Sv: barockriden
Ehm, jag tolkade carroleos inlägg som seriöst? Eller så kanske jag är för "godtrogen"... (Ironi fungerar inte på nätet, gott folk, och förstör stämningen?!)
Å andra sidan - talanglös, och självkritisk och blygsam är väl långt ifrån samma sak?
Ang vad du förknippade barockriden med så är det som jag ser det "avarten". Det finns avarter i all ridning och just i AR-världen ser jag några saker som oroar mej
- lusigt tempo. Visst måste nya rörelser läras in långsamt för att sätta sej ordentligt, för att nervsystemet ska hänga med, men det som oroar mej är alltså de som drar det till sin absoluta spets och ser långsam ridning som nån sorts mål. Eller för den delen "fastnar" i skritt-arbetet och aldrig lyckas ta sej därifrån.
- överböjda hästar, vilket i regel brukar innebära oböjda hästar med överböjd hals. "Falsk eftergift" som min tränare brukar kalla det, en lätt fälla att falla i då det är bekvämt... Men ska man ha nån nytta av sin ridning, ska hästen vara "ridbar", måste böjningen vara lagom och hästen komma fint till bettet "från båda sidor", vara mellan tyglarna sas.
- ridning på blankt kandar så fort man övht har fått en form på hästen, men där ridbarheten skippas. Dvs det går varken styra eller böja hästen.
- hästar som stressas till svåra rörelser, även där bryr man sej inte om ridbarheten av desamma. Det var tom någon som sa till mej, vid köp av kbltravare från travet, att "får man dem bara till piaff så FORT som möjligt så kan de bli vettiga" och menade på att om de använde sin stress till att piaffera istället för att trava fort så hade man ett bättre utgångsläge..
Men detta berodde antagligen enbart på okunnighet (hoppas jag iaf).
- bristande fokus på ryttarens insats i det hela, där man kan se ryttare som sitter baktunga, stela och obalanserade försöka rida svåra rörelser. Samt bristande fokus på grundarbetet med hästen, dvs det jobb som kommer innan man övht rider in den.
(att jag känner dessa saker som avarter beror ju till viss del att jag gjort alltihop, typ, och insett att det inte funkar...
)
Fast min erfarenhet säger mej att detta inte förekommer hos de vettiga tränarna, hos de "vettiga" utövarna av AR. Jag har träffat en hel del mycket vettiga tränare som alla insett dessa faror och lägger stor vikt vid att jobba mot lite hälsosammare ridning. Sen att alla har olika "approach" till ridning och ridkonst kommer sej naturligt och är enligt mej bara roligt och positivt, mångfald är aldrig fel
.
Men våra erfarenheter verkar skilja hemskt mycket?