!

Jag tycker definitivt inte att lycka sitter i att vara "lyckad" i andras ögon. Och alla behövs ju, oavsett yrke, det är min paroll. Men i det här läget, med en person som såg sig själv som så enormt "viktig" på alla sätt i högstadiet... och samtidigt delvis var lite av en part i målet och fick mig att känna mig utsatt. Tja, då unnade jag mig att tänka så; att känna en "hämnd" i det.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Ja, jag tycker att det är att se ner på någon att skriva att denne är "min" servitris etc. Det står jag för. Lite pigvarning på det liksom.
Att du tycker att jag är otrevlig för att jag råkar tycka att det du skrev var nedlåtande, tja, so be it.

Hon trodde nog att hon imponerade på mig, att hon var "coolare" och det tyckte jag helt enkelt inte längre att hon var. DET var min "hämnd" tror jag.

Det har jag full förståelse för däremot, det för mig känns varken märkligt eller nedlåtande.

 

[TheRedLightning]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Jag blev inbjuden till sån där klassfest också för högstadiet, jag gick dit bara för att visa mobbarna att jag faktiskt står stadigt på jorden (pratade inte mer med dom än kanske ett "hej"). Var så skönt.

Det bästa jag någonsin gjort mot en mobbare var när några år senare de försökte kalla mig för de gamla smeknamnet de mobbat mig med och jag glodde tillbaka och sa "håll käften". Jisses sicka tefats-ögon jag fick tillbaka, ungefär som om de tänkte "va hon kan säga ifrån". Det kändes riktigt kul att sätta dom på plats.

Det bästa är nog att gå vidare och skita i dom, de är inte ens värda en piss i havet. För det är DU som tagit dig dit du är idag, inte dom.

 

[Björk]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

---------------- raderat--------------

 

[landsbygdsbo]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Att minnas vad som hänt är inte det samma som att älta, iallafall inte enligt mig.

KL:
Jag kan berätta en liten historia om hur det kan gå när man gjort en medmänniska allt för illa i skolan. Ledaren för gänget som mobbade mig hade fått punka på bilen och reserven var också tom en regnig natt i oktober en mil från stan. När jag fick se vem det var som stod och viftade och stoppade mig och ville ha skjuts sa jag "nej, du får göra likadant som jag fick göra när du luftat däcken på moppen och snodde pumpen jag hade i väskan och bröt sönder den, du kan gott gå till stan din skithög" och sen åkte jag vidare. Lågskor och sommarjacka blev nog rätt blött misstänker jag.

Vilket visar vad? att din mentala nivå med körkort var densamma som den killens under hans moppeålder

Han kanske var på väg att hjälpa ngn annan, vem vet?

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Bästa hämnden mot mobbare?

Skiter ärligt talat i vilket, vissa saker glöms inte bort,,,,,,,,glöms aldrig bort, som den gången dom tog min vinterjacka och tryckte ner i en hink i städskrubben som dom sen fyllde med vatten så jag fick cykla hem i bara en tröja mitt i vintern. Vissa människor skulle jag inte ens pissa på om dom brann. (Ett fåtal kanske jag ska tillägga.)